Liten ölprovning med familjen

Det blir inget långt inlägg om detta, men jag sumerar det med att det var en lugn och trevlig provning med blandade öl. Detta är vad som provades, skriver även med lite kommentarer som folk fällde om olika öl. Vi som deltog i provningen var mina två bröder med respektive samt jag och min far. Tilläggas bör att jag var ganska förkyld så egentligen var väl inte ölprovar-lusten så står, men tillfället att ha provning med familjen kommer inte så ofta så jag hängde på.

Först ut blev Grebbestad Lager, själv trodde jag nästan det var en tjeck, men där hade jag fel. Andra tyckte att den var väldigt besk, någon tyckte den var lite citrusaktig.

Nästa öl ut blev kanske något överraskande Péché Mortel. Det var jag som tog med den ölen till provningen, jag tänkte att det var roligt för de övriga, inte lika ölnördiga, familjmedlemmarna att prova något lite extremare. Kommentarer om denna var i stil med "Är det här verkligen öl det?", "Det smakar ju typ som irish coffee" och "Nej, det här kan inte vara öl, det smakar ju bara kaffe!". Själv tyckte jag den var lika god som vanligt.

Efter denna blev det en Schlösser Alt. Altbier är en av min fars favoritstilar, så det var föga överraskande att han tog med denna. Jag märkte nästan direkt att det var en altbier då de är relativt säregna i karaktären. Någon tyckte överraskande nog att den var väldigt besk. De flesta av oss var överrens om att den hade toner av rågbröd.

Öl nummer fyra var Abbot Ale. Den var väldigt neutral i både smak och doft och jag hade svårt att gissa mig till något. Kvällens kanske tråkigaste öl enligt det flesta, dock var vi överrens om att den var god.

Lite ost och andra tilltugg senare blev det dags för ännu en av de öl jag tagit med mig. Nämligen Jämtlands Pilgrim. De flesta tyckte den var god, någon tyckte den var väldigt besk. "Bästa ölen i kväll", sa min far.

Sjätte ölen ut blev Slottskällans Red Ale. Även när det gäller denna listade jag ganska snabbt ut att det var just den ölen. Det märkte jag främst på den väldigt stora bitterbeskan som gör att hela tungan känns torr. Inte helt oväntat handlade främst kommentarerna om hur besk den var.

Efter ytterligare lite tilltugg var det dags för ännu en öl. Det skulle visa sig vara Wisby Klosteröl. Kommentarer om denna var bland annat "En öl i min smak", "Mmm denna gillar jag" och så vidare. Något tråkig kan jag själv tycka.

Nils Oscar India Ale skulle blir nästa öl ut. Själv tyckte jag den var godare än sist, men den står sig inte riktigt mot andra liknande öl. Jag blev dock lite överraskad över att den var humlad med Amarillo, något jag inte visste tidigare. De flesta runt bordet verkade gilla den iaf.

Sista ölen för ikväll blev 1698 Strong Ale. Vid det här laget hade intresset för provningen avtagit något då folk hade börjat prata om annat osv. Dock verkade de flesta gilla den. Jag tycker själv att den är något obalanserad men helt klart trevlig.

Nåja, trots förkylningen blev det en trevligt men kort kväll. Kul att få allmänbilda familjen lite om öl. Provningen skedde i all enkelhet utan anteckningar osv, den var dock helt blind. Eller iaf nästan, då vi själva visste vilka öl vi själva hade tagit med oss. Avslutar med att säga att taxi är bra att ha när det är över 20 minusgrader ute. ;)

Black Rocket Porter

Det finns ett öl som verkligen har imponerat på mig den senaste månaden. Vilket då? Det är givetvis Black Rocket Porter jag talar om. Ölet är ett i raden av öl som tagits fram av Wicked Wine och Stefan Gustavsson. Tidigare har dessa öl bryggts av Sigtuna Brygghus, men den här gången är det Slottskällans Bryggeri som stått för detta.

Färgen är mörkbrun, närmast svart med ett medelstort brunt skum.

Doften är rostat maltig samtidigt som den är humlig: kaffe, lakrits, choklad, citrus, grapefrukt och en del tropiska frukter förnimmer jag. Att det är inspirerat av amerikanska västkusten märks alltså tydligt.

Smaken levererar även den! Rostad och humlig, och därmed inte särskilt söt. Citrus, gräs, tropisk frukt, kaffe och choklad finns där, och de flyter också ihop bra. Avslutningen är besk, men inte för besk (tur att man verkar ha prioriterat aromhumle).

Kroppen är medelfyllig, och kolsyran är alldeles lagom. Munkänslan är också ganska len.

Det är verkligen en av de bättre lågalkoholhaltiga porters jag druckit. Betyget hamnar runt 3,8 av 5.

God Jul på er allihop!

Ville bara passa på att smita in och önska alla en riktigt god jul i år. Hoppas att ni får det ni vill ha i julklapp samt att julmaten smakar bra. Hoppas även ni har hittat det ni letat efter i hyllorna på Systembolaget nu under de här extremt häftiga släppen som varit.

Nu har jag varit och plockat upp lite godsaker från förrådet som jag ska njuta av under julen. Bland annat Beer Geer Brunch Weasel och Péché Mortel samt några julöl.

Förmodligen så tar både jag och David ledigt nu några dagar, men räkna med att höra från oss snart igen!

God Jul!

Porter och Dragon Age Origins

Inläggen duggar inte så tätt på bloggen just nu, mest beroende på att jag inte haft tid och/eller motivation att skriva så mycket samt att David gör praktik på Grebbestads Bryggeri. Dessutom har spelnörden i mig vaknat till liv med hjälp av ett utomordentligt roligt rollspel till XBOX 360/PS 3/PC. Dragon Age Origins heter det för den som är intresserad.

Nu till vad inlägget skulle handla om rent ölmässigt. Igår hade jag ett stort sug efter porter med dragning åt det amerikanska hållet. Valet föll på tre olika sorter nämligen välbekanta Oppigårds Starkporter, Samuel Adams Honey Porter samt Slottskällans Black Rocket Porter även kallad B*RP. De två sistnämda blev de som imundigades igår. Honey Porter var tyvärr ganska tråkig och har en alldeles för stark kolsyra, den passade dock bra till lite peppakaksfudge som jag smaskade på medans jag drack den.

Sedan var det då dags för B*RP som jag bara testat en gång förut. Direkt när jag öppnade flaskan upptäckte jag något lätt oroväckande. Hela flasköppningen var täckt med något jästfällningsliknande klet, något som störde mig då ölen i övrigt inte hade någon jästfällning i botten eller så. Jag provade ändå att smaka på den och det kändes inte som det var några direkta fel på den, så jag drack upp lite och hällde ut lite.

Någon som har några funderingar på vad det kan ha varit? Om det nu inte är så att jag har helt fel och att den faktiskt ska ha jästfällning, dock tycker jag ändå det var märkligt att den var i flasköppningen.

Mariestads Julebrygd 3,5%

Ibland slinker det, av någon underlig anledning, med en flaska folköl när man kikar in på sin matvaruaffär. I det här fallet var det på grund av att jag ville ha något lättare öl att dricka till maten. Valet föll på en flaska Mariestads Julebrygd 3,5% från Spendrups. Detta är förmodligen en av de folköl du riskerar att stöta på så fort du kikar in på din närmstare matvaruaffär. Nåväl, hur var den?

Färgen är mörk bärnsten med ett stort och fint beige-aktigt skum som lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är svag av blaskigt kaffe, rostade nötter, söt malt och en viss humlearom som drar åt det tjeckiska hållet.

Smaken är lätt rostad med samma kaffe-toner som doften bjuder på. Det finns även en lätt men markerad beska och en viss ton av julnötter. Dock tycker jag att både sötman och beskan kunde vara betydligt mer framträdande.

Munkänslan är tunn och kolsyran av hög.

Njae, det här var inget vidare, Spendrups. Inte för att förväntningarna var speciellt höga, men vill man framstå som något slags premium-märke för Svensson så får man nog lägga ner sig lite mer än såhär även om det bara handlar om folköl. Betyg? 2,05 av 5.

Mitt i månaden-nyheter 15 december

Som ni säkert vet kommer det att ske ett rätt så exklusivt släpp imorgon. Systembolaget har tagit för vana att skämma bort oss ölnördar rejält såhär i slutet av året och själv känner jag att det är en nästintill omöjlig uppgift att hinna prova allt. Dessutom skulle det kosta en bra bit över 2000 kr att ens prova en av varje. Nåja, detta är vad som kommer att finnas tillgängligt på "vinkällarbutikerna" samt för beställning från och med imorgon:

• The Angel's Share, vol: 375 ml, pris: 179:-
• Shipyard Smashed Pumpkin, vol: 650 ml, pris 71:50
• Samuel Adams Utopias, vol: 720 ml, pris: 1290:-
• Older Viscosity, vol: 375 ml, pris: 179:-
• Ola Dubh Special 30 Reserve, vol: 330 ml, pris: 89:90
• Ola Dubh Special 18 Reserve, vol: 330 ml, pris: 64:90
• HY Cuvée 2009, vol: 750 ml, pris: 179:90
• HY Super Beer, vol: 750 ml, pris: 149:90
• High Tide Fresh Hop IPA, vol: 650 ml, pris: 89:-
• Caribbean Rumstout, vol: 500 ml, pris: 69:90

Personligen så tackar jag Systembolaget för erbjudandet men står nog över det mesta. Det jag funderar på att knalla iväg och beställa är faktiskt ett par flaskor av Caribbean Rumstout, men vi får se. Den verkar iaf spännande. Släppets dyraste och häftigaste (?) öl ser ni självklart på bilden till vänster i inlägget. Dock kan jag tycka att 1290 spänn för en flaska öl är i brutalasta laget. Ni som provar den får gärna kommentera här i inlägget och berätta hur den är!

Brasserie Dieu du Ciel Rigor Mortis Abt

Säga vad man vill om Montreal-baserade bryggarna Brasserie Dieu du Ciel, men uppseendeväckande och fantasifulla etiketter har de. Jag menar, vilket annat bryggeri skulle kunna få en öl med ett lik med flugor på att kunna kännas lika lockande som dem? Som ni säkert redan klurat ut så är det Rigor Mortis Abt jag pratar om.

Ölet har en djupbrun något disig färg med ett minimalt gråvitt skum. Ölet några få lätta skumrester på glaset. Det minimala skummet oroar mig lite, det blir knappt två centimeter skum när jag häller upp den och belgoinspirerade öl är ju kända för att skumma en hel del.

Doften är stor av de typsika belgiska kryddorna såsom koriander, nejlika och apelsinzest. Det finns även smöriga kakao-toner och en hel del karamellighet.

Smaken är kraftfull av lättrostad malt, tidigare nämnda kryddor och en viss restsötma. Toner av nyponsoppa och torkade frukter gör sig påminda i bakgrunden. Alkoholen är väl dold men märks tidvis.

Fylligheten är medel, kolsyran är relativt låg.

Belgien-inspirerade amerikanare är något jag har lite blandade känslor inför. Ibland är det superbra, ibland är det mindre spännande. Detta var faktiskt ett av de bättre exemplaren och hade jag inte vetat bättre skulle jag nästan kunna trott att den var från just belgien.

Betyg? 3,7 av 5. Min andra flaska får stå till sig ett tag till.

Harviestoun Ola Dubh (Special 12 Reserve)

Ett skotskt öl lagrat på whiskyfat? Är det Innis & Gunn? Eller är det något från BrewDogs Paradox-serie?

Nej, det är varken de äldre whiskygubbarnas älsklingsöl Innis & Gunn eller något öl från marknadsföringsvärldsmästarna BrewDogs whiskyfatlagrade serie det handlar om här, utan Ola Dubh (12 Year Old) från bryggeriet Harviestoun.

Ölet är mörkbrunt till svart i glaset med ett fint litet brunt skum. Litet rester.

Doften har trevliga toner av brända mandlar, knäck, whisky, trä och rostade toner av mörk choklad. Det finns också spår av vanilj.

Smaken är söt och knäckig. Det är mycket brända mandlar, choklad, trä och whisky. Eftersmaken visar prov på en viss rökighet.

Munkänslan är medelfyllig till fyllig. Ölet är lent i munnen och kolsyran är mjuk.

Ett väldigt trevligt öl, som kändes klart njutbart att smutta på en sådan här mörk och annars tråkig decemberkväll.

Betyg? 4,1 av 5.

Chèvre, fikonmarmelad också lite färsk humle!

Häromdagen var jag och handlade lite på den lokala coop-butiken. När jag gick förbi deras relativt stora delikatess-disk blev jag oerhört sugen på en god ost att matcha kvällens planerade intag av Great Divide Fresh Hop med. Efter en stunds funderande och lite pillande på en burk stilton så insåg jag att det skulle behövas en lite mildare men fortfarande smakrik ost. Valet föll på en liten chèvre som jag ätit förut och vet är god, tillsammans med den fick det bli en liten burk fikonmarmelad.

Nå, hur passade Fresh Hop och tillbehören? Vi börjar med en recension av ölet först!

Ölet har en klar ljusorange färg med ett väldigt stort vitt skum. Skummet lämnar endel rester på glaset.

Doften är stor och alldeles underbar av amerikansk humle, färsk sådan. Massvis med gräsiga toner, tallbarr, ananas, passionsfrukt och lätta toner av nysågat björkvirke eller dylikt.

Smaken är även den väldigt god och uppfriskande med en hel del av de tropiska frukterna jag nämde tidigare. Det finns även en lätt maltsötma som balanserar upp det hela och lyfter fram humlearomen på ett väldigt trevligt sätt.

Fylligheten är mellan på gränsen till stor, kolsyran är medel.

Detta är bara så gott! En sånhär öl vill man egentligen inte överanalysera utan detta är något man verkligen bör njuta av. Hur passade ölen till osten och marmeladen då? Väldigt bra måste jag säga. Ingen av dem tog överhanden utan de matchade varandra utan problem, IPA/PA funkar verkligen bra till chèvre där jag annars lätt tycker osten kan komma i skymundan.

Vad blir betyget på ölet då? 4,35 av 5! En av de godaste pale ales jag druckit.

Brasserie Dieu du Ciel Péché Mortel

Kaffe i stout och imperial stout börjar har ju på sistone blivit något av ett fenomen i ölvärlden. Länge har man ju associerat de kraftigt rostade malt-tonerna i öl med smaker/dofter som kaffe, mörk choklad osv. Den gemensamma nämnaren för alla dessa godsaker är ju som bekant att de är rostade.

Nu har dock några bryggare, bland annat Mikkeller, Nils Oscar och just Brasserie Dieu du Ciel tagit steget längre och haft i rent kaffe i ölen. Ofta har experimenten varit oerhört lyckade, både Beer Geek Brunch Weasel och Nils Oscar Coffee Stout är väldigt goda öl. Hur är då Péché Mortel från just Brasserie Dieu du Ciel?

Ölet har en svart färg med ett minimalt beigeaktigt skum. Ölet lämnar inga rester på glaset.

Doften är stor av nescafé, torkade frukter, fudge och en skarp rostad malt-ton. Det finns även trevliga inslag av mörk choklad och lätta vaniljtoner.

Smaken är även den stor rostad malt, bittra kaffe-toner men den har även en viss sötma. Vaniljtonerna gör sig lätt påminda även här trots att ölet inte är ekfatslagrat. Till skillnad från vissa andra kaffe-öl tycker jag här att kaffe-tonerna bidrar till en skön bitterhet.

Fylligheten är mellan till stor och kolsyrehalten är relativt låg, något som jag uppskattar i en imperial stout.

På det hela är detta väldigt, väldigt gott. Provade till lite hemmagjord kladdkaka och vispad grädde och den kombinationen var (som väntat) som handen i handsken. Vad blir det för betyg då? Ja, som den sucker för kaffestouts jag är så blir det högt, 4,25 poäng av 5.

Avery The Czar Imperial Stout

Som Fredrik nämnde i sitt förra inlägg hade vi en liten provning i fredags. Det blev dock bara ett nyhetsöl provat: Avery The Czar Imperial Stout. Ett av de dyrare ölen den här månaden, men imperial stout från USA är ju alltid kul att prova.

När vi delar upp ölen i två glas forsar en väldigt mörkbrun/svart vätska ut ur glaset. Det bildas ett fint brunfärgat skum som ligger kvar ett tag.

Doften är rostad (fast inte riktigt så klart rostad som jag trodde). Toner av choklad, kaffe med grädde/mjölk (alltså inte jättesvart kaffe) och knäck känner jag. Trevlig maltig doft, men kanske inte så bra som jag hade förväntat mig... den kändes ganska snäll för en amerikansk imperial stout.

Smaken är väldigt maltig, lite lätt söt, med toner av choklad, knäck, kaffe och grädde/mjölk. Jag tycker mig känna en lätt vaniljton, även fast det inte är ekfatslagrat...

Kroppen är fyllig, kolsyran är mjuk och fin. Känslan i munnen är len.

En ganska trevlig imperial stout även om jag är något besviken. Det bästa är munkänslan. Det känns mer maltbomb än humligt som vissa amerikanska imperial stouts annars tenderar att vara... gott är det hursomhelst, men det finns mycket bättre exemplar där ute. En "medioker" (vet inte om det är rätt ord att använda sig av här...) imperial stout är ju dock fortfarande ett bra öl.

Betyg: 3,7 av 5.

Schloss Eggenberg Samichlaus Bier 2008

Igår körde jag och David en ganska liten men trevlig och spännande provning innan David beger sig ner till Grebbestad för att göra praktik på just Grebbestad Bryggeri. Vi provade St Peter's Winter Ale, Double Bastard Ale 2007, Avery The Czar och just Samichlaus 2008 som detta inlägg ska handla om. Samichlaus är en öl som för ganska mycket respekt med sig, en halvmörk doppelbock på 14%. Såhär var den:

Ölet är mörkt bärnstensfärgat och den skummar inte nämnvärt.

Doften är enorm av malt med inslag av kola, karamell och sirap. Det finns även toner av russin och madeira. Det är ganska vinöst, man märker verkligen att det är en alkoholspäckad öl.

Smaken är oerhört söt och maltig med en nästan honungsliknande sötma. Det finns även här toner av vin men kanske främst toner av finsprit typ päroncognaq.

Fylligheten är hög, kolsyran är medel till låg.

Det är nog tur att vi lät denna flaska stå i över ett år innan vi provade den. Trots att det är såpass extremt och alkoholstarkt är det faktiskt rätt så trevligt. Egentligen påminner det lite om ett rejält starkt barley wine och detta är ett öl jag tror kan passa till en god cigarr. Betyg? 3,55 av 5. Gott men alldeles för mäktigt, drickbarheten är snudd på noll. Dock så tror jag att denna med hjälp av kanske 5-10 års lagring kan bli en upplevelse utöver det vanliga

Nøgne Ø Underlig Jul

Nøgne Ø är ett bryggeri som sällan gör mig besviken. Underlig Jul är det elfte ölet jag provar från bryggeriet, och förväntingarna är ganska höga. Hur smakar det då?

Ölet är brunfärgat i glaset med ett stabilt, beigefärgat skum. Inte så mycket rester.

Doften är kryddig med aningar av kanel och lite muskotnöt. Vissa toner känns aningen svårplacerade. Det finns också en glögg-aktig ton samt litet mystiska inslag av mint.

Smaken är kryddig, utan att bli för mycket. Småsöt (men inte så söt som jag trodde) och glögg-aktig med en tydlig kryddighet. En aning choklad, men inte mycket. Lätt ton av mint, muskotnöt och kanel. Lite russin.

Kroppen är medelfyllig, kolsyran är ganska lagom. Ölet känns lent i munnen.

Nå. Det här var ganska intressant, men samtidigt något av en besvikelse. Det smakar bra, men samtidigt så uppfattar jag det som lite tråkigt. Kryddorna är inte för många och tar inte över för mycket, vilket är både på gott och ont... det blir inte ett kryddkaos samtidigt som det istället blir litet väl återhållsamt. Hur skall jag egentligen ha det?

Betyg: 3,3 av 5.

Great Divide Hibernation Ale

Nästa julöl ut blir Hibernation Ale från Great Divide Brewing. Det är en old ale på 8,7%, men jag skulle nog snarare klassa den som ett barley wine eller en strong ale. Dock är ju gränsen mellan old ale, strong ale och barley wine ibland ganska tunn, åtminstone när det gäller de amerikanska varianterna. Nog pratat, såhär var den:

Ölet har en djup brunröd färg med ett relativt litet ljusbeige skum. Skummet lämnar vissa rester på glaset.

Doften är stor och knäckig med inslag av toffee, lakrits och ananas. Det är även endel humle i doften.

Smaken är något större än doften. Det är ett sött öl med rejäla toner av karamell, knäck och vissa inslag av brända mandlar och fruktgodis. Det är ett ganska värmande och sött öl som passar bra i vinterkylan.

Det är ett ganska fylligt öl och kolsyran är relativt låg.

Hibernation Ale är ett gott och värmande öl som har blivit något av ett standardöl på Systembolaget i juletid. Det är ett riktigt gott öl men jag tycker samtidigt att det blir lite ensidigt i all sin maltsötma och knäckighet. Betyg? 3,75 poäng av 5.

St Peter's Winter Ale

St Peter's är ett av de bryggerier som verkligen bidrog till att snöa in mig i ölets värld för ungefär 3 år sedan. Jag kommer ihåg när man jagade pubar som serverade Guinness, Kilkenny eller Newcastle Brown på fat och blev alldeles salig när man fick tag på en pint Guinness.

Detta skulle dock ändras en dag då var jag på besök på en restaurang här i Kristinehamn och fick syn på något som hette St Peter's Cream Stout i deras meny, och givetvis blev jag ju sugen på att prova. Det blev något av en uppenbarelse, en krämig stout med massvis av rostad malt, russin, en lätt rökighet med mera. Det var ju något helt annat än en Guinness. På den tiden hade flaskorna dessutom den där medicin-flaske formade designen vilket bidrog till en nästintill mystisk känsla.

Hursomhelst, på grund av denna upplevelse så har St Peter's alltid varit ett bryggeri som legat mig varmt om hjärtat. Förra året missade jag dock deras Winter Ale som detta inlägg ska handla om, men i år hann jag få tag på ett par flaskor, såhär var den:

Ölet har en väldigt mörk röd färg på gränsen till svart. Skummet är stort och beigefärgat och lämnar små skumrester på glaset.

Doften är elegant och lätt vinös med stora toner av rostad malt, en lätt rökighet, bittra bär och en fin engelsk humlearom.

Smaken är även den väldigt maltig och rostad och det finns inslag av bittra körsbär och en typsik engelsk humlearom, kan det vara fuggles? Eftersmaken är lång och bitter med en viss torrhet.

Munkänslan är stor och fyllig med en alldeles lagom kolsyra.

St Peter's gör mig defintivt inte besviken, och denna sticker verkligen ut bland de andra julölen i år. Detta är en alldeles utmärkt winter ale/old ale som jag absolut inte tycker ni får missa såhär i vintermörkret. Betyg? 4 solida poäng av 5.

Ekfatslagring - en trend?

Ekfatslagring är ju något som används inom en rad olika produkter, bland annat whisky, öl, fetaost, viner osv. På sistone är ju ekfatslagrad öl något som verkligen slagit igenom. Allt ifrån mäktiga imperial stouts och barley wines men även IPA och andra öl.

Nu har ekfatslagringen även nått läskens värld! När jag var och handlade på min lokala Ica Maxi butik hittade jag ett gäng fyr-pack med ekfatslagrad julmust från Spendrups märke Nygårda. Blev jag nyfiken? Skojar du!

Självklart var jag ju tvungen och prova, och tja, det är gott. Precis som vanlig julmust fast med en eftersmak av ek samt att kolsyran var betydligt lägre än vanlig must.

Om du är ute efter ett lite lyxigare alkoholfritt alternativ i jul, då är detta drycken för dig. Vad kostar det då? 29.90 för 4 stycken flaskor á 33 cl. Prisvärt.

Ayinger Winter-Bock

Det talas ju väldigt mycket om humlebomber, men hur är det egentligen med maltbomber? Ja, det känns ju generellt som humlebomber tilltalar ölnördar mer än vice versa, även om det finns undantag. Jag gillar visserligen båda, men det känns helt klart som bocköl (doppelbock/dunkler bock, vad ni vill - jag tycker gränsen verkar lite hårfin ibland) är en öltyp som hamnat i skymundan, trots att det är en väldigt klassisk stil. Att de bästa exemplaren kommer från de extremkonservativa tyskarna kan ju givetvis vara en bidragande orsak, då man kan tycka att den konservativa hållningen inte ger rum för experimenterande.

Ibland kan det dock vara intressant att se vad man kan göra med de fyra ingridienserna: malt, humle, jäst och vatten, luta sig tillbaka i fåtöljen och njuta av ett traditonellt tyskt öl. En sak jag reagerat på angående tyskt öl är att de använder sig av maltextrekt och humleextrakt. Ayinger Winter-Bock innehåller inget maltextrakt enligt etiketten, men däremot humleextrakt. Då ölet knappast har någon humlekaraktär så gör det mig väl inte så mycket - däremot funderar jag litet på vad det fyller för funktion? I slutändan är det ju dock hur ölet smakar som är det viktigaste, vilket leder oss in på min recension.

Ölet är mörkbrunt i glaset med ett väldigt fint beigevitt skum som ligger kvar länge i glaset. Det ser inbjudande ut.

Doften är (föga överraskande) maltig. Mycket mörkt bröd, lätta toner av choklad samt knäck/kola dyker upp bland mina doftpreferenser. En liten mineralaktig ton sveper också förbi.

Smaken är också den väldigt maltig och "fet" på något sätt med mycket mörkt bröd, en knäckaktig sötma, och litet lätt choklad. Visst är det sött, men det blir aldrig sliskigt sött (vilket är något som många brukar ha problem med i just den här typen av öl).

Kroppen är rejält fyllig och ölet känns ganska kletigt i munnen. Kolsyran är något livlig i början och känns på tungan, men som sig bör lugnar den ner sig ganska snabbt och blir mjuk och fin.

Ett väldigt bra öl faktiskt, passar nog utmärkt till fet julmat kan tänkas. Jag åt den till en liten bit gorgonzola, vilket faktiskt passade helt okej. Jag är ingen expert på öl och ost, men det var ganska trevligt. Jag skulle gärna testa den till en bit västerbotten eller liknande dock.

Betyget hamnar på 4,0 av 5.

BrewDog Paradox Isle of Arran

BrewDogs Paradox-serie är en av de där som fått väldigt blandade omdömen. Det senaste jag drack var en Paradox Smokehead som var lagrad i drygt ett halvår. Den kändes ganska tråkig och utan den där kraftiga rökdoften/smaken hade det nog varit en ganska medioker imperial stout. Hursomhelst, av någon anledning kunde jag inte bara hoppa över Paradox Isle of Arran när den stod där på hyllan. Skulle jag bli besviken? Skulle jag bli överraskad? Nåväl, såhär var den:

Ölet är rödskimrande svart med ett litet ljusbrunt skum. Det lämnar vissa skumrester på glaset.

Doften är stor av tjära, tång och en viss rökighet. Det finns även brända malttoner och en lätt humlarom åt det engelska hållet.

Smaken är rejäl och bastant med stora toner av whisky och vanilj-aktiga ek-toner. Det är mest tjära och rostad malt som tränger igenom tillsammans med en bakgrund av rökighet. Det finns även vissa toner av saltlakrits. Eftersmaken är stor och whisky-aktig och den bränner nästan lite på vägen ner.

Munkänslan är medel med en lagom kolsyrehalt.

Nå, det här var mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Inte alls lika slätstruken som den lagrade Smokehead-flaskan jag och David delade på tidigare denna månaden, utan denna är betydligt råare och en större maltwhisky-bomb. Detta är perfekt att smutta på i höstmörkret, och priset är betydligt förmånligare än vad det brukar vara när det handlar om Paradox-serien. Betyg? 3,85 poäng av 5. Köpvärd!

La Caracole Saxo Bio

En belgisk öl med en saxofonspelande snigel på? Ja, inte kan man väl undvika att stoppa ner en sådan i varukorgen tänkte jag när jag såg den på Systembolaget i Kristinehamn. Givetvis är det Saxo Bio, en belgian strong ale på 7,5% det handlar om, såhär var den:

Färgen är disig gul/orange med ett enormt stort och fint vitt skum som efter en stund lägger sig till ett rejält skumlock.

Doften är stor och trevlig av ananas, citrusfrukter, jäst och en lätt ton av humle. Den är sådär typiskt kryddig som man ofta väntar sig av en ljus belgisk ale.

Smaken är väldigt fruktig och jästig med toner av ananas det finns även en lätt beska från humlen. Det finns också toner av vanilj och koriander. Alkoholen är lätt värmande.

Munkänslan är mellanfyllig på gränsen till tunn med en ganska skarp kolsyra.

Ljus belgisk strong ale har börjat falla mig mer på läppen på sistone, varför vet jag inte. Detta tycker jag hursomhelst är en väldigt läskande och trevlig öl, betyg? 3,65 av 5!

Anderson Valley Hop Ottin IPA

Efter Örebro Öl & Whisky Festival förra helgen har det varit lugnt med öl för min del. Det känns som man blev ganska "mätt" av den upplevelsen och det fanns många intryck att smälta... dessutom kan det ju vara hälsosamt att ta någon vecka utan öl också.

Idag var jag dock sugen på öl, så jag begav mig mot Systembolaget här i Karlstad för inhandla några julöl. Det blev bland annat en Underlig Jul samt en Ayinger Weihnachts-Bock (Winter-Bock) som det blir att prova snart. Eftersom jag inte besökt Bishops Arms på över en månad kändes det dessutom som det kunde vara värt att se om de fått in något kul. Frågade om Arbetarporter, men den hade inte kommit än (vet inte hur det blir med den... var ju inte så längesedan Thomas skrev att han bryggde den, så...). De hade dock Ocean India Pale Ale på fat, men jag skippade den den här gången. Det fanns även ett fat Örebro Bitter. På flaska hade det kommit in öl från Anderson Valley Brewing Company, Harviestoun, North Coast samt någon Great Divide (tjejen som jobbade där snackade om att Titan skulle komma, men att den inte vara uppackad än eller något).


Jag bestämde mig tillslut för en Hop Ottin IPA, trots att jag sedan kom på att den kommer på bolaget i februari. Å andra sidan kanske det är större chans att flaskan är färsk nu?

Ölet är bärstensfärgat i glaset med ett fint vitt skum. Lite skumrester på glaset.

Doften är citrushumlig med tallbarr, kåda, gräs och grapefrukt. En hel del karamell märks också. Inte så tropisk, men ganska trevlig ändå.

Smaken är typiskt citrushumlig även den, vilket balanseras någorlunda av en fin maltbas. Mycket kåda, talbarr, grapefrukt och karamell känns. Eftersmaken är rejält kåda-aktigt besk.

Kroppen är medelfyllig, och kolsyran känns rätt uppfriskande och trevlig med en del små bubblor.

En god IPA, som helt klart är i klass med till exempel Torpedo - själv tycker jag nog nästan den här är lite, lite bättre. Kostade 75 kronor för en flaska på krogen. Såg att den kommer kosta 24,30 kr när den kommer på bolaget vilket känns klart prisvärt hursomhelst.

Betyg: 3,8 av 5.

Jämtlands Julöl

Efter en oerhört trevlig, rolig, god och spännande ölfestival på Örebro Öl & Whisky Festival så har det faktiskt varit väldigt lugnt med öldrickande för min del. Dock så går det ju inte allt för många dagar innan ölsuget kommer tillbaka.

Det var faktiskt ett tag sedan jag besökte Kristinehamns Systembolag så jag gick dit för att kika vad de hade för julöl. Förvåningen var inte precis stor när jag inte fann något spännande, två flaskor av den väldigt stabila och goda Jämtlands Julöl inhandlades dock. Det är även den som alldeles strax ska recenseras i detta inlägg. Jag kan ju hursomhelst självklart inte nöja mig med att bara dricka Jämtlands Julöl i år så jag beställde några fler. Två stycken St Peter's Winter Ale, två stycken Hibernation Ale samt en Nøgne Ø Underlig blev det som beställdes. Hursomhelst, här är recensionen jag utlovade:

Ölen har en mörkbrun färg med ett härligt kraftigt beige-aktigt skum. Skummet lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är stor och trevlig av rostad malt, valnötter, fudgekola och en hel del Engelsk humle. Jämtlands speciella hussmak är även den närvarande i doften.

Smaken är även den väldigt rostad och bitter. Nötigheten finns även här och den balanseras upp av en viss knäckighet med inslag av fudge och torkade frukter.

Kolsyran är medel till hög och det var tur att jag lät den skumma upp riktigt ordentligt, annars hade den nog fått vila en stund till följd av den höga kolsyran. Ölet är mellanfylligt.

Det här är en riktig kvalitets jul-ale utan att bli förmycket för den oerfarne ale-drickaren men som ändå är tillräckligt spännande för att tillfredställa en ölnörd. Ett självklart val till julbordet. Betyg? 4,05 poäng av 5!

BrewDog "brygger" världens starkaste öl... eller?

Ja, har man läst på ölbloggar och Ratebeer idag så har man knappast undgått att BrewDog nu släpper "Tactical Nuclear Penguin". Ett frysdestillerat öl på 32%.

Litet kul är dock att i samma tråd som James från BrewDog startat så kom den tyske bryggaren från Schorschbräu in med en kommentar om de gjort ett öl på 39,44% och alltså fortfarande innehar rekordet.

Nåja. Jag har svårt att tro att de här ölen är särskilt drickbara... men vem vet?

Örebro Öl & Whisky Festival del IV

Efter mitt första, kortare inlägg har Fredrik i stort sett sammanfattat festivalen i två utomordentliga inlägg här och här. Tänkte hursomhelst att det var bra att komplettera med ytterligare ett inlägg.

Tyvärr glömde jag ta med en kamera till festivalen (varför händer alltid det när man behöver en?) så det blev väldigt få bilder. Mobilkamera-bilder har ju, som bekant, en tendens att bli ganska dåliga om man inte har "det senaste".

Det finns kanske en viss risk för repetition i det här inlägget men jag tänkte försöka dela med mig lite mer av just mina intryck av dagen.

Under dagen, när Dugge himself fanns i Brills monter, delade jag och Fredrik på en flaska Holy Cow! vilket smakade utmärkt, utan att vara jättefantastisk. Det fanns såklart en rejäl beska och mycket fina humletoner i brygden, även om ölet kanske inte når upp till High Fives standard. Närkes goda, men något märkliga hybridöl Tanngnjost & Tanngrisnir avsmakades också under dagen och kändes väldigt intressant. Rökigt, men samtidigt balanserat, där man kände enriset och faktiskt lite humle, även om maltkaraktären var tydligast. Ett öl jag skulle vilja prova igen på någon pub i lugn och ro.

Någon gång under kvällen när Fredrik, jag och resten av gänget stod vid närheten av Närkes, Sandbackas och Oppigårds montrar försvann Fredrik och Darren någonstans (läs: för att prova Dale's Pale Ale). Om jag inte minns helt fel, så var det i samband med att öl som Sandbacka Imperial Stout och Oppigårds Amarillo Spring inmundigades. Detta var fantastiska öl båda två, även om jag till exempel tyckte att Indian Tribute var snäppet bättre än Amarillo Spring. Nu var det visserligen så att båda ölen var fantastiska.

Efter att Fredrik och Darren försvunnit stod jag tillsammans med Johan från bloggen Lucidor (Var faktiskt tvungen att kika in på din presentation på Helgon för att vara säker - alla verkar heta Johan?) som är en sådan där person som man till och från snackat med i "Den stora öltråden" på Helgon när det begav sig. Det var några år sedan nu, närmare bestämt alldeles i början av mitt ölintresse. Kul att man stöter på personer från alla möjliga håll ... hursomhelst, så köpte Johan ett smakprov av Närke Kaggen Stormaktsporter, så vad passade bättre än att bege sig mot Thorslundskagges monter eftersom jag visste att det fanns smakprov av det exklusiva ölet Närke Kaggen Stormaktsporter Pure Swedish Oak.

Det blev att ta några klunkar av båda och jämföra - och jag måste säga att vanliga Kaggen är klart bättre, även om "Pure Swedish Oak" var bra och väldigt häftigt att prova. Tillskillnad från den mer utpräglade, något söta bourbon-, choklad- och vaniljkaraktären hos vanliga Kaggen kändes "Pure Swedish Oak" lite mindre komplex, mer tydligt ekig/träig (inte så konstigt kanske?) med en hel del söta chokladtoner som balanserade upp, men som samtidigt inte kändes lika framträdande som i originalet. Intressant att prova var det i alla fall!

Efter detta letade jag upp Fredrik igen, som stod med övriga gänget och provade öl från Victory Brewing Company bredvid Bishops Arms monter. Jag smet iväg eftersom jag kom på att Wicked Wine hade ett öl jag ville ha ett smakprov av - det något svårutalade Dieu du Ciel Aphrodisiaque. Det jag minns av ölet var att det hade en ganska mild, men på något sätt elegant kakao- och vaniljkaraktär och att det var medelfylligt och lent i munnen. Svårt att ge ett rättvist omdöme efter att ha druckit en del starka imperial stouts innan ... Brandmästare Andréns Törstsläckare var faktiskt trevlig att rensa paletten med under kvällen, även om man inte riktigt kanske kan göra ett folköl rättvisa bland så mycket starkt. Det smuttades också på ett litet glas De Molen Rasputin som Fredrik skrev om här nedan.

Mot slutet blev det mest Brill & Cos monter. Dugges var som bekant där och både ½ Idjit! samt Avenyn Ale dracks. Tyvärr orkade man inte skriva upp allt man fick en liten skvätt av, men Beer Geek Breakfast Speyside Edition, Beer Geek Brunch Weasel (Highland Edition) (eller om det var Islay?), Port Brewing Older Viscosity och Nøgne Ø/Jolly Pumpkin/Stone Special Holiday Ale avsmakades. Någon klunk från Johans (Lucidors) Andhrímnir Barley Wine slank också ner under kvällen. Ja, man var i extas helt enkelt.

Efter den trevliga stunden på Brill kändes det däremot som kvällen började närma sig sitt slut för både mig och Fredrik. Beröm östes över Håge och Berith på Närke och det snackades om både det ena och det andra. I söndags började man dock fundera på hur man uppfattades av dem, då den stora mängden öl givetvis märktes på ens beteende ...

Örebro Öl & Whisky Festival del III

Då börjar det bli dags för den tredje delen av vår rapportering från Örebro Öl & Whisky Festival, jag passar på att skriva den medan mitt minne fortfarande är någorlunda färskt. Detta inlägg blir inte riktigt lika ingående som det tidigare inlägget utan jag försöker lite snabbare att summera några av höjdpunkterna från den senare delen av eftermiddagen och kvällen. Nåja, här är lätt rörig beskrivning av den fortsatta kvällen:

Vi besökte bland annat Irish Pubs monter där jag beställde in en Guldkusten Bitter. Det var en trevlig session-beer och var sådär härligt cask-fyllig. Det var väl ingen super-sensation men det var ändå roligt att prova något från dem.

Plötsligt befann vi oss vid Sandbacka Bryggeris monter där hela gänget (Jag, David, Marcus från Amatörens tankar om öl, Johan från Gjölen och Darren från BeerSweden) beställde in ett varsitt glas av deras Sandbacka Imperial Stout. Gruppen hade blandade åsikter om den, själv tycker jag den var underbar och vinös och sådär kraftfull som man vill ha sin imperial stout.

Efter en hel del trevligt snack med allihop smet Darren och jag iväg för att prova lite Dale's Pale Ale som han absolut tyckte jag skulle prova då jag inte provat den förut. Det var en härlig och väldig god pale ale om än ganska lättdrucken. Helt klart den bästa burkölen jag provat hitills!

Några ögonblick senare blev det en snabb sväng till Johan på Bishops Arms monter där ett litet smakprov av Victory Hopdevil provades. Den var god även fast jag provade den ur en liten pappmugg. Lagom beskt och ipa:igt.

Lite senare stod vi ett gäng samlade kring ett bord och smakade av varandras öl. Jag kommer inte exakt ihåg vad som dracks men De Molen Rasputin på fat var en av de ölen jag stod och smuttade på. Det var väldigt gott och häftigt att få prova den, men jag förde tyvärr inga anteckningar utan nöjer mig med att inse att den var spännande.

Mikael "Dugge" Engström själv var ju på mässan så vi stod och pratade med han och de andra vid Brill & Co:s monter och jag vill passa på att tacka för en trevlig pratstund. Flera öl från Dugges provades, bland annat Avenyn Ale och ½ Idjit!

Ännu senare på kvällen blev det även en hel del prat med Hå-Ge och Berith från Närke Kulturbryggeri, men vid det laget hade det nog nästan intagits lite för mycket öl för att bli annat än beröm och hyllningskörer till de båda bryggarna.

Förövrigt provades det precis innan hemgång en hel del väldigt intressanta öl vid Brill & Co:s monter, men det var väldigt små smakprover. Bl. a Beer Geek Breakfast Speyside Edition och en väldigt liten skvätt av Red Horizon provades tillsammans med några andra öl från Nøgne Ø och Mikkeller.

Minnet sviker mig förmodligen litegrann, och endel detaljer har jag faktiskt glömt bort i allt vimmel. Hursomhelst, detta var verkligen en av de häftigaste dagarna i min ölkarriär.

Tack alla som tog sig tid att prata & tjata, hoppas vi ses ute i ölsverige snart igen!

Ny design!

Igår bestämde vi oss för att göra en lite anorlunda design på bloggen. Det är en ganska radikal förändring och det är mycket som har ändrats. Från att ha varit en väldigt stilren gräddvit färg med en stor bastant logga så är den nu en lite mer behaglig ljusgrön möter matt olivgrönt. Hoppas ni tycker det ser bra ut och att ni vänjer er.

Det som vi finner är de stora fördelerna med den nya bloggen är att de olika elementen i bloggen blir mer markerade. Bilderna kommer även till liv lite mer nu än vad de gjorde mot den förut ganska vita bakgrunden.

I övrigt kommer inget att ändras utan bloggen fortsätter precis som vanligt fast med ett nytt utseende.

Kommentera gärna!

Örebro Öl & Whisky Festival del II

- En överblicksbild över festivalen innan den öppnade blev en av
de få bilder som fick en acceptabel kvalite med min mobilkamera...

David sammanfattade festivalen ganska bra i förra inlägget i förmiddags, dock tänkte jag att jag skulle bidra lite med mina tankar och iaktagelser från festivalen. Jag vill börja med att tacka alla bryggare, bloggare och importörer för att de tog sig tid till några fantastiska pratstunder! Hursomhelst, såhär började det:

Vi anlände ungefär klockan 09.10 och var lite lätt trötta efter gårdagens lilla uppvärmning som ni kan läsa om här. Till att börja med ville vi lokalisera oss då ingen av oss har speciellt bra koll på Örebro överhuvudtaget, så vi gick direkt till Conventum där festivalen skulle ta plats.

Festivalen skulle ju dock inte öppna förrän flera timmar senare så vi gick till ett litet café och käkade en liten extra frukost i form av fralla och en flaska loka.

Efter en stunds promenerande och besök i affärer började det iaf bli dags för lite lunch. Det blev en enkel och spartansk lunch på en inte helt obekant hamburger-kedja, inget vidare men det fick helt enkelt duga. Någon timme senare mötte vi upp några bekanta från Karlstad som numera bor i Örebro och tjötade med dem en liten stund, sen började det bli dags att bege sig till festivalen.

Det första bekanta ansiktet vi mötte på var Johan från femkommanoll.tv. Vi hade ett trevligt litet samtal om allt möjligt circa 30 minuter innan de slog upp dörrarna. Sedan började det bli dags att gå in och hänga av sig ytterkläderna och börja prova öl.

Vi spatserade glatt fram till Närke Kulturbryggeris monter och började dagen med ett 5 cl smakprov av Närke Kaggen! Stormaktsporter av 2008 års årgång. De sa glatt och självsäkert att "Grabbar, nu kommer ni ju inte känna någon smak av resten av ölen på festivalen!" och kanske låg det något i det?

Johan från tidigare nämnda blogg ville att vi skulle kika förbi deras monter där de representerade Bishops Arms. En flaska imperial stout i form av Victory Stormking korkades upp och och vi hade ett trevligt samtal med Johan innan det började fyllas på med massor av andra ölsugna människor. Stormkingen var god och trevlig med trevliga vanilj och chokladtoner men hamnade lite i skuggan av Kaggen! som hade imundigats några ögonblick tidigare.

Några ögonblick senare stod vi vid Oppigårds monter och beställde ett varsitt smakprov Indian Tribute som var en alldeles utomordentligt god IPA-hyllning. När vi vandra runt en liten stund med de glasen i hand stötte vi på ett obekant ansikte som fann oss bekanta. Det visade sig vara en (för oss ny) ölbloggare vid namn Johan som har en blogg som heter Gjölen. Johan är en mycket sympatisk person och när han frågade om han fick hänga med oss under festivalen så var ju svaret självklart ett rungande "Javisst!".

Vi gick till Närkes monter och jag beställde en Huvill som slank ner förvånansvärt fort. Dock var den inte riktigt vad jag hade tänkt mig så jag beställde istället en cAmarillo som de torrhumlade på plats med någon liten anordning som var påkopplad på fat-slangen. Den var helt galen och alldeles fantastisk! Tänk dig typ en nyustlagen blomsterträdgård full med tropiska frukter och nyklippt gräs. Helt otroligt.

Hantverksbryggeriets monter blev nästa som skulle besökas. Där träffade vi även Marcus från Amatörens tankar om öl, och hans tankar om öl var inte alls särskilt amatörmässiga så han blev en trevlig addition till vårat lilla gäng som spatserade runt. Alkemisten blev det som blev inköpt vid Hantverksbryggeriets monter. En Svensk blåbärslambik med blandade omdömen på rating-sidor och andra bloggar, men min nyfikenhet skulle ju inte stillas förrän jag hade provat den.

Jag kan bara säga att jag inte blev besviken på denna blåbärslambik. Det fanns en hel del funkighet och syrliga blåbär i doften och det gjorde att hela mitt ansikte sken upp. Smaken var ganska torr och trevlig och ölet var ett skönt avbräck mellan all imperial stout och ipa.

Fortsättning följer, då blir det lite mer information om vad som hände. Bland annat träffade vi den kunniga och otroligt sympatiska grannbloggaren Darren från BeerSweden. Stay tuned!

Örebro Öl & Whisky Festival del I: åtta underbara timmar!

Ja, rubriken säger väl allt.

Igår var det alltså äntligen dags för ölfestivalen Fredrik och jag tjatat massor om den senaste tiden. Det blev en underbar dag/kväll med extremt mycket ny trevlig öl och snack med bryggare, importörer och annat folk. Att säga att jag är hes i dag är väl något av en underdrift... det här var hursomhelst årets bästa öldag (eller dag över huvud taget) tillsammans med den stora ölbloggarträffen i våras.

Öl som provades, medräknat vissa provsmak från andra, var bland annat:

Närke Kaggen Stormaktsporter
Närke Tanngnjost & Tanngrisnir
Närke Kaggen Stormaktsporter Pure Swedish Oak
Närke Huvill
Närke Vintermörker
Närke cAmarillo (genom humlefilter)
Sandbacka Imperial Stout
De Molen Rasputin
Oppigårds Indian Tribute (oerhört god!)
Oppigårds Amarillo Spring
Dugges Holy Cow!
Dugges ½ Idjit!
Dugges Brandmästare Andréns Törstsläckare
Dugges Avenyn Ale
Nøgne Ø Porter

Provade även bland annat Dieu du Ciel Aphrodisiaque, Mikkeller Beer Geek Breakfast (Speyside Edition), Port Brewing Older Viscosity och så vidare. Det blev mest små, små smakprov av Brills exklusiva öl dock men det kändes oerhört kul att få prova.

Helt ärligt kan man ju inte prova hur mycket som helst, men det blev ändå betydligt mer än man trodde från början. Måste säga att jag blev överraskad av hur bra Sandbackas Imperial Stout var... komplex, kraftfull, och ganska vinös med mycket torkad frukt vilket jag gillar i en imperial stout. Kaggen var givetvis väldigt bra, men jag tycker till exempel att den vanliga Stormaktsportern var bättre när jag drack den på ölbloggarträffen i våras. Vill hursomhelst klargöra att jag verkligen gillade Kaggen nu, men att jag minns den som ännu bättre - det blev nästan lite missförstånd när jag snackade med Håge bredvid Brills monter vid slutet av mitt besök.

Jag vill tacka alla trevliga bryggare och importörer för en sådan här trevlig afton!

Kl 06.15: Uppstigning

Godmorgon ölsverige! Idag är det dags för andra dagen av Örebro Öl & Whisky Festival, och David och jag har redan vaknat till och knappt hunnit skrubba ur gruset ur ögonen. Det hör inte till vanligheterna att stiga upp kl 06.15 på en lördag, och det känns. Hursomhelst igår hade vi lite uppvärmning inför festivalen och drack ett par goda öl.

Jag bjöd på lite mat i all enkelhelt, kycklingfilé och hemmagjord potatisgratäng med massvis med vitlök. David tog med sig öl till maten i form av Mister Sno Balls som var en riktigt trevlig och humlig skotsk bitter som hade trevliga inslag av karamell och typiska brittiska humletoner.

Efter maten drack vi lite Saison, nämligen Dupont Avec les Bons Voeux. Vi provade lite västerbottenost till den och det passade helt okej. Dock så saknades lite sötma i ölen för att det skulle bli en klockren matchning.

Någon timma senare korkades en årsgammal flaska av N'Ice Chouffe upp och vi käkade även några tärningar västerbottenost till denna. Det passade utmärk! De söta och kolaaktiga tonerna från ölet gifte sig väl med västerbottenosten! Jag plockade även fram lite 85% Lindt-choklad och den passade bra även den.

Som avslutning på den ganska lugna uppvärmningskvällen blev det en knappt årsgammal flaska Bourbon County Stout. Den, den var verkligen så bra som man minns den! Stora härliga ekiga toner av bittermandel, tjära och söta bourbontoner med massvis av choklad. Härligt!

Nu bär det iaf strax iväg mot Örebro för en sväng på stan och lite lunch innan festivalen drar igång. Ses vi?!

Uppdateringar kommer senare!

Prioriteringslista ÖÖW

Eftersom det har efterfrågats, samt att jag själv vill ha lite koll på vad jag ska försöka prova på Örebro Öl & Whisky Festival på lördag, så har jag skrivit ihop en liten lista på vilka öl som är prioriterade för att provas under festivalen:

• Närke Kaggen Stormaktsporter 2008 (eller Pure Swedish Oak-varianten)
• Närke Huvill
• Närke Tanngnjost & Tanngrisnir
• Nils Oscar Hop Yard IPA
• Hantverksbryggeriet Alkemisten
• Hantverksbryggeriet Kosacken
• Irish Pub Guldkusten Best Bitter
• Oppigårds Indian Tribute
• Oppigårds Amarillo Spring
• Nynäshamn Indianviken Pale Ale
• Strömsholms Biskop Kol
• Något från Nøgne Ø, Mikkeller och Dugges från Brill

Är nästan 100% säker på att det inte alls kommer bli exakt de här ölen jag provar, men det är ändå roligt att lite koll på vad man ska försöka prova. Har förövrigt ingen särskild inbördes ordning förutom att det känns givet att försöka prova de öl från Närke jag vill prova innan de tar slut.

Egentligen känns det som att man kanske peppar lite väl mycket inför festivalen men det ska bli grymt kul, så det är klart man är laddad. Listan kanske är lite för lång eller kort, men man får ta det som det kommer, men det här är det jag kommer att satsa på under mina timmar på festivalen.

Förövrigt funderar jag på att öppna antingen en Brunch Weasel eller en Hr. Frederiksen ikväll då ölsuget är enormt, någon som har en åsikt angående vilken jag ska dricka? Svara helst innan kl 20.00 ikväll. ;)

Snowblind Strong Ale

Snowblind Strong Ale är namnet på årets jul/vinteröl från Wicked Wine och bryggaren Stefan Gustavsson (som bryggts i samarbete med Sigtuna Brygghus). I mitt tycke var deras påsköl ett mycket lyckat samarbete - så mina förhoppningar om denna var höga när jag knäppte av kapsylen.

Ölet är mörkbrunt i glaset med ett medelstort beigefärgat skum. Lite rester.

Doften är kraftfullt humlig med toner av citrus, grapefruktskal, apelsin, kåda, paprika (lite Herr/Fru Fredriksen-varning men det håller sig på en lagom nivå), tallbarr och kaffe. Det finns också lätta stänk av lakrits.

Smaken är humledominerad med mycket grapefrukt, tallbarr, kåda, apelsin och lätt, lätt paprika. En hel del rostade kaffetoner kommer också fram tillsammans med lite lakrits. Eftersmaken är rejält besk på ett kådalikt sätt med toner av mjölkchoklad.

Kroppen känns rejält fyllig med medelstark kolsyra som känns litet på tungan. Ganska kletig munkänsla.

Trevligt öl! Betyget blir 3,9 av 5.

Tystnad, tagning, ölfestival!

Det har varit väldigt tyst nu på bloggen i några dagar. För egen del så beror det mest på att jag haft fullt upp med att tapetsera om här hemma samt att inget spännande har druckits.

Imorgon släpps ju som bekant en del spännande nyheter samt julöl på Systembolaget, men för egen del blir det att spara på krutet till ÖÖW.

På lördag om knappt en vecka ser vi som sagt fram emot Örebro Öl & Whisky Festival från vilken vi kommer att rapportera om allt spännande som händer och sker.

Samt att i och med detta inlägg så firar Ölkultur med David & Fredrik 200 inlägg!

Lagrad julöl

Sitter och smuttar på förra årets God Jul från Nøgne Ø. Vet dock inte om det har blivit särskilt mycket bättre. Det är vinöst, lite glögg-liknande, men samtidigt känns det ganska rostat med en del lakritstoner. Kola och kaffe hitter jag också. Jag upplever ölet som ganska torrt av någon anledning - känner inte så mycket restsötma som jag kommer ihåg från sommaren 2008 när jag och Fredrik delade en flaska på Bishops Arms. Det känns som det fortfarande ligger lätt, lätt humle och lurar i bakgrunden och avslutningen är ganska besk. Gott, men inte fantastisk och jag hade faktiskt hoppats på litet mer.

För övrigt kommer det ju årets julöl på måndag. Ingen God Jul i år dock, men däremot så kommer ju Underlig Jul vilket ska bli småkul att prova. Måste också säga att Sigtunas Snowlind Strong Ale låter lovande på pappret och det känns som ett öl jag kommer inhandla så småningom. Vet dock inte om det är något jag kommer köpa redan nästa vecka. Det kommer ju en del mitt i månaden-nyheter samma dag, men jag funderar på om jag verkligen har råd eller om det är möjligt att få tag på när man inte bor i storstäderna. Har för mig att det inte fungerar så bra med beställningar kring jul - åtminstone vad jag kan komma ihåg från förra året.

Hursomhelst lär ju decembersläppet räcka gott. Dessutom är det ju Örebro Öl & Whisky Festival om en knapp vecka!

Produktlista Örebro Öl & Whisky Festival

Så, då finns det äntligen en produktlista som innehåller en deklaration över vilka öl och/eller whisky sorter bryggerierna/destillerierna och importörerna har med sig. Listan hittar du här.

Tyvärr verkar den inte vara helt komplett då information saknas om vad Oppigårds har med sig, samt att listan för Brill & Co:s produkter bara innehöll namnen på ölproducenterna vars öl de har med sig.

Hursomhelst, vi kan vänta oss en hel del godbitar. Bland det mest exklusiva finner vi Närke Kaggen Stormaktsporter 2008 samt Närke Kaggen Stormaktsporter Pure Swedish Oak 2008 från Närke Kulturbryggeri.

Kolla in listan och njut så ses vi den 21:e!

The Ministry of Lost Beer-Reviews

Ursäkta den lite "cheesy" engelska titeln på inlägget, men det känns verkligen som titeln speglar inlägget. Denna recension handlar, precis som titeln antyder, om Wisby Klosteröl. Det är en av de där ölen man sneglat på många gånger när man gått förbi den på Systembolaget, men det har aldrig blivit av att jag köpt den. David köpte dock med sig den tidigare i höstas när vi hade en provning med lite blandade grejer. Såhär var den:

Ölet har en orange-brun färg med ett skum som först är ganska stort men sedan lägger sig till ett en finger högt skumlock.

Doften är höig och ganska humlig med en humlearom som drar åt den amerikanska hållet. Det finns även endel malt åt karamell-hållet och även en viss jästighet.

Smaken är ungefär som man förväntar sig efter att ha doftat på den, det är toner av hö och amerikansk humle som dominerar denna öl. Det finns även en väldigt lätt touch av citrus och karamellmalt.

Munkänslan är mellanfyllig på gränsen till tunn, kolsyran är lite småvass och tråkig.

Personligen tycker jag Gotlands Bryggeri är ganska okej, speciellt deras Wisby Weisse men även Wisby Pils. Detta var dock inget utöver det vanliga utan snarare lätt mediokert. Betyg? 2,95 av 5.

Nu ska ni få för gammal IPA! Eller?

IPA eller snarare humlebetonad öl i allmänhet får väl lov att betraktas som en färskvara. Dock kan jag tycka att "färskhetshysterin" ibland kan gå till överdrift. För det första så gjordes ju de kraftigt humlade ölen i första hand för att hålla för långa resor till just Indien, därav namnet India Pale Ale.

Hursomhelst, meningen med detta inlägg var inte att raljera om hurvida man ska dricka IPA så färsk som möjligt eller inte. Utan snarare att det inte alls behöver vara speciellt äckligt eller dåligt när den fått några månader eller till och med ett år på nacken. Då tänker jag såklart främst på starkare IPA:s och inte på Pale Ale eller svagare IPA:s.

När jag var nere i Göteborg senast i slutet av Septemer fick jag vatten på min kvarn så att säga. Då drack jag nämligen en Nøgne Ø India Pale Ale som var bryggd någon gång i juli 2008 och gick ut samma månad 2011 (om jag inte minns helt fel). Erkännas bör att jag blev rätt så besviken när jag såg att den var såpass gammal när jag drack den, men jag klagade inte utan bestlutade mig för att dricka upp den.

Slutsatsen var, efter att ha druckit den, att gammal IPA inte alltid behöver vara dåligt eller ens tråkigt. Trots att den i det här fallet var över ett år gammal tyckte jag inte den var allt för avtrubbad eller tråkig. Snarare hade de där skarpa humlearomerna man känner i en riktigt färsk öl lugnat sig och var lite mer i bakgrunden. De tropiska frukterna fanns ändå där, men de var bara inte lika framträdande.

Southern Tier Un*Earthly som jag drack för någon månad sen däremot, som jag inte tror var särskilt gammal, var ganska uddlös och tråkig. Frågan är då om det bara har med färskhet att göra? Svaret på den frågan är upp till var och en att svara på, men jag tror att vissa öl håller sig sämre än andra.

Min slutsats av detta inlägg är att: Om man är van eller snarare "bortskämd" med väldigt färska IPA:s osv så kan jag tänka mig att det lätt blir en besvikelse att dricka dem när de har ett par månader på nacken. Personligen har jag tyvärr ingen större tillgång till färska häftiga IPA:s utan jag får snarare nöja mig med vad Systembolaget samt Bishops Arms i Karlstad gräver fram. Så, för att återgå till tanken med det här stycket av inlägget så vill jag säga att man bör bedöma alla öl individuellt och inte bara avfärda dem för att man ser att det är några månader sedan de bryggdes. Åtminstone när det gäller starkare öl, de svagare varianterna bör man nog vara lite extra försiktig med.

Detta är ju dock bara min högst personliga åsikt, ni får gärna kommentera och bua eller bäa.

Avery Hog Heaven

Så, då var det äntligen dags att testa den sista novembernyheten jag inhandlade i måndags. Hittills har jag inte råkat ut för några besvikelser, även om jag inte tyckte att Norwegian Wood var fullt så klockren som förra året. Det var väldigt gott, men inte fantastisk. Lunator kändes väldigt stabil och jag tyckte mig inte finna någon direkt smörsmak. Kanske inte riktigt lika klockren som förra årets version, men väldigt gott och oerhört prisvärt ändå. Tummen upp för Grebbestad!

Avery Hog Heaven är ett amerikanskt barley wine. Alkoholhalten är på 9,2% och stilen är, som ni kanske vet, betydligt humligare och brutalt beskare än sina engelska motsvarigheter. Fredriks recension av fantastiska Thomas Hardy's Ale kan ni läsa här. För mig var det helt klart en trevlig upplevelse. Lagringen har helt klart gynnat ölet, från att varit lite väl koncentrerat och sött till att bli balanserat, vinöst och allmänt underbart. Tur att jag har en flaska kvar.

Nu börjar jag dock gilda ifrån ämnet litet grann... det skall ju recenseras öl här!

När jag häller upp ölet i glaset forsar en mörkröd vätska ut ur glaset. Det bildas ett fint vitt skum som ligger kvar länge, även om det sjunker ihop och tillslut blir till en liten skumring.

Doften är humlig med tydlig maltbakgrund. Citrus, grapefrukt, tallbarr och kåda är det första som slår mig. Det finns också en viss trevlig fruktig bärighet, karamell/kola och fruktgodis.

Smaken är väldigt humlig och maltig på samma gång. Det är, som i doften, mycket citrus, grapefrukt, tallbarr och kåda. De söta maltiga tonerna drar mest åt karamell och fruktgodis. Sedan känner jag något som drar åt salta grodor som jag åt när jag var liten, eller åtminstone yngre... det var nog några år sedan nu. Eftersmaken är rejält brutalt besk, precis som väntat.

Kroppen är stor och fyllig. Kolsyran är medelstark. Det känns även som vätskan är lätt kletig, som den tenderar att vara när det handlar om den här typen av öl.

Det här är kanske inte jättekomplext, men det är väldigt gott och drickbart. En farligt lättdrucken 9%-ig "session beer" som någon sa...

Betyg: 4,1 av 5.

Sigtunas Black October

Det finns fortfarande några öl som druckits och recenserats under hösten som vi ännu inte har hunnit med att publicera här på bloggen. Black October från Sigtuna Brygghus är en av dem. Det är en av de öl jag köpte under trippen ner till Göteborg i slutet av september. Dock så kom den av någon underlig anledning inte till någon av butikerna här i Värmland, så jag köpte med en flaska att dela på tillsammans med David. Schwarzbier är något av en nyupptäckt öl-förälskelse för mig, så det var spännande för mig att prova den. Nåväl, såhär var den:

Färgen är som väntat nästintill svart med ett fint och luftigt beige-aktigt skum. Det lämnar även endel rester på glaset. Flaskan är stilren och snygg.

Doften bjuder på massvis med rostad malt, kaffe, och något som jag nästan skulle vilja beskriva som salta havsstänk. Det finns även en lätt ton av torkade frukter.

Smaken är stor och rostad med massor av brända toner. Det finns även vissa inslag av lakrits och just de där salta havsstänken som finns i doften. Det är både sött och lite torrt på samma gång.

Munkänslan är mellanfyllig på gränsen till tunn med en ganska hög men mjuk kolsyrehalt.

Black October tillsammans med Heaven från Jämtlands Bryggeri är nog de godaste Schwarzbier jag prövat från Sverige, och jag hoppas jag får chansen att prova fler goda. Betyg? 3,75 av 5.

Nu tar jag och lutar mig tillbaka i soffan och öppnar upp en flaska Hog Heaven från novembersläppet och bara njuter, men den får David recensera. "Oink!" och trevlig helg på er!