Schneider Weisse Tap X Mein Nelson Sauvin

Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn är i min bok ett av de absolut bästa veteölsbryggerierna i världen. Med öl såsom Schneider Weisse Original och Schneider Aventinus har de verkligen förtjänat sin respekt i vetölssammanhang.

För ett par år sedan gjorde de ett samarbete med Brooklyn Brewery där bryggmästarna gjorde ett utbytessamarbete och två öl uppstod. Här testade de att göra något som kallas för Hopfen-Weisse - ett humligt veteöl. Nu kommer ytterligare ett humligt veteöl, Schneider Weisse Tap X Mein Nelson Sauvin - en vetebock humlad med den australienska humlesortern Nelson Sauvin.

Nå, dags för en recension!

Vätskan är gul, nästan som en lemoncurd, med ett medelstort vitt skum. Det blir endast lättare skumrester på glasets insida.

Doften är frisk, fruktig och lätt kryddig precis som sig med en veteöl. Här finns det dock en twist av humle med inslag av citrus, vinsbärsblad och krusbär som inte på något vis tar över veteölskaraktären utan snarare förstärker den. Det är inte Nelson-humlen som är i fokus utan den hjälper upp veteölskaraktären.

Smaken är något mer humlig än doften men samtidigt är den inte dominerande på något vis. Precis som i doften finns de klassiska fruktiga och kryddiga veteölstonerna med inslag av skumbanan och örter men med en tydlig ton av humle med inslag av citrus och vinbärsblad.

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Ah... Det här är helt otroligt uppfriskande, veteölen och Nelson-humlen är verkligen i harmoni och tillsammans utgör de en fantastisk fruktighet. Det här är ett öl för heta sommareftermiddagar innan man tänder grillen.

Betyg? 4,3 av 5! Väldigt bra!

Pris: 79:- kr för 75 cl på Systembolaget. Tillfällig nyhet.

St. Georgen Bräu Kellerbier

Något som jag verkligen har saknat på Systembolaget är en bra Kellerbier. Därför var jag en av de som blev extra glad när jag såg att St. Georgen Bräu Kellerbier skulle finnas tillgänglig hela våren på Systembolaget.

Vad är då detta för ett öl? Kellerbier, som många av er säkert vet tysk öltyp som kan bryggas både över- och underjäst men lagras kallt som en lager i underjordiska valv. Vidare så är den varken pastöriserad eller filtrerad.

Låter det spännande? Här är en recension!

Vätskan är ljusbrun och lätt disig med ett rejält stort smutsvitt skum. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften är fruktig och örtig med inslag av knäckebröd och hö. Vidare så hittar jag en del lättare jästiga toner samt en viss jordighet.

Smaken är precis som doften fruktig och örtig och även här hittar jag inslag av knäckebröd åt det grövre hållet. Det finns också en viss mineralisk ton samt en väldigt lätt jästighet.

Ölet är relativt fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Mmm... det här är riktigt, riktigt bra! Detta är ett öl jag kommer att köpa många gånger i vår då det är väldigt uppfriskande samt sticker ut bland andra öltyper på hyllorna. Denna passar förmodligen perfekt till de flesta tyska kryddiga korvar såsom bratwurst etc.

Betyg? 3,9 av 5! Gott!

Pris: 20:90 för 50 cl på Systembolaget. Finns tillgänglig hela våren.

Früh Kölsch

En öl typ som vi inte sett särskilt mycket av på Systembolagets hyllor är Kölsch. Man skulle kunna kalla det för en slags fusion mellan lageröl och ale - den är nämligen överjäst men lagrad kallt precis som en lager.

Den relativt nystartade och högst intressanta importören (och snart bryggeriet?) Brekeriet har tagit in Früh Kölsch som är ett av de största namnen inom stilen och den kommer ut på Systembolagets hyllor den första mars.

Hur är den då?

Vätskan är klar och gyllengul med ett cirka två fingrar högt vit skum. Det blir endast lätta skumrester på glasets insida.

Doften är brödig och maltig med inslag av knäckebrödssorten Falu Rågrut. När man kommit förbi de brödiga inslagen uppenbarar sig en fräsch touch av blommor och friska örter.

Smaken är precis som

doften riktigt brödig och jag tänker fortfarande på ovan nämnda knäckebröd. Det finns också inslag av blommor och friska örter men även en lätt ton av nyslaget hö.

Ölet ligger någonstans mellan lätt och medelfyllig med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det är verkligen kul att vi får en Kölsch på Systembolagets hyllor - ju fler stilar som är representerade desto bättre. När det sen dessutom är en riktigt bra en, ja då är det bara att tacka och bocka. Denna tror jag passar fint till nästan all slags husmanskost - varför inte en hemmagjord pyttipanna med HP-sås samt rödbetor och ägg?

Betyg? 3,6 av 5! Gott!

Pris: 19:90 för 50 cl. Kommer den första mars till de flesta större Systembolaget-butiker.

Schneider Weisse Tap 4 Mein Grünes

Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn brukar i mina ögon vara ett av de mest konsekventa och stabila tyska bryggerierna. Det är också ett bryggeri som litet tvärtemot andra tyska kollegor gjort en del samarbeten med nya "craft breweries" från exempelvis USA - då tänker jag på öl som Schneider & Brooklyner Hopfen-Weisse och Brooklyner-Schneider Hopfen Weisse, vilket i mitt tycke är två utmärkta öl - dock föredrar jag faktiskt den sistnämnda, betydligt dyrare (vill jag minnas), Brooklyn-bryggda varianten.

Aventinus är väl kanske det öl som är mest ansett bland ölnördar och ligger relativt högt upp på Ratebeer i sin stil - och över huvud taget faktiskt, även om den har det tufft gentemot alla dubbel-IPAs, imperial stouts och experimentella suröl. Schneider Weisse Tap 4 Mein Grünes är en av nyheterna i Systembolagets fasta sortiment nu i April vilket leder mig på vad som skall recenseras idag.

Ölet är grumligt gul-orange med ett stort vitt skum. Lite rester på glaset.

Doften har framförallt toner av bubbelgum, citrus och litet banan. Det finns också en viss kryddighet - men den är långt ifrån så framträdande som den kan vara i vissa exemplar av stilen.

Smaken å sin sida är på sätt och viss ganska mild med en viss syrlighet. Vissa spår av bubbelgum, citrus och banan finns också här tillsammans med en lätt kryddig ton som dock inte går iväg i någon slags extremfenolisk nejlikakavalkad, som man kanske kan tro. Det finns en lätt aning av alkohol också mot slutet.

Munkänslan är medelfyllig, kolsyran är ganska kraftig med små bubblor.

Helt klart ett välkomponerat öl - precis som vanligt från Schneider. Kanske en aning för stark för att passa som en sådan där riktig "sommar-Weiss" som brukar vara så gott, men fortfarande tillräckligt bra för att jag kommer köpa ett par flaskor i sommar att njuta av i solen.

Betyg: 3,6 av 5.

Pris: 21,90 för 50 cl på Systembolaget.

Flensburger Winterbock

Detta inlägg fortsätter i ungefär samma stil som det föregående inlägget. Det här är alltså den andra av de två olika öl som min far köpte med sig till mig från hans senaste Tysklands-besök.

Flensburger Winterbock är det som det handlar om den här gången. Det är en heller bock på 7% som enbart finns tillgängligt under vinterhalvåret. Flaskan är fin och kommer med en härlig gammaldag patentkork.

Hursomhelst, dags för att syna den i sömmarna!

Ölet har en ljus bärnstensaktig färg med ett två fingrar högt vitt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Julnötter, knäck och härliga gräsiga tyska humletoner är det första som möter näsan när man börjar dofta på ölet. Detta är verkligen ett öl där malten får stå i centrum. I övrigt är det en väldigt ren doft - inga konstigheter här inte.

Smaken är något tråkigare än vad doften antyder. Även här finns vissa toner av knäck och gräsiga humletoner men det finns även en viss tvålighet som stör litegrann. Eftersmaken är bitter och lätt värmande från alkoholen.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en medelhög till låg kolsyrehalt. Bubblorna är små men lätt stickiga.

Mjahaja. Det här var helt klart en trevligt bekantskap men det känns samtidigt lite halvmesigt. När man dricker en winterbock på 7% förväntar man sig lite mer drag både när det gäller malten och kryddigheten.

Betyg? 3,3 av 5. Helt klart godkänt!

Pris: Gåva, 33 cl.

Postbrauerei Karl Meyer Allgaü Winter-Traum

Som ni kanske kommer ihåg att jag skrivit ett par gånger så tycker jag mycket om när folk köper med sig lite öl till mig från sina utlandsresor. Detta är just ett sånt öl, den kommer från min fars senaste Tysklands-resa som han gjorde för några veckor sedan.

Postbraueri Karl Meyer Allgaü heter bryggeriet och Winter-Traum heter ölet. Detta är för mig en helt ny bekantskap så det är med viss spänning jag öppnar denna flaska.

Det ytterst lätt grumliga gyllengula ölet har ett kompakt och stort vitt skum som lämnar vissa rester på glasets insida. Skummet lägger sig efter en liten stund till ett fingertjockt skumlock.

Björksav, nyklippt gräs och nybakat franskbröd är de första dofterna som möter näsan. Vidare så finns det en skön fruktighet med inslag av winegum och torkad persika.

Just torkad persika, björksav och nybakat franskbröd är även de dofter som jag främst känner när det kommer till smaken. Ölet är väldigt rent och välsmakande med en härligt stram efterbeska som nästan pirrar lite på tungan.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubborna är små och mjuka.

Mmm... det här var verkligen trevligt. Det är sällan jag upplever tyska märzen-öl såhär bra. Det här känns verkligen genuint på något sätt.

Betyg? 3,5 av 5. Gott!

Pris: Gåva, 33 cl.

Aecht Schlenkerla Eiche Doppelbock

En personlig favorit bland de tyska bryggerierna som det emellanåt dyker upp öl på Systembolaget ifrån är det Bambergs-baserade bryggeriet Braueri Heller - mer känt som Schlenkerla.

Precis som jag så har det förutom Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen som finns i det ordinarie sortimentet, dykt upp ett par olika öl från dessa bryggare under de senaste åren. Bland dessa Aecht Schlenkerla Rauchbier Urbock och nu alltså Aecht Schlenkerla Eiche Doppelbock som detta inlägg ska handla om.

Egentligen finns det inte så mycket mer att tillägga så vi kör genast igång med en recension!

Ölet har en klar kopparröd färg med ett medelstort vitt skum. Skummet lämnar så gott som inga rester på glaset.

Direkt man börjar dofta på ölet förstår man att detta är något annorlunda jämfört med bryggeriet andra rököl. Om det sedan beror på att man här använt sig av ek när man rökt malten istället för bokved som dessa bryggare traditionellt sätt använder sig av eller inte vet jag inte, men här handlar det om en mer subtil rökarom än i de andra ölen. Det som främst slår mig är att charkuteri-inslagen inte är lika närvarande i detta öl som det annars brukar vara från dessa bryggare. När man har kommit förbi de rökiga tonerna av blöt lägereld och tjära så kommer en härligt karamellig maltkaraktär fram. Allt detta rundas av med hjälp av en stram, gräsig humlearom.

Smaken är som vanligt inte riktigt lika rökig som doften antyder. Här finns rejäla toner av karamellig malt, torkade frukter och lätta inslag av mandelknäck. Rökmalten finns också den såklart med i bilden men blir mer ett kompletterande inslag snarare än dominerande i smakbilden. Precis som doften lovar så rundas ölet av med en återhållsam men stram efterbeska. Trots att ölet ligger på 8% så är det förvånansvärt lättdrucket.

Ölet är medelfylligt med en kolsyrehalt som ligger något över medel. Bubblorna är små och lätt stickiga.

Detta är verkligen på många sätt ett häftigt och intressant öl. Kul är det också att det kommer till Systembolaget såhär några veckor innan jul, för jag tror nämligen att det passar utmärkt till allt rökt och kallskuret som julbordet erbjuder.

Betyg? 3,8 av 5.

Oktoberfest på Bishops Arms

I torsdags var det åter dags för den årliga oktoberfesten på Bishops Arms i Karlstad. De har kört den några år nu, och det är det andra året i rad som jag och David är med.

Efter en trevlig äppelmust-aktig fördrink så var det dags för att botansera bland kranarna med oktoberöl. Efter en snabb överblick bestämde både jag och David oss för att ta ett varsitt glas Weihenstephaner Vitus. Döm om min förvåning när vi fick en stor sejdel upphälld - det är ju trots allt en vetebock på 7,7 %. Dock skulle det visa sig vara en positiv överraskning då det visade sig vara ett väldigt trevligt öl.

Sen var det dags för den "obligatoriska" oktobermaten. Efter lite kallskuret i form av lufttorkad skinka, rökt fläsk och diverse röror och sallader var det dags för den varma maten. Fläskschnitzel, olika typer av korvar, kycklingvingar, ugnsbakade rotfrukter, surkål, rödkål, olika senapssorter, aoili och en hel del annat var vad som bjöds. Robust och trevligt!

Efter maten så var vi sugna på något lite mer "otyskt" så vi tog en varsinn kupa av Örebro Bitter, och oj vilken form den var i! Det är sällan man får ett så rivigt och härligt färskt glas av detta öl. Massvis av Cascade och East Kent Goldings, mums.

Dock så är ju inget Bishops-besök fullbordat innan man druckit något lite "häftigare". Efter en snabb överblick av vad som fanns i kylarna så bestämde vi oss för att dela på en Närke Kaggen! Stormaktsporter 2008. Till det modesta priset av 180 kr får den lov att anses vara ett fynd - speciellt med tanke på vad den kan kosta därute.

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka den härligt utklädda personalen (typiska oktoberfest-kläder!) på Bishops Arms för en trevlig kväll!

Spaten Oktoberfestbier

Det börjar så sakteligen närma sig oktober och vi på Ölkultur har börjat beta av några av årets oktoberöl på Systembolaget. Detta är då alltså Spaten Oktoberfestbier från det stora tyska bryggeriet Spaten Braueri München. Den importeras och distribueras av förövrigt Carlsberg Sverige.

Ja, egentligen finns det inte så mycket mer att säga om denna öl så vi kör genast igång med en recension!

Som sig bör när det handlar om traditonell tysk oktoberbier så är det ett lätt gyllengult öl vi har att göra med. Ölet har ett relativt stort skum som lämnar vissa skumrester på glaset.

Doften består främst av enkla toner av nybakat franskbröd och gräsig humle. Allt doftar rent och fräscht - inga konstigheter.

Även i smaken så är det ett väldigt rent och fräscht öl vi har att göra med. Lätta toner av gräsig och brödig malt gör sig påminda även här. Ölet avslutar torrt och bitterbeskt men har samtidigt en viss sötma.

Ölet är medelfylligt till tunt, kolsyrehalten är medel till hög med små, mjuka bubblor.

På något vis är det svårt att ge ett rättvist betyg till dessa öl. De är otroligt traditionella och håller sig verkligen till stilen, men samtidigt så är det inte värst spännande om jag ska vara ärlig. Fast det är väl inte det som det handlar om när vi pratar tysk oktoberfestbier. Nåja.

Betyg? 2,8 av 5. Tysk lageröl av god kvalitet - varken mer eller mindre.

Spezial Rauchbier Märzen

Bamberg i Tyskland torde vara paradiset för de som älskar de klassiska tyska rökölen. Schlenkerla (eller Braueri Heller) är väl det mest kända bryggeriet i staden som annars hyser inte mindre än åtta bryggerier, trots att invånarantalet bara är 70 000(!). Braueri Spezial är ett av dem, och här följer en recension av den Rauchbier Märzen som dök upp tillfälligt på Systembolagets hyllor i maj.

Färgen är rödbrun med ett stabilt vitfärgat skum. Ser inbjudande ut.

I doften är det första man märker en tydlig rökighet, som däremot inte är riktigt så kraftig som jag väntat mig. De klassiska rökt korv/kött/skinka-tonerna är alltså där utan att dominera totalt. Toner av trä och en tydlig karamellig och brödig maltighet kan också hittas.

Smaken är framförallt rökig med tydliga toner av rökt kött och trä. Det finns en karamellig sötma som balanserar ölet utan att bli för mycket. Det är maltigt och balanserat med viss fruktighet.

Munkänslan är medelfyllig och kolsyran är alldeles lagom.

Detta är ett trevligt öl som jag helt klart tycker är värt att prova. Ibland är det riktigt gott med en traditionell tysk öl.

Betyg: 3,8 av 5.

Aventinus Weizen-Eisbock

Vi fortsätter med att recensera marsnyheterna här på Ölkultur. Denna gång är det - precis som titeln på inlägget antyder - dags att recensera G. Schneider & Sohns 12% starka Aventinus Weizen-Eisbock. Denna öl är något jag sett fram emot sen jag fick nys om att den skulle komma då jag är ett stort fan av deras vanliga Aventinus. Hursomhelst, dags för recensionen!

Ölet har en grumlig mörkbrun färg med ett skitigt beige-aktigt skum. Ölet lämnar endel rinniga skumrester på glaset.

Doften är enorm av typiska veteölskryddor såsom koriander, skumbananer och tuggummi med mera. Det är ett väldigt jästigt och estrigt öl men det finns även toner av portvin och fruktig starkglögg.

Smaken är kraftfull och nästan brännande med stora toner av just den typiska estriga veteölskryddigheten och den toffee-aktiga restsötman men även just endel portvin och "finsprit" i allmänhet. Det blir dock aldrig spritigt utan det finns gott om smaker som bär upp den höga alkoholhalten.

Munkänslan är stor och kolsyran är medel och bjuder på massvis av små och mjuka bubblor.

Det här var baske mig riktigt gott. Ibland kan misstag som att glömma massa vetebock i ett par containrar verkligen löna sig, intressantare och godare öl från Tyskland får man leta länge efter!

Betyg? 4,55 av 5. Frågan är om man inte borde lagra en flaska ett tag?

Ayinger Winter-Bock

Det talas ju väldigt mycket om humlebomber, men hur är det egentligen med maltbomber? Ja, det känns ju generellt som humlebomber tilltalar ölnördar mer än vice versa, även om det finns undantag. Jag gillar visserligen båda, men det känns helt klart som bocköl (doppelbock/dunkler bock, vad ni vill - jag tycker gränsen verkar lite hårfin ibland) är en öltyp som hamnat i skymundan, trots att det är en väldigt klassisk stil. Att de bästa exemplaren kommer från de extremkonservativa tyskarna kan ju givetvis vara en bidragande orsak, då man kan tycka att den konservativa hållningen inte ger rum för experimenterande.

Ibland kan det dock vara intressant att se vad man kan göra med de fyra ingridienserna: malt, humle, jäst och vatten, luta sig tillbaka i fåtöljen och njuta av ett traditonellt tyskt öl. En sak jag reagerat på angående tyskt öl är att de använder sig av maltextrekt och humleextrakt. Ayinger Winter-Bock innehåller inget maltextrakt enligt etiketten, men däremot humleextrakt. Då ölet knappast har någon humlekaraktär så gör det mig väl inte så mycket - däremot funderar jag litet på vad det fyller för funktion? I slutändan är det ju dock hur ölet smakar som är det viktigaste, vilket leder oss in på min recension.

Ölet är mörkbrunt i glaset med ett väldigt fint beigevitt skum som ligger kvar länge i glaset. Det ser inbjudande ut.

Doften är (föga överraskande) maltig. Mycket mörkt bröd, lätta toner av choklad samt knäck/kola dyker upp bland mina doftpreferenser. En liten mineralaktig ton sveper också förbi.

Smaken är också den väldigt maltig och "fet" på något sätt med mycket mörkt bröd, en knäckaktig sötma, och litet lätt choklad. Visst är det sött, men det blir aldrig sliskigt sött (vilket är något som många brukar ha problem med i just den här typen av öl).

Kroppen är rejält fyllig och ölet känns ganska kletigt i munnen. Kolsyran är något livlig i början och känns på tungan, men som sig bör lugnar den ner sig ganska snabbt och blir mjuk och fin.

Ett väldigt bra öl faktiskt, passar nog utmärkt till fet julmat kan tänkas. Jag åt den till en liten bit gorgonzola, vilket faktiskt passade helt okej. Jag är ingen expert på öl och ost, men det var ganska trevligt. Jag skulle gärna testa den till en bit västerbotten eller liknande dock.

Betyget hamnar på 4,0 av 5.

En balanserad bambergare

Första ölet från novembersläppet att prova blev Aecht Schlenkerla Rauchbier Urbock. Den vanliga märzen är god, men kanske inte fantastisk. Mina förväntningar var alltså varken höga eller låga när jag knäppte av kapsylen igårkväll.

Färgen är mörkbrun med ett medelstort beigevitt skum. Skummet sjunker undan efter ett tag. Inte så mycket rester.

Doften är (som väntat) rökig med mycket charkuterier. Främst är det mycket rökt kött, men även andra rökta saker såsom rökt fisk. Det finns också en viss maltighet bakom, helt klart väldigt bock-aktig. Mörk bröd. Lätt ton av lakrits.

Smaken är rökig och maltig. Det är gott om charkuterier som balanseras av en lagom sötma. Maltigheten är väldigt fin och även här tycker jag mig finna vissa spår av lakrits.

Munkänslan är ganska fyllig - kroppen är "medel" till "full" och kolsyran är mjuk. Ganska len.

Jo, det är var gott och balanserat - det är rökigt och "charkuteriigt" utan att bli för mycket. Klart prisvärd och kul att prova!

Betyg: 3,9 av 5.

Det är också ett av de öl det verkar finnas gott om runt om i landet, och jag tror inte den kommer försvinna särskilt fort.

Runöl Export

Ännu en öl som dracks på provningen för ett par veckor sedan, tror det är den sista eller näst sista vi har kvar att recensera. Hursomhelst! Här har vi en intressant öl på flera sätt, dels att den klassas som en lokal produkt, och att det mer eller mindre framstår som att den är bryggd av Millingstorps Gårdsbryggeri. Så är icke fallet, som jag har förstått det, rätta mig om jag har fel, så bryggs den i Tyskland på råvaror som är odlade i Sverige.

Det är givetvis Runöl Export den handlar om, precis som titeln antyder. Nåja, hur var den då?

Ölet har en gyllene färg med en stor vit och väldigt tilltalande skumkrona. Ölet lämnar lite rester på glaset under tiden det dricks.

Doften har inslag av hö men även nybakat ljust bröd samt en lätt humle-arom som drar åt det Tyska hållet.

Smaken är trevlig men kanske lite intetsägande. Det finns dock en del trevliga toner med inslag av ljust bröd, gräs och en lätt fräschör som drar åt citron hållet. Beskan är lätt och gör ölet väldigt drickbart.

Ölet är medelfylligt på gränsen till tunt med små friska bubblor. Trevligt.

Nå, ett lageröl är ett lageröl är ett lageröl osv, eller? Ja det är nästan så att det känns så ibland, visst detta var gott, men tyvärr rätt tråkigt precis som 95% av all annan lageröl (enligt mig då). Betyget landar någonstans runt 2,8 av 5!

Einbecker Mai-Ur-Bock

Ingen riktig maj utan en maibock? I år finns det två alternativ; Arboga Majbock samt den tyska klassikern Einbecker Mai-Ur-Bock, vilket jag tänkte inrikta mig på.

Ölet är mörkt guldfärgat till ljus bärnsten med ett vitt skum som tyvärr försvinner ganska snabbt. Små skumrester.

Doften är sötliknande och väldigt maltig. Det finns litet toner av karamell och gräs. Inget speciellt, men inte heller dåligt.

Smaken är ganska söt och maltig med toner av litet gräsig humle. Det avslutas med en lätt till medelstor beska. Inte särskilt komplext, väldigt-lageraktig, inte dåligt - men ganska tråkigt.

Kroppen är medelfyllig, kolsyran är mjuk, vätskan är för övrigt ganska len. Alkoholen är kännbar i vissa klunkar dock. Rätt okej öl att sitta och smutta på, men samtidigt inte en av de bättre bockar jag druckit. Värt att prova en gång, men kanske mest för att det känns som något av en klassiker.

Bara jag som saknar Grebbestad Majbock?

Betyg: 3,1 av 5.

Schneider & Brooklyner Hopfen-Weisse

Det är redan lördag! En hel vecka sedan den stora ölbloggarträffen. Tänk vad fort tiden kan gå. Lite "småsorligt" när man tänker på det; det känns som det var igår. Får som sagt hoppas på mer sammankomster i framtiden. Positiva aspekter med den här lördagen är ju dock Systembolagets nyhetsläpp. Idag testade jag det första ölet från detta: Schneider & Brooklyner Hopfen-Weisse, ett transatlantiskt samarbete mellan Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn, Tyskland och Brooklyn Brewery, USA.

När jag häller upp ölet i glaset strömmar en grumlig gul/orange vätska ut ur flaskan; en medelstor vit skumkrona bildas högst upp. Det ser helt klart inbjudande ut. Kanske inte så vackert för ögat i och för sig, men ofiltrerat är ju så klart ett plus.

Doften är heltrevlig och inbjudande med kryddiga, jästiga toner, viss fruktighet samt tydliga inslag av banan och citrus. Lite som väntat faktiskt, men jag gillar det verkligen. Fräscht, ganska ovanligt och spännande på något sätt.

Smaken är kryddig tillsammans med tydliga toner av gräsig humle, citrus, aprikos och typiska inslag av banan. Lite parfymerat nästan, men inte på ett dåligt sätt. Alkoholen är väl dold och en liten beska tittar fram mot slutet.

Kroppen är medelstor till stor - ganska fylligt alltså med en lite oljig munkänsla. Kolsyran är ganska kraftig. Ölet blir bättre och bättre efter ett tag i glaset, och det känns farligt lättdrucket precis som Aventinus. Det sistnämnda ölet är nog något bättre dock, även om jag inte druckit det sedan mars förra året så min "kräsenhet" har nog blivit värre sedan dess. Riktigt välgjorda grejer faktiskt.

Det känns nästan som det är amerikansk humle i då smaker som citrus och aprikos är något jag vanligen brukar använda som doft/smakpreferenser för denna. Dock verkar den tyska Saphir-humlen dra åt citrus-hållet tillsammans med mandarin enligt denna källa. Även om just mandarin inte var det jag plockade upp var jag inte helt ute och cyklade än då. Kul.

Betyget låg runt 3,8 först, men jag blev mer och mer övertygad vilket resulterar i en 3,9:a.

Rhenania Alt

Så, till min första Altbier: Rhenania Alt från Krombacher Privatbrauerei Kreuztal. Nu var mina förväntningar inte särskilt höga och ölet var mest något halvbilligt, hyfsat intressant att beta av - mycket för att jag inte provat stilen förut (nej, Zeunerts "mix" av lager och altbier räknar jag inte med). Här kommer en liten recension;

Ölet är kopparfärgat med ganska fint, vitt skumhuvud som sakta blir mindre och lämnar lite trevliga skumrester på glaset.

Doften är maltig med tydliga toner av mörkt bröd, lite karamell och viss jordighet. Låter kanske inte vidare exalterande och det är det inte heller, men visst, det är på intet sätt dåligt.

Smaken är lätt rostat maltig med toner av karamell, mörkt bröd, lite jordighet precis som i doften samt en lätt fruktighet innan en fin torrhet balanserar det hela.

Ölets kropp är tyvärr ganska tunn, men det finns en påtaglig lenhet som känns trevlig. Kolsyran är ganska mjuk.

En drickbar, ganska trevlig öl, men samtidigt något tunn och inget riktigt speciellt. Jag är övertygad om att det finns betydligt roligare Altbiers där ute - men det kan man ju tyvärr inte få tag på här. Betyg: 3,2 av 5.

Einbecker Winter-Bock

Andra dubbelbocken på mindre än en vecka! Den här gången är det Einbecker Winter-Bock från Einbecker Brauhaus som skall drickas, bedömas och förhoppningsvis njutas. Ölet fanns som bekant med bland februarinyheterna på bolaget och är mitt första öl från bryggeriet.

Ölet är rött/kopparfärgat med ett stort beiget skum. Det lämnas en del skumrester på glaset.

Det doftar av karamell, nötter, torkad frukt (plommon?), bär, och lite gräsig humle. Helt klart en trevlig och inbjudande doft som gör att man helt klart vill smaka på ölet.

Smaken är väldigt söt - vilket drar ner betyget något. Det finns toner av karamell, nötter, söta bär och lite mörkt bröd. Jag tycker sötman drar åt honungsötma faktiskt, och en rejäl sådan också. Nästan så jag associerar lite smått till ett mjöd jag drack i våras. Lite värmande alkohol också.

Själva munkänslan är dessbättre väldigt len, med låg kolsyra. Väldigt fyllig, stor kropp.

Nu vet jag att det här är en dubbelbock och de tenderar till att vara väldigt söta, men jag skulle inte tacka nej till lite mer beska/torrhet för att skapa lite mer balans. Annars är det inga större fel, men Lunator som jag drack förra veckan spöar denna med råge. Hursomhelst: bra, men inte super! Betyget blir 3,5 av 5.

Diebels Premium Alt

Först ut på våran nya blogg blir en recension av den Tyska altbieren Diebels Premium Altbier från Brauerei Diebels. Det är en riktigt bra altbier som tyvärr inte är tillgänglig i Sverige utan den är inhandlad i just Tyskland.

Här kommer en utförlig recension;

Ölet har en mörk brun/bärnstens färg med ett stort vitt skum. Det ser riktigt trevligt ut i glaset, flaskan är inte dum den heller, men den är dock något intetsägande.

Doften har inslag av nybakat rågbröd och kolaremmar, det är en väldigt behaglig doft som inte är alltför utstickande på något vis.

Även i smaken finns inslag av rågbröd men även toner av farinsocker och torkad frukt. På något vis har altbiers en tendens att kännas lite "åldrade" som ju faktiskt namnet antyder, och så är även fallet när det gäller denna.

Betyget blir 3.95/5, en mycket värdig altbier som är snäppet vassare än Rhenania Alt som blev en fast nyhet på bolaget i höst.