Avery Ellie's Brown Ale

Fler och fler amerikanska mikrobryggerier börjar nu att buteljera sin öl på burk - något som jag tycker är både praktiskt och kul. Så när jag såg några olika burkar från Avery Brewing på Bishops Arms i Karlstad häromdagen var jag tvungen att dricka en. 

De flesta av burkarna var gamla godingar som jag provat förut men Ellie's Brown Ale hade jag inte provat förut. Det är en brown ale bryggd för att hedra en bryggaren Adams bortgångna hund!

Nåja, vi kör på med en recension!

Vätskan är djupt brun med ett två fingrar hög smutsvitt skumm. Det blir inga skumrester på glasets insida. 

Doften bjuder på generösa mängder karamellmalt och nötiga inslag. Det finns en trevlig ton som påminner om sådan fudge man kan köpa i lösvikt. Det finns också en lätt men välplacerad jordig humlearom. 

Smaken är ganska söt med betoning på karamellmalt och rostade hasselnötter. Det finns också en lätt beska som precis räcker till för att balansera upp ölets sötma. 

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Såhär önskar jag att fler brown ale smakade. Det här är ett öl att dricka till de flesta grillade rätter då alla karamelltoner i ölet matchar perfekt med grillat kött. Jag käkade en Bishops Burger med coleslaw och pommes till - det funkade ypperligt.

Betyg: 3,5 av 5! En god öl i en mindre rolig ölstil!

Pris: 99 kr för 355 ml på krogen.

Amerikanskt tema - Video

Precis som tidigare utlovat så är alltså videobloggen tillbaka på allvar! Förra avsnittet handlade om det fantastiska surölet Cantillon Kriek. Denna gång handlar det om två riktigt bra amerikanska öl, därav lite "amerikanskt tema", vilka det är får ni klura ut själva!

Min idé är att försök göra avsnitt med lite olika teman, typ belgiskt, amerikanskt, tyskt osv. I dessa avsnitt kommer jag att prova två eller fler öl. Annars tänker jag försöka göra avsnitt om lite häftigare öl där jag enbart fokuserar på ett öl.

Förutom några få småmissar börjar jag bli tämligen nöjd med upplägget. Hoppas ni finner lite inspriation och mycket nöje!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Humlejuice direkt från trädet

Eller ja, åtminstone från flaskan i trädet (fyndigt va?). Hursomhelst, skämt å sido, nu är det dags att prata lite om The Maharaja Imperial India Pale Ale från Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Co.

Det är en IIPA på hela 10,54% (enligt RateBeer), alltså en ganska eller rättare sagt väldigt stark öl.

Hursomhelst, det här ölet talar för sig självt så jag skippar snacket och går direkt på själva recenserandet!

Strålen som kommer ut ur flaskan är djupt, lätt grumligt orange och bildar en vätska med ett massivt smutsvitt skum i glaset. Ölet lämnar en hel del skumrester på glaset.

Direkt man doftar på ölet förstår man att det är en humlig och juicig öl man har att göra med. Trots att flaskan är brygd i mars i år (alltså ganska exakt 6 månader sedan) så finns det ganska mycket krut kvar i denna DIPA. Aromer med inslag av tropisk juice, passionsfrukt, mango och tallbarr gör sig omedelbart påminda. Det finns även en hel del karamellig malt som balanserar all humle, doften från malten drar åt något som påminner om kolakakor.

Smaken är ganska komplex för att vara en DIPA. Först slås man av en enorm fruktig smak med drag av grapefrukt, tropisk juice och mango. Sedan kommer en rejäl bitterbeska som sträcker sig över nästan hela tungan. Efter allt detta kommer även malten in med rejäla karamelliga toner av just kolakakor och gräddkola. Allt detta avrundas av något som påminner om någon form av fruktlikör. Wow!

Munkänslan är rejält fyllig. Kolsyrehalten med medium med många små, lätt stickiga bubblor.

Jag misstänker att detta är ett öl som kommer att dela ölnörds-Sverige i två halvor: ena halvan kommer tycka att den är ofärsk och tråkig, andra halvan kommer tycka att den är riktigt bra. Som ni säkert förstår tillhör jag den senare. Sånthär är man inte bortskämd med på Systembolaget.

Betyg? 4,2 av 5. Minst lika bra som Founders Double Trouble - fast på ett annat sätt.

En humlig porter

Avery New World Porter är ett öl som lovar gott på förhand - det är nämligen torrhumlat! Ett inte alltför vanligt tilltag direkt. Humlesorterna som används är Columbus (även kallad Tomahawk) och klassiska Fuggles. Alkoholhalten är 6,7% och IBU:n är 45. Har varit sugen på välhumlad porter ett bra tag nu, så den här kom i rättan tid.

Färgen är mörkbrun, närmast svart. När man håller upp den mot ljuset ser man djupröda nyanser. Skummet är beigefärgat och krämigt.

Doften är helt klart humlig. Citrus och gräs är det första som slår mig. Bakom humlen finns det klassiska porterinslag som mörk choklad och kaffe.

I smaken kommer de rostade maltigare tonerna fram något mer än i doften. Mörk choklad, kaffe och en gnutta saltlakrits. Humlen är dock fortfarande där med litet citrus, kåda och gräs. Avslutningen är besk och torr.

Kroppen är medelfyllig, kolsyran är förhållandevis mjuk. Munkänslan är i övrigt krämig och len.

Det här är ett väldigt bra exempel på amerikansk välhumlad porter - det blir inte för obalanserat utan väldigt lagom helt enkelt. Det skulle helt klart vara roligt att själv brygga något liknande.

Betyg: 4,0 av 5.

Humlevecka: Oppigårds, Alesmith och Avery

Det har väl knappast undgått gemene ölnörd att det varit nyhetssläpp den här veckan. Att detta släpp verkar ha gått i humlets tecken råder det heller inga tvivel på. Själv bestämde jag mig för att testa ett gäng öl som jag ville ha så färska som möjligt: Oppigårds Summer Twist, Alesmith IPA och Avery duganA.

Oppigårds, ja. Bryggeriet från Ingvallsbenning har tidigare i år skämt bort oss med den ypperliga Amarillo Spring. Det verkar ha varit en rejäl hype kring ölet och hyllorna på Systembolaget har snabbt stått tomma (med all rätt). Summer Twist fortsätter i samma stil med en hel del grön humle i doften. Det känns fräscht och somrigt och ett plus är att ölet kommer på 50 cl-flaska vilket jag anser är en bättre mängd än de ynka 33 cl öl vi fick per flaska av Amarillo Spring. Dessvärre måste jag säga att Summer Twisten inte riktigt håller samma klass - någonting saknas trots den gröna, kottiga humlen och den lite mer maltiga bakgrunden.

Alesmith IPA är ansedd som världens bästa IPA. Stämmer det? Nja, det vet jag väl inte riktigt. När man doftar på ölet möts man av de klassiska tallbarstonerna, grapefrukt och kåda. Smaken är mer balanserad än väntat med en hel del karamellighet bakom ovan nämnda toner. Jag saknar lite av den där tropiska fräschheten som jag vill ha i min IPA. Det är inte alltid man får det - men det känns helt klart att ölet inte är superfärskt. Jag vill inte komma ut som någon färskhetshysterisk snobb som helst skulle vilja hugga en flaska direkt från transportbandet under tappningen, men litet mer vill jag ända ha av världens bästa IPA så jag antar att det är San Diego man ska besöka om vill ge ölet absolut rättvisa. Kul ändå att Brill tar in flaskor av ölet, så att vi svenskar på ett smidigt sätt kan få chansen att prova det.

Från APA till IPA till DIPA? Ja, något sådant (Summer Twist klassas dock som EPA på Ratebeer, men det är väl knappast världens mittpunkt). Från det Colorado-baserade bryggeriet kommer ytterligare ett öl, nämligen duganA. Det är mycket kåda, talbarr, grapefrukt och nästan lite örtiga toner i doften tillsammans med knäckig malt. Det doftar trevligt och för tankarna till exempelvis Hog Heaven och Avery IPA som jag haft nöjet att prova under det senaste halvåret. Det kanske inte finns den där riktigt fräscha tropiska juicigheten som exempelvis Hoppin' Frog Mean Manalishi bjöd på förra året, men det känns helt klart stabilt. Smaken är riktigt kådig, talbarrig och rejält besk med vissa aprikos/persika-toner som balanseras av malten på ett bra sätt. Det känns spontant som en DIPA håller ihop något bättre än en vanlig IPA när de har lite tid på nacken.

Dessvärre har jag inte tillgång till kamera för tillfället, varför det inte blir några bilder.

Avery India Pale Ale

Precis som jag rapporterade om i slutet av det här inlägget så har några duktiga och kunniga människor kört igång en sorts "löningspub" på Folkets Hus här i Kristinehamn. Han som håller i det heter Kristofer och verkar vara välbekant med Jugge på Oliver Twist som även driver Great Brands som importerar en hel del bra öl. Anledningen till att jag överhuvudtaget gick dit och fick reda på detta var att jag såg att de skulle severa Arrogant Bastard Ale som jag aldrig fått chansen att prova på allvar.

Nu var det tyvärr så att de inte severade någon Arrogant Bastard Ale utan det var faktiskt Oaked Aged Arrogant Bastard Ale, som egentligen är ännu mer spännande. Recension av den kommer senare. Dessutom hade de en hel drös andra trevligheter, bland annat Old Rasputin Imperial Stout och Red Seal Ale men även Avery India Pale Ale. Det är dock den sistnämnda som detta är tänkt att handla om och såhär var den:

Ölet har en djupt, lätt disig gul/orange färg med ett rejält stort vitt skum. Skummet ligger kvar i en circa två och en halv fingrar hög stapel under större tiden man dricker den.

Doften är stor och väldigt fräsch av mandariner, grapefrukt och passionsfrukt. Det finns även vissa toner av nyklippt gräs och gräddkarameller. Det är lite humle-juice-känsla faktiskt, härligt!

Smaken är även den stor av tropiska frukter med särskild betoning på mandarin. Det finns även toner av gräddkarameller här men också en hel del gräsig beska.

Fylligheten är medel till hög och kolsyran har stora och mjuka bubblor som verkligen förhöjer helhetsintrycket.

När man får såhär färsk India Pale Ale är man nästan i sjunde himmelen (hummelen?) och man blir så himla glad. Detta är ett utmärkt exempel på en riktigt drickbar, smakrik och framförallt färsk IPA.

Betyg? 4,25 av 5.

Avery The Czar Imperial Stout

Som Fredrik nämnde i sitt förra inlägg hade vi en liten provning i fredags. Det blev dock bara ett nyhetsöl provat: Avery The Czar Imperial Stout. Ett av de dyrare ölen den här månaden, men imperial stout från USA är ju alltid kul att prova.

När vi delar upp ölen i två glas forsar en väldigt mörkbrun/svart vätska ut ur glaset. Det bildas ett fint brunfärgat skum som ligger kvar ett tag.

Doften är rostad (fast inte riktigt så klart rostad som jag trodde). Toner av choklad, kaffe med grädde/mjölk (alltså inte jättesvart kaffe) och knäck känner jag. Trevlig maltig doft, men kanske inte så bra som jag hade förväntat mig... den kändes ganska snäll för en amerikansk imperial stout.

Smaken är väldigt maltig, lite lätt söt, med toner av choklad, knäck, kaffe och grädde/mjölk. Jag tycker mig känna en lätt vaniljton, även fast det inte är ekfatslagrat...

Kroppen är fyllig, kolsyran är mjuk och fin. Känslan i munnen är len.

En ganska trevlig imperial stout även om jag är något besviken. Det bästa är munkänslan. Det känns mer maltbomb än humligt som vissa amerikanska imperial stouts annars tenderar att vara... gott är det hursomhelst, men det finns mycket bättre exemplar där ute. En "medioker" (vet inte om det är rätt ord att använda sig av här...) imperial stout är ju dock fortfarande ett bra öl.

Betyg: 3,7 av 5.

Avery Hog Heaven

Så, då var det äntligen dags att testa den sista novembernyheten jag inhandlade i måndags. Hittills har jag inte råkat ut för några besvikelser, även om jag inte tyckte att Norwegian Wood var fullt så klockren som förra året. Det var väldigt gott, men inte fantastisk. Lunator kändes väldigt stabil och jag tyckte mig inte finna någon direkt smörsmak. Kanske inte riktigt lika klockren som förra årets version, men väldigt gott och oerhört prisvärt ändå. Tummen upp för Grebbestad!

Avery Hog Heaven är ett amerikanskt barley wine. Alkoholhalten är på 9,2% och stilen är, som ni kanske vet, betydligt humligare och brutalt beskare än sina engelska motsvarigheter. Fredriks recension av fantastiska Thomas Hardy's Ale kan ni läsa här. För mig var det helt klart en trevlig upplevelse. Lagringen har helt klart gynnat ölet, från att varit lite väl koncentrerat och sött till att bli balanserat, vinöst och allmänt underbart. Tur att jag har en flaska kvar.

Nu börjar jag dock gilda ifrån ämnet litet grann... det skall ju recenseras öl här!

När jag häller upp ölet i glaset forsar en mörkröd vätska ut ur glaset. Det bildas ett fint vitt skum som ligger kvar länge, även om det sjunker ihop och tillslut blir till en liten skumring.

Doften är humlig med tydlig maltbakgrund. Citrus, grapefrukt, tallbarr och kåda är det första som slår mig. Det finns också en viss trevlig fruktig bärighet, karamell/kola och fruktgodis.

Smaken är väldigt humlig och maltig på samma gång. Det är, som i doften, mycket citrus, grapefrukt, tallbarr och kåda. De söta maltiga tonerna drar mest åt karamell och fruktgodis. Sedan känner jag något som drar åt salta grodor som jag åt när jag var liten, eller åtminstone yngre... det var nog några år sedan nu. Eftersmaken är rejält brutalt besk, precis som väntat.

Kroppen är stor och fyllig. Kolsyran är medelstark. Det känns även som vätskan är lätt kletig, som den tenderar att vara när det handlar om den här typen av öl.

Det här är kanske inte jättekomplext, men det är väldigt gott och drickbart. En farligt lättdrucken 9%-ig "session beer" som någon sa...

Betyg: 4,1 av 5.