ÖÖWF Del 2: Oppigårds, I Hardcore You och Nynäshamns Ångbryggeri

Tartan Ale - en skotsk strong ale från dalarna.

Efter den fantastiskt trevliga provningen med Brekeriet började det rycka i festivalenbenen och det var hög tid att på allvar börja knalla runt på festivalgolvet. Eftersom jag redan på förhand visste att Oppigårds skulle ha med sig ett par nyheter knallade vi bort dit. Där stod en glad Björn och tappade upp ett glas Tartan Ale och bjöd på en bit choklad till. Tartan Ale är en skotsk ale med mer betoning på malt än humle. Björn berättade att den har samma maltbas som deras Winter Ale fast mer av allt. David drack deras andra nyhet November Bitter som var en väldigt humlig bitter med riktigt sköna citrustoner.

En hel rad trevliga kranar hos Bishops Monter!

Inspirerad av de smarriga humletonerna i Oppigårds November Bitter gick jag bort till Bishops Arms monter där även Jonas från Brill & Co skulle stå. Han hade dock inte kommit än men jag var inte sen att beställa ett glas I Hardcore You på fat. Fatet var knappt två månader gammalt och jag tyckte det var en riktigt härlig upplevelse. Mängder med tropiska frukter med betoning på lichie, grapefrukt och passionsfrukt. Mums. Denna monter skulle komma att besökas fler gånger under kvällen.

Mmm...

När smakprovet med I Hardcore You var uppdrucket var det läge att skölja munnen med vatten. Efter detta bar kosan mot Nynäshamns Ångbryggeri där Thomas var snabb med att välkomna oss. Han och de andra på nynäs är alltid fantastiskt trevliga och Thomas plockade fram en liten överraskning, lagrad Smörpundet Porter från 2007! Han berättade att han var fantastiskt nöjd med hur den hade åldrats och jag kan bara hålla med. Den visade inga tecken på oxidering eller liknande utan hade verkligen åldrats med värdighet. Härliga inslag av kaffe och choklad blandades med en fin ton av portvin och russin. Gott!

Thomas från Nynäs tappar upp ofiltrerad Landsort Lager!

Både jag och David blev kvar ytterligare en stund vid Nynäshamns monter och Thomas tappade upp två smakprover med Ofiltrerad Landsort Lager ur ett så kallad "tysk-fat". Det är denna lilla trätunna som ni ser på bilden. Även denna var riktigt trevlig, superfräsch med rena och fina smaker samt en lätt men bestämd humlearom. Det enda negativa är att just ölmässor är enda chansen man får att njuta av ofiltrerad Landsort Lager. Nynäs monter skulle precis som Brills komma att besökas fler gånger under kvällen

Fortsättning följer...

Valsviken Vinterporter

Julafton kryper allt närmare och temperaturen utomhus börjar närma sig -25°. Snön ligger kompakt på marken och allt är tyst och fridfullt. Medan sambon pysslar lite med att slå in de sista julklapparna (vilket hon är oerhört duktig på) passar jag på att ta mig en öl för att värma mig.

Vad passar bättre än en liten flaska imperial stout? Valsviken Vinterporter, som den heter, bryggs av Nynäshamns Ångbryggeri och lagras i lika många månader som den innehåller maltsorter - nämligen 7. Förövrigt ligger den på 9,1% och kommer i en fin vit pappkartong med lite sjökorts-liknande mönster på. Detta gör att det känns lite speciellt att öppna den, mysigt!

Hursomhelst, nog pratat, dags för en recension!

Vätskan som så sakteligen porlar ner i glaset från den lilla flaskan har en nästintill svart färg med ett minimalt beige-aktigt skum. Skummet lämnar inga rester på glaset.

Sötlakrits, tjära, mörkrostat kaffe och vissa mineraltoner gör sig genast påminda i doften. Allt detta avrundas av en lätt jordig och träig humleton som drar åt det engelska hållet.

Även när det kommer till smaken så hittar jag stora toner av sötlakrits, tjära och just mörkrostat kaffe. I bakgrunden finns vissa inslag av torkade frukter som nästan drar åt portvins-hållet.

Ölet är medelfylligt och kolsyran ligger någonstans mellan låg och medel. Bubblorna är små och mjuka.

Mmm... detta var en trevlig bekantskap. Dock tycker jag mer att det känns som en imperial stout än en imperial porter, men det är ju så diffust det där. Hursomhelst så rekommenderar jag den verkligen! Eftersom bryggeriet själva har lagrat den i 7 månader föreslår jag att ni dricker den på en gång, även om jag tror även den kan sparas något år eller två så tycker jag den är väldigt balanserad och välavrundad redan nu!

Betyg? 4,2 av 5. Mycket trevligt!

Örebro Öl & Whisky Festival 2010, del 2

Gött snack hos Västeråsbaserade Hantverksbryggeriet!

Vart var vi någonstans? Jo jag ska ta vid någonstans kring när vi hade avslutat våra glas med Elevator och hade gått vidare för att kika runt hos de andra bryggerierna på festivalen. Efter denna eminenta dubbel bock så var det dags att prova lite fler intressanta brygder. Jag kommer att skriva i en ungefärlig ordning, vissa montrar återkom vi till så därför skriver jag ibland ihop flera besök till ett stycke.

Bland annat så kikade vi in till Darren på BeerSweden i hans monter och fick prova några droppar Lava från Ölvisholt Brygghus. Senare provade vi även lite Red Horizon och There Is No Santa vid densamme bloggaren, dessa var smakprover som hade blivit över från några av videobloggarna han hade spelat in tillsammans med diverese importörer och bryggare. Red Horizon var väldigt speciell och nästintill spritaktig, förmodligen beroende på sakéjästen.

Föregående år hade jag totalt missat Nynäshamns Ångbryggeris monter, i år skulle jag inte upprepa samma misstag. Två stabila öl i form av Indianviken Pale Ale och Mysingen Midvinterbrygd intogs där, men även en fantastiskt god porter i form av Valsviken Vinterporter provades. Detta är ett nytt öl som kommer på Systembolaget längre fram i vinter. Ölet är lagrad i 7 månader, men den kändes nästan ännu mer åldrad. Rejäla toner av plommon och hårdrostad malt. Mums!

Sedan så gick vi åter till Närke Kulturbryggeri där jag, David och Rikard bestämde oss för att vi skulle ta ett varsitt smakprov för att sedan smaka av varandra. Rikard tog Anders Göranssons Bästa Rököl, David tog Fyra Flammor (om jag inte minns helt fel) och jag själv tog Black Golding Starkporter. Alla tre var riktigt goda men häftigast var nog ändå rökölet.

Vi hamnade även hos Hantverksbryggeriet där vi provade många småprover av deras olika öl. Höjdpunkterna kom dock vid ett senare besök vid samma monter då vi fick prova 2006 och 2008 års årgångar av deras barley wine Baronen. Här snackar vi kvalitet!

Ett tredje och avslutande inlägg där vi pratar om endel spännande öl vi provade hos Brill & Co kommer senare!

(Länkar och stavning fixas senare)

Nynäshamns Dragets Kanal Dubbel IPA

Nynäshamns Ångbryggeri har genom åren gett oss ett flertal stabila öl på bolagets hyllor, exempel på detta är Bötet Barley Wine, Smörpundet Porter och Sotholmen Extra Stout. Deras kanske mest klassiska öl, Bedarö Bitter, har dessutom varit en riktigt "session"-favorit förut när man velat kunna dricka några öl utan att bli alltför snurrig i huvudet.

Dragets Kanal Dubbel IPA kom på bolaget i förra veckan och givetvis slank det ner ett par flaskor i korgen inför den ölprovning Fredrik och jag hade i fredags.

Ölet är kopparfärgat i glaset med ett medelstort, vitt skum. Lite rester på glaset.

Doften bjuder på en hel del humle; grapefrukt och apelsin märks tydligt tillsammans med lätta toner av kåda och gräs. Det är alltså ganska citrusaktigt med tydliga karamelltoner från malten i bakgrunden.

Smaken går i samma stil med tydliga apelsin-toner. Det finns också en del citron, kåda, grapefrukt och en balanserande maltig karamellighet. Eftersmaken är besk, men inte brutal utan på en något mildare nivå för öltypen.

Munkänsklan är medelfyllig med en frisk, medelstark kolsyra som pirrar litet på tungan.

Lyckligtvis hittar jag inte de fenoliska toner som annars kan dyka upp i Nynäshamns öl då och då (särskilt i Bedarö det senaste året har jag märkt), och om de finns där är de så svaga att jag inte känner dem. Sammanfattningvis är det ett öl som är värt att prova, men man bör inte ha alltför stora amerikanska förväntningar à la "Ruination IPA" eller liknande för då blir man nog besviken.

Betyg: 3,6 av 5.

Nynäshamns Sotholmen Extra Stout

Det var ett bra tag sedan jag provade något nytt från Nynäshamns Ångbryggeri. Sotholmen Extra Stout är en av de tillfälliga nyheter den här månaden som bara kommer finnas så långt lagret räcker, och alltså inte ända till april som exempelvis nyheterna från Oppigårds och Sigtuna.

Ölet är närmast svart i glaset med en fin brun skumkrona. Det lämnas en del rester på glaset.

Doften är rostad och tämligen bränd med kaffe, mörk choklad, lakrits och något som faktiskt påminner om grillkol.

Smaken är rejält bränd och rostad med mycket kaffe, grillkol, lakrits samt mörk choklad. Avslutningen är något besk och torr.

Kroppen är medelfyllig till fyllig, kolsyran är mjuk. Vätskan känns len och krämig.

Jodå, det har var en riktigt trevlig stout i mitt tycke. Rejält njutbar - utan att bli allt för kraftig.

Betyg? 3,9 av 5.

Smörpundet Lagrad Årgångsporter 2007

Ytterligare ett öl dracks i lördags: nämligen 2007 års årgång av Smörpundet Porter från Nynäshamns Ångbryggeri. Ölet har lagrats på ståltank under ett helt år, och kommer i en flaska som är helt etikettlös med endast en liten "lapp" hängande i ett snöre om flaskan. På något sätt bidrar det till en viss gammaldags känsla. Det är enkelt, det är inte lyxigt, men det är ändå ganska trevligt. Ölet ligger på 6,0% och inte 5,0% som Ratebeer listar den som. Antar att de gjort alkoholen en procent högre de senaste åren.

När jag häller upp ölet i glaset träder en svart vätska fram. Ett litet, litet brunt skum bildas ovanpå och försvinner efter en stund.

Doften är lätt vinös och rostad med toner av choklad (både mörk och mjölkchoklad), kaffe och litet kola. Det är inte jättekraftfullt, men fortfarande väldigt inbjudande. Vinösiteten skvallrar helt klart om att det är ett öl med ett par år på nacken.

Smaken är något bättre än doften. Lätt söt till en början med en hel del vinösa toner (nästan rödvinsaktigt) med toner av torkade bär (plommon, russin), choklad, kaffe och litet saltlakrits. Avslutningen är lätt torr. Beskan är så gott som totalt bortblåst, men vad kan man förvänta sig av en porter - särskilt när den är så här gammal?

Munkänslan är sammetslen, kroppen är medelfyllig. Under vissa klunkar önskar jag att ölet hade mer kropp, men det här är ju "bara" en sexprocentig porter och för att vara det är det här riktigt bra. Ett mycket drickbart och småkomplext öl som växer efter en tid i glaset. Fantastiskt nästan. Antagligen det bästa från Nynäs (även om jag har gett högre betyg till Nynäs-öl än vad jag gör nu, men det beror nog på att jag blivit litet snålare senaste tiden). Helt klart bland de bästa svenska ölen jag smakat i alla fall. Jag önskar att jag fick prova den ekfatslagrade versionen!

Betyg: 4,0 av 5.

Nynäshamns ESN (Extra Special Nynäs)

Jag tog en sväng förbi Bishops idag. Det har i flera månader snackats om att ESN (Extra Special Nynäs) från Nynäshamns Ångbryggeri ska kopplas på, och nu hade de gjort det. Här följer en kort recension.

Ölet är ljust bärnstensfärgat med en liten vitt skumkrona. Inte några skumrester direkt. Visst är färgen vacker, men annars så ser det inte särskilt speciellt ut.

Doften är ganska så trevlig med en tydlig fruktighet, kola, karamell och en viss typiskt kryddig (jästig) ton. Lite torkade frukter samt citrus och lite gräsig humle gör sig också påmind där någonstans i bakgrunden. Ganska trevlig doft faktiskt.

Smaken är maltig med en hel del kola/karamell, torkad frukt (plommon), citrus, gräs, den där Nynäshamnstypiska, kryddiga jästen, litet värmande alkohol och en väldigt lätt besk avslutning.


Kroppen är medelfyllig, munkänslan är len och kolsyran är mjuk. Det här är ett rätt bra öl, men den där typiska Nynäshamns-jästsmaken märks (om än inte för mycket, det känns som jag druckit jästigare brygder från bryggeriet, så det håller sig trots allt på en helt ok nivå). Även alkoholen märks i vissa klunkar, visserligen mest som en värmande sådan så det är inte direkt illa. Dock tycker jag att ölet behöver lite mer bitterhumle och det skulle nog vara bra med någon procent mindre alkohol. Hade jäst-tonerna försvunit hade jag inte klagat heller. Med det sagt, är det här fortfarande ett bra öl.

Betyg: 3,5 av 5.

Helg

Så, då har ytterligare en helg gått. Några överdrivet intressanta öl har knappast slunkit ner, och jag och Fredrik har inte kunnat ses för någon provning, men jag bestämde mig hursomhelst för att testa några av nyheterna som släpptes den 1 april. Två svenska och en engelsk föll valet på och jag tänkte här sammanfatta mina tankar om de olika ölen.

Först ut i fredags var Oppigårds nya Single Hop Ale. Ölet är klart gyllengult med ett fint vitt skum som lämnar lite skumrester och stannar kvar tills ölet är uppdrucket. Doften är fruktig med toner av aprikos och hö. Smaken är också den fruktig med toner av aprikos, hö och gräs. Trevligt lätt humlig med en bra besk avslutning - lite lagerlik som bryggeriet säger (vilket kanske inte är helt positivt). Småtorr munkänsla, kroppen är lätt. Det här är välgjorda grejer men något endimensionellt. Ölet är väldigt lättdrucket och uppfriskande. Antagligen ett väldigt bra sommaröl. Betyg: 3,5 av 5.

Efter det bestämde jag mig för att testa Ekholmen Ekologiska Ale från Nynäshamns Ångbryggeri (hur länge har de byggt om hemsidan? 100 år?). Ölet är bärnstensfärgat med ett medelstort vitt skum. Doften är frukten och väldigt typiskt "Nynäs" med kryddor, lite tall och engelsk humle. Smaken är välbalanserad och fruktig med kryddiga toner (som jag antar kommer från jästen, som annars i bryggeriets öl) samt lite blommig och gräsig humle. Avslutningen är trevligt besk. Ganska fylligt i munnen trots den låga alkoholstyrkan (i alla fall när jag jämför med Oppigårds-ölet jag drack innan), kroppen är medelstor och munskänslan är lite torr. Väldigt bra sessionbeer det här med, även om jag misstänker att alla inte gillar den där typiska jästsmaken Nynäshamns produkter dras med. Själv tyckte jag den höll sig på en nivå som inte förstörde här i alla fall. Betyg: 3,6 av 5.


Igår (lördag) drack jag det engelska nytillskottet från Fuller's; Golden Pride. Djupt bärstensfärgat öl med ett medelstort vitt skum, små skumrester på glaset. Doft av knäck, honung, fruktgodis, torkad frukt och litet plommon. Smaken är är fruktig och maltigt söt med tydligt knäckiga toner, honung och lite kryddig humle. En medelstor beska märks i eftersmaken. Kroppen är medelfyllig och lite oljig, ganska len och kolsyran är mjuk. Ett lagom trevligt öl att smutta på. Inte så komplext men helt klart gott och framförallt prisvärt. Betyg: 3,6 av 5.

Pumpviken Påsköl

Nynäshamns Ångbryggeri är nästan synonymt med ordet kvalitet (enligt mig), så förväntningarna är ganska upptrissade. Hur är då deras Pumpviken Påsköl? Eftersom det är första gången jag prövar den kommer här en liten recension:

Ölen ser riktigt fin ut, den har en mörk bärnstensfärg med ett beige-aktigt skum. Flaskan är stilren som vanligt från dessa bryggare.

När jag sticker ner näsan och luktar på ölen bådar det gott. Rejält med rostad malt och fullt med humle. Det luktar riktigt bra.

Smaken lever dock inte upp till detta. Kryddorna tar nästan överhanden om ölen, och malten och humlen räcker inte för att balansera upp det. Det ska ändå sägas att det här är bra, superfylligt och så, men överkryddiga öl är inte riktigt min grej. Något som räddar den är en ruskigt trevlig ton av brända mandlar, som är liten men ger ett trevligt intryck.

Årets första påsköl, och jag är inte helt nöjd. Den får ändå 3,75/5.

Bötet Barley Wine

Bötet Barley Wine från Nynäshamns Ångbryggeri är ett Engelskt Barley Wine på 9,1%. Flaskan har fått stått i ett par månader, men nu är det dags att testa den!

Ölen har en djup bärnstens-färg med ett litet beige-färgat skum. Skummet försvinner mer eller mindre efter en stund i glaset och lämnar en fin skumring.

Doften är rätt så vinös med inslag av Engelsk humle. Det finns även toner som drar åt torkad frukt. Väldigt trevlig doft, men hur är smaken?

Ännu bättre än doften! Riktig vinös och det är generöst med både Engelsk malt och humle i denna. Vinösitet med drag av torkade frukter och en lätt knäckig ton. Trevligt!

Detta är nog det bästa Svenska Barley Wine jag prövat. Betyg? 4,35/5!