Postbrauerei Karl Meyer Allgaü Winter-Traum

Som ni kanske kommer ihåg att jag skrivit ett par gånger så tycker jag mycket om när folk köper med sig lite öl till mig från sina utlandsresor. Detta är just ett sånt öl, den kommer från min fars senaste Tysklands-resa som han gjorde för några veckor sedan.

Postbraueri Karl Meyer Allgaü heter bryggeriet och Winter-Traum heter ölet. Detta är för mig en helt ny bekantskap så det är med viss spänning jag öppnar denna flaska.

Det ytterst lätt grumliga gyllengula ölet har ett kompakt och stort vitt skum som lämnar vissa rester på glasets insida. Skummet lägger sig efter en liten stund till ett fingertjockt skumlock.

Björksav, nyklippt gräs och nybakat franskbröd är de första dofterna som möter näsan. Vidare så finns det en skön fruktighet med inslag av winegum och torkad persika.

Just torkad persika, björksav och nybakat franskbröd är även de dofter som jag främst känner när det kommer till smaken. Ölet är väldigt rent och välsmakande med en härligt stram efterbeska som nästan pirrar lite på tungan.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubborna är små och mjuka.

Mmm... det här var verkligen trevligt. Det är sällan jag upplever tyska märzen-öl såhär bra. Det här känns verkligen genuint på något sätt.

Betyg? 3,5 av 5. Gott!

Pris: Gåva, 33 cl.

Dos Equis XX

Fina namn är lika med fina öl. Eller? När svågern kom hem från Teneriffa hade han köpt med sig en flaska för mig okänt öl, något som uppskattas starkt! Ölet som det handlar om heter Dos Equis XX från Mexikanska bryggeriet(?) FEMSA och klassas som en Pale Lager.

Det finns inte så mycket mer att tillägga så vi kör igång med en recension!

Strålen som rinner ut ur glaset har en blek guld-aktig färg med ett litet smutsvitt skum. Ölet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften är svag av billig malt, majs och en lätt gräsig humleton. Inte helt olik andra öl i samma kategori.

Smaken är även den dominerad av billig malt med brödiga inslag. Beskan är minimal och dränks i en sötaktig majssmak. Skulle jag uppskatta den så tror jag inte den ligger på mer än kanske 5 IBU.

Ölet är tunt. Kolsyrehalten är hög med medelstora, stickiga bubblor.

Till att börja med vill jag tacka min svåger Linus för att han köpte denna öl åt mig och släpade med den hela vägen från Teneriffa till Kristinehamn. Sen att det kanske inte var den häftigaste ölen i världen kunde ju inte han veta. Den hade ju åtminstone ett häftigt namn!

Betyg? 1,8 av 5. Njäe...

Black Albert

Det är inte varje dag man får chansen att dricka öl från De Struise Brouwers om man inte åker över till Ølbutikken, eftersom det är sällan Systembolaget tar in deras öl. Som tur är så finns det vänliga själar som är så generösa att de väljer att ge bort en flaska, tack Andreas (Marsiblursi)!

Precis som titeln på inlägget antyder så är det imperial stouten Black Albert som jag fick en flaska av. Ölet ligger på hela 13% samt 100 IBU - dvs en rejält kraftig imperial stout i flera bemärkelser.

Flaskan har stått ända sedan i slutet av augusti i mitt lilla ölskafferi, men så i helgen var det dags att korka upp!

Strålen som sakta rinner ut ur flaskan har en nästintill kolsvart färg. Skummet som bildas är tätt och ljusbrunt. Ölet lämnar inga skumrester på glaset.

Wow! När det kommer till doften så är denna verkligen ett riktigt monster-öl. Stora toner av choklad, hårdrostad malt, plommon, portvin, belgojäst och en en lätt jordig humleprofil. Flaskan har förmodligen något år på nacken och den har verkligen utvecklats härligt. En otroligt komplex imperial stout!

Även när det gäller smaken är det ett alldeles fantastiskt öl. Stora toner av torkade frukter med betoning på plommon gör sig påminda bakom all rostad malt och belgojäst. Egentligen vet jag inte om den är så jättebelgisk men den har något som skiljer sig från många andra imperial stouts. Ölets 100 IBU märks inte mycket mer än som en lätt jordig beska i eftersmaken, förmodligen på grund av den relativt höga restsötman.

Ölet är superfylligt med en medelhög till låg kolsyrehalt.

När öl är såhär bra så är det nästan så att superlativen inte räcker till. Enbart Närke Kaggen! Stormaktsporter och Goose Island Bourbon County Stout är bättre än denna när det gäller imperial stout i min bok. Dock finns det många fantastiska imperial stouts här i världen, det handlar helt enkelt om personliga preferenser.

Betyg? 4.6 av 5. Ruskigt bra!