Fräsch wit från Grimstad

Nøgne Ø behöver väl egentligen inte någon närmre presentation. Bryggeriet har ständigt levererat kvalitetsöl till oss ölnördar - kanske främst åt det extremare hållet. Nu är det emellertid en mindre extrem öl som skall recenseras; Nøgne Ø Wit är en witbier på 4,5% som (mycket traditionellt) kryddats med apelsinskal och koriander.

Vätskan i glaset är härligt disigt gul med ett litet vitt skum. Lite rester på glaset.

Doften har framförallt en fräsch, lätt syrlig citruston tillsammans med spännande kryddighet. Det finns inslag av apelsin, jäst, och viss ton av tvål som på intet sätt blir oangenäm.

Smaken är framförallt lätt syrlig och något torr med inslag av citrus och apelsin. Kryddorna finns där, men tar inte över och märks kanske inte lika tydligt som i doften. I avslutningen kan man till och med skönja en väldigt lätt beska.

Munkänslan är lätt, kolsyran är relativt kraftig med små bubblor som pirrar på tungan.

En trevlig och fräsh wit - kanske bland de bättre jag druckit inom stilen. Ett öl som får en vilja att tänka på en solig och varm vårdag (det är långt till det nu!) och inte den stundande hösten.

Betyg: 3,8 av 5.

Pris: Ca 40 NOK på butikskedjan Meny i Oslo.

Beer Here Vårwit

Christian Skovdal Andersen som tidigare legat bakom bland annat Ølfabrikken är mannen som ligger bakom Beer Here. Precis som Mikkeller så är Beer Here ett slags fantombryggeri som reser runt och brygger sin öl lite varstans.

Tyvärr så har jag inte fått chansen att prova så många öl från detta bryggeri, dock har jag provat en av de extremaste och det är Essentia Bina som var riktigt, riktigt god. Nu är det dock witbieren Vårwit som det handlar om, detta är en ofiltrerad skapelse som Christian bryggt nere i Skottland tillsammans med grabbarna (och hunden) på BrewDog.

Så efter att ha druckit en hel del IPA och liknande på sistone så såg jag fram emot att dricka något lättare!

Vätskan har en disig orange färg med ett medelstort smutsvitt skum med stora luftiga bubblor. Skummet lämnar lätta rester på glasets insida.

Doften har tydliga inslag av skumbanan, apelsinzest, koriander och honung samt en lätt gräsig humlearom. Jästigheten känns dock typiskt tysk och inte åt det belgiska witbier-hållet.

Smaken har även den rejäla drag av skumbanan och koriander samt honung. Det finns också en bra humlighet med lätt blommiga inslag.

Ölet är lätt och friskt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är stora och mjuka.

Mmm... det här var faktiskt riktigt smarrigt. Helt klart ett öl som jag kommer att dricka fler gånger i vår. Kul att se ett såhär grumligt öl med såhär mycket jästfällning komma ut från BrewDogs väggar till Sverige, det är inte varje dag.

Betyg? 3,6 av 5.

Pris: 19:90 för 33 cl på Systembolaget.

Oppigårds Inwit

Detta öl är förra årets vinnare av SM i hembryggt öl, brygd av Peter Högström. Som pris så fick Peter möjligheten av att brygga sin öl i stor skala på Oppigårds - ett ganska häftigt pris om du frågar mig. Som ni säkert redan vet så är det en witbier i den belgiska skolan som det handlar om. Kryddad med diverse trevliga saker, bland annat pomerans!

Nåja, dags för själva recensionen av "Oppigårds" Inwit!

Ölet har en grumlig blekgul färg med ett rejält vitt skum. Det blir blir en hel del skumrester på glaset.

Det första som slår en när näsan närmar sig glaset är kryddor och ännu mera kryddor. Trots att det finns en hel del andra trevliga toner av bland annat gräsig humle så är det kryddorna som dominerar till 100%. Fräscha citrustoner från pomeransen och andra lite mer jordiga toner med inslag av bittra örter.

Smaken är även den kryddig men här blir kryddorna lite för mycket, åtminstone för mig. Ölet nästan bränner lite på vägen ner och jag märker direkt att jag inte är van att dricka såhär kryddig öl. Bittra toner från pomeransen och andra örtiga toner dominerar smaken. Lätta fräscha estrar och lite len vetemalt kämpar för att bryta av kryddigheten.

Fylligheten ligger någonstans mellan medel och låg, kolsyrehalten är hög.

Nja, för mig personligen, så når denna inte riktigt hela vägen fram. Kryddigheten blir lite för mycket och jag saknar en viss fräschet som man annars är van vid när det handlar om belgisk witbier. Dock vill jag passa på att rekommendera denna till matjesill med de klassiska tillbehören - där kommer verkligen kryddorna till sin rätt och de bryter av skönt mot den syrliga och krämiga gräddfilen.

Betyg? 3 av 5.

Sigtuna Sommarwit

Witbier är väl inte min favoritstil direkt men när Sigtuna Bryghus brygger en på sitt eget sätt kan jag ändå inte motstå att prova den. Sommarwit kallar de brygden som är en witbier i belgisk stil. Belgisk witbier till skillnad mot tysk weissbier bryter ofta mot reinheitsgebot genom att tillsätta olika typer av kryddor.

Hursomhelst, jag tänkte genast köra igång med en recension av denna skapelse. Lusten att recensera har åter infunnit sig!

När man häller upp ölen slås man direkt av att den är något mörkare än den genomsnittliga witbieren. Färgen är djupt gul, nästan brinnande gul, med ett enormt vitt skum.

Direkt när man för glaset till näsan för att dofta känner man rejäla toner av citrusfrukter, jäst och vissa inslag av gröna bananer. Humlen håller sig i bakgrunden med en viss ton av nyklippt gräs.

Smaken har samma inslag av citrusfrukter som doften med vissa drag åt citrongräs. Det är även jästigt och banan-igt, precis som man väntar sig när man dricker en witbier. Dock känns den inte särskilt traditionell då den är något "tyngre" än en vanlig witbier samt att jag saknar lite kryddighet, men Sigtuna är ju kända för att sätta sin egen twist på deras öl.

Fylligheten är medel till låg med en relativt hög kolsyrehalt, som väntat av en witbier med andra ord.

Jahaja, detta var faktiskt riktigt trevligt. Om jag får för mig att grilla lite fisk av ljusare typ kommer jag inte tveka att dricka en flaska eller två av denna till.

Betyg? 3,6 av 5. Gott.

La Trappe Witte Trappist

- Ibland blir inte bilderna så lyckade

när man tar dem i all hast...

Det har varit ganska tyst på bloggen nu i några dagar. Det beror mest på brist på tid från min sida samt att det faktiskt varit ganska dåligt med saker att skriva om.

Hursomhelst, nu är det dags att recensera en av ölen jag drack på min brors inflyttningsfest nu i helgen. Precis som titeln på inlägget antyder är det La Trappe Witte Trappist från Trappist bryggeriet De Koningshoeven det rör sig om. På sistone har jag börjat tycka väldigt bra om belgisk wit, saison och tripel etc, stilar som jag var lite smått skeptisk till förr.

Nåväl, hur var ölet?

Ölet har en väldigt ljus blekgul färg när man häller upp den med ett relativt stort vitt skum. Det ser inte sådär jätteaptitligt ut faktiskt.

Doften är däremot betydligt bättre, mycket kryddor typ koriander, apelsinskal och lite nejlikor. Det finns även en lätt jästighet och en väldigt lätt torr humlighet i doften.

Smaken är ungefär som doften utlovar, en hel del av kryddorna jag nämnde tidigare men även en fräsch syrlighet som passar utmärkt för stilen. Humligheten är rejält tillbakadragen, som sig bör när det handlar om witbier.

Fylligheten är inte direkt på topp, utan den är relativt tunn, dock inte jättetunn, och det är ordentligt med kolsyra i ölet. Medan jag drack denna funderade jag på om den inte hade passat bättre på vårlanseringen - den känns verkligen som ett uppfriskande sommaröl.

Hursomhelst, jag tycker detta är fullt godkänt, och till det ytterst modesta priset av 13:90 så får denna 3,4 trappistglas av 5.