Haand Øl-festival del 3

Efter den helt fantastiska ölen från Lost Abbey var det ungefär en och en halv timme kvar av festivalen men mängder med öl kvar att prova. Frågan var bara vart jag skulle börja? Den monter som kändes mest lockande av de jag inte besökt var De Molens, där såg jag snabbt något som verkade intressant nämligen Larie & Apekool Oak Aged som är en ekfatslagrad imperial stout på 11%. Här snackar vi riktigt bra imperial stout, fyllig och sammetslen men samtidigt en riktig smakbomb med stora rostade toner och inslag av chokladtryffel och fint kakaopulver avrundat med en lätt vaniljton fårn ekfatslagringen.

Lite senare befann jag mig igen vid Nøgne Ø och kikade på deras öllista. Snabbt såg jag något som lät väldigt spännande nämligen Citrus Hysterix IPA på cask. Det var en IPA bryggd med saisonjäst och bergamotblad och mandarinjuice. Den var helt fantastisk, en rejäl fruktbomb där citrustonerna från bergamoten och mandarinerna spelade klockrent med citrus- och grapetonerna från den amerikanska humlen. Får ni chansen så rekommenderar jag er verkligen att prova denna!

Något som man inte gärna missar trots att man druckit den förut är Närke Konjaks! Stormaktsporter. Den var som vanligt otroligt bra med inslag av lyxig choklad osv. men här finns en klockren ton av päron som kommer från konjakslagringen, jag associerar den till pärontoppade nougatpraliner som man kan köpa på diverse marknader.

Den internationella ölbaren blev nästa stopp där jag spanat in ett öl som jag hört talas om många gånger och läst flera recensioner av, nämligen Southern Tier Mokah. Så jag beställde in ett glas av den och fick generösa 15 cl som nästan blev lite väl mycket. Men svag för sötsaker som jag är måste jag erkänna att jag älskade den. Stora och söta inslag av lyxig mörk choklad, jordigt kaffe och gräddiga nougatpraliner samt en enorm munkänsla som av lenaste sammet.

Trött efter allt promenrande på festivalgolvet gick jag bort till Haandbryggeriets monter och pratade med David och några av de andra bryggarna en liten stund. Här fick jag också prova några miniprover av flera trevliga öl från dem. En av dessa var Cuvée #1 som är en 25/75 blend av Akevitt Porter och Kreklingøl. De såg det som något av ett experiment men jag måste säga att det var väldigt lyckat. En syrlig öl med inslag av tranbär och lätta rostade chokladtoner. Spännande. Passade även på att smaka på lite Sur Megge (som betyder sur kärring) som jag bara druckit en gång tidigare. Det var en trevlig och rejäl syrlig suröl.

Jag träffade även en trevlig amerikan vid namn Jeffery som jag pratade länge och mycket med. Han hade åkt till Haandbryggeriet från Tyskland där han nu är bosatt bara för att få servera öl och smaka litegrann. Vi pratade mycket om hur många fantastiska människor man träffar via hantverksöl. Här började det närma sig stängning och jag provade lite snabbt några olika öl från Haandbryggeriet där jag stod innan det var dags att bege sig mot Davids lägenhet för lite välbehövlig sömn.

Allt som allt var det en fantastiskt trevlig ölmässa, och trots att det "bara" fanns ett dussintal utställare var det många öl som jag inte hann prova. Ett stort tack till alla trevliga människor jag mötte under mässan och till David och Haandbryggeriet för deras gästfrihet!

Haand Øl-festival del 2

Med ett glas Saison Rue i handen begav vi oss bort mot den lilla matserveringen de hade på festivalen. Det bestod i ett litet tält som en lokal restaurang satt upp där de serverade olika sorters viltkorvar, ostar och andra närproducerade godsaker såsom rådjur och lax med mera. Eftersom det vid det här laget var några timmar sedan vi ätit tog jag en liten korvbricka bestående av ank-korv, vildsvinskorv och hjortkorv och två klickar hemmagjord potatissallad. Tyvärr hann korvarna bli lite kalla innan jag hittade en sittplats där jag kunde äta dem, men de passade ganska fint till saisonens kryddighet.

Nu började det bli hög tid att köra igång med ölprovandet på allvar. Första ölet ut efter omladdningen med mat blev Oak Aged Sunturnbrew från Nøgne Ø. Precis som vanliga Sunturnbrew är det ett rökt barley wine fast lagrat på ekfat. Fatlagringen tillförde en trevlig ton av vanilj och en lätt värmande bourbonkaraktär, jag upplevde dock att det krockade lite lätt med de charkuteriaktiga inslagen från rökmalten. Hursomhelst var det ett intressant öl.

Vid mitt tidigare besök vid Magic Rock Brewings monter blev jag tipsade om att de klockan 19.00 skulle koppla på ett fat med deras Bearded Lady Bourbon Barrel. Det var en maffig imperial stout på 10,5% med kraftiga rostade inslagen, dock tyckte jag att fatlagringen kunde ha märkts lite tydligare, det kändes liksom mer som en vanlig imperial stout än en bourbonfatlagrad version. Det var ändå kul att prova den, men jag var mer imponerad av deras pale ale.

Eftersom jag redan var inne på fatlagrade grejer knallade jag bort till Haandbryggeriet där jag tidigare hört ryktas om att de skulle ha några få flaskor av Akevitt Porter kvar. Det är en imperial stout på 10% lagrad på just aquavit-fat. Den var verkligen en riktig käftsmäll till imperial stout med härliga rostade toner med inslag av mörk choklad och jordigt kaffe tillsammans med en lyxig ton av akevitt med betoning på vanilj och kryddor. Wow!

Mina smaklökar hade här fått en rejäl omgång och utöver de smakprover jag själv köpte och drack provade jag det min bror och far köpte. Nu behövdes något som rensade upp lite bland smaklökarna, och vad passar bättre än en suröl? Vid den internationella ölbaren hade jag tidigare sett några flaskor med Lost Abbey Framboise de Amorosa - något jag verkligen inte ville missa. Det är en sour ale lagrad med enorma mängder hallon och vilken hallonsmak den hade. Det här är helt klart det godaste hallonöl jag någonsin druckit, otroligt komplex med en fantastiskt läcker hallonsmak och en rejält syrlig avslutning. Det enda jag fick ur mig var "helvete vad gott!".

Ytterligare ett inlägg kommer...

Haand Øl-festival del 1

I fredags åkte jag tillsammans med min far och bror iväg på ölfestival i Drammen som hölls av Haandbryggeriet där även David arbetar som bryggare numera. På festivalen fanns några av Europas mest spännande mikrobryggerier representerade, mer om dessa senare.

Efter en cirka fyra timmar lång resa var vi framme i Drammen där David mötte upp oss visade oss till hans lägenhet där vi lämnade vårt bagage innan han begav sig tillbaka till bryggeriet för att förbereda för festivalen. Klockan var 13.00 och vi hade varit upp sedan 06.00-tiden så det var läge att ta något att äta. Det fick bli en pizza på Peppe's Pizza, eller rättare sagt pizza-buffé, som var väldigt smarrig. Med lite mat i magen knallade vi runt i Drammen för att utforska lite.

Någon timma senare ringde jag upp David och han och en kollega kom och hämtade oss med bil och körde oss till bryggeriet. Vi fick kika runt lite i bryggeriet innan festivalen började och jag småpratade lite med gänget från Närke och Haandbryggeriet. Det fanns en känsla av förväntan i luften då detta var första gången bryggeriet anordnade ölfestival. En ölbong kostade 25 nok och för den fick man 15 cl öl under 9% och 10 cl av öl över 9%.

Klockan 16.00 sa det plötsligt pang och det började fyllas på med folk på festivalgolvet som även var bryggerigolvet med lagringstankar och övrig bryggeriutrustning. Magic Rock Brewing blev första montern som jag besökte. Där provade jag deras Magic Rock High Wire som var en väldigt trevlig pale ale med en rejäl humlearom åt det amerikanska hållet med inslag av mango och lychee. En av bryggarna berättade att man torrhumlar den med rejäla mängder citra.

Efter detta knallade jag genast bort till Närke-gänget och provade deras Capsylo - en American Pale Ale bryggd med den nya humlesorten Calypso (därav det fyndiga namnet). Den var trevlig men kanske lite anonym efter humleexplosionen från High Wire. HåGe berättade att den har samma maltbas som Slättöl och Jontes Atgeir.

Något som jag absolut inte ville missa var samarbetsbrygden mellan Haandbryggeriet och Närke Kulturbryggeri, nämligen Unionöl en strong ale brygd med bland annat rökmalt från gotland, honung enbärsris och lingon. Rune från Haandbryggeriet tappade upp en skvätt och undrade vad jag tyckte. Det var en lite lätt spretig öl men jag gillade den skarpt. Det fanns en fin balans mellan ingredienserna och en lätt syrlig ton av lingon på slutet.

En stund senare befann jag mig vid vad man kallade för den internationella ölbaren där man serverade öl från en rad spännande amerikanska mikrobryggerier såsom Hoppin Frog,  Lost Abbey, Southern Tier, The Bruery med flera. Mitt val föll på Saison Rue från The Bruery. Det var en väldigt trevlig och fräsch saison med inslag av brett och citrusfrukter samt en fin ton av amerikansk humle. Kanske en av de bästa icke-belgiska saisons jag har provat.

Ett inlägg till kommer senare...

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 15: Haandbryggeriet Odin's Tipple

Nu är det dags för årets sista avsnitt av videobloggen. I detta avsnitt pratar jag om Odin's Tipple och önskar er alla ett riktigt gott nytt år!

'

En norsk Rodenbach

I förrgår var det dags för en liten ölprovning och ni som följer oss på Facebook har förmodligen redan en rätt bra koll på vad som dracks då. Det blir inte recensioner på alla öl men några av de häftigaste tänkte jag försöka skriva lite om.

Denna recension handlar om surölet Haandbakk på 8,5% från norska Haandbryggeriet där numera David arbetar som bryggare. Så David var väldigt nyfiken på vad jag skulle tycka om de olika ölsorterna han hade med sig.

Så, hur var den då?

Färgen är rödbrun med ett fingerhögt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften bär på tydliga inslag av röda bär och vinäger. Det finns även lätta inslag av aceton som ger en lätt frän doft. Utöver detta så finns där också vissa träiga inslag med toner av vanilj från ekfatslagringen som rundar av syran på ett fint sätt.

Smaken är precis som doften väldigt syrlig men det finns en viss sötma som gör att syran inte är så brutal som man skulle kunna vänta sig. Utöver detta finns även inslag av röda bär med betoning på körsbär och röda vinbär samt en lätt ton av vinäger.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt med mjuka sköna bubblor.

Det här var inte så dumt. Om jag skulle sammanfatta ölet med bara några få ord skulle jag vilja kalla det för en norsk Rodenbach Grand Cru, för det finns stora likheter mellan de två ölen.

Betyg? 3,8 av 5. Gott och intressant men lite svårdrucken.

Pris: Gåva från David, just nu ej tillgänglig på Vinmonopolet eller Systembolaget.

Double Extreme Imperial Wheat Stout

Som rubriken antyder är det inte en helt klassisk imperial stout som skall recenseras, utan en som huvudsakligen bryggts med vetemalt (det framgår dock inte hur många procent, men det torde väl åtminstone vara 50%+). "Double Extreme Imperial Wheat Stout" är vad bryggeriet själv beskriver ölet som och det är som vissa kanske listat ut norska Haandbryggeriets Dark Force som jag syftar på. Ölets alkoholstyrka är 9%, IBU:n är 65 och EBC:n 139.

Färgen är svart med ett stort, krämigt brunt skum. En del rester på glaset.

Doften har framförallt spår av kaffe, mörk choklad och lakrits. Utöver de rostade tonerna finns det också vissa aningar av lite mjukare knäck/kola-toner.

Smaken är framförallt rostad med kaffe, lätt kryddiga toner och mörk choklad. Det finns en lätt sötma (utan att för den sakens skull vara översöt) med spår av knäck och en balanserande beska.

Munkänslan är fyllig. Kolsyran är medelkraftig och bubblorna är små.

En trevlig och intressant imperial stout från vårt västra grannland. På något sätt är det ett relativt lättdrucket (och därmed farligt) öl för sin alkoholstyrka. Mycket gott.

Betyg: 4,1 av 5

Pris: 71,30 NOK för 50 cl på Vinmonopolet (Norge). Finns inte på Systembolaget för tillfället.

Norskt trä!

Dåså, då var det dags att recensera ett av de öl jag sett fram emot mest nu bland höst- och vinternyheterna, nämligen Norwegian Wood från norska Haandbryggeriet. Jag har faktiskt provat den en gång förut, då hade David köpt med sig en flaska från Norska Vinmonopolet och hade vänligheten att dela den med mig.

För den som inte vet vad det är för något vi har att göra med kan jag informera att det är en rökig norsk öl i gammaldags stil (typen som bönderna brukade brygga förr i tiden när det var varje gårds skyldighet att brygga sitt eget öl). Det som gör det väldigt intressant är att den är bryggd med rökt malt och sedan kryddad med enbär. Låter det spännande? Så här var den!

Färgen är djupt röd och lite lätt disig, det syns att den är ofiltrerad och opastöriserad. Skummet är benvitt och skummar först rejält och lägger sig sedan till ett fint skumlock, det lämnar även vissa rester på glaset. Det finns också viss bottensats i flaskan, men den lät jag vara ostörd.

Doften är enorm och så, ursäkta ordvalet, jävla underbar. Massvis med rök, nästan åt hållet när man eldar med blött virke i skogen. Det finns även endel rostad malt som drar åt det lättrostade kaffe-hållet. Enbären bidrar med en viss syrlighet i doften som gör att alltihop hamnar i någon total balans.

Smaken är, mer än doften, dominerad av bittra och lätt syrliga enbär men det finns även en markant rökighet även i smaken. Sen tycker jag faktiskt tonerna av lättrostat kaffe kommer fram i smaken också. Det är oerhört gott, enbären gifter sig väldigt bra med rökigheten och detta är ett öl i harmoni (fast ändå inte).

Ölet är mellanfylligt och är väldigt lent i munnen, det är en väldigt behaglig munkänsla helt enkelt.

Har man inte provat denna öl förut så tycker jag absolut inte man får missa att prova den nu. Detta är bland det häftigaste jag druckit från Norge. Den får 4,45 solmogna enbär av 5!