lördag 7 november 2009

Avery Hog Heaven

Så, då var det äntligen dags att testa den sista novembernyheten jag inhandlade i måndags. Hittills har jag inte råkat ut för några besvikelser, även om jag inte tyckte att Norwegian Wood var fullt så klockren som förra året. Det var väldigt gott, men inte fantastisk. Lunator kändes väldigt stabil och jag tyckte mig inte finna någon direkt smörsmak. Kanske inte riktigt lika klockren som förra årets version, men väldigt gott och oerhört prisvärt ändå. Tummen upp för Grebbestad!

Avery Hog Heaven är ett amerikanskt barley wine. Alkoholhalten är på 9,2% och stilen är, som ni kanske vet, betydligt humligare och brutalt beskare än sina engelska motsvarigheter. Fredriks recension av fantastiska Thomas Hardy's Ale kan ni läsa här. För mig var det helt klart en trevlig upplevelse. Lagringen har helt klart gynnat ölet, från att varit lite väl koncentrerat och sött till att bli balanserat, vinöst och allmänt underbart. Tur att jag har en flaska kvar.

Nu börjar jag dock gilda ifrån ämnet litet grann... det skall ju recenseras öl här!

När jag häller upp ölet i glaset forsar en mörkröd vätska ut ur glaset. Det bildas ett fint vitt skum som ligger kvar länge, även om det sjunker ihop och tillslut blir till en liten skumring.

Doften är humlig med tydlig maltbakgrund. Citrus, grapefrukt, tallbarr och kåda är det första som slår mig. Det finns också en viss trevlig fruktig bärighet, karamell/kola och fruktgodis.

Smaken är väldigt humlig och maltig på samma gång. Det är, som i doften, mycket citrus, grapefrukt, tallbarr och kåda. De söta maltiga tonerna drar mest åt karamell och fruktgodis. Sedan känner jag något som drar åt salta grodor som jag åt när jag var liten, eller åtminstone yngre... det var nog några år sedan nu. Eftersmaken är rejält brutalt besk, precis som väntat.

Kroppen är stor och fyllig. Kolsyran är medelstark. Det känns även som vätskan är lätt kletig, som den tenderar att vara när det handlar om den här typen av öl.

Det här är kanske inte jättekomplext, men det är väldigt gott och drickbart. En farligt lättdrucken 9%-ig "session beer" som någon sa...

Betyg: 4,1 av 5.

2 kommentarer:

  1. När vi drack den där på ölböoggarträffen i Bromma var vi rätt överens om att den lika gärna skulle kunna klassas som en DIPA.

    SvaraRadera
  2. bark: Ja, den är rejält besk och humlig. Dock skulle jag nog tycka att den skulle vara lite för maltig om den var en DIPA. Dessutom var det knappast tropisk frukt som jag tycker att en DIPA ska ha. Å andra sidan skulle t.ex. Southern Tier Un*Earthly kunna vara ett amerikanskt barley wine... mycket beror säkert på färskhet, men också mycket på hur man tolkar stilen. Det är svårt det där... det här var gott hursomhelst.

    SvaraRadera