Närke Kulturbryggeri Gransus

Jag blir alltid sådär barnsligt förtjust när jag får chansen att prova Närke Kulturbryggeris olika experiment med bland annat bävergäll, hampa och nu även granskott. Anledningen till att jag blir så barsnligt förtjust är att Närke Kulturbryggeri nästan alltid lyckas göra något som är konstigt och bra samtidigt. 

Den här gången är det alltså dags för deras öl Gransus som precis som namnet antyder är bryggd med granskott. Ölet ligger på 6,5% och öltypen är något svårdefinierbar men jag skulle kalla den för ett kryddöl.

Nej, nu kör vi!

Vätskan är djupt brun och ganska disig. Skummet dör ut ganska snabbt och lämnar inga skumrester på glasets insida. 

Doften är sötaktig med tydliga inslag av just granskott. Utöver detta finns en skön maltbas som bjuder på såväl kolagodis som rostade nötter. Det finns också en lätt blommig och jordig humlearom. 

Smaken är oväntat söt med tydliga drag granbarr och fruktkola. Det finns också toner som drar åt melass och kolagodis men även en humlearom som är åt det jordiga hållet. 

Vätskan är fyllig med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det här var inte så tokigt. Helt klart ett intressant och drickbart öl som man kan sitta och smutta på en bra stund samtidgt som man drömmer sig bort mot en höstig granskog. Gott!

Betyg? 3,7 av 5! Gott och intressant men inte ett öl för alla!

Pris: 85 kr för 40 cl på krogen. 

Bilden är lånad från iglaset.se

Haand Øl-festival del 1

I fredags åkte jag tillsammans med min far och bror iväg på ölfestival i Drammen som hölls av Haandbryggeriet där även David arbetar som bryggare numera. På festivalen fanns några av Europas mest spännande mikrobryggerier representerade, mer om dessa senare.

Efter en cirka fyra timmar lång resa var vi framme i Drammen där David mötte upp oss visade oss till hans lägenhet där vi lämnade vårt bagage innan han begav sig tillbaka till bryggeriet för att förbereda för festivalen. Klockan var 13.00 och vi hade varit upp sedan 06.00-tiden så det var läge att ta något att äta. Det fick bli en pizza på Peppe's Pizza, eller rättare sagt pizza-buffé, som var väldigt smarrig. Med lite mat i magen knallade vi runt i Drammen för att utforska lite.

Någon timma senare ringde jag upp David och han och en kollega kom och hämtade oss med bil och körde oss till bryggeriet. Vi fick kika runt lite i bryggeriet innan festivalen började och jag småpratade lite med gänget från Närke och Haandbryggeriet. Det fanns en känsla av förväntan i luften då detta var första gången bryggeriet anordnade ölfestival. En ölbong kostade 25 nok och för den fick man 15 cl öl under 9% och 10 cl av öl över 9%.

Klockan 16.00 sa det plötsligt pang och det började fyllas på med folk på festivalgolvet som även var bryggerigolvet med lagringstankar och övrig bryggeriutrustning. Magic Rock Brewing blev första montern som jag besökte. Där provade jag deras Magic Rock High Wire som var en väldigt trevlig pale ale med en rejäl humlearom åt det amerikanska hållet med inslag av mango och lychee. En av bryggarna berättade att man torrhumlar den med rejäla mängder citra.

Efter detta knallade jag genast bort till Närke-gänget och provade deras Capsylo - en American Pale Ale bryggd med den nya humlesorten Calypso (därav det fyndiga namnet). Den var trevlig men kanske lite anonym efter humleexplosionen från High Wire. HåGe berättade att den har samma maltbas som Slättöl och Jontes Atgeir.

Något som jag absolut inte ville missa var samarbetsbrygden mellan Haandbryggeriet och Närke Kulturbryggeri, nämligen Unionöl en strong ale brygd med bland annat rökmalt från gotland, honung enbärsris och lingon. Rune från Haandbryggeriet tappade upp en skvätt och undrade vad jag tyckte. Det var en lite lätt spretig öl men jag gillade den skarpt. Det fanns en fin balans mellan ingredienserna och en lätt syrlig ton av lingon på slutet.

En stund senare befann jag mig vid vad man kallade för den internationella ölbaren där man serverade öl från en rad spännande amerikanska mikrobryggerier såsom Hoppin Frog,  Lost Abbey, Southern Tier, The Bruery med flera. Mitt val föll på Saison Rue från The Bruery. Det var en väldigt trevlig och fräsch saison med inslag av brett och citrusfrukter samt en fin ton av amerikansk humle. Kanske en av de bästa icke-belgiska saisons jag har provat.

Ett inlägg till kommer senare...

ÖÖWF Del 1: Kupongkö, Konjaks! och Brekeriet

Efter att ha gjort en tidig resa till Örebro, vi åkte från Kristinehamn redan klockan 08:05 på morgonen, och spenderat morgonen och förmiddagen på stan inklusive en lunch på Jensen's Bøfhus var det dags att knalla bort till Conventum för årets upplaga av Örebro Öl & Whisky Festival.

Vi knallade ner direkt till bloggarhörnen som festivalen var generösa att ordna till oss öl- och whiskybloggare. Den som var först på plats var Johan på Portersteken, vi småpratade lite med honom och gick sedan bort till de små bås där de sålde dryckeskuponger (man får nämligen inte betala med kontanter på festivalen). Efter att ha stått i kö till kupongerna i närmare 15 minuter (ett problem enbart för dem som inte förbokat dryckeskuponger) var det äntligen dags att börja prova lite öl. Oroliga över att den skulle ta slut eller bli bortkopplad för något annat öl vi bort till Närke Kulturbryggeri för att prova Närke Konjaks! Stormaktsporter på fat. Den var som väntat helt fantastisk med stora smaker av lyxiga chokladpraliner, konjak och en lätt restsötma. Mums.

10 minuter senare började vi se slutet på kupongkön...

Nu tänkte vi fortsätta prova lite fler öl men Johan (Portersteken) rekommenderade att vi skulle prova en cider hos Brekeriet. Lätt skeptiska gick vi tillslut bort till deras monter och bad att få prova lite cider. Cider är väl inget att ha, eller? Vanligtvis hade jag sagt ja, men den här cidern var helt fantastisk! Cidre 'Saveur de Pommier' - Cuvee Prestigiuese som den heter är en torr cider med rejäla inslag av brett och gröna äpplen och den är snarlik en riktigt bra en gueuze. Brekeriet har dock inte bara cider, så Johan, Stefan (Ölsvammel) och vi frågade om de inte kunde komma bort till bloggarhörnan och ta med ett par av sina bästa drycker och prata lite om dem, och det ville de!

Christian Ek från Brekeriet

Christian Ek, en av de tre bröderna som äger Brekeriet, kom bort till vår bloggarhörna med tre flaskor cider och två flaskor öl i högsta hugg och började glatt prata om de olika dryckerna. Han berättade att han i grunden är civilingenjör och genom ett projektarbete som handlade om öl beslutade sig för att det var något han ville arbeta med. Tillsammans med hans bröder startade han då en importfirma och begav sig ut i Europa för att leta efter drycker att importera.

Världens högst rankade Bière de Garde.

De var i första hand ute efter att hitta öl att importera öl och det hittade de också. De fick kontakt med det franska familjeägda bryggeriet Brasserie Theillier (som förövrigt inte har någon hemsida) som förövrigt brygger världens högst rankade Bière de Garde. Vi fick prova två av deras öl nämligen La Bavaisienne Blonde och La Bavaisienne Ambrée. Båda var trevliga men det var just den sistnämnda som stack ut, och det var även just den som toppade RateBeer-listan för stilen.

Tre fantastiskt trevliga cidersorter.

Efter att ha provat de trevliga ölen från Theillier var det dags för att prova de tre cidersorterna som Christian hade med sig. Cidre Bouché du pays d'Othe, Cidre Rosé d'Ete, Cidre 'Saveur de Pommier' som de hette var alla riktigt trevliga. Gemensamt för alla tre var att de hade en distinkt syra med inslag av brett och gröna äpplen. Den som var godast var dock den jag hade provat sedan tidigare i Brekeriets monter. Efter detta tackade vi Christan för en väldigt intressant provning!

Fortsättning följer...

Örebro Öl & Whisky Festival 2010, del 2

Gött snack hos Västeråsbaserade Hantverksbryggeriet!

Vart var vi någonstans? Jo jag ska ta vid någonstans kring när vi hade avslutat våra glas med Elevator och hade gått vidare för att kika runt hos de andra bryggerierna på festivalen. Efter denna eminenta dubbel bock så var det dags att prova lite fler intressanta brygder. Jag kommer att skriva i en ungefärlig ordning, vissa montrar återkom vi till så därför skriver jag ibland ihop flera besök till ett stycke.

Bland annat så kikade vi in till Darren på BeerSweden i hans monter och fick prova några droppar Lava från Ölvisholt Brygghus. Senare provade vi även lite Red Horizon och There Is No Santa vid densamme bloggaren, dessa var smakprover som hade blivit över från några av videobloggarna han hade spelat in tillsammans med diverese importörer och bryggare. Red Horizon var väldigt speciell och nästintill spritaktig, förmodligen beroende på sakéjästen.

Föregående år hade jag totalt missat Nynäshamns Ångbryggeris monter, i år skulle jag inte upprepa samma misstag. Två stabila öl i form av Indianviken Pale Ale och Mysingen Midvinterbrygd intogs där, men även en fantastiskt god porter i form av Valsviken Vinterporter provades. Detta är ett nytt öl som kommer på Systembolaget längre fram i vinter. Ölet är lagrad i 7 månader, men den kändes nästan ännu mer åldrad. Rejäla toner av plommon och hårdrostad malt. Mums!

Sedan så gick vi åter till Närke Kulturbryggeri där jag, David och Rikard bestämde oss för att vi skulle ta ett varsitt smakprov för att sedan smaka av varandra. Rikard tog Anders Göranssons Bästa Rököl, David tog Fyra Flammor (om jag inte minns helt fel) och jag själv tog Black Golding Starkporter. Alla tre var riktigt goda men häftigast var nog ändå rökölet.

Vi hamnade även hos Hantverksbryggeriet där vi provade många småprover av deras olika öl. Höjdpunkterna kom dock vid ett senare besök vid samma monter då vi fick prova 2006 och 2008 års årgångar av deras barley wine Baronen. Här snackar vi kvalitet!

Ett tredje och avslutande inlägg där vi pratar om endel spännande öl vi provade hos Brill & Co kommer senare!

(Länkar och stavning fixas senare)

Närke Kaggen! Stormaktsporter 2008

Av någon märklig anledning så har vi på Ölkultur missat att recensera Närke Kaggen! Stormaktsporter. Både jag och David har vid ett flertal gånger druckit den, men dels har de flesta gångerna varit innan Ölkultur med David & Fredriks tid och de andra har det helt enkelt varit alldeles för små smakprov för att skriva en recension.

Nu drack jag dock som efterrätt till en mycket god måltid på Bishops Arms i Karlstad en halv flaska tillsammans med min svåger och nu var det väl sjutton om det inte skulle bli en recension!

Detta öl behöver väl ingen närmare presentation så jag kör igång direkt med en recension!

Strålen som kommer från den lilla 25 cl-flaskan är nästintill svart med aningar av rött. Skummet som bildas i sniftern är minimalt men kompakt. Ölet lämnar inga skumrester på glaset.

Varje gång jag doftar på Kaggen! får jag samma typ av "aha-upplevelse" som jag fick första gången. Det doftar så otroligt gott så att det inte är sant. Tänk dig en blanding av nyöppnad alladin-ask, honung, mörk choklad och den finaste vaniljfudge du kan tänka dig. Det finns även lite tydligare rökiga whisky-toner än vad jag minns sedan tidigare.

När det kommer till smaken är det bara att sluta ögonen och njuta. Även här hittar man massvis av mörk choklad, honung och vaniljfudge. Det finns även en lätt syra från den rejält rostade malten - men på ett bra sätt. Ölet avslutar värmande med en nästintill whisky-aktig känsla i munnen.

Ölet är rejält fylligt, kolsyrehalten är låg med små, mjuka bubblor.

Något som slår mig efter att ölet är avslutat är hur intensivt det faktiskt är. Jag har druckit många öl som är betydligt starkare rent %-mässigt än Kaggen!, men få öl som faktiskt chockar smaklökarna på samma underbara sätt. Detta är njutning på flaska i dess renaste form.

Betyg? 5 av 5. När öl är såhär bra går det inte att ge ett lägre betyg, helt enkelt.

Besök och ölprovning på Närke Kulturbryggeri

I fredags mötte jag upp med två kurskamrater från Bryggeriteknik (Rikard Ramberg som jag bryggde Vansinnesporter med hade bokat allt) samt Rikards far, bror, en kompis till Rikard och sisådär 10 personer till. Vi var totalt 16 personer som togs emot av Håge och Berith och det dröjde inte länge innan vi satte oss till bords med ett varsitt provningsglas framför oss.

Vi fick genast ut några kannor med ett öl som jag genast hade mina misstankar om vad det var. Det visade sig vara den utmärkta Örebro Bitter som jag druckit ett antal gånger förut på Bishops Arms i Karlstad. Håge berättade att just detta öl står för en tredjedel av den totala produktion på bryggeriet, vilket stämde väl med vad jag hade hört förut.

Efter detta följde "specialaren" Örebro Bitter Peated Viking som var en lätt rökig skapelse. Ett intressant öl som också var gott - personligen föredrar jag nog vanliga Örebro Bitter, men det här var inte dumt det heller.

Som tredje öl fick vi provsmaka något humligare. Det var ett betydligt ljusare öl än de vi tidigare fått in och det kom sedan fram att det var det Chinook-humlade, tropisk frukt-doftande ölet Slättöl. Detta är bryggeriets "enklaste" öl som bryggs med en maltsort och en humlesort. Varianterna cAmarillo och Sim-Ko (ni kan nog gissa er till vilka humlesorter respektive öl har kryddasts med) står, tillsammans med Slättöl, för den andra tredjedelen av produktionen på bryggeriet. När vi ändå är inne på produktionen så var den förra året 30 000 liter, men för tillfället håller man på och bygger ut för en tredubblad produktionsökning. Detta kommer bland annat göra att man så småningom kommer hinna leverera lite flaskor till de (tre) närmsta Systembolagen runtom i Örebro. Roligt!

Vi fick också förmånen att provsmaka på bryggeriets första belgiska öl - nämligen den dubbel Håge har bryggt tillsammans med Menno Olivier från De Molen, Double Dutch Viking. Belgisk dubbel förresten, ja, det var allt en fri och intressant tolkning av stilen från dessa herrar, minst sagt. Ölet var lätt rökigt med en fräsch doft från mandarinskalen, vilket gjorde det till en intressant skapelse, minst sagt.

Pannknektarnas Porter var som väntat en väldigt kaffedominerad porter. Inget skitkaffe! står det på etiketten, en smårolig gliring till Mikkeller med andra ord. Tanngnjost & Tanngrisnir, som i grunden är dubbelbock, men som i själva verket är en slags Gotlandsdricke-hybrid, gillade jag verkligen med sin utmärkta rökighet och specialla smak. Antecknade inte riktigt detta, men gott var det. Närke Mörker fick bli det näst sista ölet för kvällen, för visst saknas det ett öl bland de jag har rabblat upp här? Närke Kaggen Stormaktsporter, som nu ligger delad etta på Ratebeer, blev det slutligen också några centiliter av. Här drar jag till med en kliché: det finns inga ord som kan beskriva detta öl - möjligen "mums"?

Vi fick även en genomgång av bryggverket: mäskpanna och vörtkokare. Den nuvarande vörtkokaren rymmer 700 liter, men i och med utbyggnaden är en 2000 liters sådan på gång. Det är dock främst fler tankar som ska ge utrymme för produktionsökningen. Vidare fick vi ta en snabb titt in i jäsrummet, där det stod och jäste och doftade ljuvligt ur bryggeriets öppna jäskar.

Allt som allt var detta en mycket trevlig afton och både Håge och Berith ska ha ett stort tack för allt vi fick uppleva. Det blev några bilder som jag ska försöka överföra så småningom, glömde dock att ta tillräckligt många mitt uppe i all extas så jag kan inte lova ett stort fotoalbum direkt. Ni får även hålla till godo med eventuella stavfel.

Senare tillägg (glömde bort denna viktiga punkt): Appropå De Molen och bryggerisamarbeten, så har Närke deltagit i ytterligare ett samarbete. Tillsammans med Beck Bräu och De Molen har man (i Tyskland) varit och bryggt en dubbelbock med extra mycket aromhumle: Elevator är namnet och ölet ligger på 9% och kommer dyka upp på några ölfestivaler till hösten.

Närke Mörker (Vintermörker)

Närke Kulturbryggeri måste vara ett av Sveriges mest gedigna bryggerier. De håller fast vid det de skapat, de säljer inte sin öl på Systembolaget utan sprider ut den till Sveriges bättre krogar istället. De slutar aldrig att imponera även om vissa öl såklart är bättre än andra och vice versa. Nu är det hursomhelst deras Närke Mörker det är dags att recensera. Den dracks på fat på Bishops Arms i Karlstad och såhär var den:

Färgen är mörkt rödbrun på gränsen till svart. Skummet är beige-aktigt och ungefär en och en halv finger högt.

Doften är stor av hårt rostad malt med vissa nästan syrliga toner från den rostade malten. Det finns även en rejäl dos humle och mörk choklad tillsammans med vissa toner av sötlakrits.

Smaken är också kraftfullt rostad och det finns kraftiga humletoner även här. Det finns även väldigt lätta smaker av julnötter och sötlakrits någonstans bland all rostad malt.

Fylligheten är medel till stor med många små mjuka kolsyrebubblor.

Detta blir tredje gången jag smakar denna öl. Första gången var på mässan, men där kände jag att jag inte riktigt kunde ge den en rättvis bedömning på grund av alla annan kraftfull öl som hade konsumerats. Andra gången smakade jag ett par klunkar av David och var inte heller då 100% imponerad. Dock hade det nog att göra med att den var alldeles för kall, för denna gången lät jag den värmas upp lite och då kom massa härliga smaker fram.

Vad blir betyget? Det landar på 4,05 av 5.

Närke Rainbow Warrior

Fick för mig att göra ett litet spontant besök på Bishops Arms igår eftermiddags. Tyvärr fanns det inget spontanjäst öl vilket kanske hade passat extra bra, så jag kollade bland kranarna för att se om något intressant mikroöl på fat fanns att tillgå. Kanske Närke? Först såg jag Örebro Bitter, och visst, den är god, men jag har druckit den säkerligen en fyra gånger eller så så jag var sugen på något annat ... ett par kranar längre bort satt en Rainbow Warrior och väntade på mig vilket gjorde att beslutet vad jag skulle dricka inte var särskilt svårt att ta.

Ölet är ytterligare ett i raden av alla "single hop-öl" bryggeriet brygger och innehåller den Nya Zeeländska sorten "Green Bullet". För övrigt är det en IPA på 6,5%.

Ölet är guldfärgat (om än inte helt klart) med ett stabilt vitt skum som lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är humlig med mycket gräs, blommor, vissa toner av aprikos samt en lätt karamelltouch i bakgrunden. Doftar helt klart trevligt.

Smaken är rejält bittert gräsig på något sätt med tydliga toner av grapefrukt, aprikos, persika och blommor. Under detta vilar en lätt kola-aktig ton, men att säga att något annat än humlen spelar huvudrollen vore att ljuga. Avslutningen är rejält besk och beskan ligger kvar länge i munnen.

Kroppen är medelfyllig med en medelstark kolsyra - en hel del små bubblor som känns väldigt "friska" i munnen. Överlag är munkänslan också ganska torr.

Ett trevligt, mycket drickbart öl. Kul med litet Nya Zeeländsk humle istället för den allt vanligare amerikanska. Även om vissa amerikanska humlesorter är godare, så är det här fortfarande väldigt gott!

Betyg? 3,9 av 5.

Närke Stormaktsporter 2005

Igår tog jag en sväng till Bishops. Hade tänkt kolla om de hade fått in något intressant på fat först - det har snackats om att Nynäshamns ESN (Extra Special Nynäs) skall kopplas på snart, men de hade inte hunnit det nu heller. Bestämde mig först för att ta något enklare på fat, och valet föll på Ocean Black. Helt okej schwarzbier, men det är ju knappast en stil som är sådär jätteintressant. Mycket rostade malttoner med kaffe och choklad samt en lätt rökighet (fast den passade mycket bättre in här än i deras IPA). 3,4 av 5 blev betyget.

Jag tittade i kylen... fanns det något riktigt intressant jag inte druckit? Jajemensan! Åtminstone så hade jag inte druckit 2005 års årgång av Närke Stormaktsporter, så jag slog på stort i och med att jag fick reda på att jag klarat en tenta tidigare på dagen. Nu byter jag nördigt nog också "rating-site", eftersom Stormaktsporter-ölen är listade som separata öl här.

När jag häller upp ölet i glaset är det mörkt, nästan svart med ett litet, litet skum som dör ut.

Det doftar inbjudande och vinöst. Jag tycker mig faktiskt känna rödvin, vilket jag inte riktigt har gjort med senare årgångar/yngre flaskor. Torkad frukt, russin, choklad, kaffe, lakrits, honung och kola är andra trevliga toner som dyker upp.

Smaken är ännu bättre än doften. Väldigt vinös, balanserad och maltig med mörk choklad, kaffe, torkad frukt, russin, kola och honung. Ganska sött öl men eftersmaken är litet torrare med en liten beska. Det är helt klart någon vinliknande kvalitet (på ett bra sätt) hos ölen. Men det är väl främst eftersom det är så vinöst och åldrat, mycket trevligt men inte så bra som Kaggen eller Bourbon County Stout.

Munkänslan är hursomhelt oerhört bra. Otroligt len och småtorr med låg kolsyra. Fylligheten är otrolig som vanligt.

Nu tror jag nog att jag inte skall dricka så mycket Stormaktsporter på ett tag (såvida jag inte hittar 2007:an). Får nästan lite dåligt samvete i och med att det är ett ganska exlusivt öl som många borde få chansen att testa, men det är svårt att motstå när man hittar en gammal årgång för 98 kronor.

Jag tycker dock att det möjligen är lite för vinöst, så om jag måste välja så väljer jag nog en yngre flaska. Med det sagt, menar jag givetvis inte annat än att det här är fantastiskt!

Närke Slättöl

Som redan nämnt så var det inte bara Nøgne Ø Imperial Stout som dracks i fredags, utan även en Närke Slättöl; en alkoholsvag amerikansk pale ale på 4,8% (även om Ratebeer säger 4,4%, etiketten på bilden 4,5% så har jag för mig att 4,8% var det som stod på fatetiketten på krogen...). Nåväl, det är väl inte lönt att prata mer om det, utan här kommer istället en recension;

Ölet är gyllengult färgat i glaset med en mycket fin skumkrona. Inte så mycket skumrester dock.

När man först doftar på ölet är det svårt att som humlenörd undvika att le. Underbar, aromatisk humle med mycket tropisk frukt, citrus, ananas och grapefrukt på ett väldigt "juice-aktigt" och koncentrerat sätt. Tankarna går direkt till cAmarillo, och trots att det är Chinook-humle i det här ölet tycker jag det har något som bara dessa två öl haft. Det är en otrolig skillnad mot de vanligare amerikanska pale ale som finns att tillgång här i Sverige (Liberty, Sierra Nevada t.ex.). Kan tänka mig att det är lite så här de där absolut häftigaste amerikanerna doftar ...

Smaken är också otroligt god. Generösa mängder av välsmakande aromatisk humle som sprider sina underbara tropiska frukt-, citrus-, ananas- och grapefrukt-smaker i munnen. Eftermaken är rejält besk och något torr.

Munkänslan känns ganska fyllig för att vara ett så lätt öl. Möjligt att det är något, något tunt ändå, men tack vare en lagom kraftig kolsyra blir ölet väldigt uppfriskande.

Det här är ett öl med hög drickbarhet och det är fantastiskt hur de klämt in så mycket smak i ett så alkoholsvagt öl. Jag älskar det och den trevliga juice-liknande känslan är bara positiv. Likt cAmarillo håller det här mycket hög klass, Närke!

Betyg: 4,3 av 5.

Närke Kaggen! Stormaktsporter

Det har varit lite tyst från min sida de senaste dagarna här, och det beror mest på att jag inte har druckit någon öl som är värd att nämna. Däremot har det hänt lite roligt i form av att jag i slutet av förra veckan var och beställde fyra flaskor Bourbon County Stout från Goose Island samt en flaska Cuvée Angelique från Belgiska De Glazen Toren. Så det blir till att hämta ut dem på måndag och senare nästa vecka kanske pröva en flaska av båda tillsammans med David.

Nåväl, nu till själva huvudämnet. Jag funderar på om 2007 eller 2007:a års variant kommer ut på pubarna snart eller om de redan gjort det. David och jag har tillsammans lyckats dricka tre flaskor av Närke Kaggen! Stormaktsporter från Närke Kulturbryggeri, så man ska inte klaga. Jag antar att de nya flaskorna har funnits tillgängliga för smakprovning på ölfestivalerna? Det vore hursomhelst kul om det kom in lite nya flaskor på pubar i Örebro/Karlstad så man kan åka och pröva någon ny årgång.

Avslutningsvis vill jag bjuda på ett inslag från TV 4:as "Humlegården" där Bengt Frithiofsson besöker just Närke Kulturbryggeri.