Haand Øl-festival del 3

Efter den helt fantastiska ölen från Lost Abbey var det ungefär en och en halv timme kvar av festivalen men mängder med öl kvar att prova. Frågan var bara vart jag skulle börja? Den monter som kändes mest lockande av de jag inte besökt var De Molens, där såg jag snabbt något som verkade intressant nämligen Larie & Apekool Oak Aged som är en ekfatslagrad imperial stout på 11%. Här snackar vi riktigt bra imperial stout, fyllig och sammetslen men samtidigt en riktig smakbomb med stora rostade toner och inslag av chokladtryffel och fint kakaopulver avrundat med en lätt vaniljton fårn ekfatslagringen.

Lite senare befann jag mig igen vid Nøgne Ø och kikade på deras öllista. Snabbt såg jag något som lät väldigt spännande nämligen Citrus Hysterix IPA på cask. Det var en IPA bryggd med saisonjäst och bergamotblad och mandarinjuice. Den var helt fantastisk, en rejäl fruktbomb där citrustonerna från bergamoten och mandarinerna spelade klockrent med citrus- och grapetonerna från den amerikanska humlen. Får ni chansen så rekommenderar jag er verkligen att prova denna!

Något som man inte gärna missar trots att man druckit den förut är Närke Konjaks! Stormaktsporter. Den var som vanligt otroligt bra med inslag av lyxig choklad osv. men här finns en klockren ton av päron som kommer från konjakslagringen, jag associerar den till pärontoppade nougatpraliner som man kan köpa på diverse marknader.

Den internationella ölbaren blev nästa stopp där jag spanat in ett öl som jag hört talas om många gånger och läst flera recensioner av, nämligen Southern Tier Mokah. Så jag beställde in ett glas av den och fick generösa 15 cl som nästan blev lite väl mycket. Men svag för sötsaker som jag är måste jag erkänna att jag älskade den. Stora och söta inslag av lyxig mörk choklad, jordigt kaffe och gräddiga nougatpraliner samt en enorm munkänsla som av lenaste sammet.

Trött efter allt promenrande på festivalgolvet gick jag bort till Haandbryggeriets monter och pratade med David och några av de andra bryggarna en liten stund. Här fick jag också prova några miniprover av flera trevliga öl från dem. En av dessa var Cuvée #1 som är en 25/75 blend av Akevitt Porter och Kreklingøl. De såg det som något av ett experiment men jag måste säga att det var väldigt lyckat. En syrlig öl med inslag av tranbär och lätta rostade chokladtoner. Spännande. Passade även på att smaka på lite Sur Megge (som betyder sur kärring) som jag bara druckit en gång tidigare. Det var en trevlig och rejäl syrlig suröl.

Jag träffade även en trevlig amerikan vid namn Jeffery som jag pratade länge och mycket med. Han hade åkt till Haandbryggeriet från Tyskland där han nu är bosatt bara för att få servera öl och smaka litegrann. Vi pratade mycket om hur många fantastiska människor man träffar via hantverksöl. Här började det närma sig stängning och jag provade lite snabbt några olika öl från Haandbryggeriet där jag stod innan det var dags att bege sig mot Davids lägenhet för lite välbehövlig sömn.

Allt som allt var det en fantastiskt trevlig ölmässa, och trots att det "bara" fanns ett dussintal utställare var det många öl som jag inte hann prova. Ett stort tack till alla trevliga människor jag mötte under mässan och till David och Haandbryggeriet för deras gästfrihet!

Haand Øl-festival del 1

I fredags åkte jag tillsammans med min far och bror iväg på ölfestival i Drammen som hölls av Haandbryggeriet där även David arbetar som bryggare numera. På festivalen fanns några av Europas mest spännande mikrobryggerier representerade, mer om dessa senare.

Efter en cirka fyra timmar lång resa var vi framme i Drammen där David mötte upp oss visade oss till hans lägenhet där vi lämnade vårt bagage innan han begav sig tillbaka till bryggeriet för att förbereda för festivalen. Klockan var 13.00 och vi hade varit upp sedan 06.00-tiden så det var läge att ta något att äta. Det fick bli en pizza på Peppe's Pizza, eller rättare sagt pizza-buffé, som var väldigt smarrig. Med lite mat i magen knallade vi runt i Drammen för att utforska lite.

Någon timma senare ringde jag upp David och han och en kollega kom och hämtade oss med bil och körde oss till bryggeriet. Vi fick kika runt lite i bryggeriet innan festivalen började och jag småpratade lite med gänget från Närke och Haandbryggeriet. Det fanns en känsla av förväntan i luften då detta var första gången bryggeriet anordnade ölfestival. En ölbong kostade 25 nok och för den fick man 15 cl öl under 9% och 10 cl av öl över 9%.

Klockan 16.00 sa det plötsligt pang och det började fyllas på med folk på festivalgolvet som även var bryggerigolvet med lagringstankar och övrig bryggeriutrustning. Magic Rock Brewing blev första montern som jag besökte. Där provade jag deras Magic Rock High Wire som var en väldigt trevlig pale ale med en rejäl humlearom åt det amerikanska hållet med inslag av mango och lychee. En av bryggarna berättade att man torrhumlar den med rejäla mängder citra.

Efter detta knallade jag genast bort till Närke-gänget och provade deras Capsylo - en American Pale Ale bryggd med den nya humlesorten Calypso (därav det fyndiga namnet). Den var trevlig men kanske lite anonym efter humleexplosionen från High Wire. HåGe berättade att den har samma maltbas som Slättöl och Jontes Atgeir.

Något som jag absolut inte ville missa var samarbetsbrygden mellan Haandbryggeriet och Närke Kulturbryggeri, nämligen Unionöl en strong ale brygd med bland annat rökmalt från gotland, honung enbärsris och lingon. Rune från Haandbryggeriet tappade upp en skvätt och undrade vad jag tyckte. Det var en lite lätt spretig öl men jag gillade den skarpt. Det fanns en fin balans mellan ingredienserna och en lätt syrlig ton av lingon på slutet.

En stund senare befann jag mig vid vad man kallade för den internationella ölbaren där man serverade öl från en rad spännande amerikanska mikrobryggerier såsom Hoppin Frog,  Lost Abbey, Southern Tier, The Bruery med flera. Mitt val föll på Saison Rue från The Bruery. Det var en väldigt trevlig och fräsch saison med inslag av brett och citrusfrukter samt en fin ton av amerikansk humle. Kanske en av de bästa icke-belgiska saisons jag har provat.

Ett inlägg till kommer senare...

Nøgne Ø #500

Det var inte igår vi recenserade något från Nøgne Ø - ett bryggeri som oftast har väldigt jämn och fin kvalitet på sina grejer. Nu har de hunnit med att brygga sin fem-hundrade batch med öl! Hur firar de då detta?

Jo, genom att brygga en DIPA på 10% med 100 IBU som väl får sägas ligga i tiden då humletrenden inte visar några som helst tecken på att lugna ner sig. De kallar ölet kort och gott för Nøgne Ø #500!

Vi kör på direkt med en recension!

Färgen är djup bärnsten och lätt grumlig. Skummet är ljus, ljus beige och cirka en och en halv finger högt och lägger sig ganska snabbt till en liten skumring.

Doften bjuder på en rejäl dos av tropiska frukter såsom grapefrukt, mango och pomerans. Det finns också en rejäl maltighet med betoning på karamellmalt och fruktkola.

Smaken är precis som doften rejält fruktig med inslag av just grapefrukt, mango och pomerans. Den är även rejält besk men med en fin balans från karamellmalten och inslagen av fruktkola. Den är varken söt eller torr utan ligger någonstans mitt i mellan.

Ölet är relativt fylligt med en medelhögkolsyrehalt. Vätskan känns lätt kletig och bubblorna är medelstora och mjuka.

Jag är inte den som tackar nej till en DIPA, särskilt inte en bra en, och den här är bra. Riktig fruktig och skön DIPA som dock inte når upp till det absoluta topp-skiktet.

Betyg? 3,9 av 5!

Pris: 59:90 för 50 cl på Systembolaget.

En norsk Rodenbach

I förrgår var det dags för en liten ölprovning och ni som följer oss på Facebook har förmodligen redan en rätt bra koll på vad som dracks då. Det blir inte recensioner på alla öl men några av de häftigaste tänkte jag försöka skriva lite om.

Denna recension handlar om surölet Haandbakk på 8,5% från norska Haandbryggeriet där numera David arbetar som bryggare. Så David var väldigt nyfiken på vad jag skulle tycka om de olika ölsorterna han hade med sig.

Så, hur var den då?

Färgen är rödbrun med ett fingerhögt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften bär på tydliga inslag av röda bär och vinäger. Det finns även lätta inslag av aceton som ger en lätt frän doft. Utöver detta så finns där också vissa träiga inslag med toner av vanilj från ekfatslagringen som rundar av syran på ett fint sätt.

Smaken är precis som doften väldigt syrlig men det finns en viss sötma som gör att syran inte är så brutal som man skulle kunna vänta sig. Utöver detta finns även inslag av röda bär med betoning på körsbär och röda vinbär samt en lätt ton av vinäger.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt med mjuka sköna bubblor.

Det här var inte så dumt. Om jag skulle sammanfatta ölet med bara några få ord skulle jag vilja kalla det för en norsk Rodenbach Grand Cru, för det finns stora likheter mellan de två ölen.

Betyg? 3,8 av 5. Gott och intressant men lite svårdrucken.

Pris: Gåva från David, just nu ej tillgänglig på Vinmonopolet eller Systembolaget.

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 13: Nøgne Ø Imperial Brown Ale

Nu finns årets 13:e avsnitt av videobloggen uppe, kika på det, vettja!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Fräsch wit från Grimstad

Nøgne Ø behöver väl egentligen inte någon närmre presentation. Bryggeriet har ständigt levererat kvalitetsöl till oss ölnördar - kanske främst åt det extremare hållet. Nu är det emellertid en mindre extrem öl som skall recenseras; Nøgne Ø Wit är en witbier på 4,5% som (mycket traditionellt) kryddats med apelsinskal och koriander.

Vätskan i glaset är härligt disigt gul med ett litet vitt skum. Lite rester på glaset.

Doften har framförallt en fräsch, lätt syrlig citruston tillsammans med spännande kryddighet. Det finns inslag av apelsin, jäst, och viss ton av tvål som på intet sätt blir oangenäm.

Smaken är framförallt lätt syrlig och något torr med inslag av citrus och apelsin. Kryddorna finns där, men tar inte över och märks kanske inte lika tydligt som i doften. I avslutningen kan man till och med skönja en väldigt lätt beska.

Munkänslan är lätt, kolsyran är relativt kraftig med små bubblor som pirrar på tungan.

En trevlig och fräsh wit - kanske bland de bättre jag druckit inom stilen. Ett öl som får en vilja att tänka på en solig och varm vårdag (det är långt till det nu!) och inte den stundande hösten.

Betyg: 3,8 av 5.

Pris: Ca 40 NOK på butikskedjan Meny i Oslo.

Double Extreme Imperial Wheat Stout

Som rubriken antyder är det inte en helt klassisk imperial stout som skall recenseras, utan en som huvudsakligen bryggts med vetemalt (det framgår dock inte hur många procent, men det torde väl åtminstone vara 50%+). "Double Extreme Imperial Wheat Stout" är vad bryggeriet själv beskriver ölet som och det är som vissa kanske listat ut norska Haandbryggeriets Dark Force som jag syftar på. Ölets alkoholstyrka är 9%, IBU:n är 65 och EBC:n 139.

Färgen är svart med ett stort, krämigt brunt skum. En del rester på glaset.

Doften har framförallt spår av kaffe, mörk choklad och lakrits. Utöver de rostade tonerna finns det också vissa aningar av lite mjukare knäck/kola-toner.

Smaken är framförallt rostad med kaffe, lätt kryddiga toner och mörk choklad. Det finns en lätt sötma (utan att för den sakens skull vara översöt) med spår av knäck och en balanserande beska.

Munkänslan är fyllig. Kolsyran är medelkraftig och bubblorna är små.

En trevlig och intressant imperial stout från vårt västra grannland. På något sätt är det ett relativt lättdrucket (och därmed farligt) öl för sin alkoholstyrka. Mycket gott.

Betyg: 4,1 av 5

Pris: 71,30 NOK för 50 cl på Vinmonopolet (Norge). Finns inte på Systembolaget för tillfället.

Nøgne Ø Sunturnbrew

Ibland kommer bryggerier upp med idéer som kan verka galna - på gott och ont. Ett barley wine bryggt med kornmalt, rågmalt, vetemalt och rökt malt med betoning på det rökta är kanske inte något som faller alla i smaken. Nåja, precis som titeln avslöjar så är det Sunturnbrew från norska Nøgne Ø detta inlägg ska handla om

Såhär var den!

Färgen är av en mörk ogenomskinlig karaktär med ett litet beige-aktigt skum. Ölet lämnar inga skumrester på glaset att tala om.

Här var det rökigt! Doften bjuder på stora rökiga toner som drar åt charkuterihållet, det finns även trevliga toner av karamellig malt som påminner lite om kolaremmar. Vidare så bidrar malten med inslag av såväl lakrits som hårt rostade nötter. Humlen gör sig enbart påmind i bakgrunden med vissa inslag av tallbarr.

När det kommer till smaken så är inte rökigheten lika dominerande som i doften. Här lämnas det lite mer plats åt lakritsen, kolaremmarna och de rostade nötterna. Rökigheten lägger sig som en skön bakgrund över dessa maltiga toner. Smaken är av en komplex karaktär där smakerna på något märkligt sätt smälter ihop ganska bra trots att de flesta är av särartade karaktärer.

Ölet är väldigt fylligt med en relativt låg kolsyrehalt med små, mjuka bubblor.

En stor eloge till Nøgne Ø för att de fortsätter att vara kreativa och att de brygger den typen av öl de själva vill brygga och inte vad de tror folk kommer att tycka om. Som jag tidigare konstaterat i detta inlägg så förmodligen inte detta ett öl som passar alla, men jag tycker det är trevligt. Dock hade jag nog hellre druckit den på vintern men en sval sommarkväll funkar det med.

Betyg? 3,9 av 5.

Nøgne Ø Underlig Jul

Nøgne Ø är ett bryggeri som sällan gör mig besviken. Underlig Jul är det elfte ölet jag provar från bryggeriet, och förväntingarna är ganska höga. Hur smakar det då?

Ölet är brunfärgat i glaset med ett stabilt, beigefärgat skum. Inte så mycket rester.

Doften är kryddig med aningar av kanel och lite muskotnöt. Vissa toner känns aningen svårplacerade. Det finns också en glögg-aktig ton samt litet mystiska inslag av mint.

Smaken är kryddig, utan att bli för mycket. Småsöt (men inte så söt som jag trodde) och glögg-aktig med en tydlig kryddighet. En aning choklad, men inte mycket. Lätt ton av mint, muskotnöt och kanel. Lite russin.

Kroppen är medelfyllig, kolsyran är ganska lagom. Ölet känns lent i munnen.

Nå. Det här var ganska intressant, men samtidigt något av en besvikelse. Det smakar bra, men samtidigt så uppfattar jag det som lite tråkigt. Kryddorna är inte för många och tar inte över för mycket, vilket är både på gott och ont... det blir inte ett kryddkaos samtidigt som det istället blir litet väl återhållsamt. Hur skall jag egentligen ha det?

Betyg: 3,3 av 5.

Nøgne Ø Imperial Stout

Efter att Fredrik varit tvungen att hinna med bussen och åka hem var jag ensam kvar på Bishops Arms. Tänkte åtminstone dricka något mer och jag tittade i kylen efter något kraftfullt och komplext som jag tyckte behövdes efter den lite "lättare" Slättölen (som jag kommer skriva om senare). Valet föll på Nøgne Ø Imperial Stout eftersom jag inte druckit den på över ett år, samt att jag var nyfiken på om ölet hade förändrats. Flaskan är nämligen bryggd i november 2006 så det är ju ett tag i alla fall ...

Ölet är närmast svart i glaset med en fin, ljusbrun skumkrona. Kronan ligger kvar till ölet är uppdrucket och det ser hursomhelst väldigt inbjudande ut.

Doften är stor och tydlig med mycket kakao/choklad (tänk riktigt mörk choklad runt 80%), kola, lakrits och kaffe. Det är helt klart mycket rostad toner i stil med rostade kaffebönor.

Smaken är å sin sida lite småsöt i början med stora toner av mörk choklad, hårdrostat kaffe, kola och lakrits. Överlag är det de rostade tonerna som dominerar fast på ett mycket balanserat och trevligt sätt. Bakom detta ligger friskare, humliga citrusaktiga toner och lurar. Eftersmaken är rejält besk, utan att för den sakens skull bli för mycket.

Det bästa med ölet är emellertid att trots de rostade tonerna kändes det oerhört lent i munnen. Här har nog "lagringen" gjort sitt och skapat en mjukare framtoning till ölet som jag uppskattar väldigt mycket. Oerhört fylligt, kolsyran är låg.

Ett mycket drickbart öl som det är svårt att inte tycka om. Jag älskar det! Mitt favoritbryggeri imponerar på mig ännu en gång ...

Betyg: 4,4 av 5.

Nøgne Ø Dobbel IPA

Så, då var det dags för ytterligare ett öl: Nøgne Ø Dobbel IPA. Som vanligt är förväntningarna höga när det gäller Nøgne Ø, som har blivit lite av ett favoritbryggeri för mig.

Ölet är väldigt grumligt bärnstensfärgat, ja nästan brunt med ett stort vitt skum som lämnar generösa mängder skumrester på glaset. Precis som Nøgne Ø #100 är det här väldigt mörkt för en DIPA, även om det inte finns någon chokladmalt i det här ölet, så riktigt så mörkt är det inte.

Doften hart spår av tropisk frukt, ananas, aprikos, grapefrukt och karamell. En trevlig, inbjudande doft även om den inte är jättekraftfull. Den gör dock helt klart att man blir nyfiken på att smaka på ölet.

Smaken är ganska maltig och balanserad med tydliga karamelltoner, innan det går över i mer humleorienterade smaker såsom grapefrukt, citrus, ananas, aprikos och litet tallbarr. Det känns också ganska oljligt, med en fyllig, stor kropp samtidigt som ölet faktiskt känns väldigt lent. Eftersmaken är lång med en viss beska, men jag hade hoppats på mycket mer här.

Ölet är extremt lättdrucket, vilket både kan vara positivt och negativt. Varken 8% eller 100 IBU gör sig påminda. Jag hade förväntat mig mer av en "humleattack" (även om jag, efter att läst andra bloggares omdömen, delvis fått lite ändrade förväntingar innan). Det här känns faktiskt lite för balanserat för en DIPA, helt klart olikt andra jag haft. Å andra sidan är det här fortfarande ett väldigt gott öl som förtjänar ett högt betyg, men jag skulle hellre rekommendera deras vanliga India Pale Ale och #100 istället för detta.

Betyget blir ändå högt, bara inte superhögt som det mesta andra från Nøgne Ø tenderar att bli: 4,0 av 5.