Oppigårds SMÖF Lager

Det är alltid spännande när Oppigårds släpper nya öl - och särskilt när de går utanför sin egen "comfort zone" som väl får anses vara olika former av American Pale Ale. Den här gången är det dags för en välhumlad lager som har bryggts som husöl till ölfestivalen SMÖF eller Söderbärke Mikroölfestival. Ölet ligger på 5,5% och är humlat med Simcoe, Centennial och Columbus. SMÖF Lager kallas den!

Vätskan är klar och djupt guldgul med ett cirka två fingrar högt skum. Det blir rejält med skumrester på glasets insida.

Doften är kraftfull med en tydlig lagerkaraktär med betoning på nyrostat bröd, gräs och en lätt mineralisk ton men med generösa inslag av amerikansk humle. Humlen bidrar med inslag av grapefrukt, papaya och tallbarr.

Smaken är rejält besk med tydliga inslag av just grapfrukt och tallbarr men även papaya kiwi. Det känns dock fortfarande att det är en lager då ölet är torrare och inte lika fruktigt och karamelligt som t. ex en pale ale.

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Mmm... det här har Oppigårds gjort förbaskat bra. För drygt år sedan skrev jag detta inlägg och jag måste säga att jag står fast vid att Oppigårds brygger bland de bästa lagerölen i Sverige.

Betyg? 3,9 av 5!

Pris: 18 kr för 33 cl på Systembolaget.

Oppigårds Ekporter

Björn & Co på Oppigårds är kända för sina många, och väldigt bra, tolkningar på Pale Ale och andra fruktiga alesorter som nått Systembolagets hyllor de senaste åren. Något som de dock aldrig har haft på Systembolagets hyllor är en starkare stout/porter - fram tills nu!

Ekporter som den heter är, som namnet antyder, en porter som lagrats med ekchips i hela 6 månader. Alkoholhalten ligger på 8% som väl får anses vara ganska lagom för en imperial porter.

Dags för en recension!

Vätskan är väldigt mörkt brun på gränsen till svart med ett medelstort beige-aktigt skum. Det blir inga skumrester att tala om.

Doften är rostad med en tydlig ton av vanilj och trä från ekfatslagringen. Det finns också inslag av portvin och lakritsrot. En lätt jordig humleton gör sig påmind någonstans i bakgrunden.

Precis som doften är smaken främst rostad med inslag av mörk choklad och lakritsrot med en tydlig vanilj-aktig ton från ekfatslagringen. Det är ett ganska vinöst öl och jag tycker mig känna inslag av portvin och sötlakrits.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det här var inte så tokigt! Tyvärr tycker jag dock att den blir lite anonym jämfört med många andra imperial porters - jag skulle vilja ha lite mer sötma från malten och lite mer drag i beskan. Det är dock fortfarande ett väldigt bra öl!

Betyg? 3,7 av 5!

Pris: 43:90 för 33 cl på Systembolaget. Slutsåld.

Paralellprovning: Amarillo vs Indian Tribute

I onsdags fick jag äntligen hem min låda med Oppigårds Indian Tribute, eller ja äntligen och äntligen, jag fick ju bara vänta i tre dagar. Men den som väntar på något gott... väntar alltid för länge, åtminstone när det gäller humle! Hursomhelst, genast slog det mig att jag ville göra en paralellprovning med Amarillo från samma bryggeri, så jag beställde ett par flaskor av den med. Något som gladde mig är att det är samma bäst-före datum på båda sorterna. De går ut i maj i år, och är därmed väldigt färska då Oppigårds sätter bäst-före datumet 6 månader efter buteljeringsdatum.

Egentligen är det kanske lite orättvist eftersom Indian Tribute klassas som en IPA och Amarillo som en American Pale Ale, men samtidigt ligger de ganska nära varandra i både alkoholhalt och IBU så jag tycker paralellprovningen är berättigad. Det blir inga regelrätta recensioner utan jag berättar kort om hur de båda ser ut, doftar och smakar och ger sedan ett omdöme vilket som är det bättre ölet. - de är ju trotsallt två av Oppigårds allra humligaste öl (Drakens DIPA ej inkluderad). Vi börjar med Amarillo!

Oppigårds Amarillo:

Vätskan är klar och djupt bärnstensfärgad med ett en och en halv finger högt beige-vitt skum. Det blir endast lätta skumrester på glasets insida.

Doften är fräsch med sköna drag av tropiska frukter, nässlor och vinbärsblad från humlen.

Smaken är humlig och fruktig med samma inslag som doften, men det är ingen jättestor beska. En ganska snäll smak.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Oppigårds Indian Tribute:

Vätskan är även här klar och bärnstensfärgad med ett drygt en och en halv finger högt skum, kanske en liten nyans mörkare än Amarillon. Här blir det också lite mer skumrester än Amarillon.

Doften är kraftig av amerikansk humle med betoning på tallbarr, grapefrukt och citrusfrukter. Det finns också en tydlig bakgrund av karamellmalt.

Smaken är rejält besk med en sköna fruktighet från humlen. Ölet avslutar beskt och relativt torrt.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Slutsats:

De båda sorterna är betydligt mer olika i humleprofilen än vad jag först hade väntat mig. Amarillon är betydligt mildare i smaken än Indian Tribute men har kanske en något mer spännande humleprofil. Dock är det en kraftig humlearom i båda men det är själva tonerna i humlearom som skiljer åt. Amarillo-humlen ger mer tropiska toner än vad Cascade och Centennial som Indian Tribute än humlad med som ger mer citrus och tallbarr. Min favorit av de båda blir ändå Indian Tribute då jag tycker den är den godaste och kraftfullaste av de båda. Amarillon landar på 4 av 5 i betyg medan Indian Tribute vinner med 4,2 av 5!

ÖÖWF Del 2: Oppigårds, I Hardcore You och Nynäshamns Ångbryggeri

Tartan Ale - en skotsk strong ale från dalarna.

Efter den fantastiskt trevliga provningen med Brekeriet började det rycka i festivalenbenen och det var hög tid att på allvar börja knalla runt på festivalgolvet. Eftersom jag redan på förhand visste att Oppigårds skulle ha med sig ett par nyheter knallade vi bort dit. Där stod en glad Björn och tappade upp ett glas Tartan Ale och bjöd på en bit choklad till. Tartan Ale är en skotsk ale med mer betoning på malt än humle. Björn berättade att den har samma maltbas som deras Winter Ale fast mer av allt. David drack deras andra nyhet November Bitter som var en väldigt humlig bitter med riktigt sköna citrustoner.

En hel rad trevliga kranar hos Bishops Monter!

Inspirerad av de smarriga humletonerna i Oppigårds November Bitter gick jag bort till Bishops Arms monter där även Jonas från Brill & Co skulle stå. Han hade dock inte kommit än men jag var inte sen att beställa ett glas I Hardcore You på fat. Fatet var knappt två månader gammalt och jag tyckte det var en riktigt härlig upplevelse. Mängder med tropiska frukter med betoning på lichie, grapefrukt och passionsfrukt. Mums. Denna monter skulle komma att besökas fler gånger under kvällen.

Mmm...

När smakprovet med I Hardcore You var uppdrucket var det läge att skölja munnen med vatten. Efter detta bar kosan mot Nynäshamns Ångbryggeri där Thomas var snabb med att välkomna oss. Han och de andra på nynäs är alltid fantastiskt trevliga och Thomas plockade fram en liten överraskning, lagrad Smörpundet Porter från 2007! Han berättade att han var fantastiskt nöjd med hur den hade åldrats och jag kan bara hålla med. Den visade inga tecken på oxidering eller liknande utan hade verkligen åldrats med värdighet. Härliga inslag av kaffe och choklad blandades med en fin ton av portvin och russin. Gott!

Thomas från Nynäs tappar upp ofiltrerad Landsort Lager!

Både jag och David blev kvar ytterligare en stund vid Nynäshamns monter och Thomas tappade upp två smakprover med Ofiltrerad Landsort Lager ur ett så kallad "tysk-fat". Det är denna lilla trätunna som ni ser på bilden. Även denna var riktigt trevlig, superfräsch med rena och fina smaker samt en lätt men bestämd humlearom. Det enda negativa är att just ölmässor är enda chansen man får att njuta av ofiltrerad Landsort Lager. Nynäs monter skulle precis som Brills komma att besökas fler gånger under kvällen

Fortsättning följer...

Oppigårds Pale Summer Ale

Oppigårds Pale Summer Ale är ett av de öl som finns i Systembolagets sommarsortiment. Med tanke på att bryggeriet skämt bort oss med ett flertal goda öl tidigare (där Amarillo väl kan ses som pricken över i:et) plockade jag på mig en flaska när jag var förbi Systembolaget i Karlstad idag.

När jag häller upp ölet i glaset möts jag av klar gyllene vätska. Skummet är medelstort och lämnar inte så mycket rester på glaset.

Doften har framförallt spår av kåda, tallbarr och grapefrukt. En hel del aprikos och toner av kakaktig malt märks också. Typisk amerikansk pale ale-doft om än inte världsklass.

Smaken är dominerad av talbarr, grapefrukt och en rejäl, nästan skarp beska. Det finns aningar av fruktigare aprikos- och apelsintoner i bakgrunden, men det är framförallt de lite "råare" inslagen som dominerar. Utöver humlen och fruktigheten finns det även en lätt maltig karamellig touch på ölet, även om den inte riktigt balanserar den skarpa beskan.

Kroppen är medelfyllig och kolsyran är låg till medelkraftig.

Ett helt okej öl, men inte bland Oppigårds bästa. Bryggeriet håller dock en hög lägstanivå och det är även det här ölet ett tecken på. Utan att det har det lilla extra, så är det ändå ett stabilt öl.

Betyg: 3,4 av 5.

Pris: 25,50 för 50 cl på Systembolaget.

Oppigårds Starkporter

Ibland är det lätt att glömma bort öl som finns i det fasta sortimentet på Systembolaget; mycket tack vare att det hela tiden kommer nyheter som man vill prova. Oppigårds Starkporter är ett sådant öl (som man glömmer bort alltså) och för ovanlighetens skull köpte jag på mig en flaska för ett par veckor sedan tillsammans med bland annat Slottskällans Imperial Stout.

Färgen på vätskan är närmast svart med ett medelstort ljusbrunt skum, som försvinner efter ett tag. Inga skumrester på glaset.

Rostade, lätt brända toner är det första som möter mig när jag doftar på ölet. Tydliga inslag av mörk choklad, kaffe och lakrits samsas med lätta toner av torkad frukt.

Smaken är framförallt chokladdominerad, men inslagen av lakrits och kaffe finns även här. Det är tämligen sött, men med en välbalanserad beska. Trevliga toner av torkad frukt dyker också upp i bakgrunden.

Kroppen är fyllig och kolsyran är mjuk. Munkänslan är väldigt len och behaglig.

En väldigt stabil porter helt enkelt, från ett väldigt pålitligt bryggeri. Tillsammans med den utmärkta Fuller's London Porter så är jag nog beredd att säga att det här är bland det bästa man kan få tag på i Systembolagets ordinarie sortiment när man är sugen på porter.

Betyg: 3,9 av 5.

Pris: 28,50 för 50 cl på Systembolaget.

Oppigårds vs Chinook?

Nej kanske inte, men likväl så är årets upplaga av Oppigårds Spring Ale som lanserades på Systembolaget igår (läs den 14:e februari) enbart humlad med den amerikanska humlesorten chinook. Att enbart använda sig av en humlesort kan ibland bli lite endimensionellt men samtidigt intressant för den som vill lära sig mer om de olika sorternas skilda karaktärer.

Som alltid när det kommer nya öl från ett av Sveriges absolut jämnaste mest stabila mikrobryggerier så känns det tryggt att köpa deras öl. Tryggt betyder dock defintivt inte tråkigt när det gäller Björn och hans öl, tvärtom!

Den klara djupt gyllengula vätskan har ett medelstort kritvitt skum. Skummet lämnar en hel del skumrester på glasets insida.

Grapefrukt, tallbarr och winegum är det första som möter näsan när man sätter sig för att dofta på ölet. Det finns även en stabil bakgrund av malt med inslag av digestivekex.

Smaken är rejält besk och det börjar genast vattnas i munnen av den strama beskan med inslag av lätt omogen grapefrukt. Det är verkligen en uppfriskande smak som får en att vilja ta en klunk till och en klunk till. Detta är dock inget problem med tanke på den relativt låga alkoholhalten på 4,9%.

Ölet är lätt tilll medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka men överraskande livliga i munnen.

Ahh... detta öl kommer jag att dricka många flaskor av i vår. Tillräckligt lätt för att man ska kunna dricka ett par utan att bli alltför snurrig samtidigt som den har en rejäl beska. Den passar förmodligen finfint till en liten picnic i vinterkylan med renskavsmackor med ruccola och pepparrot!

Betyg? 4 av 5!

Pris: 17:90 för 33 cl på Systembolaget.

Oppigårds Inwit

Detta öl är förra årets vinnare av SM i hembryggt öl, brygd av Peter Högström. Som pris så fick Peter möjligheten av att brygga sin öl i stor skala på Oppigårds - ett ganska häftigt pris om du frågar mig. Som ni säkert redan vet så är det en witbier i den belgiska skolan som det handlar om. Kryddad med diverse trevliga saker, bland annat pomerans!

Nåja, dags för själva recensionen av "Oppigårds" Inwit!

Ölet har en grumlig blekgul färg med ett rejält vitt skum. Det blir blir en hel del skumrester på glaset.

Det första som slår en när näsan närmar sig glaset är kryddor och ännu mera kryddor. Trots att det finns en hel del andra trevliga toner av bland annat gräsig humle så är det kryddorna som dominerar till 100%. Fräscha citrustoner från pomeransen och andra lite mer jordiga toner med inslag av bittra örter.

Smaken är även den kryddig men här blir kryddorna lite för mycket, åtminstone för mig. Ölet nästan bränner lite på vägen ner och jag märker direkt att jag inte är van att dricka såhär kryddig öl. Bittra toner från pomeransen och andra örtiga toner dominerar smaken. Lätta fräscha estrar och lite len vetemalt kämpar för att bryta av kryddigheten.

Fylligheten ligger någonstans mellan medel och låg, kolsyrehalten är hög.

Nja, för mig personligen, så når denna inte riktigt hela vägen fram. Kryddigheten blir lite för mycket och jag saknar en viss fräschet som man annars är van vid när det handlar om belgisk witbier. Dock vill jag passa på att rekommendera denna till matjesill med de klassiska tillbehören - där kommer verkligen kryddorna till sin rätt och de bryter av skönt mot den syrliga och krämiga gräddfilen.

Betyg? 3 av 5.

Sveriges bästa lageröl?

Som vanligt när det handlar om Oppigårds så snackar vi om hög kvalitet. Egentligen kan jag inte nog berömma dessa bryggare för deras jämna kvalitet och inte minst att de förser oss svenskar med öl av högsta kvalitet året om på både Systembolaget och landets pubar.

Nu till sommaren så bjussar de oss på tre olika öl i form av Slåtteröl, Summer Twist och Inwit (recept av Peter Högström, vinnare av SM i hembryggt öl 2009). Alla tre är utmärkta sommaröl - men är det någon gång om året man ska dricka lageröl så är det ju på sommaren.

Slåtter betyder, som några av er säkert vet, skörden av vallväxter (hö) som används som föda till boskap. Förr när man gjorde detta var det ju tvunget att göras för hand och då kunde man räkna med att drängarna och bönderna var törstiga. Denna öl kan jag tänka mig hade fallit dem utmärkt i smaken.

Nåja, nog pratat!

Glaset fylls av en djupt gul, på gränsen till bärnstensfärgad, vätska med ett rejält stort vitt skum. Ölet lämnar vissa skumrester på glaset.

Doften är stor och humlearomatisk med inslag av såväl citrusfrukter och lite mer blommiga toner. Diskreta toner av karamellmalt gör sig också påminda någonstans där i bakgrunden. Det är en väldigt ren och trevlig doft vi har att göra med - precis som sig bör i en lageröl.

Mums! Här är det krispigt och rent med härliga toner av såväl grapefrukt som tallbarr. Det finns även trevliga toner av hö och lite mer blommiga inslag också för den delen. Malten lurar där i bakgrunden med både karamelliga och vissa lättare brödiga toner.

Fylligheten ligger någonstans kring medel med en relativt hög kolsyra med medelstora bubblor.

Lageröl torde vara bland det svårare man kan brygga på ett microbryggeri men Oppigårds gör det med flaggan i topp. Deras enda konkurrenter bland de svenska mikrobrygda lagerölen är väl egentligen Jämtlands Bryggeri med deras Hell, Bärnsten och President.

Betyg? En rak fyra av fem möjliga, 4 av 5!

Oppigårds Summer Twist

Oppigårds har blivit bryggeriet i Sverige som får stå för många K:n när det gäller ölutbudet på Systembolaget. De står för kvalitet, kontinuitet, kvantitet och klass. Det som jag tycker de lyckats bäst med är tillgängligheten och den genomgående goda kvaliteten. Nästan alla Systembolaget-butiker har minst en eller ett par sorter öl från dessa bryggare.

Dessutom har de utan att någon gång lanserat ett enda extremöl såsom imperial stout, dipa eller barley wine fortsatt att imponera på de flesta av oss ölnördar. Främst med sina nya inspirerande recept och humleblandningar.

Hursomhelst, nu tänkte jag för första gången på ett tag göra en helt vanlig ölrecension. Såhär är deras sommaröl, Summer Twist!

Ölet har en brinnande orange färg med ett stort beige/vitt skum. Det blir en hel del skumrester på glaset.

Doften är stor och humledriven med mycket trevliga toner av grapefrukt, passionsfrukt, tallbar och en hel del karamellmalt. Det finns också lätta inslag av rivet apelsinskal och nyklippt gräs.

Smaken är även den humledominerad, som så ofta annars från Oppigårds, med toner av just grapefrukt, apelsinskal och nyklippt gräs. Passionsfrukten gör sig inte lika påmind här men den finns ändå där i bakgrunden tillsammans med karamellmalten.

Fylligheten är medel, kolsyrehalten är även den medel med mjuka bubblor.

Ofta när jag provar öl från Oppigårds känns det som att umgås med en gammal polare. Man vet vad man får och man vet att det är bra, så även i detta fallet. Detta är också en av de bästa ölen från Sverige som man kan köpa på Systembolaget just nu. Så om ni inte provat den, passa på, detta vill ni inte missa.

Betyg? 4 av 5.

Besök på Bishops Arms och Indian Tribute

Idag fick det bli ett litet besök på Bishops Arms i Karlstad med några studiepolare. Vädret var fint och det kändes som ett trevligt sätt att avrunda studieveckan på. Vid ankomsten till Bishops Arms såg jag genast att de hade en tapp med Oppigårds Indian Tribute vilket gjorde mig väldigt glad, så jag beställde genast in ett glas av den.

Recension av Oppigårds Indian Tribute

Ölet har en klar och orangebrun färg med ett två fingrar högt beigeaktigt skum. Det blir en hel del skumrester på glaset.

Doften lovar gott med rejäla toner av tropisk frukt, satsumas och en hel del tallbarr. Det finns även en maltig bakgrund som balanserar upp alla stora humletoner.

Smaken är inte riktigt lika besk som doften antyder men har ändå rejäla toner av framförallt tallbarr, satsumas och grapefrukt. Det är en såndär härligt läskande juicig smak som gör att man smälter inombords.

Fylligheten är medel till stor med en relativt låg kolsyrehalt.

Mmm... Detta är fruktansvärt gott och det är inte utan att man blir lite ledsen att denna inte kvalade in bland årets IPO:r på Systembolaget. Om detta kan du läsa lite mer om här.

Vad blir betyget på denna "indiska hyllning" då? Ja, det landar någonstans kring 4,2 av 5. Riktigt gott utan att vara extremt på något sätt.

Till detta så åt jag lite gravad lax med dillstuvad potatis och hovmästarsås. Kombinationen var inte helgjuten även om citrustonerna i ölet matchade någorlunda med laxen.

Som efterrätt tog Robin i sällskapet en banana split men jag ville snarare ha en efterrättsöl. Det fick bli en Traquair 900 från 2007 som jag druckit några gånger förut. En smått fantastisk öl som jag tycker växer för varje gång jag provar den.

Allt som allt som blev det en trevlig kväll trots att det var lite hektiskt därinne samt att maten lät sig dröja. Dock smakade både mat och dryck oerhört bra så det jämnade ut sig i slutändan.

Humlevecka: Oppigårds, Alesmith och Avery

Det har väl knappast undgått gemene ölnörd att det varit nyhetssläpp den här veckan. Att detta släpp verkar ha gått i humlets tecken råder det heller inga tvivel på. Själv bestämde jag mig för att testa ett gäng öl som jag ville ha så färska som möjligt: Oppigårds Summer Twist, Alesmith IPA och Avery duganA.

Oppigårds, ja. Bryggeriet från Ingvallsbenning har tidigare i år skämt bort oss med den ypperliga Amarillo Spring. Det verkar ha varit en rejäl hype kring ölet och hyllorna på Systembolaget har snabbt stått tomma (med all rätt). Summer Twist fortsätter i samma stil med en hel del grön humle i doften. Det känns fräscht och somrigt och ett plus är att ölet kommer på 50 cl-flaska vilket jag anser är en bättre mängd än de ynka 33 cl öl vi fick per flaska av Amarillo Spring. Dessvärre måste jag säga att Summer Twisten inte riktigt håller samma klass - någonting saknas trots den gröna, kottiga humlen och den lite mer maltiga bakgrunden.

Alesmith IPA är ansedd som världens bästa IPA. Stämmer det? Nja, det vet jag väl inte riktigt. När man doftar på ölet möts man av de klassiska tallbarstonerna, grapefrukt och kåda. Smaken är mer balanserad än väntat med en hel del karamellighet bakom ovan nämnda toner. Jag saknar lite av den där tropiska fräschheten som jag vill ha i min IPA. Det är inte alltid man får det - men det känns helt klart att ölet inte är superfärskt. Jag vill inte komma ut som någon färskhetshysterisk snobb som helst skulle vilja hugga en flaska direkt från transportbandet under tappningen, men litet mer vill jag ända ha av världens bästa IPA så jag antar att det är San Diego man ska besöka om vill ge ölet absolut rättvisa. Kul ändå att Brill tar in flaskor av ölet, så att vi svenskar på ett smidigt sätt kan få chansen att prova det.

Från APA till IPA till DIPA? Ja, något sådant (Summer Twist klassas dock som EPA på Ratebeer, men det är väl knappast världens mittpunkt). Från det Colorado-baserade bryggeriet kommer ytterligare ett öl, nämligen duganA. Det är mycket kåda, talbarr, grapefrukt och nästan lite örtiga toner i doften tillsammans med knäckig malt. Det doftar trevligt och för tankarna till exempelvis Hog Heaven och Avery IPA som jag haft nöjet att prova under det senaste halvåret. Det kanske inte finns den där riktigt fräscha tropiska juicigheten som exempelvis Hoppin' Frog Mean Manalishi bjöd på förra året, men det känns helt klart stabilt. Smaken är riktigt kådig, talbarrig och rejält besk med vissa aprikos/persika-toner som balanseras av malten på ett bra sätt. Det känns spontant som en DIPA håller ihop något bättre än en vanlig IPA när de har lite tid på nacken.

Dessvärre har jag inte tillgång till kamera för tillfället, varför det inte blir några bilder.

Sitter här och dricker en...

Nu blev ni nyfikna va? Kände att jag var tvungen att dela med mig av de goda nyheterna: Oppigårds Amarillo Spring finns åter på Systembolaget. Inte för att den var helt slut innan men många butiker hade sålt slut på sina ransoner - inklusive min(a).

Denna öl har vi redan recenserat här men jag vill ändå återigen passa på att tipsa er som ännu inte provat den om att köpa ett par flaskor. Dessutom så är detta förmodligen en ny batch då de har bäst-före-datumet satt till september.

Hursomhelst så är den som vanligt väldigt aromatisk och god och den känns om möjligt ännu beskare än tidigare. Nu väntar vi med spänning på sommarens nyheter från dessa duktiga bryggare: Oppigårds Summer Twist.

Over and out. Vi återkommer så snart vi har något nytt att rapportera om, just nu är det lite stiltje.

Oppigårds Amarillo Spring

När Oppigårds släpper öl till Systembolaget vet man att man får skynda sig om man vill ha några flaskor inom en snar framtid. Ofta försvinner de snabbare från hyllorna än vad personalen hinner ställa upp dem. Därför är det tur att just Oppigårds Amarillo Spring kommer att finnas tillgänglig ända fram till den 30:e april. Själv köpte jag fyra flaskor på en gång då jag hade en aning om att den skulle vara bra, frågan är bara hur bra?

Färgen är en guldaktig bärnstensfärg med ett stort och tätt vitt skum. Den lämnar duktigt med skumrester på glaset.

Doften är stor och frisk av sommarblommor, typisk amarillo-humle med tropiska toner av grapefrukt, mango och nässlor. Det doftar så färskt att man blir alldeles salig.

Smaken är stor och aromatisk med toner av just grapefrukt och mango med inslag av nässlor och tallbar. Det finns även en lätt maltsötma som lurar någonstans i bakgrunden med lätta inslag av kolaremmar.

Fylligheten är medel och kolsyran har många och krispiga bubblor.

Den här ölen är precis så bra som många andra säger och jag vill bestämt råda er att köpa några flaskor och prova medan de är såhär färska.

Betyg? 4,15 av 5.

Porter och Dragon Age Origins

Inläggen duggar inte så tätt på bloggen just nu, mest beroende på att jag inte haft tid och/eller motivation att skriva så mycket samt att David gör praktik på Grebbestads Bryggeri. Dessutom har spelnörden i mig vaknat till liv med hjälp av ett utomordentligt roligt rollspel till XBOX 360/PS 3/PC. Dragon Age Origins heter det för den som är intresserad.

Nu till vad inlägget skulle handla om rent ölmässigt. Igår hade jag ett stort sug efter porter med dragning åt det amerikanska hållet. Valet föll på tre olika sorter nämligen välbekanta Oppigårds Starkporter, Samuel Adams Honey Porter samt Slottskällans Black Rocket Porter även kallad B*RP. De två sistnämda blev de som imundigades igår. Honey Porter var tyvärr ganska tråkig och har en alldeles för stark kolsyra, den passade dock bra till lite peppakaksfudge som jag smaskade på medans jag drack den.

Sedan var det då dags för B*RP som jag bara testat en gång förut. Direkt när jag öppnade flaskan upptäckte jag något lätt oroväckande. Hela flasköppningen var täckt med något jästfällningsliknande klet, något som störde mig då ölen i övrigt inte hade någon jästfällning i botten eller så. Jag provade ändå att smaka på den och det kändes inte som det var några direkta fel på den, så jag drack upp lite och hällde ut lite.

Någon som har några funderingar på vad det kan ha varit? Om det nu inte är så att jag har helt fel och att den faktiskt ska ha jästfällning, dock tycker jag ändå det var märkligt att den var i flasköppningen.

Helg

Så, då har ytterligare en helg gått. Några överdrivet intressanta öl har knappast slunkit ner, och jag och Fredrik har inte kunnat ses för någon provning, men jag bestämde mig hursomhelst för att testa några av nyheterna som släpptes den 1 april. Två svenska och en engelsk föll valet på och jag tänkte här sammanfatta mina tankar om de olika ölen.

Först ut i fredags var Oppigårds nya Single Hop Ale. Ölet är klart gyllengult med ett fint vitt skum som lämnar lite skumrester och stannar kvar tills ölet är uppdrucket. Doften är fruktig med toner av aprikos och hö. Smaken är också den fruktig med toner av aprikos, hö och gräs. Trevligt lätt humlig med en bra besk avslutning - lite lagerlik som bryggeriet säger (vilket kanske inte är helt positivt). Småtorr munkänsla, kroppen är lätt. Det här är välgjorda grejer men något endimensionellt. Ölet är väldigt lättdrucket och uppfriskande. Antagligen ett väldigt bra sommaröl. Betyg: 3,5 av 5.

Efter det bestämde jag mig för att testa Ekholmen Ekologiska Ale från Nynäshamns Ångbryggeri (hur länge har de byggt om hemsidan? 100 år?). Ölet är bärnstensfärgat med ett medelstort vitt skum. Doften är frukten och väldigt typiskt "Nynäs" med kryddor, lite tall och engelsk humle. Smaken är välbalanserad och fruktig med kryddiga toner (som jag antar kommer från jästen, som annars i bryggeriets öl) samt lite blommig och gräsig humle. Avslutningen är trevligt besk. Ganska fylligt i munnen trots den låga alkoholstyrkan (i alla fall när jag jämför med Oppigårds-ölet jag drack innan), kroppen är medelstor och munskänslan är lite torr. Väldigt bra sessionbeer det här med, även om jag misstänker att alla inte gillar den där typiska jästsmaken Nynäshamns produkter dras med. Själv tyckte jag den höll sig på en nivå som inte förstörde här i alla fall. Betyg: 3,6 av 5.


Igår (lördag) drack jag det engelska nytillskottet från Fuller's; Golden Pride. Djupt bärstensfärgat öl med ett medelstort vitt skum, små skumrester på glaset. Doft av knäck, honung, fruktgodis, torkad frukt och litet plommon. Smaken är är fruktig och maltigt söt med tydligt knäckiga toner, honung och lite kryddig humle. En medelstor beska märks i eftersmaken. Kroppen är medelfyllig och lite oljig, ganska len och kolsyran är mjuk. Ett lagom trevligt öl att smutta på. Inte så komplext men helt klart gott och framförallt prisvärt. Betyg: 3,6 av 5.

Oppigårds Easter Ale

Så till ytterligare ett påsköl: Oppigårds Easter Ale.

Ölet är kopparfärgat med en medelstor vit skumkrona som långsamt sjunker undan och lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är intressant, men inte jättekraftfull: rostad malt, kaffe, kakao, mjölkchoklad och lite "tallbarrshumle". Det känns helt klart väldigt Oppigårds, och väldigt mycket vad jag väntade mig. Trevligt.

Smaken är något bättre, ja faktiskt riktigt heltrevlig med en dominerande humlekaraktär av tallbarr, grapefrukt och aprikos. Det hela balanseras väl av en fin maltighet av kakao, kaffe och knäck. Det hela avslutas med en mycket trevlig beska.

Kroppen känns medelfyllig i munnen, kolsyran är alldeles lagom och munkänslan är litet torr.

Helt klart ytterligare ett öl i raden av trevliga Oppigårdsöl! Kanske dags för bryggeriet att "ta ut svängarna" litet grann snart dock? Har inte testat Indian Tribute visserligen, vilket väl kanske kan sägas vara det "extremaste" de har om jag förstått det rätt. Men tänk en Imperial Stout/Porter, Dubbel IPA eller ett Barley Wine ... det hade varit kanon det (har visserligen för mig att jag läst att de så småningom skall börja producera litet sådant...).

Betyg: 3,8 av 5.

Följande påsköl har jag testat hittills:
Påsk Alt (Sigtuna Brygghus/Wicked Wine) - 4,0 av 5.
Easter Ale (Oppigårds) - 3,8 av 5.
Pumpvikens Påsköl (Nynäshamns) - 3,2 av 5.

Kanske blir det fler, men det finns ju så mycket annat intressant ...

Nyhetssläpp

Var och handlade några trevliga öl förut - har redan provat en Spring Ale, vilket var en trevlig och alldeles lagom pale ale med trevliga aprikostoner i både doft och smak. Annars så var det väl inte världens roligaste nyhetsläpp, men man är ju nyfiken på Rogues dyrgrip samt Paradox Smokehead.

Oppigårds Starkporter och nya ölglas

Var en sväng nere på stan förut. Tänkte kolla in lite kläder/skor och sådant där som man behöver, men jag kände att jag inte hade någon aning om vad jag egentligen skulle kolla på och eftersom klädaffärer är mitt yttersta hatobjekt nummer ett i världen så blev det att i sedvanlig ordning gå och kolla om det fanns några roliga ölglas någonstans.

Det skulle visa sig att jag hade tur! De sålde tydligen Boda Nova-ölglas till styckpris (75:-) i en affär, så jag köpte två stycken. Jag saknade faktiskt ett par bra ölglas att dricka svagare 50 cl-öl ur, då kuporna jag har kanske främst bör användas till imperial stouts, barley wine och så vidare. Därför svängde jag även in på bolaget för att köpa något hyfsat alkoholsvagt och trevligt. Valet föll på Oppigårds Starkporter (5,9%). Det slank även ner en flaska Old Guardian Barley Wine, så att jag (och Fredrik) kan prova den snart (med gott samvete, i och med att jag har en sedan tidigare).

Hursomhelst så börjar jag fundera på om jag inte diskade glaset så jättebra, eftersom skummet dog hyfsat fort (även om det fanns ett, så bilden är ungefär från när halva ölet är uppdrucket). Annars så smakade det väl ungefär som jag mindes. Mycket rostade toner av mörk choklad, kaffe, lite saltlakrits och annat trevligt. Det är bra bett i beskan och ölet verkar vara på den torrare sidan av skalan, på gränsen mot en stout. Helt klart fortfarande det bästa jag testat från Oppigårds - vore kul om de gjorde någon extremare brygd (och jag har hört rykten om att det är på gång på vissa ölbloggar, så det är ju bra).

Hursomhelst är detta mycket trevliga glas som passar utmärkt till lite lättare öl (och säkert till en DIPA också, tänkte nog testa det). De är väldigt lätta, ungefär som plastglas, fast bra mycket trevligare att dricka ur. Nu kan jag nog nästan känna att ölglas-samlingen inte behöver bli så mycket större. För tillfället är jag i alla fall nöjd.