Mohawk Respirator Doublebock

Så, då var det dags för den sista av Mohawk-ölen för den här gången. Mohawk Respirator Doublebock är ölet. Jag måste säga att jag verkligen gillar namnet, det är ett fyndigt namn på en bock som kommer sig av att många tyska bocköl, eller främst dubbelbockar, brukar ha namn som slutar på "or". Exempel på detta är Ayinger Celebrator, Paulaner Salvator och så vidare.

Dags för en recension!

Vätskan gyllenbrun med ett två fingrar högt beige-aktigt skum. Det blir endast lätta skumrester på glasets insida.

Doften bjuder på en hel del sötaktiga saker såsom katrinplommon, mandelmassa, russin och nybakat vörtbröd. Det finns också en lätt örtig humlearom. Det är en ganska tung doft.

Smaken är inte riktigt lika tung som väntat utan alla söta inslag av katrinplommon, mandelmassa och vörtbröd balanserar bra av en precis lagom besk humlekaraktär. Eftersmaken är djup och söt.

Ölet är rejält fylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Mohawk imponerar med en riktigt bra dubbelbock. Den är inte riktigt lika söt och tung som många av de tyska varianterna utan lite mer besk och rivig. Dock kan jag tycka att den känns lite alkoholtung och man blir ganska nöjd efter några klunkar. Ett öl att dela på!

Betyg? 3,8 av 5! En schysst dubbelbock!

Pris: Ej tillgänglig på Systembolaget. Finns på välsorterade pubar och restauranger.

Mohawk Oat India Pale Ale

Då var det dags för den näst sista av Mohawk-ölen jag hade tänkt att recensera för den här gången. Det rör sig om ännu ett välhumlat öl nämligen Mohawk Oat India Pale Ale. Det är alltså en IPA bryggd med havre för att ge den en fylligare karaktär.

Vätskan är djupt orange och rejält grumlig med ett tre fingrar högt smutsvitt skum. Det blir rejält med skumrester på glasets insida.

Doften är först oväntat lågmäld men sedan uppenbarar sig trevliga toner av mandarin och tallbarr. Det finns också en fyllig malt ton som jag associerar till havren, tänk digestivekex. Det finns också lätta inslag av karamellmalt.

Smaken är mjuk men relativt besk och det bjuds på en hel del grapefrukt, mandarin och tallbarr. Det finns också en lätt ton av digestivekex och karamellmalt. Eftersmaken är fruktig och besk.

Ölet är fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Det här var helt klart intressant. Dock är jag inte helt övertygad utan jag tycker havren gör IPA:n onödigt tung och klumpig. Det blir liksom inte sådär uppfriskande som man vill att det skall bli. Ändock en helt okej IPA!

Betyg? 3,5 av 5!

Pris: Ej tillgänglig på Systembolaget. Finns på välsorterade pubar och restauranger.

Mohawk Summer India Pale Ale

Vi fortsätter med lite fler Mohawk-recensioner! Den här gången är det dags för Mohawk Summer India Pale Ale som fanns på Systembolaget förra året men fick stå tillbaka för andra sommaröl i år. 

Färgen är gyllene orange och lätt grumlig med ett knappt två fingrar högt vitt skum. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doftig är frisk och fruktig med en rejäl humlearom med drag av ananas, grapefrukt och passionsfrukt. Doften är sådär härligt frisk och fruktig som man bara kan önska av en sommar-IPA. Utöver all humle finns endast en lätt bakgrund av malt som drar åt karamell-hållet. 

Smaken är först överraskande besk men sedan kommer alla trevliga frukttoner som doften skvallrade om. Här bjuds på generösa mängder ananas och grapefrukt. I bakgrunden finns en lätt ton av karamellmalt och fruktkola. 

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och lätt stickiga. 

Det här är oväntat bra. Förra året var jag helt klart lite lätt skeptisk mot denna brygd, men jag tror att receptet har finslipats en hel del sen dess och nu är den dessutom ofiltrerad. Allt detta förhöjer intrycket rejält.

Betyg? 4 av 5! En riktigt bra IPA!

Pris: Ej tillgänglig på Systembolaget. Finns på välsorterade pubar och restauranger.

Mohawk Unfiltered Lager

Imorgon är det dags för ett nytt stort släpp på Systembolaget, vilket inkluderar sommarens släpp, som kommer finnas tillgängligt hela sommaren på Systembolaget. Flera bloggar har gjort ett utmärkt jobb med att uppmärksamma detta, bland annat Ölsvammel.

Vi börjar redan idag med en recension av ett av de på förhand mest intressanta ölen ur sommarsläpper nämligen Mohawk Unfiltered Lager som är vad den heter. Förutom att den är just ofiltrerad är den rejält humlad och egentligen bryggd som en pale ale förutom att den är underjäst då.

Here we go!

Vätskan är ljust orange och lite lätt grumlig med ett cirka en och en halv finger högt vitt skum. Det blir en del skumrester på glasets insida.

Doften bjuder på en massiv humlearom med tydliga inslag av citrusfrukter såsom grapefrukt och mandarin men även en hel del gräsiga toner. Det finns också en lätt bakgrund av karamellmalt och ljust bröd samt en lätt jästig ton.

Smaken är fräsch och besk med bra drag i de citrusfruktiga tonerna. Det finns också en lätt ton av gräs och örter tillsammans med en stabil bakgrund av karamellmalt och lätt brödiga toner. Ölet avslutar torrt och beskt.

Ölet är relativt fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Ojoj, det här är riktigt bra! Mohawk med Stefan Gustavsson i spetsen har verkligen lyckats göra en ofiltrerad lager som nästan har en karaktär av en pale ale och med en riktigt trevlig humlearom. Det här kommer helt klart bli en favorit i sommar!

Betyg? 4,1 av 5! Riktigt bra!

Pris: 18:90 för 33 cl på Systembolaget. Tillgänglig från och med 1:a juni.

Philty Phil's American Pale Ale

I helgen kom David hem från Norge för en långhelg vilket ofta innebär en liten sammankomst i någon form. Vi möttes upp i Karlstad innan vi skulle åka den fyra mil långa resan till mig i Kristinehamn för att prova lite öl och titta på ett lokalt band. Väl i Karlstad bestämde vi oss för att gå till relativt nyöppnade Texas Longhorn för en bit mat och något att dricka.

Förutom att hade grymma hamburgare serverade de även deras eget husöl Philty Phil's American Pale Ale som är skapad av ingen mindre än Stefan Guvstavsson eller Mr. Mohawk som en del väljer att kalla honom. Ölet är precis som namnet etiketten skvallrar om en APA på 37 IBU som den ligger på 5,4% och den är humlad med den populära humlesorten simcoe.

Dags för en recension!

Vätskan är guldgul och lätt disig med ett rejält stort vitt skum som efter en liten stund lägger sig till ett centimetertjockt skumlock. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften är rejält humlefrisk med tydliga drag av grapefrukt, passionsfrukt och vinbärsblad. Det finns också en lätt bakgrund av karamellmalt som nätt och jämt balanserar upp all humle.

Smaken är även den dominerad av humlen men den är inte så besk som man skulle kunna tro. Sköna fruktiga inslag av passionsfrukt, grapefrukt och vinsbärsblad som avrundas med en bra men ganska snäll beska blandas med lätta inslag av karamellmalt.

Ölet är lätt till medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var inte alls tokigt! Helt klart bland av Stefans öl jag druckit. Förutom att det var en god öl passade den ypperligt till den Bacon Blue Burger jag åt som var en klassisk amerikansk grillad baconburgare fast med blåmögelost istället för cheddar. Mums.

Betyg? 4 av 5! En riktigt bra APA!

Pris: 64 kr för 33 cl på Texas Longhorn.

Mohawk Barley Wine och lite funderingar

Inte för att jag egentligen tycker det är något dåligt i sig, men jag tycker det är lite märkligt att ett så nytt och oetablerat märke som Mohawk har fått så otroligt stort utrymme på Systembolagets hyllor nu på sistone. Mohawk Rye IPA, Mohawk Extra IPA och Mohawk Summer IPA, Mohawk Stitch och Mohawk Barley Wine har redan kommit. Sedan har vi Mohawk Blizzard och två stycken Single-hop varianter på ingång i vinter/vår.

Förresten, då har vi ju bara nämnt Mohawk. Annars har ju Wicked Wine och Stefan Gustavsson kommit med en rad andra öl såsom Påsk Alt, Snowblind Strong Ale, Midvinternattens Mörker Strong Ale och Black Rocket Porter. Alla dessa 11 öl inom loppet av ett drygt år. Så många nya öl har knappast något av de andra mikrobryggerierna kommit in med på så kort tid. Alla utom Mohawk Rye IPA och Black Rocket Porter är bryggda hos Sigtuna Brygghus, de två förstnämnda är bryggda hos Slottskällans Bryggeri.

Personligen hade jag gärna sett t. ex Oppigårds Indian Tribute istället för t. ex Mohawk Extra IPA, och jag tror att jag har många på min sida. De andra, tja, de har varit av blandad kvalitet.

Hursomhelst! Nu är det inte alla dessa öl vi ska fokusera på utan nu är det Mohawk Barley Wine som bryggs av Stefan Gustavsson (precis som de andra Mohawk-ölen) på Sigtuna Brygghus. Ölet ligger på hela 10,5% och är alltså det starkaste hittills i serien.

Strålen som kommer ur glaset har en mörk kopparröd färg som nästan känns lite trögflytande. Skummet är smutsvitt och lämnar vissa rester på glaset.

Knäck, russin och mängder av humle är det första som möter näsan när man doftar på ölet. Dock känns det inte helt 100% - det är något som fattas.

Smaken är stor av just knäck och russin som avrundas av en rejäl bitterbeska. De två smaker som dominerar är sötma från malten och beskan från humlen. De andra lite mer finstämda smaker man brukar hitta i ett barley wine får trängas för att komma igenom.

Ölet är fylligt, kolsyrehalten ligger någonstans kring medel och hög.

Hmm... Nej jag vet inte riktigt, det finns många andra öl inom stilen som jag hellre hade sett på hyllan. Men men, det är ju kul att det är ett svenskt barley wine i alla fall.

Betyg? 3,3 av 5. Godkänt men något tråkigt och spretigt.

Mohawk Summer India Pale Ale

Recensionerna av årets sommaröl fortsätter. Denna gång handlar det om den tredje IPA:n i Mohawk-serien av Stefan Gustavsson. Denna är precis som sin storebror Mohawk Extra India Pale Ale brygd hos Sigtuna Bryghus. Mohawk Summer India Pale Ale har de valt att kalla denna skapelse som är snäppet svagare än sina föregångare som båda låg på 7,5% jämfört med denna som ligger på 6,8%.

Dessa tre öl har fått blandade reaktioner här bland bloggarna och bland kritiker i övrigt. Personligen tycker jag att de två tidigare varianterna har varit riktigt bra. Särskilt intressant var Mohawk Rye India Pale Ale som kom i början av året -- aldrig trodde jag att rågmalt skulle passa så bra i en IPA.

Hursomhelst, nog tjötat, nu är det dags för recensionen av just sommar-varianten!

I glaset har ölet en oklar orange färg med ett stort och luftigt smutsvitt skum. Det är verkligen ett trevligt utseende som gör att förväntnignarna skruvas upp en hel del. Ölet lämnar minimalt med skumrester på glaset.

Genast när man doftar på den inser man att den kanske inte är fullt så humlearomatisk och juice-ig som man kanske hade väntat sig. Visst, det finns en hel del grapefrukt, kiwi och tallbarr som samsas med lätta toner av ananas, men det är ändå mycket mindre än vad jag hade väntat mig.

Smaken väger dock upp för den något tama doften. Här slår humlen direkt till med en rejäl bitterbeska som balanseras upp av en trevlig bakgrund av kola och karamellmalt i allmänhet. Humlen bidrar i övrigt med en skön eftersmak av tallbarr och färsk grapefrukt, precis som sig bör i en IPA.

Fylligheten är någonstans mellan medel och hög med en kolsyrehalt som även den ligger någonstans kring medel och hög.

Höga förväntningar kan vara både bra och dåligt, i detta fall var det nog åt det sistnämnda hållet. Även om detta i sig är en genomtrevlig och god IPA trodde jag nog att det skulle bli någon slags "grande finale" för serien med massvis av aromhumle inför sommaren. Det blir det dock inte riktigt, den snubblar liksom lite på mållinjen. Ändå tror jag nog att en och annan flaska kommer slinka med till sommarens grillkvällar. Det passar den nog finfint till.

Betyg? 3,5 av 5.

Mohawk Extra IPA

Mohawk Extra IPA. Ett öl det snackats en hel del om de senaste månaderna. 127 teoretiska IBU, och humlesorter som Amarillo, Cascade, Centennial, Chinock, Columbus, Magnum och Simcoe har verkligen skruvat upp förväntningarna. Att övriga öl från Stefan Gustavsson och Wicked Wine varit bra har inte dragit ner förväntningarna direkt - det började med Påsk Alt och fortsatte med öl som Black Rocket Porter och Snowblind, vilket är exempel på öl som jag skattat högt det senaste året.

Rye IPA som kom tidigare den här månaden gillade jag också, även om jag inte var superövertygad.

Hur är då Extra IPA?

Ölet ser trevligt ut i glaset; något grumligt orangefärgat med ett fint vitt skum som lämnar en del rester på glaset.

Doften gör mig först något besviken; det finns visserligen spår av kåda, gräs och grapefrukt, men det känns inte sådär fräscht och kraftfullt som man hoppats. Det är en hel del maltigt knäckiga toner i bakgrunden.

Smaken är dominerad av grapefrukt, kåda/talbarr, gräs, litet bär och en hel del kletigt knäckig maltighet med lätta spår av mandlar. Det avslutas med en växande beska vilken jag gillar - det blir inte för mycket.

Kroppen är medelfyllig till stor med en lagom kolsyra.

Det här är bra, men jag hade önskat en mer fräsch arom eftersom jag vill ha den där ananas/tropiska frukt-aromen i min IPA/DIPA som jag inte riktigt upplever att jag får här. Det är dock fortfarande ett bra öl från Stefan Gustavsson, även om jag föredrar de öl jag nämnde i början av inlägget.

Betyg: 3,7 av 5.

Mohawk Rye India Pale Ale

Den kringresande bryggaren Stefan Gustavsson gör - i stil med Mikkeller - öl på flera olika bryggerier. De senaste ölen har blivit riktiga höjdare och det är kul att det kommer in en bryggare i Sverige som målar med hela paletten och rör om lite i grytorna bland bryggerierna. Inte för att de inte redan gör bra öl men för att få dem att inse att de kan göra ännu häftigare grejer.

Slottskällans Bryggeri imponerar sällan med deras öl som tyvärr alltför ofta dras med bismaker av rotfrukter. Men när Stefan Gustavsson lånar Slottskällans Bryggeri blir det allt annat än rotfrukter. Nåväl, hur är Mohawk Rye IPA då?

Ölet är djupt orange med ett stort beige-aktigt skum. Ölet lämnar rejäla mängder skumrester på glaset.

Doften innehåller stora mänder rivet apelsinskal, tallbarr, omogen grapefrukt och en hel del karamellig malt. Det doftar riktigt friskt och gott.

Smaken är stor och rejält besk med inslag av apelsin-zest, tallbar och endel söta frukter. Det finns lätta toner av karamell även här. Efterbeskan sitter kvar en bra stund och den sträcker sig nästan hela vägen ner i halsen.

Fylligheten är stor på gränsen till enorm. Kolsyran är medel och passar utmärkt till ölen.

Hade man pumpat upp denna ett liiitet snäpp till skulle man nästan kunna kalla den för en DIPA/IIPA. Hursomhelst, bra jobbat Gustavsson & Co!

Betyg? 4,05 av 5. En av de bättre svenska India Pale Ale:s jag druckit trots att bitterbeskan är i brutalaste laget.

Senare tillägg: Sänker betyget med 0,3 poäng lite på grund av en kemisk torrhet jag först inte störde mig så mycket på - men som senare blev lite väl störande för ett såpass högt betyg.