Chimay Blå 2007

Eftersom David läskade mig på msn med sin Smokehead så blev jag sugen på att ta något trevligt jag med. Dock så är det ganska tomt på nyheter i mina förråd, så jag tänkte ta ett öl som har stått ett bra tag i min lilla ölkällare.

Chimay Blå (2007) från Abbaye Notre Dame de Scourmont behöver väl ingen närmare presentation, utan jag kör på med en recension;

När jag öppnar flaskan så rusar ölet genast mot öppningen, det är sällan jag öppnat en flaska från detta bryggeri, iaf den blåa varianten och den inte svämmat över. Ändå har den stått orörd i över ett år. Dessutom måste jag tillägga att det ser väldigt trevligt ut i mina Chimay-glas.

Doften är späckad av plommon, malt, belgo jäst, vinösitet och en lätt touch av farinsocker. Det är överlag en väldigt fruktig doft som onekligen är väldigt trevlig.

Smaken då? Jo det är riktigt stabilt, rejält med plommon och belgojäst tillsammans med en väldigt lätt beska som balanserar det hela. Eftersom flaskan snart är två år gammal så börjar man känna en ganska åldrad känsla som inte infinner sig i en färsking.

Personligen anser jag att detta tillsammans med Orval är de bästa Trappistölen. Det må så vara att Westvleteren och Rochefort har mer status (har dock ej druckit Westvleteren), men det bryr jag mig inte om. Om Chimay hade varit lika svårtillgängligt och mytomspunnet som Westvleteren tror jag att det hade legat på topplistan det med.

Det är svårt att betygsätta detta, jag har druckit tre olika årgångar, nämligen 1999, 2006 och 2007 och alla har fått olika betyg. Det här blir dock 4,4 tunga poäng av 5!