Black Isle Black Islay

Trenden med whiskyfatslagrad öl fortsätter. Den här gången är det ett öl från engelska Black Isle Brewery som främst har fokus på att brygga riktigt bra ekologisk (organic) öl. Vi har tidigare fått chansen att prova bland annat Organic Goldeneye Pale Ale och nu är det dags för ett nytt öl!

Black Isle Black Islay är namnet och det är alltså en stout/imperial stout på 8% lagrad på fat från det välkända destilleriet Bruichladdich. Det är också en engångsbrygd i en strikt limiterad upplaga - 888 flaskor kommer till Systembolaget den 2:a maj - så var ute i god tid om ni vill lägga vantarna på en.

Dags för en recension! 

Vätskan är mörk på gränsen till svart med ett en och en halv finger högt beige-aktigt skum. Det blir inga skumrester på glasets insida. 

Doften är har tydliga drag av rökig whisky med en distinkt ton av tjära som avrundas av en välavvägd vaniljton. När man kommit förbi whiskyinslagen gömmer sig en rejält rostad stout med inslag av mörk choklad och kaffe.  

Smaken präglas även den starkt av whiskyinslagen och det är ungefär samma smaknyanser som doften utlovar. Även här bjuds det på en hel del rostade inslag med betoning på choklad och kaffe. Den är dock något tunnare i smaken än vad man skulle kunna ha förväntat sig efter doften. 

Ölet är medelfylligt med en relativt låg till medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka. 

Sammanfattningsvis kan man säga att det här är en riktigt stabil ekologisk stout. Dock blir den något tunn i smaken jämfört med doften - vilket kan vara på både gott och ont. Det är svårt att brygga riktigt bra ekologisk öl men jag tycker Black Isle Brewery gör ett stabilt jobb!

Betyg? 3,6 av 5 Bra - kort och gott!

Pris: 69:90 för 33 cl på Systembolaget. Tillgänglig från och med den 2:a maj tills den tar slut. 

Inget för ammande mödrar?

Danska Beer Here drivs av den förre Ølfabrikken-bryggaren Christian Skovdal Andersen, som ju dessutom har ett nytt projekt nere i Sydafrika (och numera Namibia?) vid namn Bierwerk. Just Beer Heres öl bryggs ofta vid Søgaards Brygghus, vilket även är fallet med Høststout - annars känd som Ammestout - som jag skall recensera här nedan.

Eftersom den svenska alkohollagstiftningen knappast skulle tillåta ett öl med en såpass provocerande etikett (eller namn för den delen) som den för Ammestout så fick ölet både ny etikett och nytt namn inför släppet på Systembolaget ('Høst' kan dessutom, om jag känner Systembolaget rätt, varit ett krav för att passa in i höstsläppet).

Ur flaskan forsar en närmast svart vätska som i glaset bildar ett medelstort, brunt skum. Ölet lämnar en del rester på glaset.

Doften har framförallt inslag av kaffe, rostad malt och mjölkchoklad. Det finns också rökiga inslag, även om de är tämligen lätta, samt lite spår av lakrits. En småinjudande doft helt klart - ungefär vad jag väntat mig.

Smaken går i samma stil, men har framförallt lite mer brända toner som kommer fram en aning mer än i doften. Kaffe och mjölkchoklad återfinns dock även här. Det finns en viss sötma, även om den försvinner en aning bland kaffeaktiga, nästan litet syrliga, tonerna. Ölet avslutas med en lätt, men ändå kännbar, beska.

Kroppen är medelfyllig med en mjuk kolsyra. Överlag är munkänslan ganska len.

En helt klart trevlig och lagom stark stout, även om den inte sticker ut. Det känns dock som ett öl som är värt att prova en gång, men som man klarar sig utan att dricka igen (nu klarar man sig säkerligen bättre utan öl och alkohol över huvud taget - men ni förstår vad jag menar...). Hursomhelt så är det ändå ett öl jag rekommenderar!

Betyg? 3,7 av 5!

Pris: 37,50 för 50 cl på Systembolaget.

Dagen till ära!

Som vi svenskar säger om så mycket annat så är det ju bara St. Patrick's Day en gång om året, och det är ju idag den 17:e mars. Något som slog mig idag är att vi inte har recenserat superklassikern Guinness Draught på bloggen, något jag idag tänkte ändra på!

Egentligen finns det inte så mycket mer att tillägga till denna världskända stout på 4,2%, men som en liten bonus tänkte jag slänga upp en länk till Darren på BeerSwedens rykande färska intervju med Gearóid Cahill - en av bryggeriets tre bryggmästare.

Hursomhelst, dags för en recension!

Den nästintill svarta rödskimrande vätskan toppas av ett två fingrar högt krämigt skum. Skummet lämnar lätta rester på glasets insida.

Doften är dov och rostad med inslag av mellanrostat kaffe och mörk choklad. Det är dock en ganska lätt och speciell doft och inte alls som i modernare amerikanska stouts osv.

När det kommer till smaken är det nästan svårt att urskilja några enskilda nyanser ur den krämiga vätskan. Det finns dock nyanser av rostad, nästan bränd, malt och mellanrostat kaffe. Avslutningen är torr och bitter.

Ölet är rejält fylligt på det där speciella Guinness-viset. Kolsyrehalten är väldigt låg med små, mjuka bubblor.

På något vis är det svårt att recensera en klassiker av den här rangen, alla har ju en relation till den. Det är en typisk stout som är lätt att dricka och passar utmärkt efter jobbet såhär på St Patrick's Day. Dock är det inget utöver det vanliga.

Betyg? 3 av 5!

Biskopen Svensk Porter

Det är sällan jag dricker något från Hantverksbryggeriet. Dels för att det inte är alltför lätt att hitta deras öl där jag bor och dels för att när jag väl hittar dem (på mässor och storstadsbesök) så finns det ofta starka konkurrenter som också fångar min uppmärksamhet.

Nu blev det dock ett litet besök på Bishops Arms i Karlstad och jag var på jakt efter lite god fatöl. De två som kändes mest lockande var Jämtlands Bärnsten och just Biskopen Svensk Porter från Hantverksbryggeriet. Förövrigt verkar detta öl vara specialgjort för just Bishops Arms-kedjan.

Nu är det som ni säkert förstår den sistnämnda vi ska fokusera på!

Ölet har en massiv svart färg med ett litet beige-aktigt skum. Det blir en hel del skumrester på glaset medan man dricker den.

Doften är stor och rostad med toner av såväl mörk choklad som kaffe. Det finns även vissa toner av bittra nötter. En lätt ton av fudge gör sig också påmind någonstans där i bakgrunden.

Oj! Här var det kaffe och ännu mera kaffe. Tyvärr har jag inte hittat så mycket information om denna öl på internet men smaken känns verkligen kaffedominerad - så det skulle förvåna mig om de inte haft i något kaffe. I övrigt så är det en ganska bränd och stiltrogen stout vi har att göra med, och där finns toner av såväl mörk choklad och torkad frukt.

Fylligheten är stor på gränsen till enorm. Tänk dig Guinness-mjukt - fast på riktigt. Kolsyrehalten är låg och bubblorna är små och mjuka.

Detta kan mycket väl vara bland de bästa "svagare" stouts jag någonsin druckit. För att vara på 6,2 % så är det en riktig smakbomb.

Betyg? 4,2 av 5. Bra jobbat Hantverksbryggeriet!

Stensbogaard English Dark Stout

Då var det dags för recensionen av vårsläppets andra öl från Stensbogaard Bryghus. Givetvis är det English Dark Stout som jag pratar om. Det är en lite kraftfullare stout på 6,8% det handlar om. Hursomhelst, nog pratat, såhär var den!

Färgen är väldigt mörkt rödaktig på gränsen till svart. Skummet är smutsvitt och lämnar inte värst mycket till rester på glaset.

Doften är kanske i svagaste laget trots att det finns vissa inslag ganska hårt rostad malt och engelsk humle där någonstans. Det är inte direkt något som sticker ut åt något håll.

Smaken är något kraftfullare än doften med en hel del smaker av bittert kaffe, tjära, choklad och lätta toner av karamell. Det finns även samma spår av engelsk humle i smaken, något åt Fuggles-hållet.

Inte på något sätt en dålig öl, men det känns inte heller särskilt upphetsande. Kul att ha provat med inget jag kommer att köpa igen, då tycker jag helt klart att deras India Pale Ale är ett bättre köp.

Betyg? 3,35 av 5.

Amager Fru Frederiksen

Som Fredrik utlovat kommer det lite recensioner från ölprovningen vi hade i fredags. Ett av provobjekten var Fru Frederiksen - en stout på 7% från Amager Bryghus. Trevligt att både Fru och Herr dykt upp på bolaget - kanske är det tack vare Double Bastards omröstning som hölls tidigare i år som gör att det nu börjar dyka upp danskar i sortimentet? Jag är nöjd i alla fall!

Värt att nämna är att jag började bli lite orolig om jag skulle få några flaskor eller inte - något sms fick jag aldrig och jag började undra sådär, efter sisådär nio dagar om bolaget slarvat bort beställningen ... tack och lov var det "bara" sms-utskicket som inte fungerade och en flaska Fru Frederiksen, två flaskor Hr. Frederiksen samt en flaska Un*Earthly stod och väntade på mig på lagret i fredags när jag var och frågade. Tur det - för då kunde ju en av flaskorna vara med på provningen också!

Ölet är svartfärgat i glaset med ett fint brunt skum. Det ser inbjudande ut.

Doften är väldigt rostad med mycket kaffe, mörk choklad och lakrits. Det finns också tydliga toner av humle, som känns ganska gräsig.

Smaken är liknande doften med mycket hårdrostad malt, lakrits, mörk choklad och kaffe. Det känns ganska humligt och gräsigt med en lång, fin kvarvarande beska.

Kroppen är medelfyllig och munkänslan något torr. Kolsyran är medelstark.

Det är är ett trevligt öl, som jag verkligen rekommenderar. Betyget blir finfina 4,0 av 5 - en av de bästa icke imperial-stouts som jag smakat.