Oppigårds Easter Ale

Så till ytterligare ett påsköl: Oppigårds Easter Ale.

Ölet är kopparfärgat med en medelstor vit skumkrona som långsamt sjunker undan och lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är intressant, men inte jättekraftfull: rostad malt, kaffe, kakao, mjölkchoklad och lite "tallbarrshumle". Det känns helt klart väldigt Oppigårds, och väldigt mycket vad jag väntade mig. Trevligt.

Smaken är något bättre, ja faktiskt riktigt heltrevlig med en dominerande humlekaraktär av tallbarr, grapefrukt och aprikos. Det hela balanseras väl av en fin maltighet av kakao, kaffe och knäck. Det hela avslutas med en mycket trevlig beska.

Kroppen känns medelfyllig i munnen, kolsyran är alldeles lagom och munkänslan är litet torr.

Helt klart ytterligare ett öl i raden av trevliga Oppigårdsöl! Kanske dags för bryggeriet att "ta ut svängarna" litet grann snart dock? Har inte testat Indian Tribute visserligen, vilket väl kanske kan sägas vara det "extremaste" de har om jag förstått det rätt. Men tänk en Imperial Stout/Porter, Dubbel IPA eller ett Barley Wine ... det hade varit kanon det (har visserligen för mig att jag läst att de så småningom skall börja producera litet sådant...).

Betyg: 3,8 av 5.

Följande påsköl har jag testat hittills:
Påsk Alt (Sigtuna Brygghus/Wicked Wine) - 4,0 av 5.
Easter Ale (Oppigårds) - 3,8 av 5.
Pumpvikens Påsköl (Nynäshamns) - 3,2 av 5.

Kanske blir det fler, men det finns ju så mycket annat intressant ...

Påsk Alt

Flikar bara in lite snabbt eftersom David redan recenserat denna. Jag hoppas verkligen ni fick tag i denna! Det måste vara top 10 av det jag testat från Sverige. Jag gillar verkligen Altbier, och detta är himmelskt gott. Sigtuna Brygghus och Wicked Wine borde göra mer grejer tillsammans!

Jag gav det superhöga betyget 4,65 på Beer Advocate, se min recension här.

Pumpviken Påsköl

Nynäshamns Ångbryggeri är nästan synonymt med ordet kvalitet (enligt mig), så förväntningarna är ganska upptrissade. Hur är då deras Pumpviken Påsköl? Eftersom det är första gången jag prövar den kommer här en liten recension:

Ölen ser riktigt fin ut, den har en mörk bärnstensfärg med ett beige-aktigt skum. Flaskan är stilren som vanligt från dessa bryggare.

När jag sticker ner näsan och luktar på ölen bådar det gott. Rejält med rostad malt och fullt med humle. Det luktar riktigt bra.

Smaken lever dock inte upp till detta. Kryddorna tar nästan överhanden om ölen, och malten och humlen räcker inte för att balansera upp det. Det ska ändå sägas att det här är bra, superfylligt och så, men överkryddiga öl är inte riktigt min grej. Något som räddar den är en ruskigt trevlig ton av brända mandlar, som är liten men ger ett trevligt intryck.

Årets första påsköl, och jag är inte helt nöjd. Den får ändå 3,75/5.

De Dolle Oerbier

Här kommer en recension av ytterligare ett öl som dracks i lördags: De Dolle Oerbier.

Ölet är mörkrött/brunt i glaset med ett fint beige/vitt stort skum. Det ser helt klart inbjudande ut.

Doften är väldigt komplex: vinös med mycket knäck, mjölkchoklad, jäst, torkade frukter/bär, pepparkaksdeg, nougat och rödvin (eller kanske snarare glögg med russin i på något sätt). Man blir helt klart väldigt sugen på att smaka efter en så fantastisk, inbjudande doft.

Smaken är precis lika bra den med en tydlig vinösitet och fruktighet. Knäck, mjölkchoklad, pepparkaksdeg, nougat och russin. Det finns en viss rödvin/glögg-karaktär på något sätt med en fin balanserad syrlighet. Snarare ganska torrt än sött vilket är ett plus.

Munkänslan är riktigt härlig och fyllig med medelstor till full kropp. Kolsyran är ganska livlig till en början men lugnar ner sig efter ett tag så alla smaker träder fram samt att det känns ganska lent.

Överlag är det här ett fantastiskt, komplext och intressant öl som jag ser fram emot att dricka igen!

Betyg: 4,4 av 5.

Påsk Altbier

Nu till ett öl som bryggts på Sigtuna Brygghus i ett samarbete med Wicked Wine... enligt tidningar och diverse andra "dryckessajter" (som väl snarare är mer vininsnöade) skall det dessutom vara ett av året bästa påsköl. Stämmer då detta? Eftersom det här är det första påskölet jag provar kan det ju vara svårt att bestämma redan nu, men här kommer i alla fall en recension av Påsk Alt. Ölet är en så kallad Doppel Sticke, vilket är Altbierens motsvarighet till den underjästa Doppelbocken.

När jag häller upp ölet i glaset bildas fin, stabil medelstor skumkrona över den brunfärgade vätskan. Det lämnas en del skumrester på glaset och skummet ligger kvar tills ölet är uppdrucket.

Doften är riktigt trevlig med mycket rostad malt, choklad, kaffe, karamell, kola, lakrits, torkad frukt, kryddor samt en hel del gräsig humle. Det står att det är tysk (Tettnang, Hallertau, Spalt) och tjeckisk humle (Saaz) i, och de dofter man associerar med den amerikanska humlen märks inte såklart, men det som märks är att det är en hel del humle nerpoppat i bryggden. För övrigt finns det även någon svårdefinierad doft ... liksom "åldrad" på något sätt som Altbiers brukar dofta.

Smaken är liknande doften med mycket rostade toner, karamell, kola, nötter, kaffe, mörk choklad, lakrits och torkad frukt. Väldigt smakrikt med andra ord. Lite saltig och pepprig med mycket gräsig humle. Avslutningen är rejält besk och stannar kvar i munnen länge. Mycket, mycket bra. Medelfyllig till nästan helt fyllig kropp.

Mycket bra Wicked Wine/Sigtuna! Det här var faktiskt lite av en överraskning, måste jag säga ... både mycket mycket smak och mycket smaker. Kanske skall man köpa ytterligare en flaska?

Betyg: 4,0 av 5.

Rogue Imperial India Pale Ale (I²PA)

Nästa öl att recenseras, även om det dracks före Sahtin i själva provningsordningen i lördags, är Rogue Imperial India Pale Ale. Att flaskan är både idiotisk ur ett rent pris- och miljöperspektiv samt jävligt snygg har det redan pratats en hel del om, men det kan ju vara värt att nämna igen. En recension på själv innehållet kanske är lite mer intressant? Här kommer en:

I glaset är ölet grumligt orangefärgat med ett stort vitt skum. En del skumrester klibbar sig fast i glaset. En sak som är lite oroväckande är de mörka partiklar som finns längst ner i glaset. Började fundera om det kom från flaskan, men jag vet inte jag ...

Doften är precis sådär underbart amerikanskt-fullproppat med humle som bara en IIPA/DIPA (eller kanske en rejält humlad vanlig IPA, eller amerikanskt barley wine, eller american strong ale... äsch), nå i alla fall nästan bara en DIPA kan vara. Citrus, kåda, tallbarr och grapefrukt förnimmer jag tillsammans med en hel del söt, maltig, karamell och kola.

Smaken är tydligt söt med mycket karamell och kola först. Sedan attackerar humlen som den ju sig bör med väldigt mycket kåda, tallbarr, citrus och grapefrukt på ett väldigt stiltypiskt sätt. Beskan är rejäl, för att inte tala om brutal, men den vägs upp av den påtagliga sötman.

Tilläggas bör att munkänslan är väldigt fyllig. Kroppen känns stor, kletig och trevlig med lagom kolsyra.

Det här är ett farligt lättdrucket öl och de 9,5% alkohol som ölet innehåller är så väl dolda de bara kan bli (inte så ovanligt för stilen dock...). Möjligt att det är något för sött, men många DIPA är ju så här. Överlag är jag kanske inte lika övertygad av detta som jag har varit med Ruination eller Hercules till exempel.

Med det sagt skall man inte ta ifrån ölet att det är riktigt, riktigt bra ändå. En nackdel är ju dock priset - det finns, som sagt, öl av samma typ som håller högre klass som man kan få (eller har kunnat fått) för ett lägre pris. Sverige är ju dock fortfarande lite av ett u-land när det kommer till tillgängligheten av IPA/DIPA, åtminstone på bolaget ... fast nu ska jag inte vara bitter - beror väl kanske lite på att jag läskas av alla dessa IPA/DIPAS Andersand och vissa andra klämt i sig på sistone.

Betyget blir högt: 4,1 av 5.

Dugges / Nøgne Ø Sahti

Som tidigare nämt så hade jag och David en liten, eller ja liten och liten, hursomhelst en ölprovning i lördags. Det dracks mycket gott och recensioner kommer allteftersom. Först ut blir Sahti:n som Dugges och Nøgne Ø bryggde tillsammans i höstas. Här kommer en recension;

När man häller upp ölen får man syn på en brun-orange ganska ljus färg med ett beige-vitt skum. Det ser riktigt trevligt ut, och både jag och David är överrens om att flaskan är rätt läcker.

Doften då? Väldigt spännande kan jag säga! Rejält med enbarr, någon söt-aktig malt doft och även inslag av karamell. Det finns även drag av honung och speciella inslag av jäst som gör att en viss Belgisk-känsla infinner sig.

Smaken är riktigt trevlig och påminner en hel del om doften. Det är gott om enbarr och honung i smaken, men det finns även toner av torkad frukt och en lätt träighet. Väldigt spännande!

Betyget blir 4,1/5, spännande grejer!

Ölprovning

Blev en liten ölprovning hos Fredrik igår. Öl som dracks var dessa:

Orval
Rogue Imperial India Pale Ale
Nøgne Ø Dugges Sahti
De Dolle Oerbier
Paulaner Hefe Weissbier till maten (Fredrik drack Weihenstephaner)
Brakspear Oxford Gold (Fredrik drack Fuller's ESB)
Bedarö Bitter

Så man kan ju konstatera att det var en trevlig kväll med mycket gott öl, även om det kanske i ärlighetens namn slank ner någon flaska för mycket. Kommer lite recensioner på de "nya" ölen (de vi inte testat förut) senare. Men man kan konstera att varken jag eller Fredrik blev besviken på något öl under kvällen.

Beställning av öl och ett litet besök på Bishops

Idag var jag och beställde fyra flaskor De Dolle Oerbier, samt en Nøgne Ø Dugges Sahti. Efter det bestämde jag mig för ett kort besök på Bishops Arms - efter Fredriks besök i måndags blev jag själv lite läskad att prova deras barkorg med friterade kycklingvingar, klyftpotatis, friterad ost, grönsaker och ja, vad det nu var där i. Gott, onyttigt och väldigt pubigt var det hursomhelst.

Innan jag åt slank det dessutom ner en Sierra Nevada Pale Ale på fat, vilket var gott och trevligt med sådär lagomt med amerikansk humle och karamell i doft och smak. Har dock för mig att jag tycker bättre om flaskversionen. Till maten slank det för övrigt ner en Fuller's London Pride. Helt okej engelsk ale med betoning på malten med mycket karamell i smaken, samt lite torkad frukt. Överlag var det mycket trevligt, särskilt maten!

Närke Slättöl

Som redan nämnt så var det inte bara Nøgne Ø Imperial Stout som dracks i fredags, utan även en Närke Slättöl; en alkoholsvag amerikansk pale ale på 4,8% (även om Ratebeer säger 4,4%, etiketten på bilden 4,5% så har jag för mig att 4,8% var det som stod på fatetiketten på krogen...). Nåväl, det är väl inte lönt att prata mer om det, utan här kommer istället en recension;

Ölet är gyllengult färgat i glaset med en mycket fin skumkrona. Inte så mycket skumrester dock.

När man först doftar på ölet är det svårt att som humlenörd undvika att le. Underbar, aromatisk humle med mycket tropisk frukt, citrus, ananas och grapefrukt på ett väldigt "juice-aktigt" och koncentrerat sätt. Tankarna går direkt till cAmarillo, och trots att det är Chinook-humle i det här ölet tycker jag det har något som bara dessa två öl haft. Det är en otrolig skillnad mot de vanligare amerikanska pale ale som finns att tillgång här i Sverige (Liberty, Sierra Nevada t.ex.). Kan tänka mig att det är lite så här de där absolut häftigaste amerikanerna doftar ...

Smaken är också otroligt god. Generösa mängder av välsmakande aromatisk humle som sprider sina underbara tropiska frukt-, citrus-, ananas- och grapefrukt-smaker i munnen. Eftermaken är rejält besk och något torr.

Munkänslan känns ganska fyllig för att vara ett så lätt öl. Möjligt att det är något, något tunt ändå, men tack vare en lagom kraftig kolsyra blir ölet väldigt uppfriskande.

Det här är ett öl med hög drickbarhet och det är fantastiskt hur de klämt in så mycket smak i ett så alkoholsvagt öl. Jag älskar det och den trevliga juice-liknande känslan är bara positiv. Likt cAmarillo håller det här mycket hög klass, Närke!

Betyg: 4,3 av 5.

Och måndags-lyx...

Ja då var det måndag. Det har inte blivit mycket öl alls för mig på sistone förutom i helgen, och eftersom sambon jobbar kvällen kände jag att det kunde vara trevligt med lite öl. Det blev tåget in tills Karlstad och en snabb sväng på stan. Efteråt bar det iväg till Bishops där det blev en Närke Slättöl och en barkorg med lite grönsaksstavar, friterad ost och ett par kyckling bitar. 

När jag kom hem blev det till att städa lite, och eftersom jag varit och hämtat ut några Orval och en Slottskällans Strong Ale tidigare på Systembolaget i Kristinehamn idag så kände jag att en Orval kunde vara trevligt att avrunda kvällen med.

En liten anekdot från Systembolaget var att kassörskan lyckades ha sönder en av mina 6 flaskor Orval, vilket gjorde mig lite småirreterad trots att jag fick pengarna tillbaka.

Var längesedan jag drack Orval senast hursomhelst, och det blir nog en höjning, har gett den 4,4 av 5 förut, men detta är bannemig snarare 4,7 någonstans.

(Måste bara lägga till att 4 av Orval flaskorna var 9 månader gamla och den 5:e över ett år, så den åkte ner i källaren för ytterligare lagring)

Söndags-lyx

Jaha, då har ännu en vecka kommit till sin ända. Efter en ganska lång och slitsam vecka med jobb och studier känner jag att det är dags att slappna av med något trevligt.

Påväg hem från affären där lite diverse matvaror införhandlades slank det med en Lindt Excellence 70% ner i varukorgen. Då spann ju genast tanken igång på att ta en god öl till den. Vad blev det då? Jo det blev  nämligen en Old Rasputin Imperial Stout som stått i min källare i snart ett år, men förmodligen är en aning äldre än så (Går ut i Maj 2009 står det på flaskan).

Hur har den blivit när den stått till sig lite då? De kanske lite väl hårt rostade tonerna har dragit sig tillbaka lite och gett rum för en mer komplex vinös känsla med mycket kaffe och choklad. Humlen har även den avtagit ett litet snäpp och är nu mer aromatisk än besk.

När man sitter såhär med en trevlig Imperial Stout en fin chokladbit (jaja, någorlunda fin iaf) så känner jag att livet är  högst njutbart!

Nøgne Ø Imperial Stout

Efter att Fredrik varit tvungen att hinna med bussen och åka hem var jag ensam kvar på Bishops Arms. Tänkte åtminstone dricka något mer och jag tittade i kylen efter något kraftfullt och komplext som jag tyckte behövdes efter den lite "lättare" Slättölen (som jag kommer skriva om senare). Valet föll på Nøgne Ø Imperial Stout eftersom jag inte druckit den på över ett år, samt att jag var nyfiken på om ölet hade förändrats. Flaskan är nämligen bryggd i november 2006 så det är ju ett tag i alla fall ...

Ölet är närmast svart i glaset med en fin, ljusbrun skumkrona. Kronan ligger kvar till ölet är uppdrucket och det ser hursomhelst väldigt inbjudande ut.

Doften är stor och tydlig med mycket kakao/choklad (tänk riktigt mörk choklad runt 80%), kola, lakrits och kaffe. Det är helt klart mycket rostad toner i stil med rostade kaffebönor.

Smaken är å sin sida lite småsöt i början med stora toner av mörk choklad, hårdrostat kaffe, kola och lakrits. Överlag är det de rostade tonerna som dominerar fast på ett mycket balanserat och trevligt sätt. Bakom detta ligger friskare, humliga citrusaktiga toner och lurar. Eftersmaken är rejält besk, utan att för den sakens skull bli för mycket.

Det bästa med ölet är emellertid att trots de rostade tonerna kändes det oerhört lent i munnen. Här har nog "lagringen" gjort sitt och skapat en mjukare framtoning till ölet som jag uppskattar väldigt mycket. Oerhört fylligt, kolsyran är låg.

Ett mycket drickbart öl som det är svårt att inte tycka om. Jag älskar det! Mitt favoritbryggeri imponerar på mig ännu en gång ...

Betyg: 4,4 av 5.

Hantverksbryggeriet Munken

Efter att ha fått ett extrajobb att slita med mitt i studierna och jobbat och pluggat ganska mycket denna veckan slog jag en signal till David och hörde om han skulle med till Bishops Arms i Karlstad och ta en öl eller två. Det skulle han. 

När vi kilar in i lokalen ser vi att de har grymt mycket nyheter på fat, bl. a Hantverksbryggeriet Munken, Närke Slättöl, Sierra Nevada Pale Ale, Ocean Bryggeriet Black med mera. Vi högg direkt in på ett varsitt glas av Munken, här kommer en utförlig recension;

Ölen har en djup, brun, färg med ett härligt rejält beige-aktigt skum. Det ser faktiskt riktigt trevligt ut och skummet varar ända tills ölen är avslutad.

Doften innehållar massvis med humle,  det här är jag börjar bli lite konfunderad. Om jag ska beskriva den i en mening blir det att den känn som en Svensk tolkning av en Amerikansk tolkning av en Belgisk Strong Ale. Massvis med humle och sirapsaktiga inslag av doften iaf. En lätt jästighet finns iaf och en lätt Belgisk känsla infinner sig.

Smaken är kraftfull, massvis av humle och råsocker. Det finns även toner av russin och plommon och några lätt karamell-iga inslag. Fylligheten är nästan galen, det enda jag prövat som kommer i närheten är Dark Horizon 2nd Edition, och det säger ju en hel del.

Summa summarum, ett rejält gott öl med en galet bra fyllighet, den extrema sötman drar ner betyget lite från att vara "up-there" så att säga. Vad blir betyget? Det blir he(der)liga 4 av 5 poäng!

Dött?

Ja, det har varit dött här den senaste tiden. Är jag död då? Uppenbarligen inte, eftersom jag skriver det här. Dock har det inte druckits så mycket roligt den senaste veckan, så det har liksom inte funnits något intressant att skriva om ...

Det skall dock bli ändring på detta! Idag var jag nämligen och betalade förskottet på en privatimport av det intressanta "bajskaffe-ölet" Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel. Jag hade nog tur, för det borde inte finnas alltför många flaskor kvar i landet och enligt Mikkel himself verkar ölet vara så gott som utsålt annars. Dock verkar det som Norge/Grimstad/Nøgne Ø skall besökas igen för en ny batch ...

Det skall bli intressant att se hur lång tid det tar för mig (eller snarare oss - de jag skall dela kalaset med. Tyvärr är samtliga flaskor i kollit redan "uppbokade") att få några flaskor. Brill kan inte ha många kvar?

Diskning av ölglas

Mellan allt öldrickande så kommer ju det tråkiga, men nödvändiga, bestyret - att diska sina ölglas. Jag är absolut ingen expert på området men som jag har förstått det så finns det ett par grundläggande tecken på att ölglaset har fettrester/är dåligt diskat:

• En skumkrona som försvinner alldeles för snabbt
  
• Kolsyrebubblor på insidan av ölglaset
  

Hur ska man då diska sitt ölglas? Det finns förmodligen en miljon olika idéer om hur man ska göra det, endel använder säkerligen specialtillverkade preparat för diskning av ölglas. Endel sköljer och diskar det enbart med hett vatten, endel använder den gamla hederliga diskborsten och lite diskmedel osv.

Personligen kör jag alltid med en ny svamp, eller åtminstone en svamp som inte använts till något annat än just diskning av ölglas. Detta tillsammans med en skvätt av standardversionen av "Yes". Efter att ha skrubbat glaset ordentligt både invändigt och utvändigt så sköljer jag ordentligt 3-4 gånger med hett vatten och låter dem sedan självtorka i ett diskställ.

Med detta sagt, så vore det intressant om ni andra bloggare/ölentusiaster vill dela med er av era bästa disknings-tips!

Chimay Blå 2007

Eftersom David läskade mig på msn med sin Smokehead så blev jag sugen på att ta något trevligt jag med. Dock så är det ganska tomt på nyheter i mina förråd, så jag tänkte ta ett öl som har stått ett bra tag i min lilla ölkällare.

Chimay Blå (2007) från Abbaye Notre Dame de Scourmont behöver väl ingen närmare presentation, utan jag kör på med en recension;

När jag öppnar flaskan så rusar ölet genast mot öppningen, det är sällan jag öppnat en flaska från detta bryggeri, iaf den blåa varianten och den inte svämmat över. Ändå har den stått orörd i över ett år. Dessutom måste jag tillägga att det ser väldigt trevligt ut i mina Chimay-glas.

Doften är späckad av plommon, malt, belgo jäst, vinösitet och en lätt touch av farinsocker. Det är överlag en väldigt fruktig doft som onekligen är väldigt trevlig.

Smaken då? Jo det är riktigt stabilt, rejält med plommon och belgojäst tillsammans med en väldigt lätt beska som balanserar det hela. Eftersom flaskan snart är två år gammal så börjar man känna en ganska åldrad känsla som inte infinner sig i en färsking.

Personligen anser jag att detta tillsammans med Orval är de bästa Trappistölen. Det må så vara att Westvleteren och Rochefort har mer status (har dock ej druckit Westvleteren), men det bryr jag mig inte om. Om Chimay hade varit lika svårtillgängligt och mytomspunnet som Westvleteren tror jag att det hade legat på topplistan det med.

Det är svårt att betygsätta detta, jag har druckit tre olika årgångar, nämligen 1999, 2006 och 2007 och alla har fått olika betyg. Det här blir dock 4,4 tunga poäng av 5!

BrewDog Paradox SmokeHead

Vad dricker man en fredag som denna då? Jo, nämligen ett ur raden av whiskyfat-lagrade öl från BrewDog: Paradox SmokeHead. Har haft chansen att prova det här förut på Bishops Arms, men har av olika anledningar undvikit det hela. Nu när det kommer till något bättre pris på bolaget kände jag dock att det var värt att prova en flaska – och det är något jag inte ångrar!

Ölet är svart (eller åtminstone väldigt, väldigt mörkbrunt) med ett fint beigt skum som försvinner efter en stund. Det lämnas en del skumrester på glaset.

Doften är rökig med mycket whisky: toner av bränd ek/trä, tjära, choklad och kola är det som slår mig allra först. Det doftar helt klart inbjudande och nyfikenheten infinner sig helt klart. Påminner en hel del om Islay Cask som ju kom på bolaget förra året.

Smaken är väldigt whisky-aktig; rejält med rök, tjära och trä som vilar på en mycket behaglig imperial stout-bakgrund av vanilj, choklad och kola. Det finns också en hel del saltiga toner. Smaken är faktiskt bättre än doften, vilket jag inte trodde innan jag öppnade flaskan. Brukar ha svårt för whisky-smaken, men doften brukar alltid vara trevlig.

Munkänslan är dessutom helt underbar och nästan det bästa med ölet. Väldigt fyllig kropp med mjuk kolsyra och en lenhet som är ganska svår att överträffa.

Jag är inte världens största fan av whisky (eller för den delen whiskyfat-lagrade öl, har i och för sig inte provat så många, så…), men jag faller platt för detta. Otroligt balanserat och ”tasty”. Definitivt min favorit-BrewDog hittills. Växer helt klart i glaset, även om det nog skulle vara mer lagom att dela med någon. Jag kommer nog köpa en till flaska, men först måste jag rensa munnen med någon lättare ale …

Betyg? Höga 4,3 av 5!

Slottskällans Strong Ale 2009

Drack Slottskällans Strong Ale igår kväll, men orkade inte skriva något då. Här kommer dock en liten recension;

En liten smårolig grej är att ölet är numrerat; min flaska har nummer 5411.

Ölet är mörkt bärnstensfärgat med ett medelstort skum. Lite skumrester.

Doften är ganska trevlig - här bjuds man på toner av nötter, karamell och typisk ale-fruktighet. Kanske inte något jättespeciellt, men jag var rädd att det skulle dofta massor av kokta grönsaker/rotfrukter som vissa av Slottskällans öl brukar göra (till och med Slottslager doftade och smakade det senast jag drack den, tyvärr).

Smaken är hursomhelst maltig och överlag söt med toner av karamell, nötter och lätta toner av russin. Den gör mig hursomhelst inte besviken, trots att det inte är något att hurra allt för mycket över heller. Stabilt får man väl säga. Ölet är fylligt och kolsyran är ganska mjuk.

Överlag att gott öl från Slottskällans, även om det kanske saknar lite komplexitet. Men vad förväntade jag mig egentligen? Kanske förväntade jag mig en massa kokta grönsaker och rotfrukter som det brukar vara när Slottskällans är i farten, men här kände jag åtminstone inget sådant och det är ju självklart positivt.

Betyg? 3,5 av 5!

Oppigårds Spring Ale

Oppigårds brukar borga för kvalitet, och så är det även i detta fall. Spring Ale:en är ett lite svagare öl än vad vi är vana med, så det är med spänning jag öppnar flaskan.

Ölet har en ljus bärnstensfärg som påminner rätt så mycket om deras Golden Ale. Skummet är stort och vitt och lämnar rejält med skumrester på glaset.

Doften är fylld av mogna gröna äpplen, örter och rejält med humle. Det finns även inslag av lätt-rostad malt och citrusfrukter.

Smaken är det minsann inga fel på heller! Rejält drag i beskan för att vara en såpass "svag" ale. Mycket äpple, örter och humlebeska här med. Riktigt trevligt, den känns faktiskt riktigt "vårig".

Vad får den i betyg? 3,9/5!

Nyhetssläpp

Var och handlade några trevliga öl förut - har redan provat en Spring Ale, vilket var en trevlig och alldeles lagom pale ale med trevliga aprikostoner i både doft och smak. Annars så var det väl inte världens roligaste nyhetsläpp, men man är ju nyfiken på Rogues dyrgrip samt Paradox Smokehead.

Liefmans Kriek

I fredags var det så dags för mig och Fredrik att testa några olika öl igen. Det var dock bara ett - Liefmans Kriekbier - som vi inte druckit förut. Det här är, som påpekats förut, alltså ingen riktig "Lambic - Kriek", dvs. det är inte spontanjäst som man kanske tror vid första anblicken, utan en "oud bruin" som sedan har smaksatts med massor av körsbär, lagrats ett år för att efter det blandas ut med Goudenband och Oud Bruin (själv har jag dessvärre inte testa dessa, men det här skall bli intressant ändå). Någon form av medveten infektion har alltså ägt rum ändå, och på ratebeer klassas det kort och gott som en "Sour Ale".

Färgen är hursomhelst mycket vacker - djupröd och sådär underbart fint som bara kriek (eller annan fruktlambic kanske) kan vara. Skummet är medelstort och lämnar lite trevliga skumrester på glaset. Mycket inbjudande! Det faktum att ölet dessutom kommer i en lyxig förpackning (vackert inlindat i papper + metallåda) bidrar också till en lyxig känsla, även om det både är ett miljöhot och skulle bli betydligt billigare utan.

Doften är intressant och spännande av körsbär, litet mandlar, godisliknande toner och lätta toner av funk (lite stall, läder etc. alltså). Doften är kanske inte det absolut häftigaste med det här ölet men det är ändå klart intressant och man känner sig nyfiken inför första klunken.

Smaken är både söt och småsur med underbara toner av körsbären - i början är det ganska godisaktigt och sött och det påminner kanske en del om den där söta krieken från Timmermans, utan att riktigt gå så långt. Det hela blir dock litet surare i eftersmaken med lite "funkiga" toner och en mycket balanserad, angenäm syrlighet. Körsbärssmaken är verkligen mycket trevlig i det här ölet. Kroppen är medelfyllig och munkänslan är litet småtorr.

Det här gjorde sig dessutom väldigt bra med glass av olika slag - choklad, vanilj samt vanilj med jordgubb (eller var det hallon?). Vi testade glassen till Black Chocolate också, och visst, det funkade riktigt trevligt det med, men Liefmans var nog snäppet vassare på det planet. Testade också, mot slutet, att blanda dessa två brygder och jag vet inte, men det smakade faktiskt helt okej.

Betyg: 4,0 av 5.