Gröna och växande Hallertauer-kottar
Att skriva ett inlägg om ens favorithumle är något som kan göras på många olika sätt. Ett enkelt sätt vore att säga ”jag gillar Nelson Sauvin, därför är det min favorithumle”, men riktigt så enkelt är det inte, åtminstone inte för mig.
Personligen vill jag gärna dela in humle i tre huvudgrupper, något som jag egentligen vet är tokfel då humle kommer från alla möjliga olika länder och har väldigt varierande karaktär även inom länderna. Dock tänker jag ofta själv i termerna amerikansk, engelsk och tysk humle. Fast egentligen är det inte ursprunget som är det viktiga, utan snarare karaktären hos humlen.
Amerikansk humle har ofta stora citrustoner och kan dra åt allt från grapefrukt till alla möjliga andra tropiska frukter i aromen och smaken. De har också ofta en relativt hög alfasyra, något som gör att det behövs lite mindre för att ge en rätt så rejäl bitterbeska. Ett av de mest kända exemplen på amerikansk humle torde vara Cascade.
Engelsk humle däremot har oftast en helt annan karaktär. Trots att det finns många sorter så vågar jag nog påstå att den engelska humlen är lite mer träig, jordig och gräsig. Vissa skulle nog säga t. o. m säga att Fuggles, en av de mest kända engelska humlesorterna, har vissa inslag av snus. Den engelska humlen är enligt mig förövrigt något underskattad, speciellt här bland bloggarna. Det är sällan man hör någon gå upp i extas över en East Kent Golding-bomb eller dylikt.
Sedan har vi då den tyska humlen. Några skulle nog till och med säga ädelhumle, trots att det bara är vissa av sorterna som är just det. Jag tänker även själv ofta på ädelhumle när jag tänker på tysk humle. Anledningen till att man kallar den ädelhumle är främst att den är väldigt aromatisk med en något mindre beska. Tysk ädelhumle har generellt ofta milda och örtiga toner med inslag av hö och även en viss blommighet. Den tyska ädelhumlen, har till skillnad från många av de amerikanska sorterna, ofta en relativt låg alfasyra och därför behövs det också lite mer för att få till den där riktiga beskan. Tyskland står förövrigt för en väldigt stor del av den totala humleproduktionen i världen.
Nu var det ju egentligen inte att gå igenom olika typer av humle som inlägget skulle handla om utan det var snarare att hitta min favorit. Därför har jag valt att titta lite närmare på de olika karaktärerna jag tagit upp genom tre olika öl. Den första ölen jag har valt är
Anchor Liberty Ale från just U. S. A, en öl som är humlad med enbart Cascade. Den andra ölen jag har valt är
Summer Sun Hoppy Golden Ale från skotska
William Bros. Detta var dock ett något osäkert val då jag inte är helt hundra på vilka humlesorter den innehåller men jag tog för givet att den kommer att vara dominerad av just engelsk eller rättare sagt brittisk humle. Tredje och sista ölet jag har valt är
Riedenburger Pils från Tyskland som enbart är humlad med just Hallertauer av den ekologiska sorten Select. Nu kommer jag inte gå igenom ölen var och en för sig utan jag nöjer mig att konstatera att de karaktärer som jag beskrev tidigare i inlägget stämmer till stor del.
Man bör fortfarande tänka på att det absolut inte går att generalisera humle då alla sorter har sina unika egenskaper och drag. Dock kan man ju ha det som en liten tumregel någonstans i bakhuvudet att just amerikansk, engelsk och tysk humle har tre väldigt olika humlekaraktärer.
Trots att jag riskerar att göra er något besvikna så kommer jag inte att nämna någon favorithumle. Vad jag däremot kan nämna är att alla typer av humle har sin egen roll att spela i olika öl. En IPA med bara engelsk humle skulle mer eller mindre garanterat göra de flesta ”hop heads” besvikna. En tysk pilsner överhumlad med amerikansk humle skulle även den göra den glada spatendrickaren besviken. Vidare så skulle förmodligen en brittisk ale göra de flesta ale-älskare besvikna om den bara var humlad med mild tysk humle. Därför anser jag att var humle har sin plats. Däremot så finns det inget som säger att man inte kan bryta mot dessa regler. För det kan man – med goda resultat.
Dock skulle det ju kännas lite snopet om jag inte gav någon som helst antydan till vilken min favorithumle är, då det trots allt var det inlägget skulle handla om. En av mina absoluta favoritöl, alla stilar, är
Orval. Detta fantastiska öl är även rejält humlat med bland annat just Hallertauer* – därför får Halltertauer ta rollen som min favorithumle. Jag menar, den finns ju trotsallt i min favoritöl.
Ps. Hallertauer är egentligen inte min favorithumle, bara när den är i Orval. Ds
*fotnot: Jag är medveten om att det finns många olika varianter av Hallertauer, dock är det svårt att få fram vilka som används då bryggarna ofta nöjer sig med att nämna Hallertauer.
Jag reserverar mig även mot mindre faktafel i texten som eventuellt kan förekomma. Texten speglar främst min egen syn på humle.
Avslutningsvis skickar jag vidare stafettpinnen (eller var det glaset?) till Christer från bloggen
Överjäst. Ämnet jag vill att du skriver om är hur din drömöl skulle se ut, alltså hur den perfekta ölen - enligt dig - skulle vara. Du får tolka ämnet fritt. Du får samma tidsrymd som jag fick av Victor på bloggen
Något att dricka som startade ölstafetten. Ditt inlägg skall, om det är okej för dig, vara uppe senast lördag den 19:e Juni strax efter 23.00.
