Slottskällans Eight

Vi fortsätter med ett nytt öl som var med och slogs om platsen i ett släpp som Sigtuna Prince Of Darkness tog hem segern om. Men enbart efter att detta öl snöpligt nog diskvalificerades på grund av för hög alkoholstyrka.

Slottskällans Eight, ölet som vi pratar om, är en Black IPA på 8% bryggd som en Stout men humlad som en IPA. Ölet är bryggt med humlesorter från Amerika, Australien och Nya Zeeland.

Vätskan är salmiakfärgad med ett två fingrar högt smutsvitt skum. Det blir rejält med skumrester på glasets insida.

Doften är kraftfull och grön med massvis av humle som drar åt citrushållet men med vissa inslag av parfym och tallbarr. Efter den första humlechocken kommer en rostad ton med inslag av bitter choklad och kaffe.

När man först smakar på ölet är det fräsch och humligt med inslag av just citrus och parfym. Sedan kommer en kraftfull rostighet in med inslag av bitter choklad och nästan bränt rostat bröd. Tillsammans skapar humlen och den rostade malten en något märklig bitter ton som drar åt grön paprika.

Hmm... Det här är i grunden ett riktigt, riktigt bra öl men jag tycker att den rostade malten tar över något. Det blir liksom bittert på bittert. Jag tror man skulle vinna mycket på att skära ner ett snäpp på den kraftfulla rostigheten.

Betyg? 3,6 av 5! Ett trevligt öl men tyvärr tar den kraftigt rostade malten över något!

Pris: Ej tillgänglig på Systembolaget just nu.

Thornbridge Raven Black IPA

Vi kör vidare med lite fler av de öl som kommit till Systembolaget på sistone. En av dessa är Thornbridge Raven Black IPA. Thornbridge är ett relativt nystartat bryggeri som slog upp portarna 2005 i England och den som stod bakom ölen på den tiden var Martin Dickie (numera känd som bryggare på BrewDog) numera är det ett helt annat gäng som framgångsrikt driver bryggeriet.

Så, tillbaka till ölet, Raven Black IPA är precis som namnet antyder en Black IPA och den ligger på 6,6% som väl får anses vara en relativt normal alkoholhalt för stilen. Den är brygd med Maris Otter, Black Patent och Chocolate Malt samt Nelson Sauvin, Centennial och Sorachi hops. En på förhand väldigt intressant blandning av ingredienser om du frågar mig!

Då kör vi!

Vätskan är mörkt, mörkt rödbrun på gränsen till svart i svag belysning. Skummet är ljusbeige och cirka två fingrar högt. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften är oerhört fruktig med inslag av citrus, passionsfrukt och kiwi såväl som björnbär och nässlor. Det finns även en lätt ton av rostad malt med inslag av rostade nötter och kaffe. Doften är dock tillskillnad från vissa andra Black IPA väldigt "ljus".

Smaken är även den fruktig och frisk med tydliga drag av ovan nämnda frukter med betoning på citrus, kiwi och nässlor. De rostade tonerna kommer nätt och jämt fram, hade jag haft ögonbindel hade jag nog inte gissat på att ölet var svart.

Ölet är relativt fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Wow... det här är en otroligt bra Black IPA - kanske den bästa jag druckit inom stilen. De har verkligen lyckats att få den att kännas som en IPA istället för en välhumlad stout. Den här vill jag dricka fler gånger, helt klart.

Betyg? 4,3 av 5! Riktigt bra!

Pris: 49:50 för 50 cl på Systembolaget.

Mohawk Oxymoron Black IPA

Det var ett tag sedan vi recenserade något från Mohawk Brewing här på bloggen. Det har också varit viss turbulens kring kring dem med Mohawk Extra IPA som det enda fasta inslaget i ölportföljen. Först bryggde Stefan & Co sin öl hos Slottskällans, sen hos Sigtuna, sen hos De Proeuf och sen tillbaka till Slottskällans igen.

Hursomhelst, nu är det dags för Mohawk Oxymoron Black IPA som bryggs hos slottskällan. Oxymoron i sig betyder enkelt översatt motsägelsefull vilket får anses vara ett passande namn på en black ipa som vanligtvis är mörkt gyllengul eller orange. Den ligger på 7,5% och är humlad med Amarillo, Cascade, Citra, Colombus, Crystal, Magnum och Simcoe.

Dags för en recension!

Vätskan är rödskimrande mörk brun på gränsen till svart med ett medelstort ljusbeiget skum. Det blir vissa skumrester på glasets insida.

Doften är en blandning mellan rostad och humligt. Först kommer vissa inslag av lakrits, mellanrostat kaffe tätt följt av en rejäl humlearom med inslag av grapefrukt, tallbarr och citronmarmelad.

Smaken är även den en blandning mellan det rostade och det humliga. Precis som i doften kommer först en hel del rostade toner med inslag av lakrits och mellanrostat kaffe som knappt hinner lägga sig innan smaklökarna översköljs av humle med inslag av tallbarr och citrusmarmelad. Det finns också en lätt ton av barndomsgodiset hockeypulver.

Hmm... här blir jag lite kluven och inte helt övertygad. På något vis känns det som att humlearomen kunde har varit betydligt friskare och fruktigare för att kompensera de rostade tonerna. Istället tycker jag den blir lite klumpig och endimensionell och wow-faktorn uteblir. Samtidigt gillar jag idén och det är inte ett dåligt öl på något sätt.

Betyg? 3,4 av 5! Godkänt, rätt och slätt.

Pris: 25:80 för 33 cl på Systembolaget. Tillfällig nyhet i påsksortimentet.

Amager Double Black IPA

Amager Bryghus är ett av Danmarks mest kända mikrobryggerier. Det grundades av de två vännerna Morten Valentin Lundsbak och Jacob Storm och har en mängd öl, varav en av de mest kända är den välhumlade imperial stouten Hr. Frederiksen. Själv minns jag det ölet som bra, men något obalanserat tack vare den kraftigt rostade karaktären från malten som tillsammans med den rejäla humlebeskan blev något för mycket. Frågan är då vad jag tycker om en svart dubbel-IPA på 200 teoretiska IBU... Amager Double Black IPA är givetvis det öl jag talar om.

Ölet är svart med ett medelstort beigefärgat skum som lämnar en del rester på glaset.

Det doftar kaffe, choklad, lakrits och litet citrus. Det finns också spår av kåda och gräs. Man märker att ölet är välhumlat, även om det saknar de där riktigt friska IPA-tonerna man oftast vill ha.

Smaken är kraftfull, rejält besk och dessutom ganska torr. Mycket rostade toner av kaffe, tydliga toner av saltlakrits och en aning mörk choklad. Tonerna av citrus, kåda och gräs finns också där och här känner man även hur citrustonerna friskar upp det annars mörka, något tunga ölet litet tydligare än i doften. Det finns också lite toner av alkohol som värmer.

Munkänslan är fyllig med mjuk till medelstark kolsyra.

Tja, det här var helt klart gott även om det kanske känns något enkelspårigt och därmed inte superkul i längden. Ett extremt öl, helt klart, med en extrem beska. Jag vet inte om det är värt att prova igen till det priset och ölet hade nog lämpat sig bättre på en mindre flaska, men helt tokigt är det ju inte.

Betyg: 3,7 av 5.

Pris: 51,90 för 50 cl på Systembolaget.