Malmö Brygghus Cacao-Porter

Cacao-Porter från Malmö Brygghus är ett öl som jag sett fram emot att få prova länge - inte minst för att jag aldrig provat något från Malmö Brygghus förut och denna verkar vara en av deras högst rankade öl.

Vad är det då för en porter? Jo, det är en imperial porter på 8% bryggd med kakaobönan Criollo. Kakaon kommer förövrigt från Malmö Chokladfabrik som ägs av samma personer som bryggeriet.

Nog om detta, dags för en recension!

Vätskan är djupt brun på gränsen till svart med ett cirka två fingrar högt ljusbeiget skum. Det blir inga skumrester på glasets insida.

Doften är fyllig med tydliga inslag av kakao, hårdrostat kaffe och allmänna rostade toner. Det finns också en lätt syrlighet som jag misstänker kommer från den rostade malten och kakaon. Det finns också en lätt jordig humleton.

Smaken är... sur och tung. Kakaon blandas klumpigt med de hårt rostade malttonerna och det finns inte riktigt tillräckligt med sötma för att väga upp alla hårda rostade toner. Ölet avslutar torrt, bränt och lite lätt syrligt.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Nej, det här var något av en besvikelse. Kanske är det så att mina höga förväntningar spelar in litegrann men samtidigt tycker jag att man kan förvänta sig mer än detta. Ölet saknar djup och sötma och blir baktungt och syrligt av alla rostade toner. Kanske är det en dålig batch? Jag får se om jag beställer den någon mer gång...

Betyg? 2,7 av 5. Ölet har vissa kvalitéer men helheten tillfredställer inte!

Pris: 39:90 för 33 cl på Systembolaget.

Midtfyns/De Molen X Porter

Dags för ännu en recension av ett öl med anknytning till De Molen. Denna gång är det dock ett samarbete mellan De Molen och Midtfyns Bryghus och den är bryggd på det senare bryggeriets hemmaplan. Ölet i fråga är X Porter.

Vad är det för ett öl då? Jo, det är en imperial stout eller extra porter som bryggarna Jan och Menno väljer att kalla den. Den ligger på 8% och bryggdes på söndagen efter 2010-års upplaga av Copenhagen Beer Festival.

Färgen är i det närmsta svart med ett två fingrar högt smutsbrunt skum. Skummet lämnar endast lätta rester på glasets insida.

Doften är massiv och hårt rostad med tydliga inslag av jordigt kaffe och mörk choklad men även lakrits (tänk att dofta i en dosa med hockey-pulver). Detta följs av en lätt rökighet som på ett fint sätt rundar av doften.

Smaken är precis som doften även den rejält rostad med tydliga inslag av både kaffe, mörk mörk choklad och lakrits. Här finns även lätta mineraltoner med dragning åt järn. Det finns också en viss beska som bryter av fint mot porterns lätt söta inslag (det är dock en relativt torr porter).

Ölet är medelfylligt till fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Mmm... det här var verkligen ett öl i min smak. Allt är i perfekt balans och det känns verkligen som att det är ett noggrant genomtänkt öl som man inte bara har vräkt i en massa i för sakens skull. Mer porters av den här karaktären, tack!

Betyg? 4,1 av 5. Riktigt bra!

Pris: 49:90 för 50 cl på Systembolaget.

Slottskällans Svart

Slottskällans Bryggeri från Uppsala får väl ses som ett av Sveriges mest etablerade småbryggerier. Det här är en av nyheterna i Systembolagets fasta sortiment från och med oktober: Svart. Ölet har funnits förut, för att sedan läggas på hyllan ett tag - men från och med i år (eller om det var slutet på förra året?) återupptagits och gjorts i en ekologisk version. Det är en porter på 5,5%, som enligt bryggeriet skall vara en torr sådan.

Vätskan är svart med ett medelstort beigeaktigt skum. Ölet lämnar minimala mängder skumrester på glaset.

Doften är framförallt rostad med inslag av kakaopulver och kaffe. Något som jag reagerade på var också lätta fenoliska toner av kryddnejlika samt lite spår av örter (kanske från humlen?).

Smaken är, som utlovat, torr och rostad med tydliga inslag av kakaopulver och kaffe, men också litet lakrits. De fenoliska tonera jag fann i doften gör sig även påminda här. Ölet avslutar med en medelkraftig beska och från humlen kan jag urskilja lite örtiga/gräsiga toner.

Kroppen är medelfyllig med en relativt kraftig kolsyra (för stilen). Bubblorna är små.

Hm. Som utlovat en torr porter som är tämligen god - även om det första intrycket där jag associerade till fenoler inte var det bästa. Ölet växer dock i glaset och med tiden är det mer kakao- och kaffetonerna som får dominera.

Betyg: 3,1 av 5.

Pris: 20:40 kronor för 33 cl på Systembolaget.

Carnegie Porter 175 år på Systembolaget

Det har väl knappast undgått någon att Garret Oliver från Brooklyn Brewery tidigare i år besökte Carlsberg Sverige för att tillsammans med bryggmästare Daniel Eriksson brygga en jubileumsbryggd av klassiska Carnegie Porter. Ölet lagrades på amerikanska bourbonfat i två månader och har sedan tappats på 75 cl-flaskor med kork. Premiären kommer (som nämnts förut) ske på Stockholm Beer & Whisky Festival och den 1 november släpps även ölet på Systembolaget i begränsat antal.

Alkoholhalten är 8,8% och priset blir 99 kronor.

Det råder hur som helst inte några tvivel om att det är det mest intressanta Carlsbergproducerade öl som tillverkats här i Sverige.

Founders Porter

Efter att ha provat flera öl från Founders Brewing såsom Breakfast Stout och Centennial IPA, som kom på Systembolaget förra året, samt delat på en låda Double Trouble IPA med min ölvän Magnus Larsson hade jag fått blodad tand för deras öl. Deras öl genomsyras av elegans och balans men sticker samtidigt ut med massiva humlearomer (och kaffe i stoutens fall).

Under mitt och Davids senaste besök på Bishops Arms i Karlstad såg vi till vårat stora nöje att de hade fått in en rad habila öl ur deras sortiment i sina kylar. Bland dessa hittade vi just Founders Porter som till råga på allt är den högst rankade "vanliga" portern i världen på RateBeer, tätt följt av Fuller's London Porter. Detta kunde vi ju inte motstå att ta reda på om det är befogat eller inte!

Vätskan har en lätt mörkbrun/svart grumlig färg med ett minimalt caffe latte-färgat skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Aromen domineras av söta/milda rostade toner med inslag av mjölkchoklad, jordigt kaffe och vanilj. Det är inte alls de stora tonerna av mörk choklad och hårdrostad malt som man kanske förväntar sig av en amerikansk porter. Humlen håller sig även den i bakgrunden med endast lätta inslag av tallbarr bakom all mjölkchoklad och kaffe.

Även i smaken känns humlen förvånansvärt frånvarande trots ölets 45 IBU. Istället är det just mjölkchoklad, jordigt kaffe och sköna toner av vanilj och toffeekola som dominerar ölet. Dock är det inte så sött som man kanske skulle kunna tro utan ölet är faktiskt i harmoni. Humlen och de lätta brända tonerna får dock jobba hårt för att balansera upp allt annat godis.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en förhållandevis låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var helt klart smarrigt. Dock måste jag säga att jag verkligen föredrar "storebrorsan" Founder Breakfast Stout. Kanske är det så att man blivit lite imperial stout-skadad men jag saknar lite mer tydligt rostade toner för att det ska vara i världsklass i min bok.

Betyg? 3,8 av 5.

Pris: 99:- för 355 ml på krogen. Foto: foundersbrewing.com

Son of Nekron - satans god öl! Eller?

Bryggeriet Djævlebryg är ett danskt kontraktsbryggeri som nu, för första gången, finns tillgängliga på Systembolaget. Vad jag förstått så bryggs ölet för tillfället på Herslev Bryghus i Roskilde. Djævlebryg utmärker sig kanske allra mest genom att en krona för varje flaska Gudeløs som säljs doneras till den danska ateistföreningen. Nu är det dock den rökiga portern Son of Nekron som skall recenseras.

När man häller upp ölet i glaset möts man av en närmast svart vätska. Det bildas ett ljusbrunt, litet krämigt skum som lämnar en del rester på glaset. Ser inbjudande ut.

Doften har framförallt rostade och rökiga toner från malten. Lite kaffe och lätta toner av mörk choklad samsas med rök (både lite charkuterier och ved från en brasa). Det finns också litet toner av granbarr.

Smaken går i samma stil med lätta toner av rökt skinka, kallt kaffe och mörk choklad. Bränt trä och de där granbarren jag nämnde i doften finns även att finna här. Ölet är ganska torrt - vilket både har sina för- och nackdelar. De rostade tonerna är visserligen väldigt trevliga, men det känns som man skulle vilja ha lite mer sötma för att balansera upp det hela. Avslutningen är någorlunda besk.

Munkänslan är tämligen lätt - jag får nästan känslan av att den är lite väl tunn i kroppen. Kolsyran är medelmjuk.

Å ena sidan en väldigt drickbar porter med en hel del intressanta smaker, å andra sidan får jag lite intrycket av att det spretar lite för mycket emellanåt och jag känner mig inte jätteimponerad. Med det sagt är det fortfarande ett bra öl, så om man är förtjust i rökporter är det bara att springa till bolaget och handla en flaska. Det är ju trots allt inte en öltyp vi är bortskämda med.

Betyg: 3,5 av 5.

En burk porter?

Systembolagets utbud vad det gäller bra öl på burk är inte alltför imponerande. Dessutom har burköl en stämpel som något lite "fulare" än öl på flaska, något som nästan alla tycker oavsett om den du frågar är intresserad av öl eller inte.

Personligen har jag på sistone upplevt många bra öl på burk. De som gör det bäst, enligt mig, är inte helt oväntat Oskar Blues med deras galna burköl.

Hursomhelst! Nu är det ju inte dessa bryggare som det handlar om utan London-baserade familjebryggeriet Fuller's och deras London Porter. Detta är inte vilken porter som helst utan faktiskt den näst högst rankade "vanliga" portern på ratebeer.

Nåja, nog pratat!

Strålen som kommer ut ur burken har en mörk men lätt rödskimmrande färg. Skummet är beige-aktigt och lämnar vissa rester på glasets insida.

Doften är bränd med inslag av nescafé och lätt rökiga toner. Humlen är helt klart i bakgrunden men den bidrar med lite trevliga jordiga toner.

Smaken är kanske lite väl torr för att vara en porter men det går ändå att skönja en liten, liten sötma. Nescafé och hårdrostad malt är det som dominerar även smaken.

Ölet är medelfylligt till fylligt. Kolsyrehalten är medel till låg med små, mjuka bubblor.

En enkel, rak och alldeles underbar engelsk porter. När det kommer såhär bra burköl till Systembolaget behöver man inte skämmas för att slänga ner en burk eller två i korgen när man är och handlar öl till helgen. Denna lär passa utmärkt till skaldjur men även till gräddtårtan.

Betyg? 4,0 av 5.

En humlig porter

Avery New World Porter är ett öl som lovar gott på förhand - det är nämligen torrhumlat! Ett inte alltför vanligt tilltag direkt. Humlesorterna som används är Columbus (även kallad Tomahawk) och klassiska Fuggles. Alkoholhalten är 6,7% och IBU:n är 45. Har varit sugen på välhumlad porter ett bra tag nu, så den här kom i rättan tid.

Färgen är mörkbrun, närmast svart. När man håller upp den mot ljuset ser man djupröda nyanser. Skummet är beigefärgat och krämigt.

Doften är helt klart humlig. Citrus och gräs är det första som slår mig. Bakom humlen finns det klassiska porterinslag som mörk choklad och kaffe.

I smaken kommer de rostade maltigare tonerna fram något mer än i doften. Mörk choklad, kaffe och en gnutta saltlakrits. Humlen är dock fortfarande där med litet citrus, kåda och gräs. Avslutningen är besk och torr.

Kroppen är medelfyllig, kolsyran är förhållandevis mjuk. Munkänslan är i övrigt krämig och len.

Det här är ett väldigt bra exempel på amerikansk välhumlad porter - det blir inte för obalanserat utan väldigt lagom helt enkelt. Det skulle helt klart vara roligt att själv brygga något liknande.

Betyg: 4,0 av 5.

Närke Mörker (Vintermörker)

Närke Kulturbryggeri måste vara ett av Sveriges mest gedigna bryggerier. De håller fast vid det de skapat, de säljer inte sin öl på Systembolaget utan sprider ut den till Sveriges bättre krogar istället. De slutar aldrig att imponera även om vissa öl såklart är bättre än andra och vice versa. Nu är det hursomhelst deras Närke Mörker det är dags att recensera. Den dracks på fat på Bishops Arms i Karlstad och såhär var den:

Färgen är mörkt rödbrun på gränsen till svart. Skummet är beige-aktigt och ungefär en och en halv finger högt.

Doften är stor av hårt rostad malt med vissa nästan syrliga toner från den rostade malten. Det finns även en rejäl dos humle och mörk choklad tillsammans med vissa toner av sötlakrits.

Smaken är också kraftfullt rostad och det finns kraftiga humletoner även här. Det finns även väldigt lätta smaker av julnötter och sötlakrits någonstans bland all rostad malt.

Fylligheten är medel till stor med många små mjuka kolsyrebubblor.

Detta blir tredje gången jag smakar denna öl. Första gången var på mässan, men där kände jag att jag inte riktigt kunde ge den en rättvis bedömning på grund av alla annan kraftfull öl som hade konsumerats. Andra gången smakade jag ett par klunkar av David och var inte heller då 100% imponerad. Dock hade det nog att göra med att den var alldeles för kall, för denna gången lät jag den värmas upp lite och då kom massa härliga smaker fram.

Vad blir betyget? Det landar på 4,05 av 5.

Porter och Dragon Age Origins

Inläggen duggar inte så tätt på bloggen just nu, mest beroende på att jag inte haft tid och/eller motivation att skriva så mycket samt att David gör praktik på Grebbestads Bryggeri. Dessutom har spelnörden i mig vaknat till liv med hjälp av ett utomordentligt roligt rollspel till XBOX 360/PS 3/PC. Dragon Age Origins heter det för den som är intresserad.

Nu till vad inlägget skulle handla om rent ölmässigt. Igår hade jag ett stort sug efter porter med dragning åt det amerikanska hållet. Valet föll på tre olika sorter nämligen välbekanta Oppigårds Starkporter, Samuel Adams Honey Porter samt Slottskällans Black Rocket Porter även kallad B*RP. De två sistnämda blev de som imundigades igår. Honey Porter var tyvärr ganska tråkig och har en alldeles för stark kolsyra, den passade dock bra till lite peppakaksfudge som jag smaskade på medans jag drack den.

Sedan var det då dags för B*RP som jag bara testat en gång förut. Direkt när jag öppnade flaskan upptäckte jag något lätt oroväckande. Hela flasköppningen var täckt med något jästfällningsliknande klet, något som störde mig då ölen i övrigt inte hade någon jästfällning i botten eller så. Jag provade ändå att smaka på den och det kändes inte som det var några direkta fel på den, så jag drack upp lite och hällde ut lite.

Någon som har några funderingar på vad det kan ha varit? Om det nu inte är så att jag har helt fel och att den faktiskt ska ha jästfällning, dock tycker jag ändå det var märkligt att den var i flasköppningen.

D. Carnegie & Co Stark-porter

För någon vecka sedan var det dags för mig att ge ett av Sverige kanske anrikaste öl en andra chans. Det är ju iaf utomlands ansett som en av de bättre portrarna och har bra snittbetyg på många rating-sidor. Jag har, sedan jag och David prövade den för något år sedan eller två, varit skeptisk men nu ger jag den en ordentlig chans att övertyga mig.

D. Carnegie & Co Stark-porter som numera bryggs av Carlsberg Sverige är det ju förstås som det handlar om.

Flaskan är ju på något vis en klassiker, och kan inte annat än anses var väldigt härlig på något vis, tidlös är nog ordet. När jag häller upp ölen har den en väldigt mörkt rödbrun färg på gränsen till svart, skummet som bildas är åt det smutsvita-hållet. Dock så fräser skummet bort relativt fort och bildar en fin skumring.

Doften är faktiskt ganska övertygande, det finns gott om kraftfull rostad malt men även inslag av kaffe och kakao samt lätta drag av aromhumle.

Smaken har många trevliga inslag, men det blir alldeles för tunnt och nästinpå tråkigt. Det finns dock trevliga inslag av kaffe och lakritsremmar och en viss karamellsötma. Munkänslan är torr men tunn, och något som hindrar smaken från att vara så bra som den borde är att det finns oangenäma toner som drar åt det billiga euro lager-hållet.

En Svensk klassiker, men tyvärr en klassiker som nu inte lever upp till namnet. Betyget blir hursomhelst 3,6/5, smaken av eurolager drar ner en hel del från ett annars bra öl.