Slottskällans Imperial Stout 2012 Barrel Aged

Här om dagen kom ett paket med ett par nya öl från Slottskällans ner i brevlådan. Den ena var Eight, som jag skrev om för ett par dagar sedan, och den andra är Slottskällans Imperial Stout Barrel Aged 2012.

Ölet är en variant på deras "vanliga" Imperial Stout som är lagrad på amerikanska bourbonfat. Alkoholstyrkan är också upphottad från 9,5 till 11%.

Vi kör på direkt med en recension!

Vätskan är djupt brunröd på gränsen till svart med ett cirka en och en halv finger högt cappucino-färgat skum. Det blir endast lätta skumrester på glasets insida.

Doften är balanserad med tydliga inslag av såväl kaffe och choklad men även en viss vanilj och ekton. Det är ingen överväldigande doft utan den är vinös och välbalanserad utan att sticka ut alltför mycket åt vare sig det ena eller det andra hållet.

Smaken är söt och lite lätt bränd med inslag av just kaffe och choklad men även en toffee-aktig vaniljton och en lätt känsla av ek. Ölet avslutar värmande och lyxigt.

Munkänslan ligger någonstans mellan medel och hög och kolsyrehalten är relativt låg. Bubblorna är små och mjuka.

Som ni kanske vet så är jag något av en sucker för ölstilen imperial stout och detta är inget undantag. Den är dock en bra bit ifrån öl såsom Mikkeller George! Barrel Aged eller Goose Island Bourbon County Stout. Detta är ett öl att sippa på när höstkylan kommer krypande!

Betyg? 3,9 av 5. Bra jobbat!

Pris: Ej tillgänglig på Systembolaget just nu. Håll utkik på välsorterade pubar och i Systembolaget lokala sortiment i höst!

Slottskällans Eight

Vi fortsätter med ett nytt öl som var med och slogs om platsen i ett släpp som Sigtuna Prince Of Darkness tog hem segern om. Men enbart efter att detta öl snöpligt nog diskvalificerades på grund av för hög alkoholstyrka.

Slottskällans Eight, ölet som vi pratar om, är en Black IPA på 8% bryggd som en Stout men humlad som en IPA. Ölet är bryggt med humlesorter från Amerika, Australien och Nya Zeeland.

Vätskan är salmiakfärgad med ett två fingrar högt smutsvitt skum. Det blir rejält med skumrester på glasets insida.

Doften är kraftfull och grön med massvis av humle som drar åt citrushållet men med vissa inslag av parfym och tallbarr. Efter den första humlechocken kommer en rostad ton med inslag av bitter choklad och kaffe.

När man först smakar på ölet är det fräsch och humligt med inslag av just citrus och parfym. Sedan kommer en kraftfull rostighet in med inslag av bitter choklad och nästan bränt rostat bröd. Tillsammans skapar humlen och den rostade malten en något märklig bitter ton som drar åt grön paprika.

Hmm... Det här är i grunden ett riktigt, riktigt bra öl men jag tycker att den rostade malten tar över något. Det blir liksom bittert på bittert. Jag tror man skulle vinna mycket på att skära ner ett snäpp på den kraftfulla rostigheten.

Betyg? 3,6 av 5! Ett trevligt öl men tyvärr tar den kraftigt rostade malten över något!

Pris: Ej tillgänglig på Systembolaget just nu.

Slottskällans Zeven

Black Saison hör ju inte till vanligheterna och trots att jag provat bortåt tusen öl har jag aldrig provat något inom just denna stil. Vanlig Saison är i min bok bland det godaste man kan dricka i ölväg, därför var det med spänning jag plockade fram flaskan med Slottskällans Zeven ur kylen. 

Ett litet kul fakta kring ölets namn (som också står på flaskans etikett) är att Zeven betyder sju på flamländska vilket i sin tur åsyftar ölets alkoholhalt. 

Nog tjôtat, nu kör vi! 

Vätskan är grumlig och djupt rödbrun, på gränsen till svart i rätt ljusförhållande, och har ett två och en halv finger högt beige-aktigt skum. Det blir inga direkta skumrester på glasets insida. 

Doften är fruktig och kryddig med de typiska Saison-inslagen såsom pomerans, kryddnejlika och lite koriander. Här finns också en lätt rostad ton som funkar oväntat bra ihop med de ovan nämnda inslagen. Det finns även en lätt ton av naturell läkerol som jag misstänker kommer från jästigheten.

Smaken är precis som doften både fruktig och kryddig och tydliga inslag av pomerans och kryddnejlika märks av tillsammans med inslag av rostade nötter. Det är en bra balans mellan de olika inslagen och ölet avslutar relativt torrt och lätt syrligt. 

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka. 

Det här var helt klart intressant och ölet håller ihop oväntat bra. Något som "stör" mig lite är att Slottskällans vanliga Saison inte längre bryggs, det hade verkligen varit intressant att jämföra de två sorterna. Jag tror att jag hade uppskattat en bra ljus saison betydligt mer än en mörk dito. 

Betyg? 3,7 av 5!

Pris: 24:70 för 33 cl på Systembolaget. Tillgänglig i Systembolagets lokala sortiment. 

Slottskällans Zero

En dag med strålande väder förtjänar en strålande öl, men om ölet är strålande vet man aldrig innan man provat det. Det var därför jag med spänning såg fram emot att prova och recensera Slottskällans Zero - ett av deras senaste tillskott i ölportföljen som nu finns att beställa på bland annat Systembolagets hemsida i och med satsningen på att öka tillgängligheten för lokala produkter.

Det är inget vanligt öl dock utan det är något så ovanligt som en IPA helt utan teoretisk IBU. Vad som menas med detta i praktiken är att man inte tillsatt någon humle under koket utan väntat till efteråt med att tillsätta humlen.

Nu kör vi!

Vätskan är orange och disig med ett cirka två fingrar högt vitt skum. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften är rejält humlig med inslag av tropisk juice med betoning på grapefrukt, mandarin och citrongräs. Efter humlechocken har lagt sig möts man av en trevlig ton av karamellmalt och fruktkola. Det är dock humlen som står i fokus.

Smaken är något mindre besk än vad doften ger sken av. Dock finns det en fin beska men det är härligt fruktiga humletoner som står i fokus med inslag av just grapefrukt, mandarin och citrongräs. Även i smaken finns en lätt bakgrund av karamellmalt samt en lätt jästighet. Eftersmaken av humle är lång.

Ölet är medelfylligt med en kolsyrehalt som ligger någonstans mellan medel och låg. Bubblorna är små och mjuka.

Wow! Det här är en riktigt bra IPA! Aromen bjuder verkligen på all den tropiska fruktighet man kan förvänta sig av en IPA samtidigt som den är något mer återhållsam när det gäller beskan. Den här kommer funka klockrent i sommar. En extra eloge till Slottskällans för deras experimentlusta!

Betyg? 4,1 av 5! Riktigt bra!

Pris: 25:- för 33 cl på Systembolaget. Finns att beställa ur det lokala sortimentet via webb och butik.

Slottskällans Kloster 2012

Nu är det dags för en recension av ett öl som varit borta i ett par år men som nyligen kommit tillbaka till Systembolagets hyllor - åtminstone för tillfället. Det är inget mindre än Slottskällans Kloster 2012 som jag talar om!

Vad är det då för ett öl? Jo, det är en belgisk quadrupel eller belgian strong dark ale på 9%. Som om detta inte vore nog, jag menar det är ju inte alltför ofta vi får dricka en svensk quadrupel, så är den dessutom ekologisk.

Vi kör igång med en recension!

Ölet är djupt nyponfärgat och rejält grumlig med ett cirka en finger tjockt smutsvitt skum. Det blir inga skumrester på glasets insida.

Doften är kryddig (fenolisk) och söt-aktig med betoning på plommon, russin och torkade frukter i allmänhet. Det finns dessutom en lätt men väldigt trevlig ton av nykokt nyponsoppa.

Smaken är även den dominerad av torkade frukter och en viss belgisk kryddighet. Tonerna av nypon som jag hittade i doften är närvarande även i smaken. Ölet avslutar sött och alkoholen slår igenom lite lätt.

Vätskan är medelfyllig till fyllig med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Ah... denna är bättre än vad jag minns den. De har verkligen fått till en gedigen belgisk smak på denna och de har klokt nog låtit blir att filtrera och pastörisera den. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det var en bättre belgisk belgare!

Betyg? 4,1 av 5! Riktigt bra!

Pris: 31:90 för 33 cl på Systembolaget.

Slottskällans Svart

Slottskällans Bryggeri från Uppsala får väl ses som ett av Sveriges mest etablerade småbryggerier. Det här är en av nyheterna i Systembolagets fasta sortiment från och med oktober: Svart. Ölet har funnits förut, för att sedan läggas på hyllan ett tag - men från och med i år (eller om det var slutet på förra året?) återupptagits och gjorts i en ekologisk version. Det är en porter på 5,5%, som enligt bryggeriet skall vara en torr sådan.

Vätskan är svart med ett medelstort beigeaktigt skum. Ölet lämnar minimala mängder skumrester på glaset.

Doften är framförallt rostad med inslag av kakaopulver och kaffe. Något som jag reagerade på var också lätta fenoliska toner av kryddnejlika samt lite spår av örter (kanske från humlen?).

Smaken är, som utlovat, torr och rostad med tydliga inslag av kakaopulver och kaffe, men också litet lakrits. De fenoliska tonera jag fann i doften gör sig även påminda här. Ölet avslutar med en medelkraftig beska och från humlen kan jag urskilja lite örtiga/gräsiga toner.

Kroppen är medelfyllig med en relativt kraftig kolsyra (för stilen). Bubblorna är små.

Hm. Som utlovat en torr porter som är tämligen god - även om det första intrycket där jag associerade till fenoler inte var det bästa. Ölet växer dock i glaset och med tiden är det mer kakao- och kaffetonerna som får dominera.

Betyg: 3,1 av 5.

Pris: 20:40 kronor för 33 cl på Systembolaget.

Slottskällans Blåkulla (Ekologisk)

Slottskällans Bryggeri är på gång igen efter några tuffa år. Några nyheter är att klassiska öl som bland annat Svart och London gör comeback i ekologiska varianter. Bryggeriets Påsköl, Blåkulla, är även den numera tillverkad med ekologiska råvaror. Stilmässigt närmar den sig en Altbier då den har jästs varmt, men sedan lagrats kallt för att få en mer lagerlik karaktär.

Vätskan i glaset är rödbrun och klar med ett medelstort vitt skum. Det lämnas inga skumrester på glaset.

Doften är maltig och brödig med inslag av karamell. Lätta toner av sädesslag och mineraler kan också skönjas.

Smaken går i samma stil där malten hamnar i fokus. Knäckebröd och karamell samsas med lätt fruktiga estrar och en svag mineralaktig ton. Avslutning bjuder på en måttlig beska.

Kroppen är lätt till medelfyllig, kolsyran är låg med små mjuka bubblor.

Det är ett väldigt enkelt öl som inte sticker ut på något sätt - på egen hand blir det litet tråkigt, men det kan säkerligen lyfta en del i kombination med vissa rätter på påskbordet och husmanskost. Att det är ekologiskt är givetvis också ett plus.

Betyg: 3,2 av 5.

Pris: 25,20 kr (inkl. pant) för 50 cl på Systembolaget.

Black Rocket Porter

Det finns ett öl som verkligen har imponerat på mig den senaste månaden. Vilket då? Det är givetvis Black Rocket Porter jag talar om. Ölet är ett i raden av öl som tagits fram av Wicked Wine och Stefan Gustavsson. Tidigare har dessa öl bryggts av Sigtuna Brygghus, men den här gången är det Slottskällans Bryggeri som stått för detta.

Färgen är mörkbrun, närmast svart med ett medelstort brunt skum.

Doften är rostat maltig samtidigt som den är humlig: kaffe, lakrits, choklad, citrus, grapefrukt och en del tropiska frukter förnimmer jag. Att det är inspirerat av amerikanska västkusten märks alltså tydligt.

Smaken levererar även den! Rostad och humlig, och därmed inte särskilt söt. Citrus, gräs, tropisk frukt, kaffe och choklad finns där, och de flyter också ihop bra. Avslutningen är besk, men inte för besk (tur att man verkar ha prioriterat aromhumle).

Kroppen är medelfyllig, och kolsyran är alldeles lagom. Munkänslan är också ganska len.

Det är verkligen en av de bättre lågalkoholhaltiga porters jag druckit. Betyget hamnar runt 3,8 av 5.

Porter och Dragon Age Origins

Inläggen duggar inte så tätt på bloggen just nu, mest beroende på att jag inte haft tid och/eller motivation att skriva så mycket samt att David gör praktik på Grebbestads Bryggeri. Dessutom har spelnörden i mig vaknat till liv med hjälp av ett utomordentligt roligt rollspel till XBOX 360/PS 3/PC. Dragon Age Origins heter det för den som är intresserad.

Nu till vad inlägget skulle handla om rent ölmässigt. Igår hade jag ett stort sug efter porter med dragning åt det amerikanska hållet. Valet föll på tre olika sorter nämligen välbekanta Oppigårds Starkporter, Samuel Adams Honey Porter samt Slottskällans Black Rocket Porter även kallad B*RP. De två sistnämda blev de som imundigades igår. Honey Porter var tyvärr ganska tråkig och har en alldeles för stark kolsyra, den passade dock bra till lite peppakaksfudge som jag smaskade på medans jag drack den.

Sedan var det då dags för B*RP som jag bara testat en gång förut. Direkt när jag öppnade flaskan upptäckte jag något lätt oroväckande. Hela flasköppningen var täckt med något jästfällningsliknande klet, något som störde mig då ölen i övrigt inte hade någon jästfällning i botten eller så. Jag provade ändå att smaka på den och det kändes inte som det var några direkta fel på den, så jag drack upp lite och hällde ut lite.

Någon som har några funderingar på vad det kan ha varit? Om det nu inte är så att jag har helt fel och att den faktiskt ska ha jästfällning, dock tycker jag ändå det var märkligt att den var i flasköppningen.

Slottskällans Imperial Stout 2009

När jag ändå var nere till Göteborg förra helgen så passade jag på att besöka Systembolaget i Nordstan för att kolla om det fanns något roligt. Det fanns en hel del. Problemet var bara att jag inte hade något att bära i då min ryggsäck var full...

Det fick hursomhelst bli en flaska Jämtlands President och en flaska av Slottskällans Imperial Stout 2009. Det är den senare som det är dags att recensera, då jag inte druckit den sedan 2007 års upplaga. Såhär var den;

När man häller upp ölen har strålen en klar väldigt mörkbrun färg, nästintill svart. I glaset ser den mer svart än brun ut iaf, skummet är beige och stort men sjunker snart ihop till en liten skumring efter en stund i glaset.

Doften bjuder på mycket rostade toner med inslag av typisk Engelsk humle. Det är nog East Kent Golding som jag tänker närmast på? Hursomhelst finns det även vissa toner av torkad frukt och en lätt ekighet (ja jag vet, den är inte fatlagrad) som gör det hela riktigt angenämt.

Smaken är om möjligt ännu bättre, det finns gott om bittra toner, fast de är verkligen i balans. Det är verkligen en härlig smak av rostad malt, torkad frukt och en rejäl torrhet som slår en när man smuttar vidare på ölet. Av någon anledning är det lite såhär jag tänker mig att en Imperial Stout ska smaka, inte så söt som många andra upphottade versioner som t. ex många av de Amerikanska.

Hursomhelst, detta är riktigt bra, men jag kan tänka mig att den verkligen vinner på lagring. Det blir 4,15/5 poäng för denna! Vill också passa på att tipsa om att Mandel och Fikon choklad från Marabou passade utmärkt som tilltugg. Normalt är ju mörk choklad att föredra, men här passade det verkligen med något sötare.

Slottskällans Strong Ale 2009

Drack Slottskällans Strong Ale igår kväll, men orkade inte skriva något då. Här kommer dock en liten recension;

En liten smårolig grej är att ölet är numrerat; min flaska har nummer 5411.

Ölet är mörkt bärnstensfärgat med ett medelstort skum. Lite skumrester.

Doften är ganska trevlig - här bjuds man på toner av nötter, karamell och typisk ale-fruktighet. Kanske inte något jättespeciellt, men jag var rädd att det skulle dofta massor av kokta grönsaker/rotfrukter som vissa av Slottskällans öl brukar göra (till och med Slottslager doftade och smakade det senast jag drack den, tyvärr).

Smaken är hursomhelst maltig och överlag söt med toner av karamell, nötter och lätta toner av russin. Den gör mig hursomhelst inte besviken, trots att det inte är något att hurra allt för mycket över heller. Stabilt får man väl säga. Ölet är fylligt och kolsyran är ganska mjuk.

Överlag att gott öl från Slottskällans, även om det kanske saknar lite komplexitet. Men vad förväntade jag mig egentligen? Kanske förväntade jag mig en massa kokta grönsaker och rotfrukter som det brukar vara när Slottskällans är i farten, men här kände jag åtminstone inget sådant och det är ju självklart positivt.

Betyg? 3,5 av 5!

Nyhetssläpp

Var och handlade några trevliga öl förut - har redan provat en Spring Ale, vilket var en trevlig och alldeles lagom pale ale med trevliga aprikostoner i både doft och smak. Annars så var det väl inte världens roligaste nyhetsläpp, men man är ju nyfiken på Rogues dyrgrip samt Paradox Smokehead.