Dragets Kanal Dubbel IPA (2012)

Vi kör vidare med fler nyhetsrecensioner. Detta blir något av en repris då den faktiskt kom förrförra året, men eftersom den kommer i år igen kör vi en recension till!

Som ni säkert redan förstått är det Dragets Kanal Dubbel IPA från Nynäshamns Ångbryggeri det handlar om.  Förra gången fick den 3,6 av 5 av David, vad får den idag av mig måntro?

Ölet är klart och orangefärgat med ett cirka en och en halv finger högt beige-vitt skum. Det blir vissa skumrester på glasets insida.

Doften är ingen tropisk fruktexplosion utan är istället otroligt välbalanserad med fina inslag av grapefrukt, lichie och apelsinmarmelad. Det finns också en viss ton av karamellmalt. Doften är något återhållsam utan att för den delen vara tråkig.


Smaken bjuder på betydligt mer än vad doften lovar! Här finns rejäla drag av grapefrukt, mango och tallbarr. Efter en stund tycker jag mig även känna en viss ton av vinbärsblad. Ölet avslutar beskt och relativt torrt.

Vätskan är medelfyllig med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små men friska.

Det är sällen jag blir besviken på något från grabbarna på Nynäs och det blir jag inte heller denna gång. Dock hade jag önskat en liten extra humlekick i aromen, men det smakar och doftar ändå förbaskat bra. En extra eloge för 25 cl flaskan också!

Betyg? 3,8 av 5! Snäppet högre en Davids recension 2010!

Pris: 26:90 för 25 cl på Systembolaget.

Nøgne Ø #500

Det var inte igår vi recenserade något från Nøgne Ø - ett bryggeri som oftast har väldigt jämn och fin kvalitet på sina grejer. Nu har de hunnit med att brygga sin fem-hundrade batch med öl! Hur firar de då detta?

Jo, genom att brygga en DIPA på 10% med 100 IBU som väl får sägas ligga i tiden då humletrenden inte visar några som helst tecken på att lugna ner sig. De kallar ölet kort och gott för Nøgne Ø #500!

Vi kör på direkt med en recension!

Färgen är djup bärnsten och lätt grumlig. Skummet är ljus, ljus beige och cirka en och en halv finger högt och lägger sig ganska snabbt till en liten skumring.

Doften bjuder på en rejäl dos av tropiska frukter såsom grapefrukt, mango och pomerans. Det finns också en rejäl maltighet med betoning på karamellmalt och fruktkola.

Smaken är precis som doften rejält fruktig med inslag av just grapefrukt, mango och pomerans. Den är även rejält besk men med en fin balans från karamellmalten och inslagen av fruktkola. Den är varken söt eller torr utan ligger någonstans mitt i mellan.

Ölet är relativt fylligt med en medelhögkolsyrehalt. Vätskan känns lätt kletig och bubblorna är medelstora och mjuka.

Jag är inte den som tackar nej till en DIPA, särskilt inte en bra en, och den här är bra. Riktig fruktig och skön DIPA som dock inte når upp till det absoluta topp-skiktet.

Betyg? 3,9 av 5!

Pris: 59:90 för 50 cl på Systembolaget.

Anders Dubbel IPA

Systembolagets lansering av tjänsten för beställning av lokala produkter i hela landet blev för många något av ett antiklimax för många leverantörer såväl som kunder. Trots detta var det inte ett totalt misslyckande då man faktiskt kunde beställa en hel del trevliga öl.

Min första beställning blev tre öl från Eskilstuna Ölkultur, nämligen Anders Dubbel IPA, Fristadens Stolta Imperial Stout samt Röksta Rökbock. Alla tre kommer att recenseras här på bloggen och först ut blir Anders Dubbel IPA - en DIPA humlad med Pacific Gem, Columbia, Citra och Chinook.

Då kör vi!

Vätskan är djupt gyllengul och lätt disig med ett cirka en och en halv finger högt vitt skum. Det blir en del skumrester på glasets insida.

Doften är massiv av amerikansk humle med riktigt sköna inslag av tropiska frukter såsom ananas, grapefrukt, passionsfrukt och mango samt en bitter doft av tallbarr. Malten är knappt märkbar i doften.

Smaken är även den rejäl av amerikansk humle med inslag av just tropiska frukter med betoning på ananas och grapefrukt. Det är en ganska torr DIPA och malten klarar precis att skänka tillräckligt med sötma för att väga upp all humle.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det här är en väldigt bra DIPA - helt klart en av de bästa jag druckit från ett svenskt bryggeri. Förhoppningsvis får vi chansen att fortsätta beställa denna, det här kommer att vara flytande guld för svala sommarkvällar.

Betyg? 4,4 av 5! Riktigt bra!

Pris: 34:50 för 33 cl på Systembolaget.

Mikkeller + Three Floyds Boogoop

Samarbetsbrygder är något som verkligen är på tapeten just nu och det finns ett otal samarbeten. Mikkeller är inblandad i många av dem och så även i denna, här samarbetar han med högt ansedda Three Floyds som bland annat har bryggt Dark Lord.

Vad har samarbetet resulterat i då? Jo, det är ett öl vid namn Boogoop som kommer sig av att den är bryggd med bovete. Den är klassad som ett barley wine och ligger på 10,4%. Lustigt nog är den, trots att Three Floyds har eget bryggeri, bryggd hos De Proef.

Hursomhelst, dags för en recension!

Färgen är disigt orange med ett två fingrar högt vitt skum. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften är frisk och rejält humlig! Det finns tydliga inslag tropiska frukter, krusbär och tallbarr. Det finns också en lite lätt diffus ton som jag inte riktigt kan sätta fingret på, jag misstänker att den kommer från bovetet men jag tycker den påminner om hembakade kolakakor.

Smaken är rejält besk med sköna fruktiga inslag från humlen. Precis som doften så bjuder även smaken på rejält med tropiska frukter och krusbär med en efterbeska med tydliga drag av grapefrukt och tallbarr. Malten får helt klart stå tillbaka för all humle och jag känner främst inslag av ovan nämnda kolakakor när jag kommer till malten.

Ölet är rejält fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Ah... det här är riktigt, riktigt bra! Men i ärlighetens namn känns det mer som en DIPA än ett barley wine då jag saknar det tydliga djupet i maltprofilen som även de mest humlade amerikanska barley wines brukar bjuda på. Detta blir dock inget minus för det är ett förbannat bra öl helt enkelt och jag hoppas ni fick tag på någon flaska för den slutsåld sedan länge.

Betyg? 4,2 av 5! Kalasbra!

Pris: 99 kr för 75 cl på Systembolaget. Slutsåld.

Drakens DIPA

Svensk dubbel-IPA är vi inte särskilt bortskämda med. Oppigårds kom förra året med Bangalore Twice, Nynäshamn har gjort ett par försök, Närke har sin Huvill tillgänglig då och då, och Sigtuna har - utöver ett eget försök för ett par år sedan - kontraktbryggt Stockholm Syndrome åt den välkände danske bryggaren Anders Kissmeyer. Mohawk Extra IPA (först bryggd på just Sigtuna, numera på Slottskällan) får väl ses som det närmsta man kommer stilen i Systembolagets ordinarie sortiment, även om det kanske egentligen bör betraktas som ett mellanting mellan "vanlig IPA" och dubbel.

Det är väl inte en helt orimlig gissning att det därför vattnades i munnen hos svenska humlehuvuden när det blev klart att det vinnande ölet från förra årets hembryggar-SM, en dubbel-IPA från Drakens Ångbryggeri, skulle bryggas kommersiellt hos Oppigårds; ett bryggeri som - trots att nämnda Bangalore Twice inte blev någon jättesuccé - tidigare lyckats med humliga öl i den lättare skolan såsom Amarillo och Indian Tribute. Nedan följer min recension av ölet som helt enkelt fått namnet Drakens DIPA.

Färgen på vätskan är grumligt brandgul med ett kompakt två fingrar högt skum. Långsamt sjunker det undan och lämnar små skumrester på glaset.

I doften möts man genast av rejäla mängder exotisk frukt såsom mango, ananas, sjärnfrukt, persika, passionsfrukt, mandariner och grapefrukt. Bakom humlen finns en brödig maltkropp med lätt karamelliga inslag. Det doftar underbart fräscht och färskt - som om man själv stått och pressat pressat tropisk juice av redan nämnda frukter.

Smaken går i samma stil med fokus på mango, ananas, passionsfrukt och rejält rivig grapefruktsbeska. Malten kompletterar humlen väl med sin kakaktiga och karamelliga smak, men spelar helt klart andra fiol bakom humlejuicen som även bjuder på typiska toner av kåda och tallbarr. Beskan är som nämnt rivig och rejäl och får det att vattnas rejält i munnen - man vill bara ta en klunk till!

Kroppen är fyllig och kolsyran är tämligen mjuk.

En förrädiskt lättdrucken dubbel-IPA med allt man vill ha i en sådan; humlen får verkligen visa sig från sin bästa sida med en fräsch tropisk fruktarom och en rivig beska som tillsammans med en relativt stor torrhet får det att vattnas i munnen. Synd att det inte kommer fler flaskor - de fyra jag har kvar lär intas relativt omgående både eftersom det är så gott och för att anledningen till att det är så gott är just att det är färskt. Vi får dock hoppas på att Oppigårds försöker sig på att göra något eget i samma stil i framtiden!

Betyg: 4,5 av 5.

Pris: 22,90 kronor för 33 cl på Systembolaget (snart slutsåld tyvärr).

A Sophisticated Bergmanesque Beer

Om BrewDog har samma attityd till öl som Ingmar Bergman hade till film vet jag inte, däremot vet jag att de är ett av de mest hype:ade bryggerierna i Sverige just nu (till skillnad från Bergman?). Nej nu svamlar jag, som ni säkert redan listat ut vid det här laget är det dags för en recension av Hello My Name Is Ingrid - ölet som Darren på BeerSweden tog fram tillsammans med sina läsare.

Ölet i sig är en DIPA på 8,2% brygd med en massa trevliga humlesorter och icke minst mängder med hjorton! Namnet kommer som ni säkert förstår från den kända svenska skådespelerskan Ingrid Bergman och inte fantomregissören Ingmar Bergman som jag nämnde i början av inlägget. Att just detta öl fick sitt namn kan vi tacka BeerSweden-läsaren Magnus Svensson för.

Hursomhelst, nog tjôtat!

Färgen åt kopparhållet med ett två fingrar högt smutsvitt skum. Skummet lämnar minimalt med rester på glasets insida.

Doften består av enorma mängder aromatisk humle och en härligt frisk ton av hjortron. Det finns även inslag av vinbärsblad och nässlor samt en viss ton som nästan drar åt kattpiss. Just kattpisstonen kan nog upplevas som negativ av vissa men jag tycker att man ibland hittar denna i extremhumlade öl med just Nya Zeeländsk humle.

Smaken är även den dominerad av humle med inslag av citrusfrukt och vinbärsblad men här kommer även en karamellig maltkaraktär in i bilden tillsammans med både sötma och syra från hjortonen. Jag får dessutom lätta känningar av alkoholen, främst i form av att ölet värmer på väg ner i magen.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var en riktigt trevlig ny bekantskap. Helt klart en DIPA med en unik karaktär och en delikat ton av hjortron. Bra jobbat BrewDog, Darren och BeerSwedens läsare!

Betyg? 4,1 av 5!

Thomas Creek Up The Creek Extreme IPA

Det är alltid kul att prova nya öl från nya bryggerier, den här gången är det dags för South Carolina-baserad Thomas Creek Brewery som grundades 1998 av Tom Davis. Ölet som jag har provat heter Up The Creek Extreme IPA och är en DIPA på 12,5% - en av de starkaste jag har druckit inom stilen. Förutom den höga alkoholhalten så ligger ölet på 111 IBU och är humlat med humlesorterna Amarillo, Nugget Warrior och Willamette.

Dags för en recension!

Vätskan är oväntat mörk med en djup mahognyfärg och ett beige-aktigt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften är stor och humlig med fina inslag av ananas, grapefrukt och tuttifrutti-godisar. Humlen får dock kämpa en hel del mot en massiv maltkaraktär med inslag av kola och nötter.

Smaken är rejält med med fina fruktiga humletoner. Humlen får dock dela på rampljuset med ölets massiva maltkropp. Här finns inslag av såväl kola som nötter men även lätta toner av torkade frukter.

Munkänslan är stor med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Hmm... det här känns egentligen mer som ett barley wine än en DIPA, men det finns en rejäl humlekaraktär så jag kan förstå betäckningen DIPA ändå. Jag tycker dock att det är riktigt njutbart och jag kan verkligen rekommendera att dela på en flaska med en god vän och bara sitta och smutta och njuta.

Betyg? 4 av 5!

Pris: 99 kr för 355 ml på krogen.

16th Anniversary Wood Aged DIPA

Detta måste vara ett av de längsta namnen på ett öl som jag sett hitills. Hela namnet, inklusive bryggeri utan förkortningar, blir alltså Great Divide 16th Anniversary Wood Aged Double India Pale Ale. Ölet är alltså en DIPA på 10% (8,5% enligt importören Great Brands) lagrad med ekchips.

Just fatlagring och andra typer av lagringar som på ett eller annat sätt inkluderar trä på ett eller annat sätt är som tidigare nämnt en stark trend inom dagens mikrobryggerikultur. Det som jag tror är anledningarna till detta är att det för det första ger en annan dimension till vissa öl och att det för det andra får ett annars mediokert öl att verka vara något alldeles särskilt.

I det här här fallet handlar det om en DIPA, något som gör att jag helst inte vill att lagring är med någonstans i titeln överhuvudtaget då humlen kommer bäst tillrätta om den är så färsk som möjligt. Dessutom vill jag ha mina DIPO:r ganska brutala och superbeska med en fräsch humlearom.

Nåja, egentligen ska man inte ha några förutfattade meningar även fast det är svårt ibland. Vi kör igång med en recension!

Färgen är kopparröd med ett litet beige-aktigt skum. Skummet lämnar vissa rester på glaset under tiden man dricker den.

Doften innehåller inte helt oväntat mycket av både amerikansk humle och karamellmalt. Humlen drar åt tallbarr och cirtusfrukter men dränks nästan av träiga vaniljtoner från ekchipslagringen. Alltihop rundas av med stora toner av toffeekola från karamellmalten.

Smaken är oväntat bitterbesk med en rejäl bakgrund av kola och karamellmalt. Tyvärr så är inte humlekaraktären så komplex utan man känner främst toner av tallbarr och gräs men även dessa smaker har svårt att slå igenom karaktären av vanilj och kokos som kommer från ekchipslagringen.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och lite lätt stickiga.

Hmm... nej varken jag eller David blev direkt superimponerade av denna skapelse. Dock vet jag inte om idén är särskilt bra varken på papper eller i verkligheten. När dessutom priset ligger på 92:90 för en bomber så är det med visst vemod man inser att det är bland de sämre DIPO:r man druckit.

Betyg? 3,4 av 5. Småtrevligt, men "wow-upplevelsen" uteblir.

Double Trouble

Dubbelt trubbel i form av en DIPA - visst låter det spännande? Founders är bryggeriet som gjorde en lite lätt lustig debut på Systembolaget med Breakfast Stout som bara efter ett par dagar blev bortplockad från hyllorna på grund av barnet på etiketten.

Denna gång är det dock inte från Systembolaget jag fått min flaska utan via en privatimport från Brill & Co. Double Trouble är en DIPA på 9,4% och 86 IBU från det välrenommerade bryggeriet Founders i Michigan.

Hursomhelst, nog med nördiga fakta, nu är det dags för en recension!

En lätt disig orange färg med ett massivt vitt skum är det första som når ögat. Det blir även en hel del skumrester på glaset.

Doften består av humle och ännu mer humle - fast med finnes. Det finns även en frisk maltkropp som gör sig påmind i form lätta toner av söt kakdeg. De aromer från humlen som jag hittar i doften är främst grapefrukt, kiwi och nyklippt gräs.

Mmm, här var det beskt! En rejäl bitterbeska som balanseras finfint av en medelstor maltkropp är det första som möter munnen. Det märks verkligen att det här är en genomtänkt DIPA - allt är i balans. Från de första fruktiga humletonerna till den beska och maltiga avslutningen. En läskande DIPA helt enkelt.

Ölet är medelfylligt till fylligt. Kolsyrehalten är medel med många små, lätt stickiga, bubblor.

När en DIPA är såhär bra så vill nästan smaklökarna göra en liten glädjedans. Det märks verkligen att det är en färsk DIPA då humlen känns härligt frisk och har lite extra "sting".

Vad blir betyget när en DIPA är såhär bra då? Jo, det landar på 4,2 starka poäng av 5.

Hoppin' Frog Mean Manalishi

Fredrik och jag bestämde oss för att träffas och prova ett par öl i onsdags. Vi inledde litet smått med att dela på en Smörpundet Lagrad Årgångsporter 2007 som jag hade kvar sedan i våras. Det var helt klart fortfarande ett lätt, trevligt och ganska smakrikt öl för stilen. Definitivt bland Nynäshamns bättre öl!

Men det tog inte slut med det - något extremare öl skulle provas innan kvällen var slut. Först ut var "Dubbel-IPA:n" Mean Manalishi från Hoppin' Frog. Det är också det första öl jag provar från det bryggeriet.

Ölet är bärstensfärgat med ett medelstort beigevitt skum. En del skumrester på glaset.

Doften är väldigt trevlig! Mycket "grön" humle; juicig tropisk frukt (framförallt ananas) är det första som slår mig. Det är även drag av persika, citrus, grapefrukt och tallbarr. Jag känner också en ton av fruktgodis.

Smaken är tydligt bitter med mycket tropisk frukt, ananas, persika och tallbarr. Det finns också lätta toner av karamell/kola och fruktgodis i bakgrunden. Avslutningen är rejält besk - ja, till och med ganska brutal och den sitter kvar länge.

Kroppen är ungefär någonstans mellan medelfyllig till fyllig. Kolyran är medelstark med mycket små bubblor. Det gör att det känns ganska uppfriskande.

Det här är ett riktigt bra exempel på stilen i mitt tycke - och flaskan känns dessutom riktigt färsk och inte alls trött. IBU:n på 168(!) låter väldigt galet i mitt tycke dock. Kan det stämma?

Betyg? 4,2 av 5.

Port Brewing: Hop 15

Härligt att David och Alex fixade fram denna, och extra kul att jag får chansen att recensera. Det är såklart Hop 15 jag pratar om. Förväntningarna var sjukt uppskruvade - vilket kanske inte alltid är bra. Skulle denna öl leva upp till hypen här på bloggarna? Här är svaret:

När ölen hälls upp har den en ganska mörk orange färg och ganska mycket jästfällning följer med ner i glaset. Skummet är stort och vitt/beige och ser riktigt härligt ut. Flaskan ser grym ut den med!

Doften är trevlig, men inte lika kraftfull som väntat. Det finns mycket toner av tallbarr, grapefrukt och citrustoner. Det finns också en viss maltighet som drar åt karamell-hållelt. En lätt besvikelse, man ville ha den där humle-dofts-chocken.

Smaken är dock förträfflig, massvis med grapefrukt, cirtrusfrukter, tallbarr och nästan lite träighet från humlen. En viss sötma finns också, som drar åt det karamelliga hållet och nästan blir lite mycket. Saknade de där riktiga tropiska dragen och förväntingarna gjorde nog att man förväntade sig något galet bra.

Hercules DIPA som kom i slutet av förra sommaren var nästan bättre/roligare, men det är klart, det var ju bland det första jag provade inom stilen. Ändå är detta såklart ett väldigt bra öl och tusen tack till David som delade med sig och till Alex som privatimporterade den.

Vad blir då betyget? Det blir 4,2 poäng av 5 möjliga, ett mycket bra öl, som tyvärr inte riktigt nådde upp till varken mina eller Davids förväntningar. Har förresten börjat ta bilderna med min iPhone 3G, tycker det fungerar hyggligt faktiskt, dock har jag tankarna att införskaffa en bra begagnad systemkamera.