Mikkeller Hoppy Lovin' Christmas

Normalt sett förknippar man julöl med mycket mörk malt, kryddor och hög alkoholhalt. Mikkeller vågar sig på att göra saker och ting lite annorlunda. Med en av hans senaste julöl Hoppy Lovin' Christmas tänjer han verkligen på gränserna för vad vi förväntar oss av en julöl. Det är nämligen en IPA på 7,8% bryggd med ingefära och tallbarr!

Färgen är disigt ljusorange med ett cirka en och en halv finger högt skum. Det blir endast lätta skumrester på glasets insida.

Doften är först tydligt humlig med inslag av citrusfrukter och vinsbärsblad men sedan uppenbarar sig den tydliga ingefärsdoften med sin kraftfulla, ganska distinkta, karaktär. Även lite tallbarr gör sig påminda tillsammans med en trygg bakgrund av karamellmalt.

Smaken är mindre besk än vad doften antyder och det finns gott om sötma att balansera beskan från humlen, den starka kryddigheten från ingefäran och de tjärva inslagen av tallbarr. Ölet avslutar sött men ändå friskt.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Mmm... Det här var inte dumt alls. En något "ljusare" julöl - ungefär som att fira julen utomlands. Gott!

Betyg? 3,8 av 5!

Pris: 50 kr för en galopp på krogen.

Mikkeller Black Hole

Så, dags för lite ölrecensioner av öl jag druckit de senaste veckorna men som inte hunnit med att recenseras än. Ett av dem är Mikkeller Black Hole som är en i mängden av kraftiga imperial stout från Mikkeller.

Det är som sagt en imperial stout som ligger på höga 13,1%. Förutom de vanliga ingredienserna som malt, humle, jäst och vatten är ölet bryggd med trevliga ingredienser såsom havre, honung, kaffe, råsocker och vanilj. 

Låter det spännande? Om inte kan ni sluta läsa nu. 

Vätskan är nästintill svart med ett drygt fingerhögt skum. Skummet är ljusbrunt och lämnar inga skumrester på glasets insida. Det är rejält med jästfällning i ölet och man ser små bitar av jäst som cirkulerar i glaset. 

Doften är massiv... En våg av jordigt kaffe, vanilj och honung fullkomligt bombarderar nästborrarna och innan man vet ordet av kommer också brända och karamelliserade toner och gör sig påminda och utgör en kakafoni av dofter. 

Smaken är oväntat söt och man kan tydligt urskilja bland annat kaffe, vanilj och honung bland de kraftigt rostade, nästan brända, smakerna. Trots ölets kraftiga sötma finns det en härlig balans i det hela. 

Ölet är rejält fylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Mmm... Det här är verkligen en hel efterrätt i sig självt! Det passade utmärkt efter maten som bestod av lammrostbiff med fetaostcreme och potatis med rostad vitlökssås. En ruskigt bra imperial stout helt enkelt!

Betyg? 4,4 av 5! Snorbra!

Pris: 149 för 37,5 cl på krogen. 

Mikkeller + Three Floyds Boogoop

Samarbetsbrygder är något som verkligen är på tapeten just nu och det finns ett otal samarbeten. Mikkeller är inblandad i många av dem och så även i denna, här samarbetar han med högt ansedda Three Floyds som bland annat har bryggt Dark Lord.

Vad har samarbetet resulterat i då? Jo, det är ett öl vid namn Boogoop som kommer sig av att den är bryggd med bovete. Den är klassad som ett barley wine och ligger på 10,4%. Lustigt nog är den, trots att Three Floyds har eget bryggeri, bryggd hos De Proef.

Hursomhelst, dags för en recension!

Färgen är disigt orange med ett två fingrar högt vitt skum. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften är frisk och rejält humlig! Det finns tydliga inslag tropiska frukter, krusbär och tallbarr. Det finns också en lite lätt diffus ton som jag inte riktigt kan sätta fingret på, jag misstänker att den kommer från bovetet men jag tycker den påminner om hembakade kolakakor.

Smaken är rejält besk med sköna fruktiga inslag från humlen. Precis som doften så bjuder även smaken på rejält med tropiska frukter och krusbär med en efterbeska med tydliga drag av grapefrukt och tallbarr. Malten får helt klart stå tillbaka för all humle och jag känner främst inslag av ovan nämnda kolakakor när jag kommer till malten.

Ölet är rejält fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Ah... det här är riktigt, riktigt bra! Men i ärlighetens namn känns det mer som en DIPA än ett barley wine då jag saknar det tydliga djupet i maltprofilen som även de mest humlade amerikanska barley wines brukar bjuda på. Detta blir dock inget minus för det är ett förbannat bra öl helt enkelt och jag hoppas ni fick tag på någon flaska för den slutsåld sedan länge.

Betyg? 4,2 av 5! Kalasbra!

Pris: 99 kr för 75 cl på Systembolaget. Slutsåld.

Spontancassis

Att ta en öl sådär lite spontant kan vara riktigt trevligt men även planerad öl kan vara spontana, åtminstone om man ser till jästen. Skämt åsido, det är dags för ännu en recension från det senaste exklusiva släppet på Systembolaget.

Precis som titeln på inlägget antyder så är det Spontancassis från Mikkeller det handlar om. En spontanjäst öl på 7,7% kryddad med svarta vinbär.

Nog tjötat, dags för en recension!

Färgen är djupt lilaröd med ett två fingrar högt ljusrosa skum. Det blir inga skumrester på glasets insida att tala om.

Doften är syrlig och frisk med tydliga inslag av svarta vinbär. Utöver detta så finns det som sig bör en hel del funkiga jästiga toner med inslag av ladugård och hästfilt.

Smaken är även den syrlig eller sur rättare sagt med rejäla inslag av svarta vinbär. Det finns även fina toner av citron och ladugård. Ölet avrundas av en lätt ek-karaktär som liksom binder ihop alla smaker.

Ölet är relativt lätt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är friska och lätt stickiga.

Mikkeller fortsätter att hålla en hög nivå när det gäller hans spontanjästa öl. Precis som Spontanale som vi skrev om för ett tag sedan känns denna öl geniun och välgjord och inte som något misslyckat försök att göra lambik.

Betyg? 3,9 av 5!

Pris: 69:90 för 37,5 cl på Systembolaget.

Mikkeller Spontanale

Den danska fantombryggaren Mikkeller behöver egentligen ingen närmare presentation. Antalet öl som kommit från denna bryggare gör att jag inte hunnit med att prova mer än några få procent av det som finns/funnits då jag i många fall varit begränsad till utbudet på Systembolaget och Bishops Arms i Karlstad. Spontanale är ett öl i Gueuze-stil och är faktiskt inköpt på Vinmonopolet i Oslo i somras. Alkoholhalten är 5%. Kan Mikkeller bemästra även denna stil?

Ölet är lätt grumligt gult i glaset med ett litet vitt skum. Det lämnar inte så mycket rester på glaset.

Doften är typiskt funky med toner av gröna äpplen, krusbär, citron och stall. Det doftar verkligen som en vanlig geuze från ett traditonellt lambicbryggeri och då är det svårt att inte få ett leende på läpparna.

Smaken är rejält syrlig och torr med mycket gröna äpplen och krusbär som får tungan att krulla ihop sig. Det finns också lätt inslag av trä, den typiska tonen av stall samt något som drar åt ost.

Kroppen är lätt med livlig kolsyra som pirrar på tungan.

Helt klart ett väldigt trevligt öl som kanske inte når upp till de bästa "riktiga" lambic-ölen därute - men jag vågar påstå att avståndet till dessa inte är så långt. Rekommenderas!

Betyg? 3,8 av 5.

Pris: 64 NOK på Vinmonopolet i Norge.

Mikkeller George! Barrel Aged (Bourbon Edition)

Nya öl från Mikkeller är alltid spännande, särskilt när man vet att det är några av de lite mer speciella ölen. Detta är just en sådan, nämligen Mikkeller George! Barrel Aged Bourbon Edition - en imperial stout på 12,12% lagrad på bourbon-fat.

Låter det intressant? You're about to find out!

Strålen som sakta rinner ur flaskan ner i det lilla snifterglaset är mörk på gränsen till svart. Skummet är brunt och cirka en finger högt, det lägger sig efter en stund till en fin skumkring. Inga skumrester.

Mörk choklad, hårdrostat kaffe, vanilj och bourbon i största allmänhet är det första som möter näsan. Sedan kommer det även trevliga toner av brända mandlar och även en viss humlearom åt det amerikanska hållet.

Smaken är stor på gränsen till enorm med stora mängder mörk choklad och jordigt kaffe som rundas av med en underbart len ton av vanilj och ek. Även i smaken finns något som påminner om brända mandlar - något som jag ofta hittar i bourbon-fats lagrade imperial stous. Det finns också en viss beska från humlen, men den stör inte utan kompletterar istället de andra smakerna.

Ölet är rejält fylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

När jag dricker såhär bra imperial stout så blir jag alldeles sprallig och till mig, det är bara såå gott! Utan att överdriva så är det bland det godaste jag druckit i år.

Betyg? 4,6 av 5!

Pris: 99 kr för 250 ml på krogen.

Mikkeller Beer Geek Breakfast (fat)

Det har varit tyst en längre period på bloggen, detta beror på att David är och jobbar i Norge samt att jag har haft väldigt mycket att göra med mina studier. Nu är det dock dags för ett par recensioner och lite annat smått och gott som är på g.

Beer Geek Breakfast är ölet som detta inlägg ska handlar om. Detta var det första ölet från Mikkeller som jag provade, och jag fastnade direkt! Tyvärr köpte jag bara en flaska då (2008 någongång) och har inte druckit den sedan dess. När jag såg att Bishops Arms Karlstad hade den på fat var jag bara tvungen att köpa ett glas! Men hur var den då?

Vätskan är svart med ett en och en halv finger högt skum. Skummet är tätt och brunt, det lämnar vissa rester på glasets insida.

Jordigt kaffe, choklad och vanilj med inslag av lätt sockrade havregryn är det första som möter näsan när man börjar dofta på ölet. Ölet har överlag en väldigt trevlig rostad doft, det finns även lätt rökiga inslag.

Smaken är dominerad av jordigt kaffe, choklad och vanilj men det finns även tydliga drag av amerikansk humle i bakgrunden. Eftersmaken är full av kaffe och lätt rökiga toner med en rejäl efterbeska.

Ölet är fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Mmm... det här är bara så gott! Jag önskar verkligen att denna fanns som en standardstout i Systembolagets sortiment för denna vill man bara dricka om och om igen!

Betyg? 4,1 av 5! Mmm...

Pris: 80 kr för 40 cl på krogen.

Mikkeller Koppi Tomahawk x Odoo Shakiso Coffee IPA

Senaste ölet i den danska fantombryggaren Mikkellers portfölj är en kaffe-IPA vid namn Koppi Tomahawk x Odoo Shakiso Coffee IPA. Ölet är bryggt på/av De Proefbrouwerij i Belgien, likt de flesta av Mikkellers öl, och är för övrigt ett samarbete med kafferosteriet Koppi i Helsingborg. Kaffet - Odoo Shakiso - kommer från Etiopien och är ekologiskt odlat.

Vätskan är lätt grumligt orange med ett stort beigefärgat skum. Det lämnas små rester på glasets kanter.

Doften visar prov på klassiska IPA-toner: tallbarr och kåda. Det finns också vissa friskare inslag av apelsin och en lätt parfymerad ton. Kaffetonen är dock väldigt svag, men det går att finna om man letar.

Första smakerna som slår mig när ölet hamnat i min mun är tallbarr och grapefrukt. Precis som i doften finns det inte några övertydliga kaffetoner, utan mest en fadd aning av att det svarta guldet varit med i tillverkningsprocessen. En viss ton av karamell går också att finna. Eftersmaken bjuder på en lång och kraftig beska.

Munkänslan är medelfyllig med mjuk, medelstark kolsyra.

Jag vet inte riktigt. Först hade jag förväntat mig en kraftigare kaffekaraktär än detta, men efter att ha läst några recensioner (och påverkats?) ändrades förväntningarna en aning. På något sätt känns det som om kaffet inte tillför något särskilt och slutresultatet känns litet intetsägande, men det är ju inte dåligt.

Betyg: 3,0 av 5.

Pris: 39 kr för 33 cl på Systembolaget.

Grilla i påsk?

Många av er kommer förmodligen liksom jag, om vädret tillåter, plocka fram grillen nu i påsk. Detta med rätta, det har varit en lång och kall vinter och nu lockar ledighet och festligheter.

Vad ska man då dricka till de grillade revbensspjällen, de kryddiga korvarna eller den marinerade fläskkarrén? Eller varför inte oxfilé, fläskfilé eller lammracks? Givetvis beror det på hur man kryddar köttet och vad man har för tillbehör, men här är tre klockrena öl att dricka till de olika läckerheterna!

Nanny State: En alkoholfri men defintivt inte smakfri öl från BrewDog. Ska du köra eller av annan anledning inte dricka någon alkohol i helgen är detta ölet för dig. Denna kommer garanterat att bryta av skönt mot lite fetare matträtter med olika röror och såser. Pris: 11:50 för 33 cl på Systembolaget.

Brakspear Bitter: En bitter på 3,4%, och en av de godaste inom stilen som man kan få tag på i Sverige. Denna kommer att passa fint till olika sorters korvar och kött i lite mildare marinader. Ett extra plus är att den finns i de flesta välsorterade matvaruaffärer. Pris: Runt 20:- för 50 cl i dagligvaruhandeln.

Mikkeller Green Easter: En rejält humlad IPA på 7%. Detta är den starkaste och smakrikaste ölen på listan, den kommer att passa perfekt till lite starkare rätter med mycket chili och andra kryddor i. Pris: 37:90 för 33 cl på Systembolaget.

Egentligen skulle listan kunna vara bra mycket längre, men det här är mina bästa tips inför helgens grillande!

Mikkeller Green Gold

Det första ölet som dracks under vårt besök på Bishops Arms i Karlstad var Mikkeller Green Gold, en IPA från den välkände danske fantombryggaren Mikkel Borg Bjergsø. Det här ölet har, liksom många av Mikkellers andra öl, bryggts på det belgiska bryggeriet De Proefbrouwerij. För övrigt kommer ölet på Systembolaget till påsken, då under namnet Mikkeller Green Easter IPA.

Ölet är bärnstensfärgat och något grumligt med ett medelstort vitt skum. När man snurrar på glaset fastnar det en del skumrester på insidan.

Doften är grön, fräsch och fruktig. Mycket apelsinskal, mandariner, citrus och tropisk frukt. Det finns också lite kakig malt samt karamell.

Smaken drar åt ett liknande håll, men med lite mer gräsiga och blommiga toner. Det finns gott om mandariner och tropisk frukt även här, och beskan känns balanserad och mjuk tillsammans med den fräscha fruktigheten. Det finns dock en viss aning av lite råare, jästiga toner (men inte på ett dåligt sätt).

Ölet känns medelfylligt i munnen och kolsyran är medelstark - inte för mycket, inte för lite, med små bubblor.

Ja, det här var minsann ett trevligt öl från Mikkeller. Kan vara värt att köpa på sig någon flaska när det kommer i påsk.

Betyg: 3,9 av 5.

Ölkulturs Videoblogg 2011 avsnitt 2: Mikkeller Black Tie

Precis som mitt inlägg med namnet Tillbakadragen videoblogg! antyder så har jag i ett par veckors tid försökt få till ett nytt avsnitt av videobloggen. Allt har varit inspelat och klart i snart två veckor men på grund av strul med ljudet i diverse videoredigeringsprogram och så vidare har jag valt att inte publicera det på bloggen.

Nu är det dock dags. Det blir flummigare och rörigare än vanligt men jag känner också att kvaliteten överlag har blivit högre! Tills vidare blir avsnitten inte längre i HD-kvalitet, men nära nog. Anledningen till detta är bland annat ljudproblem.

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 480p för bästa kvalitet. Ds

Tomtens homie

Eller hur skulle man annars tolka denna moderna tolkning av en belgian strong ale? Mikkeller presenterar sin julöl Santa's Little Helper såhär:

"Santa's Little Helper 2010 is a dark, strong Belgian ale lightly spiced with Christmas spices. Enjoy it now or keep it in the cellar for many years to come."

Låter inte detta lovande så säg?

Strålen som sakteligen fyller upp glaset har en mörkbrun färg, men medan glaset fylls upp verkar den mer svart än brun. Det beige-aktiga skummet lämnar rejält med rester på glasets insida.

Doften är riklig men balanserad av julnötter, kanel, muskot, apelsinzest och belgojäst. Dock finns det, som alltid med Mikkeller, en modern twist på det hela. Alla dessa godsaker balanserad upp av en stram humlighet som drar åt det tyska hållet. Även om det inte är någon humlebomb så är den betydligt mer humlig än en vanlig belgare.

För ovanlighetens skulle så är faktiskt smaken bättre än doften - inte helt sällan så brukar ju fallet vara det omvända. Här känner man stora toner av främst julnötter från den rostade malten, torkade frukter och apelsinzest men även en gräsig humlighet och en rejäl touch av belgojäst. Apelsinzesten märks extra mycket i eftersmaken tillsammans med en lätt restsötma.

Ölet är fylligt. Kolsyrehalten ligger någonstans kring medel med små, lätt stickiga bubblor.

Mmm! Det här är verkligen något jag kan rekommendera. Trots att det är väldigt många olika dofter och smaker som trängs för att komma fram så är det fortfarande ett väldigt balanserat öl som det handlar om. Passar nog utmärkt till julbordets alla ostar och chokladpraliner.

Betyg?

4.o av 5 - väldigt gott redan nu men kan nog bli fantastiskt med lite lagring!

3 Små Rum del 2

Gnoff och Rickgordon spekulerar.

Bäst att smida medan järnet fortfarande är varmt så att säga! Hursomhelst, utan för mycket krusiduller tänkte jag fortsätta att berätta lite om ölen och sällskapet på 3 Små Rum i fredags. Det finns ju trotsallt en del att prata om.

Jo, någonstans där efter Dugges High Five! fick jag idéen att vi borde dela på något. Sagt och gjort så blev vi totalt fem (eller var det sex?) personer som bestämde oss för att dela på en flaska AleSmith Wee Heavy. Dock verkade det inte finnas någon på kylning så den fick åka in i i kylen in stund. Under kylningen började Rickgordon och jag började bli lite hungriga, vegitarian som han är så beställde han in deras vegitariska hamburgare och jag var inte sen att hänga på - det är alltid roligt att prova något nytt! Hamburgaren var väldigt god och den sköljdes ned med en Brandmästare Andréns Törstsläckare.

Bara några sekunder efter att maten var uppäten var det dags att börja dofta och smaka på Wee Heavy som hade hällts upp medan Rickgordon och jag fortfarande smaskade i oss det sista av maten. Wow säger jag bara! Vilken maltbomb! Stora karamelliga toner med inslag av kanderade nötter, torkade frukter och fin mjölkchoklad. Allt i en väldigt trevlig balans med en nästintill obefintlig alkoholkaraktär. En liten recension kommer!

Hmm... Ja vad hände sen då? Här började folk gå skilda vägar och kvar på 3 Små Rum blev Rickgordon, Rolf och jag. Vi var sugna på mer. På Rickgordons initiativ gjorde vi en liten blindprovning (ja jag vet, inte bästa läget för en sådan, men gott och kul var det) av 3 olika öl för runt 100 kr flaskan. Här börjar det bli lite suddigt att gå in exakt på vad vilka öl smakade men de öl vi provade var iaf Mikkeller De Struise DSB, Zywiec Porter och Weltenburger Kloster Asam Bock. Det enda jag lyckades gissa rätt på var Zywiec Porter efter att Rickgordon hintat om att den var från Polen. En liten lustig grej var att vi alla tre fann att den hade lite väl mycket järn i eftersmaken för att vara riktigt njutbar. Asam Bock var också väldigt trevlig, typiskt maltig bock-karaktär.

Kvällen avslutades med att svågern (som inte alls är särskilt ölintresserad) dök upp och då kände jag att jag ville chocka honom lite. Han skulle få prova burköl (som väl är vad han brukar dricka)! Men inte vilka burköl som helst utan Dale's Pale Ale och Gordon från Oskar Blues. Han blev minst sagt konfunderad men tyckte märkligt nog att Gordon (ölet alltså, no pun intended) var godare än Dale's. Här började kvällen nå sitt slut och jag vill återigen passa på att tacka alla som kom och gjorde fredagen till en kväll att minnas. Ni är grymma. Dessutom ett extra stort tack till Reza för hans oerhört trevliga bemötande och service!

Ett sista inlägg om mitt Göteborgs-besök kommer snart.

Senare tillägg: Eventuella språkliga fel redigeras senare då jag är för trött för att korrekturläsa texten just nu.

Att dricka ett lagringsobjekt

För lite drygt två år sedan köpte jag och David en flaska vardera av Mikkeller 黑 när den kom till Systembolaget. Målet var att dricka en flaska och sedan spara en flaska ett år eller två för att se hur den hade utvecklats. Så kom dagen, igår hade det gått två år och ett par månader och vi kände att det var dags att prova den andra flaskan som stått i rumstemperatur till stor del av tiden.

När det började bli dags att prova den så var det lite blandade känslor som dök upp. Frågor som "skulle den bli ännu bättre om något år till?" och "kommer man få chansen att prova den igen?" började dyka upp. Det var dock då vi bestämde oss för att äsch "det är ju bara en öl". Men är det så enkelt? Detta är något som jag började funderar redan i mitt förra inlägg, alltså skillnanden mellan ett "bruksöl" och ett samlingsobjekt/lagringsobjekt/raritet. Hursomhelst, poängen är att ju längre man lagrar ett öl och bygger upp förväntningar om hur det ska vara när man dricker det - ju mer emotionellt värde investerar man i ölet.

Denna "investering" kan till slut bli så stor att känns nästintill vemodigt att dricka ölet, och det var just detta som hände David och mig. Men det var någonstans där som vi bestämde oss för att det var bäst att dricka upp den innan det emotionella värdet blev alltför stort. Det är ju trotsallt bara en flaska öl vi pratar om. Eller?

Nej, nu är det dags för recensionen av vår lagrade Mikkeller 黑. Jag kommer även att lämna lite utrymme i inlägget för David om han vill lägga in några funderingar/kommentarer.

En kolsvart stråle fyller så sakteligen glaset och det enda skum som bildas är en pytteliten skumring. När man snurrar lite på ölet i glaset bildas en mörkbrun hinna som sakta glider ner över glasets innerväggar.

Russin, portvin, mörk choklad och tunga oljiga toner är vad näsan först uppfattar när man börjar dofta på ölet. Doftar man en lite längre stund så börjar hjärnan spela en spratt och man känner enorma toner av just portvin och russin och det är nästan svårt att förstå att det är ett öl vi har att göra med.

Det första som slår en när man först smakar på ölet är hur sött och vinöst det faktiskt är. Sötman består i någon slags russin-aktig smak tillsammans med stora toner av mörk choklad och portvin. Det finns även inslag av fikon inlagda i konjak.

Fylligheten är stor. Kolsyrehalten är låg.

Ibland känns det som att man saknar ord för att beskriva ett öl och just denna är ett sådant fall. Portvin, mörk choklad och russin är det närmsta jag kommer att beskriva de många smaker som trängs och samsas om att få komma till sin rätt. Trots att de värmande alkoholtonerna hela tiden gör sig påminda så blir det aldrig jobbigt att dricka, tvärtom, det blir som att sippa på en härlig whisky eller ett bra portvin. För det är väl något sånt man får se den som, inte en "vanlig" imperial stout.

Nåja, vad blir det för betyg på denna skapelse då? Jo, det hamnar någonstans kring 4,0 av 5.

Davids tankar: Det finns väl inte så mycket att tillägga efter Fredriks recension. Personligen var jag nog mest skeptisk av oss båda till att dricka ölet redan nu - det är trots allt 17,5% och borde klara av ett antal år till innan de börjar bli tråkigt. Jag var dock positivt överraskad över att det ändå har hänt saker på de drygt 2 ½ år som ölet stått hemma hos Fredrik. Det var betydligt vinösare och faktiskt mer balanserat än som ny. Alkoholen hade helt klart redan rundats av, även om man såklart inte kommer ifrån en viss ton i ölet. Jag skulle dock beskriva det som den har gått från väldigt "het" till att bli mer "värmande" och det är positivt enligt mina smaklökar. "Som ett portvin gjort på en obscen mängd mörk malt" skrev en person om ett liknande öl en gång i en nu sedan länge insomnad öltråd på ett forum - och det är också en bra beskrivning av Mikkeller Black.

Mitt betyg? Tja, tro det eller ej, men det blir också 4,0 av 5. Lite tråkigt att det blir exakt samma, men som vanligt skall betyg tas med en nypa salt.

Mikkeller Black Tie

Efter många om och men fick jag tillslut hem några flaskor Black Tie från en privatimport som en ölbroder, Magnus Larsson, gjorde tidigare i våras (innan vi fick reda på att den skulle komma till Systembolaget).

Det är inte varje dag man dricker en brutal imperial stout på 11,5% och när den är brygd av den danske fantombryggaren Mikkel Borg Bjergsø så skruvas förväntningarna upp en aning.

Nu ska jag inte hålla er på sträckbänken längre utan här är recensionen av denna fullmatade öl!

Strålen som lite lätt trögt rinner ut hur flaskan har en nästintill kolsvart färg med vissa rödskimrande toner. Ölet lämnar enbart små, små skumrester på glaset.

Whisky, honung och rejäla mängder bitter humle är vad som möter en när näsan långsamt närmar sig glaset. Det finns såklart även brutala mängder av rostad malt och karamellmalt. Det är en rejält komplex doft vi har att göra med och det mesta är i harmoni utom möjligtvis de stora humletonerna.

Smaken gör en inte besviken utan det är precis så bra som man kan förvänta sig. Massiva toner av rostad malt med stora inslag av whisky och honung. Det finns även en rejäl bitterbeska med humle som drar åt det lite kryddigare hållet. Avslutningen är whiskyfet och gräddig med en viss restsötma.

Ölet är fylligt - precis som sig bör för stilen. Kolsyrehalten är medel med små, mjuka bubblor.

Mmm... Detta är något man vill njuta länge av. Därför häller jag upp halva flaskan och täpper till resten med kapsylen och ställer in flaskan i kylen för att dricka den senare ikväll. Tror inte denna kommer förlora nämnvärt på den lilla mängd kolsyra som försvinner på de få timmarna den får stå i kylskåpet.

Vad blir då betyget? Jo, någonstans runt 4,4 av 5 vill jag ge den. Värmande och gott! Perfekt för en mulen sommardag.

Mitt i månaden-nyheter den 14:e maj

Systembolaget forsätter att pumpa ut nyheter, denna gång är det dock både spännande och relativt prisvärda grejer det handlar om. Listan ser ut såhär:

• Samuel Smith Yorkshire Stingo, 8%, 550 ml, pris: 59:90
• Mikkeller 1000 IBU, 9,6%, 375 ml, pris 99:-
• Herslev Bryghus Sparrisöl, 5,5%, 500 ml, pris: 55:30
• Herslev Bryghus Majbock, 7%, 500 ml, pris: 49:90
• Amager Rugporter, 8,5%, 500 ml, pris: 67:20

Det öl som faktiskt fångar min (och säkert många andras) uppmärksamhet mest är såklart Herslev Bryghus Sparrisöl. Tydligen är denna brygd i samarbete med en dansk grönsaksodlare och ska vara någon form av veteöl kryddad med sparris. På ratebeer är omdömena väldigt blandade och jag blir ganska sugen på att köpa en flaska och prova själv.

Förövrigt känns det lite som att Mikkeller 1000 IBU lockar litegrann den med, jag har bara hört gott om den här på bloggarna så. Rugporter från Amager Bryghus känns också ganska lockande faktiskt. Det är verkligen ett kul och lite lätt udda släpp denna gången. Bra jobbat Systembolaget!

Mikkeller Jackie Brown

När Mikkeller sätter igång och brygger så blir det ofta spännande öl, ofta åt det extrema hållet, men inte denna gången. Det är dock inte alltför ofta som vi får tillgång till hans öl på Systembolaget. Denna gång får vi det dock, med råge, de lanserar en öl i det fasta sortimentet.

Brown ale var det ja, Jackie Brown närmare bestämt. Just brown ale är något som vi inte haft så mycket av på Systembolaget. Så, detta är verkligen ett kul initiativ. Men hur är den då?

Färgen är djup med ett enormt stort beige-aktigt skum. Skummet lämnar rejält med rester på glaset.

Doften är stor och humlearomatisk med nästan kryddiga humletoner. Det finns även inslag av karamellmalt och ananas. Trevlig doft!

Smaken är även den väldigt humlearomatisk och kryddig. På något vis tycker jag den känns lätt belgisk också, kan nog ha att göra med att den är brygd på ett belgiskt bryggeri (tror jag?). Vidare så finns det trevliga toner av karamell och ananas.

Munkänslan är medel och kolsyran är medel till hög med många små men mjuka bubblor.

Det här var minsann inga fel. Förmodligen så är denna tillsammans med Nøgne Ø:s Imperial Brown Ale den godaste brown ale jag druckit.

Betyg? 3,85 av 5. Mycket trevligt!

Intressant nyhet från Mikkeller

Läste på Ratebeer om en ny serie öl från Mikkeller kallad "Yeast Series" - en uppföljare till den tidigare "Single Hop"-serien. Som ni kanske förstår liknar konceptet den tidigare serien - men här är det jästtypen istället för humlesorten som byts ut mellan ölen. För att förtydliga: Det är samma grundrecept till alla öl i serien. Jästsorter som skall användas är lagerjäst, amerikansk alejäst, belgisk ale/trappistjäst, weissbierjäst och sist men inte minst Brettamonyces(!).

Tyvärr har jag tidigare bara haft möjlighet att prova ett öl i Single Hop-serien, men jag hoppas få prova ett par till så småningom, liksom något från den här nya serien som i mitt tycke nästan låter ännu mer intressant.

Mikkeller Til Via Fra

Til Via Fra kanske någon undrar vad jag menar med, Fra Til heter den väl ändå? Nja, enligt Mikkeller är det samma etikett som förra året, men däremot är det ett nytt öl - så jag får väl lita på det.

Ölet är närmast svart i glaset; den brunfärgade skumkronan är stor och lämnar en del rester på glaset. Ser väldigt inbjudande ut, precis som jag minns Fra Til.

Doften är främst väldigt kryddig, samtidigt som den är rostad. Choklad, kaffe och andra rostade toner bjuds man på. Doftar helt klart en del jul tack vare kryddorna, men det blir inte överdrivet utan malten och en lätt humleton kompletterar detta bra.

Smaken visar prov på en trevlig maltprofil tillsammans med en del kryddor. Choklad och kaffe blandas med en kryddighet som lyckas hållas på en nivå som inte blir för mycket. En viss humlighet märks, och avslutningen är besk.

Kroppen är medelfyllig till fyllig. Kolsyran är närvarande, men förhållandevis mjuk. Ganska len.

Ett riktigt trevligt öl, som får betyget 4,0 av 5!

För övrigt är ölet prissänkt från 79,90 til 63,90 nu - så ser ni någon flaska så rekommenderar jag att köpa en att prova nu när de reas ut!

Känn ingen sorg Göteborg... Det finns god öl!

Titeln kanske inte riktigt speglar innehållet i detta inlägg. Vart ska jag börja? Åkte ner i Göteborg i söndags, blev en väldigt spontan resa då vi hörde att sambons bror höll på att flytta där nere, vi åkte ner och hjälpte till en dag för att sedan få lite tid till nöjen i Göteborg-centrum med omnejd.

Det började när vi kom ner på söndageftermiddagen med att vi gick till Bishops Arms Järntorget för att äta deras Pasta Carbonara med Västerbotten-ost, den var utmärkt! Till detta drack jag en Nögne Ö India Pale Ale som dock inte var så färsk som man hade kunnat önska - den var bryggd i mitten av 2008 någon gång. Det gick ändå utmärkt att dricka och var inga som helst fel, det var bara det att den där riktiga humle-kicken hade avtagit, fortfarande massor av tropiska frukter och härlig humle dock. Efter detta funderade jag en lång stund på vad som skulle bli dagens andra och sista öl, efter en stunds funderade så bestämde jag mig för att det fick bli en Järntorgets Arbetarporter. Den var mycket bättre än vad jag mindes den från i våras, massor av choklad, kaffe och fudge-iga vaniljtoner.

Igår (läs tisdag) så begav sambon och jag oss iväg till stan för lite shopping och lunch. När klockan började närma sig 16.00 kände jag att jag ville ta mig till 3 Små Rum för att hälsa på Reza och dricka ett par öl, jag var särskilt inriktad på att prova ett par nya från Dugges. Så blev det också. Direkt jag kom in så beställde jag en kupa med Never Mind the Bollox! och den var precis så god som man bara kan tänka sig. Massvis med grapefrukt och bitter humle tillsammans med en lätt gräsighet, lite tallbarr och en väldigt lätt jästighet. Inte så tropisk som väntat, men ändå väldigt läskande och god. Sambon drack, på rekommendation av Reza, en Jacobins Kriek som hon tyckte mycket om.

Vad skulle då bli nästa ölet? Efter många om och men och mycket tittande i glasskåpet med all öl i så bestämde jag mig för att prova Mikkeller och De Struise Brouwers gemensamma brygd Elliot Brew. Ölet är enligt Rate Beer en IIPA/DIPA men jag vet inte riktigt om jag kan hålla med. Den är väldigt fruktig med inslag av tropiska frukter och ananas men främst så är den söt, väldigt söt. Det är en rejäl restsötma i ölen som gör att den inte känns som något annat jag provat i IIPA/DIPA väg, det finns även en viss jästighet och det är rejält med bottensats i ölet. Hursomhelst så var den väldigt god om än anorlunda!

Efter ovannämnda öl så var jag ju såklart tvungen att prova en ½ Idjit! från Dugges, särskilt eftersom den fanns på fat. Reza tappade upp den och den hade en kolsvart färg med ett fint beige-brunt skum. Reza skickade med par bitar mörk choklad som han tyckte jag skulle prova till ölen, de passade fint. Hur var den då? Den var alldeles underbar! Rejäl restsötma med stora rostade toner med inslag av mörk choklad och mörkrostat kaffe, även en viss (Amerikansk?) humlearom som var väldigt trevlig.

Det började bli dags att dra sig tillbaka då vi skulle iväg och käka mat tillsammans med sambons bror och hans sambo, dessutom kände jag av ölen jag hade druckit då de var ganska starka allihopa. Något mer ville jag ju ändå ha... Plötsligt kom jag på - Brandmästare Andréns Törstsläckare! En folköl på 2,8%, skulle den göra sig bra efter all denna starka öl jag druckit? Ja, tamejtusan, det gjorde den. Den var inte riktigt lika fyllig som bryggeriets andra öl, men ändå mycket fylligare än all annan folköl jag druckit tidigare. Den hade stora humletoner med en bra maltighet som balanserade den. En perfekt törstsläckare helt enkelt!

Som en liten anekdot så kom Mikael Dugge Engström själv in på 3 Små Rum och lastade in en låda öl samt en massa fat, så ni som bor i Göteborg har en massa god fatöl från Dugges att vänta er snart! Måste även passa på att tacka Reza för ett par trevliga timmar på 3 Små Rum, jag kommer snart ner igen! Samt till dig som orkat läsa dig igenom detta långa inlägg, ibland så bara forsar det med saker att skriva om.