Mohawk Respirator Doublebock

Så, då var det dags för den sista av Mohawk-ölen för den här gången. Mohawk Respirator Doublebock är ölet. Jag måste säga att jag verkligen gillar namnet, det är ett fyndigt namn på en bock som kommer sig av att många tyska bocköl, eller främst dubbelbockar, brukar ha namn som slutar på "or". Exempel på detta är Ayinger Celebrator, Paulaner Salvator och så vidare.

Dags för en recension!

Vätskan gyllenbrun med ett två fingrar högt beige-aktigt skum. Det blir endast lätta skumrester på glasets insida.

Doften bjuder på en hel del sötaktiga saker såsom katrinplommon, mandelmassa, russin och nybakat vörtbröd. Det finns också en lätt örtig humlearom. Det är en ganska tung doft.

Smaken är inte riktigt lika tung som väntat utan alla söta inslag av katrinplommon, mandelmassa och vörtbröd balanserar bra av en precis lagom besk humlekaraktär. Eftersmaken är djup och söt.

Ölet är rejält fylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Mohawk imponerar med en riktigt bra dubbelbock. Den är inte riktigt lika söt och tung som många av de tyska varianterna utan lite mer besk och rivig. Dock kan jag tycka att den känns lite alkoholtung och man blir ganska nöjd efter några klunkar. Ett öl att dela på!

Betyg? 3,8 av 5! En schysst dubbelbock!

Pris: Ej tillgänglig på Systembolaget. Finns på välsorterade pubar och restauranger.

Aecht Schlenkerla Eiche Doppelbock

En personlig favorit bland de tyska bryggerierna som det emellanåt dyker upp öl på Systembolaget ifrån är det Bambergs-baserade bryggeriet Braueri Heller - mer känt som Schlenkerla.

Precis som jag så har det förutom Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen som finns i det ordinarie sortimentet, dykt upp ett par olika öl från dessa bryggare under de senaste åren. Bland dessa Aecht Schlenkerla Rauchbier Urbock och nu alltså Aecht Schlenkerla Eiche Doppelbock som detta inlägg ska handla om.

Egentligen finns det inte så mycket mer att tillägga så vi kör genast igång med en recension!

Ölet har en klar kopparröd färg med ett medelstort vitt skum. Skummet lämnar så gott som inga rester på glaset.

Direkt man börjar dofta på ölet förstår man att detta är något annorlunda jämfört med bryggeriet andra rököl. Om det sedan beror på att man här använt sig av ek när man rökt malten istället för bokved som dessa bryggare traditionellt sätt använder sig av eller inte vet jag inte, men här handlar det om en mer subtil rökarom än i de andra ölen. Det som främst slår mig är att charkuteri-inslagen inte är lika närvarande i detta öl som det annars brukar vara från dessa bryggare. När man har kommit förbi de rökiga tonerna av blöt lägereld och tjära så kommer en härligt karamellig maltkaraktär fram. Allt detta rundas av med hjälp av en stram, gräsig humlearom.

Smaken är som vanligt inte riktigt lika rökig som doften antyder. Här finns rejäla toner av karamellig malt, torkade frukter och lätta inslag av mandelknäck. Rökmalten finns också den såklart med i bilden men blir mer ett kompletterande inslag snarare än dominerande i smakbilden. Precis som doften lovar så rundas ölet av med en återhållsam men stram efterbeska. Trots att ölet ligger på 8% så är det förvånansvärt lättdrucket.

Ölet är medelfylligt med en kolsyrehalt som ligger något över medel. Bubblorna är små och lätt stickiga.

Detta är verkligen på många sätt ett häftigt och intressant öl. Kul är det också att det kommer till Systembolaget såhär några veckor innan jul, för jag tror nämligen att det passar utmärkt till allt rökt och kallskuret som julbordet erbjuder.

Betyg? 3,8 av 5.

Samuel Adams Imperial Series: Double Bock

Samuel Adams är ett sådant bryggeri som det tyvärr inte kommer så mycket nyheter till Sverige ifrån. Vi har iofs några trevliga öl från dem i Systembolagets ordinarie sortiment, men det vore helt klart roligt om det kom några av deras lite "extremare" öl.

Hursomhelst! Denna är alltså en del av deras "imperial series" som består av Double Bock, Imperial Stout och Imperial White. Nu är det den förstnämnda vi ska prata om. Just bocköl i allmänhet är något som, för mig, är väldigt underskattat. Jag tycker att ett riktigt bra bocköl kan vara helt i klass med ett schysst barley wine osv. Några bra exempel på detta är Andechser Doppelbock Dunkel, Kulmbacher Eisbock och den superstarka Samichlaus.

Nej, dags för en recension!

Vätskan har en rödaktig kopparbrun färg med ett minimalt vitt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften är stor och vinös med inslag av torkade plommon såväl som rågbröd och russin. Det finns även en viss toffee-aktig doft. Flaskan har något år på nacken, och det är verkligen till dess fördel då det har gett de 9,5%:en tid att mogna (iofs har jag inte druckit den färsk, men jag misstänker starkt att dessa härliga vinösa toner inte skulle ha varit lika stora i en färsk flaska).

Smaken lever inte riktigt upp till vad den ljuvliga doften lovar. Här blir det lite mer raka puckar med inslag av rågbröd, romrussin och en lätt blommig humleprofil. Ölet avslutar sött och värmande.

Ölet är fylligt med en medelhög kolsyrehalt.

Mmm, detta var verkligen trevligt. Trots att smaken inte helt levde upp till den fantastiska doften så är det fortfarande en väldigt värdig dubbelbock. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att dricka denna framför en brasa i någon fjällstuga i vinter.

Betyg? 4,0 av 5. Ett heltrevligt öl.

Olvi Tuplapukki

Precis som Bark på Ofiltrerats mor så brukar min far köpa med sig någon flaska, eller i det här fallet, burk med öl när han är ute och reser. Den här gången åkte han på kryssning till Helsingfors för att sedan bila sedan åka vidare till Lettland någonstans. Jag hoppades han skulle hitta något obskyrt, men då tiden inte räckte till så blev det ett par burkar med Olvi Tuplapukki, som jag faktiskt inte prövat än. Förväntningarna är ju inte precis höga efter att ha läst lite på RB och BA. Malt liqour är stilen de klassat den som - en stil som (o)förtjänt(?) fått väldigt mycket skäll.

Hursomhelst, dags för en recension!

Utseendet är det ju inget fel på, det är ett rejält benvitt skum och ölen har en mörkt gyllene färg. Burken ser helt okej ut den med, fyndigt med två bockar på en dubbelbock!

Doften är inget vidare, lätta inslag av kornmalt, gräs och en viss ton av fudge men även inslag av bröd och brända mandlar. Man känner även på doften att alkoholhalten är relativt hög.

Smaken är förvånande nog helt okej! Den är faktiskt ganska maltig och det finns inslag av tysk(?) humle men även en viss kemikalisk smak som ofta finns i massproducerad öl, de brända mandlarna gör sig också påminda.

Kroppen är nästan lite kletig, med små och friska bubblor.

Är detta något jag skulle rekommendera? Tja... Det är ju inte särskilt gott - men absolut inte äckligt heller. Det är inget jag själv skulle lägga pengar och möda på, men för att vara på 8,5% tycker jag alkoholsmaken var relativt liten. Vad blir betyget på detta öl? Det hamnar någonstans runt 2,25 poäng av 5!

Fick förresten just veta att min far varit iväg och flängt runt i Sverige och köpt med sig en Runöl, som jag antar är den här, ska bli betydligt intressantare än denna, ska bli roligt att prova när han kommer hem. Nej nu får det bli något godare. Hoppas ni har/har haft en trevlig helg därute!

Einbecker Winter-Bock

Andra dubbelbocken på mindre än en vecka! Den här gången är det Einbecker Winter-Bock från Einbecker Brauhaus som skall drickas, bedömas och förhoppningsvis njutas. Ölet fanns som bekant med bland februarinyheterna på bolaget och är mitt första öl från bryggeriet.

Ölet är rött/kopparfärgat med ett stort beiget skum. Det lämnas en del skumrester på glaset.

Det doftar av karamell, nötter, torkad frukt (plommon?), bär, och lite gräsig humle. Helt klart en trevlig och inbjudande doft som gör att man helt klart vill smaka på ölet.

Smaken är väldigt söt - vilket drar ner betyget något. Det finns toner av karamell, nötter, söta bär och lite mörkt bröd. Jag tycker sötman drar åt honungsötma faktiskt, och en rejäl sådan också. Nästan så jag associerar lite smått till ett mjöd jag drack i våras. Lite värmande alkohol också.

Själva munkänslan är dessbättre väldigt len, med låg kolsyra. Väldigt fyllig, stor kropp.

Nu vet jag att det här är en dubbelbock och de tenderar till att vara väldigt söta, men jag skulle inte tacka nej till lite mer beska/torrhet för att skapa lite mer balans. Annars är det inga större fel, men Lunator som jag drack förra veckan spöar denna med råge. Hursomhelst: bra, men inte super! Betyget blir 3,5 av 5.

Lunator Dubbelbock

I september kom på Systembolaget Grebbestad Bryggeris klassiska dubbelbock: Lunator. Ölet, som sätts under den första fullmånen, och alltså i detta nu, i årets tappning, ligger och jäser sedan den 11 januari, var helt klart något något som jag ansåg intressant. Jag införskaffade direkt tre flaskor, och tanken var att ett par skulle stå till sig litet grann. Emmellertid drack jag upp mina två första flaskor inom loppet av en vecka. Jag minns att jag tyckte det var ett gott öl första gången, medan det vid andra tillfället till och med blev riktigt bra. Den återstående flaskan överlevde dock... fram till nu. Jag blev helt enkelt ölsugen och det kan vara bra att rensa lagret litet grann. Bäst före-datumet är dessutom satt till april, så jag tänkte att det kanske kan vara bra att dricka upp snart... även om det nog inte är något man behöver bry sig så otroligt mycket om. Nåja, till själva ölet!

När jag häller upp ölet i glaset slås jag av den vackra, djupt rubinröda färgen. Det skummar en del, men dör ganska fort... fast det här är visserligen ett öl jag inte vill ha så mycket skum i så det gör mig inte så mycket. Färgen är väldigt vacker i alla fall!

Doften är heltrevlig. Väldigt vinös; toner av portvin, torkad frukt, kola, lakrits och ett visst spår av nötter kan anas. Väldigt trevlig doft enligt mig - underjästa öl kan alltså dofta underbart de med. Väldigt aptitretande, man vill verkligen smaka.

Smaken är väldigt söt, maltig och vinös (något som i mina ögon bara är bra). Toner av torkad frukt, kola, portvin och sötlakrits. Jag tycker både doften och smaken har drag av något som skulle kunna vara ett sött dessertvin av något slag, fast bättre. Det här gillas skarpt. Jag ångrar nästan att jag inte köpte på mig ett par flaskor till... eller skulle jag kanske väntat ytterligare med denna?

Munkänslan är väldigt fyllig, len och nästan lite oljig. Kolsyran är mjuk och det känns helt enkelt väldigt behagligt i munnen.

Det här helt klart ett fantastiskt öl, åtminstone om man gillar dubbelbockar som tydligen jag tycks göra. Det förra betyget, som sattes den första September, blev 4,0, men nu är jag än mer övertygad: 4,2 av 5. Jag ser fram emot ett eventuellt återkommande till detta öl och hoppas att Grebbestad i övrigt ger sig ut och experimenterar lite mer, för talangen finns uppenbarligen!