Sigtuna Summer IPA

Vi fortsätter att recensera ölen från Systembolagets sommarsläpp. Den här gången är det dags för Summer IPA från Sigtuna Brygghus. Det är en så kallad västkusts-IPA på 7% - alltså en IPA med inspiration från den amerikanska västkusten. Dock är den humlad med humle både från USA (väst) och Nya Zeeland (öst).

Det finns egentligen inte så mycket mer att tilllägga utan jag kör på direkt med en recension!

Färgen är klar och kopparröd med ett relativt litet vitt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften är både humlig och maltig med inslag av såväl citrusfrukter och tallbarr som karamellmalt och kåda. Det är dock inte en superfräsch humlechock utan snarare en halvtrött humlearom och lite för mycket malt för att vara en schysst arom för en IPA.

Smaken är rejält besk med en fin bakgrund av karamellmalt och sötaktig kåda. Det finns inslag grapefrukt, röda bär och tallbarr.

Vätskan är medelfyllig med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Nej, det här var inte riktigt vad jag hade väntat mig. Den känns lite trött och slätstruken, dessutom är kolsyrehalten lite väl låg. Kanske hade jag lite för höga förväntningarna, men samtidigt tycker jag att Sigtuna borde kunna bättre än såhär. Dock är det fortfarande ett ganska bra öl.

Betyg? 3,6 av 5. Trevligt, men samtidigt något av en besvikelse.

Pris: 31:50 för 50 cl på Systembolaget.

SKA Brewing Modus Hoperandi

SKA Brewing från Durango, Colorado har vi nu alltså fått stifta bekantskap med på Systembolaget. Modus Hoperandi är det första ölet av tre (tror jag) som kommer finnas tillgängliga, och också det som kommer finnas under längst tid (ca. 3 månader).

Ölet är klart bärnstensfärgat med ett medelstort beige-vitt skum som stannar kvar länge och lämnar skumrester på glasets kanter.

Doften har framförallt spår av de slentrianmässiga smakbeskrivningarna kåda, tallbarr och grapefrukt. Det finns också en knäckigt maltig ton.

Smaken är mer blommig än doften även om kåda, tallbarr och grapefrukt finns även här. Det finns också lite toner av gräs och beskan är ganska kraftig. Det är helt klart humlen som spelar huvudrollen, även om den inte bjuder på de lite mer friska tropisk frukt/ananas-tonerna jag brukar gilla i min IPA annars.

Munkänslan är medelfyllig, kolsyran ganska låg.

Det här var helt okej, men nog inget jag köper igen. Visst är flaskan hyfsat färsk (tappad i december enligt Dempa), men när jag väl dricker IPA vill jag ha en mer fräsch aromatisk humlechock än så här. Kanske är man kräsen.

Betyg: 3,4 av 5.

Pris: 24.90 för 355 ml på Systembolaget.

High Five!

Tänkte nu ge en recension på Dugges High Five!, det blir en liverecension medan jag dricker den, något som är ganska roligt då man direkt kan skriva ner vad man tycker. Drack den även på fat nere på 3 Små Rum i helgen, då var den alldeles underbar men tyvärr tog jag inga anteckningar för den så jag tänkte ge en mer detaljerad recension av flaskversionen.

Vi kör igång på en gång!

Färgen är någon blandning av brun och orange. Skummet är tätt och massivt och lämnar en hel del skumrester på glaset. Trevligt.

Doften ligger åt mandarin-hållet med lätta inslag av tallbar och apelsinzest. Det finns även rejäla maltiga toner i denna öl, vilket kanske inte är helt vanligt för en IPA. Även om det är humlen som står i centrum får den kämpa en del för att komma igenom den stora maltigheten.

Smaken är bitterbesk med stora inslag av solmogna apelsiner, grapefrukt och mandariner i sockerlag. Även i smaken så får humlen tampas lite lätt med den stora maltigheten. Det känns som att det är en trött IPA vi har att göra med. Något annat som slår mig är att den känns lite jästig och söt...

Fylligheten är stor. Kolsyran är medelhög med många medelstora och mjuka bubblor.

Till att börja med måste jag säga att den var väldigt mycket bättre när jag drack den på fat på 3 Små Rum i helgen. Denna flaska känns lite lätt trött och jag tycker att den känns lite väl söt och jästig - något som jag inte tidigare upplevt i Dugges öl.

Denna flaska får 3,3 av 5 i betyg, fatversionen skulle fördmodligen ha hamnat runt 3,8 av 5. Flaskversionen känns snäppet tråkigare, dessutom stör jag mig lite på jästsmaken och sötman... Kan det ha varit en dålig flaska? Vi får se när jag delar nästa med David.

Mohawk Summer India Pale Ale

Recensionerna av årets sommaröl fortsätter. Denna gång handlar det om den tredje IPA:n i Mohawk-serien av Stefan Gustavsson. Denna är precis som sin storebror Mohawk Extra India Pale Ale brygd hos Sigtuna Bryghus. Mohawk Summer India Pale Ale har de valt att kalla denna skapelse som är snäppet svagare än sina föregångare som båda låg på 7,5% jämfört med denna som ligger på 6,8%.

Dessa tre öl har fått blandade reaktioner här bland bloggarna och bland kritiker i övrigt. Personligen tycker jag att de två tidigare varianterna har varit riktigt bra. Särskilt intressant var Mohawk Rye India Pale Ale som kom i början av året -- aldrig trodde jag att rågmalt skulle passa så bra i en IPA.

Hursomhelst, nog tjötat, nu är det dags för recensionen av just sommar-varianten!

I glaset har ölet en oklar orange färg med ett stort och luftigt smutsvitt skum. Det är verkligen ett trevligt utseende som gör att förväntnignarna skruvas upp en hel del. Ölet lämnar minimalt med skumrester på glaset.

Genast när man doftar på den inser man att den kanske inte är fullt så humlearomatisk och juice-ig som man kanske hade väntat sig. Visst, det finns en hel del grapefrukt, kiwi och tallbarr som samsas med lätta toner av ananas, men det är ändå mycket mindre än vad jag hade väntat mig.

Smaken väger dock upp för den något tama doften. Här slår humlen direkt till med en rejäl bitterbeska som balanseras upp av en trevlig bakgrund av kola och karamellmalt i allmänhet. Humlen bidrar i övrigt med en skön eftersmak av tallbarr och färsk grapefrukt, precis som sig bör i en IPA.

Fylligheten är någonstans mellan medel och hög med en kolsyrehalt som även den ligger någonstans kring medel och hög.

Höga förväntningar kan vara både bra och dåligt, i detta fall var det nog åt det sistnämnda hållet. Även om detta i sig är en genomtrevlig och god IPA trodde jag nog att det skulle bli någon slags "grande finale" för serien med massvis av aromhumle inför sommaren. Det blir det dock inte riktigt, den snubblar liksom lite på mållinjen. Ändå tror jag nog att en och annan flaska kommer slinka med till sommarens grillkvällar. Det passar den nog finfint till.

Betyg? 3,5 av 5.

Founders Centennial IPA

När jag hörde att Centennial IPA från Founders Brewery skulle komma till Systembolaget blev jag genast nyfiken. När jag väl beställt en flaska hörde jag dock att det ryktades om på vissa ölbloggar att ölet inte var särskilt färskt, vilket oroade mig något. Skulle ölet fungera trots en tid på nacken?

Ölet är orangefärgat i glaset med ett väldigt fint, krämigt vitt skum som lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är väldigt blommig och något parfymerad med toner av tallbarr, kåda, gräs och en hel del karamell. Känns inbjudande, och jag har helt klart doftat på tröttare exemplar av stilen.

Smaken då? Ja, den är faktiskt något bättre än doften med mycket grapefrukt, citrus, talbarr, blommor, gräs, karamell och en viss bärighet i bakgrunden. Trevligt ändå.

Kroppen är medelfyllig, kolsyran är livlig med en hel del små bubblor.

Det här var helt klart gott. Väntade mig inte särskilt mycket av den så jag blev överraskad. Visst har den säkert smakat färskare och bättre, men jag tycker den håller ihop förvånansvärt bra. Det verkar dock råda delade meningar om detta - se till exempel BeerSweden och Casa Beer Blog.

Betyg: 3,8 av 5.

Underskattad dansk IPA?

Samma kväll som jag och David provade Speedway Stout och även en hembrygd vid namn Rökta Råger från en ny bekant vid namn Rikard Ramberg så provade vi även de båda ölen från Stensbogaard Bryghus. Det är just deras India Pale Ale som detta inlägg ska handla om. Omdömena på bloggarna har generellt sett inte varit allt för smickrande, såhär tyckte dock jag om den:

Färgen är genomskinligt orange med ett normalstort vitt skum. Skummet lämnar inte särskilt mycket rester på glaset.

Doften är stor och god av tropiska frukter såsom grapefrukt, passionsfrukt och lite kåda. Det finns även toner av honung och en viss sötaktig maltbakgrund.

Smaken är ren och god av bitter men mindre aromatisk amerikansk humle än vad doften lovar. Det finns även lätta inslag av karameller och honung.

På det hela tycker jag faktiskt detta var riktigt uppfriskande och gott. Inte alls lika mediokert som jag fått intrycket av att andra tycker den är.

Betyg? 3,65/5!

Avery India Pale Ale

Precis som jag rapporterade om i slutet av det här inlägget så har några duktiga och kunniga människor kört igång en sorts "löningspub" på Folkets Hus här i Kristinehamn. Han som håller i det heter Kristofer och verkar vara välbekant med Jugge på Oliver Twist som även driver Great Brands som importerar en hel del bra öl. Anledningen till att jag överhuvudtaget gick dit och fick reda på detta var att jag såg att de skulle severa Arrogant Bastard Ale som jag aldrig fått chansen att prova på allvar.

Nu var det tyvärr så att de inte severade någon Arrogant Bastard Ale utan det var faktiskt Oaked Aged Arrogant Bastard Ale, som egentligen är ännu mer spännande. Recension av den kommer senare. Dessutom hade de en hel drös andra trevligheter, bland annat Old Rasputin Imperial Stout och Red Seal Ale men även Avery India Pale Ale. Det är dock den sistnämnda som detta är tänkt att handla om och såhär var den:

Ölet har en djupt, lätt disig gul/orange färg med ett rejält stort vitt skum. Skummet ligger kvar i en circa två och en halv fingrar hög stapel under större tiden man dricker den.

Doften är stor och väldigt fräsch av mandariner, grapefrukt och passionsfrukt. Det finns även vissa toner av nyklippt gräs och gräddkarameller. Det är lite humle-juice-känsla faktiskt, härligt!

Smaken är även den stor av tropiska frukter med särskild betoning på mandarin. Det finns även toner av gräddkarameller här men också en hel del gräsig beska.

Fylligheten är medel till hög och kolsyran har stora och mjuka bubblor som verkligen förhöjer helhetsintrycket.

När man får såhär färsk India Pale Ale är man nästan i sjunde himmelen (hummelen?) och man blir så himla glad. Detta är ett utmärkt exempel på en riktigt drickbar, smakrik och framförallt färsk IPA.

Betyg? 4,25 av 5.

Anderson Valley Hop Ottin IPA

Efter Örebro Öl & Whisky Festival förra helgen har det varit lugnt med öl för min del. Det känns som man blev ganska "mätt" av den upplevelsen och det fanns många intryck att smälta... dessutom kan det ju vara hälsosamt att ta någon vecka utan öl också.

Idag var jag dock sugen på öl, så jag begav mig mot Systembolaget här i Karlstad för inhandla några julöl. Det blev bland annat en Underlig Jul samt en Ayinger Weihnachts-Bock (Winter-Bock) som det blir att prova snart. Eftersom jag inte besökt Bishops Arms på över en månad kändes det dessutom som det kunde vara värt att se om de fått in något kul. Frågade om Arbetarporter, men den hade inte kommit än (vet inte hur det blir med den... var ju inte så längesedan Thomas skrev att han bryggde den, så...). De hade dock Ocean India Pale Ale på fat, men jag skippade den den här gången. Det fanns även ett fat Örebro Bitter. På flaska hade det kommit in öl från Anderson Valley Brewing Company, Harviestoun, North Coast samt någon Great Divide (tjejen som jobbade där snackade om att Titan skulle komma, men att den inte vara uppackad än eller något).


Jag bestämde mig tillslut för en Hop Ottin IPA, trots att jag sedan kom på att den kommer på bolaget i februari. Å andra sidan kanske det är större chans att flaskan är färsk nu?

Ölet är bärstensfärgat i glaset med ett fint vitt skum. Lite skumrester på glaset.

Doften är citrushumlig med tallbarr, kåda, gräs och grapefrukt. En hel del karamell märks också. Inte så tropisk, men ganska trevlig ändå.

Smaken är typiskt citrushumlig även den, vilket balanseras någorlunda av en fin maltbas. Mycket kåda, talbarr, grapefrukt och karamell känns. Eftersmaken är rejält kåda-aktigt besk.

Kroppen är medelfyllig, och kolsyran känns rätt uppfriskande och trevlig med en del små bubblor.

En god IPA, som helt klart är i klass med till exempel Torpedo - själv tycker jag nog nästan den här är lite, lite bättre. Kostade 75 kronor för en flaska på krogen. Såg att den kommer kosta 24,30 kr när den kommer på bolaget vilket känns klart prisvärt hursomhelst.

Betyg: 3,8 av 5.

Ocean India Pale Ale

Ytterligare en svensk IPA på Bishops Arms - min tredje på en månad. Hade hört lite halvt tveksamma omdömen om den här på andra ölbloggar och av min kollega, Fredrik, dock. Det är, som ni förstått, Ocean India Pale Ale som det handlar om. Nå, hur är ölet då, egentligen?

Ölet är bärnstensfärgat med ett medelstort skumhuvud som lämnar lite skumrester på glaset, så det känns ju lovande i alla fall.

Doften har spår av citrus, grapefrukt, lite gräs, karamell och viss rökighet. Det verkar som många upplevt rökiga toner i denna och och att det faktiskt blivit något av en "hussmak" i Oceanbryggeriets öl.

Smaken är ganska besk med vissa sötare, karamellmalt-toner. Grapefrukt och gräs återfinns och eftersmaken är ganska torr och besk. Det finns också den där rökigheten som jag kände i doften.

I munnen är ölet ganska fylligt (troligtvis för att det är från fat) med mjuk kolsyra.

Helt klart en drickbar IPA, men ändå överlag ganska tråkigt och intetsägande. Bättre än Jämtlands IPA, men sämre än Hantverksbryggeriets Bödeln.

Betyg: 3,4 av 5.

Hantverksbryggeriet Bödeln

Dags för en svensk India Pale Ale influerad av USA: Bödeln från Hantverksbryggeriet. Jag har tidigare provat ett öl från det här bryggeriet, Narren, och det gillade jag. Eftersom IPA är bland det bästa jag vet kändes det därför självklart att även ge den här en chans. Hann aldrig prova den här i tisdags när jag och Fredrik var på Bishops dock, så jag sprang in där efter diverse misslyckat kurslitteratursökande på diverse bibliotek under dagen. Införskaffade också en Ølfabrikken Jule Ale på "rean". Nåja... till recensionen!

Ölet är grumligt orangefärgat med ett stabilt vitt, krämigt skum. Det ser helt klart inbjudande ut, som så många öl gör när de tappats från fat.

Doften är trevlig och inbjudande av citrus, grapefrukt och tallbarr. Ganska typiskt amerikanskt med andra ord. Det finns även trevliga toner av karamell. Möjligtvis något försiktig doft, men som sagt, temperaturen var kanske några grader för låg och ett vanligt pintglas är väl det inte ultimata att dofta ur. Nu ska jag inte bli för nördig här dock.

Smaken är humlig och besk med en lätt söt maltbakgrund. Det finns typiska spår av tallbarr, citrus, grapefrukt och karamell. Eftersmaken är besk och heltrevlig med toner av aprikos. Något bättre än doften. Stabilt.

Munkänslan är fyllig, kroppen känns medel med lagom kolsyra. Väldigt drickbar och god IPA, måste jag säga! Hantverksbryggeriet leverar återigen - helt i min smak.

Betyg: 3,9 av 5.

Jag snackade lite med en i personalen och de hade även fått in ett fat Munken. Förhoppningsvis blir det att prova även den när den kopplas på - har inte testat något öl av belgisk typ (och inte heller något så starkt öl) på fat förut.