Det talas ju väldigt mycket om humlebomber, men hur är det egentligen med maltbomber? Ja, det känns ju generellt som humlebomber tilltalar ölnördar mer än vice versa, även om det finns undantag. Jag gillar visserligen båda, men det känns helt klart som bocköl (doppelbock/dunkler bock, vad ni vill - jag tycker gränsen verkar lite hårfin ibland) är en öltyp som hamnat i skymundan, trots att det är en väldigt klassisk stil. Att de bästa exemplaren kommer från de extremkonservativa tyskarna kan ju givetvis vara en bidragande orsak, då man kan tycka att den konservativa hållningen inte ger rum för experimenterande.
Ibland kan det dock vara intressant att se vad man kan göra med de fyra ingridienserna: malt, humle, jäst och vatten, luta sig tillbaka i fåtöljen och njuta av ett traditonellt tyskt öl. En sak jag reagerat på angående tyskt öl är att de använder sig av maltextrekt och humleextrakt. Ayinger Winter-Bock innehåller inget maltextrakt enligt etiketten, men däremot humleextrakt. Då ölet knappast har någon humlekaraktär så gör det mig väl inte så mycket - däremot funderar jag litet på vad det fyller för funktion? I slutändan är det ju dock hur ölet smakar som är det viktigaste, vilket leder oss in på min recension.
Ölet är mörkbrunt i glaset med ett väldigt fint beigevitt skum som ligger kvar länge i glaset. Det ser inbjudande ut.
Doften är (föga överraskande) maltig. Mycket mörkt bröd, lätta toner av choklad samt knäck/kola dyker upp bland mina doftpreferenser. En liten mineralaktig ton sveper också förbi.
Smaken är också den väldigt maltig och "fet" på något sätt med mycket mörkt bröd, en knäckaktig sötma, och litet lätt choklad. Visst är det sött, men det blir aldrig sliskigt sött (vilket är något som många brukar ha problem med i just den här typen av öl).
Kroppen är rejält fyllig och ölet känns ganska kletigt i munnen. Kolsyran är något livlig i början och känns på tungan, men som sig bör lugnar den ner sig ganska snabbt och blir mjuk och fin.
Ett väldigt bra öl faktiskt, passar nog utmärkt till fet julmat kan tänkas. Jag åt den till en liten bit gorgonzola, vilket faktiskt passade helt okej. Jag är ingen expert på öl och ost, men det var ganska trevligt. Jag skulle gärna testa den till en bit västerbotten eller liknande dock.
Betyget hamnar på 4,0 av 5.
tyckte också att den var väldigt bra. Gillade att den inte var så sliskigt söt.
SvaraRadera@fajanen: Yes, precis. Ett väldigt gott, och prisvärt öl.
SvaraRaderaInstämmer, det här ölet föll mig i smaken också. Kan helt klart tänka mig att ha det på julbordet.
SvaraRaderaMåste också säga att det har kommit en jäkla massa kul julöl i år. Stor variation på öltyperna och kryddningen.
Tjo pojkar! Som kemist/hembryggare/nörd tror jag kan skina lite ljus över mysteriet med humleextraktet.. Det man har extraherat är enbart alfa- och beta-syrorna ur humlen, dvs. de beska komponenterna. Humle-extrakt bidrar alltså bara med beska, ingen arom öht. Huvudorsaken till att man använder humleextrakt är väl en ekonomisk fråga. Humleextrakt är pålitligare, har längre hållbarhet och är enklare att dosera (framförallt slipper du massa blöta humlekottar som kloggar igen rören i ditt bryggeri). Perfekt om du vill brygga maltbomber alltså. Eller trappistöl, jupp.. Chimay brygger med humleextrakt sen lägen tillbaka..
SvaraRaderalasseg: Jo, du har helt klart en poäng (eller många poänger).
SvaraRaderaTyckte mest det var märkligt att de båda hade humle och humleextrakt. Sedan är det klart att Ayinger ändå är ett ganska så stort bryggeri och då blir det väl smidigaste med extrakt. Antagligen är det väl bara så att tyskarna skriver ut "humleextrakt" medan belgare (och givetvis storbryggerier i Sverige) inte gör det.