Ölkväll med betoning på Dugges och Hantverksbryggeriet

Idag är det dags för lite ölprovning med lite god mat och lite (nåja, många) nya och gamla öl. Det ska bli extra kul då det känns som att det var ett tag sedan nu. Helstekt fläskytterfilé med ugnsbakade rotfrukter och bearnaisesås är vad som ska ätas och till detta tänkte jag att vi skulle prova de två folkölen Dugges Brandmästare Andréns Törstsläckare samt Ocean Ljusa.

Sen är det då dags att prova en massa annat intressant! Eftersom det är rätt så många öl så gör jag för enkelhetens skull bara en liten lista på vad vi ska dricka:

• Avery Anniversary Seventeen
• Dugges Brandmästare Andréns Törstsläckare
• Dugges High Five!
• Dugges Johannas Bästa
• Founders Double Trouble
• Hantverksbryggeriet Joars Dricka
• Hantverksbryggeriet Kosacken
• Hantverksbryggeriet Sotarn
• Ocean Ljusa
• Spaten Oktoberfest
• Ölvisholt Lava

Samt:

En hembrygd från Rikard Ramberg

En överraskning

Tror det kommer bli en riktigt trevlig kväll, och på förhand ser ju inte listan med öl helt fy skam ut. Det är en hel del som jag verkligen ser fram emot att prova. Räkna med lite recensioner inom en snar framtid!

Recensionståget ångar vidare...

... med en folköl! Nämligen den andra av de två från BrewDog som har dykt upp på Coop/Konsums hyllor i dagligvaruhandeln. Givetvis är det 77 Lager (3,4%) vi pratar om.

Denna behöver väl egentligen ingen närmare presentation men nämnas bör kanske att det är en öl i pilsner stil som i sin ursprungliga variant ligger på 4,9%. Alltså är den sänkt med 1,5% för att passa den svenska handeln.

Dags för recensionen!

Ölet har en klar ljusgul färg med ett medelstort vitt skum. Det blir vissa skumrester på glaset.

Doften är ren och fin med tydliga inslag av citrusfrukter och gräs. Humlen gör sig främst påmind med inslag av nybakat franskbröd. Tilläggas bör att den är humlad i amerikansk stil, därför skiljer den sig något från den typiska tjeckiska pilsnern.

Även i smaken är det just gräs och citrusfrukter som dominerar smaken. Till skillnad från när man dricker Trashy Blonde (3,4%) så märker man att denna har blivit betydligt vattnigare av den sänkta alkoholhalten. Synd.

Ölet är tunt. Kolsyrehalten är hög med många, stora, lätt stickiga bubblor.

Njae, detta var inte särskilt upphetsande. Visst, det är ett klart godkänt vardagsöl men inget jag kommer att köpa igen med tanke på priset.

Betyg? 2,4 av 5.

Tom Clancy-inspirerad öl från Gotland

Dags för årets första recension av ett av Systembolagets många oktoberfestöl. Detta är dock inte bryggt i ursprungslandet Tyskland utan istället på den svenska ön Gotland. Det är inga mindre än Spendrups "experiment-bryggeri" Gotlands Bryggeri som brygger den.

Egentligen kan jag inte påstå att förväntningarna var speciellt högt ställda då jag tycker att dessa bryggares öl är väldigt skiftande, inte i kvalitet utan snarare i hur intressanta de är.

Hursomhelst, nog tjatat, dags för recensionen av Red October!

Ölets färg är passande nog röd med ett tätt beige-aktigt skum. Det blir inte mycket till skumrester på glaset.

Malt och ännu mera malt är vad man möts av när man börjar dofta på denna skapelse. Rejäla toner av främst karamell och farinsocker men även nougatfudge och hallonbåtar gör sig påminda. Humlen gör sig främst påmind genom lite lätt citrusaktiga inslag.

När det kommer till smaken får malten lite hårdare konkurrens av humlen. Här får de kola-aktiga malttonerna tampas för att slå igenom den rejäla bitterbeskan. Ölet avslutar torrt med en eftersmak av vörtbröd.

Munkänslan ligger någonstans mellan medel och låg. Kolsyran består av många, små, lätt stickiga bubblor.

Här tycker jag faktiskt att Gotlands Bryggeri har lyckats. Detta kompletterar på ett mycket bra sätt alla de ljusa oktoberöl från Tyskland som finns på Systembolaget. Dessutom kan det vara trevligt med en rejäl dos malt (och humle) såhär i höstmörkret.

Betyg? 3,65 av 5. Gott.

Bryggning: Bretty Blonde

I fredags var jag åter i Otterbäcken för att vara med Rikard vid en bryggning. Senast det begav sig var vid bryggningen av Vansinnesporter i kall vinterdag i februari. Nu skulle dock ett öl i en helt annan stil bryggas - en belgisk blond ale med Brettanomyces (i det här fallet användes Brettanomyces Lambicus som enligt Wyeast är isolerad från lambic). Det är för övrigt den smått kände (nåja - dagens underdrift) Darren från BeerSweden som efter lite konverserande med Rikard bestämde vilken öltyp som skulle bryggas samt namngivit ölet. Rikard tog sedan fram ett passande recept och efter litet prat bestämdes vi för att träffas och brygga, samt kanske dricka en öl eller två.

Vid nio-halvtiotiden i fredags klev jag in genom Rikards dörr när hann var i full färd med att förklistra det omältade vetet. Här saltjusterade Rikard med magnesiumsulfat, kalciumkarbonat och kalciumsulfat.

Sedan gjorde vi en infusionsmäskning i kylbox vid 68 grader. Mäsken bestod av 5 kg pale ale-malt och 1 kg omältat vete. Vid slutet av mäskningen hade temperaturen sjunkit ned mot 60 grader, så det var ju ganska mycket.

Lakningen stod på tur. Med 78-gradigt vatten lakades ca. 17 vört ut. Den såg inte ut mycket för världen, men vad gör det om slutresultatet blir bra? Eftersom jag själv bara bryggt på extrakt är det knappast något jag är så där haj på. Rikard skötte dock detta utmärkt och det flöt på bra trots mängden omältat vete (lakningen krånglade en del när Vansinnesporter bryggdes om jag inte minns fel).

Efter detta var det bara att dra igång vörtkoket. En stund tidigare hade 27 gram Northdown-kottar vägs upp för att agera bittergiva i ölet. Det doftade ljuvligt och kommer även att användas till torrhumling tillsammans med klassiska Saaz (40 gram av vardera humle skall tillsättas av Rikard nu i dagarna). Den roliga twisten är dock den "vildhumle" Rikard plockade och torkade förra torsdagen. Det doftade överraskande bra och tillsattes som 0-minutersgiva vid ca. 80 grader när vi överförde den färdigkokade vörten till jäskärlet. Tilläggas bör att vi även tillsatte 500 g honung i slutet av koket.

Vi spädde sedan till ca. 21 liter och i väntan på att vörten skulle kylas ner så att OG kunde mätas (1052 att jämföra med beräknade 1056) och jäst tillsättas delade vi (generöst av Rikard) på en flaska Mikeller It's Alive! som Rikard införskaffat i Danmark. Förhoppningvis jäser det ner till ca. 1015 så att vi får ett öl runt 5%.

Något besvikna blev vi dock på It's Alive - så brettigt var det knappast, utan tyvärr kändes det för tilfället som en tämligen medioker belgare (och jag som tycker mig känna Brett i öl som inte innehåller Brett). Troligtvis berodde det på att flaskan var ung - men det känns nästan som det kan ha varit ett dåligt exemplar. Visst var det helt okej, men det fanns inget som fick oss jubla direkt. Bilden på upphällningen blev dock dagens bästa - så det får avsluta mitt inlägg.

(Uppdatering 17 september: Ölet har (efter 7 dagar) jäst på bra och FG ligger ner mot 1012. Smaken beskrivs som citrusaktig, lite funky, honung och med en viss ton av rök. Det ska bli oerhört intressant att se hur ölet utvecklar sig när det tappats och fått stå till sig på flaska ett tag).

Island kan!

Ölvisholt Lava - imperial stout från Island. Det dricker man inte varje dag.

Ur flaskan strömmar en mörk vätska som bildar ett medelstort, krämigt brunt skum. Ölet lämnar inte så mycket skumrester.

Doften är ungefär som jag väntat mig, men för alldel väldigt trevlig: rök och rostad malt. Mörk choklad, melass, knäck, torkad frukt och lakrits. Man kan också känna vissa aningar av alkoholen, det är trots allt 9,4%. Riktigt trevligt.

Smaken då? Ja, det första man känner är rostad malt, lakrits, mörk choklad och och lätt rökighet (kanske kunde varit något kraftigare - å andra sidan är den mycket behaglig). Det finns också inslag av knäck och torkad frukt vilket passar in oerhört väl. Väldigt trevlig restsötma också, som samspelar väl med en lätt värmande alkoholen.

Munkänslan är fyllig och samtidigt väldigt len och behaglig. Kolsyran är mjuk. Precis som jag vill att imperial stout skall vara.

Det klart bästa isländska ölet jag druckit (nu finns det väl inte så mycket att jämföra med för egen del - har bara testat Móri från samma bryggeri utan att bli överdrivet imponerad). Det här är dock en imperial stout av riktigt hög klass i mitt tycke - mycket tack vare den underbara restsötman. Tack till Rikard för flaskan/flaskorna.

Betyg: 4,2 av 5.

Trashy Blonde (3,4%)

Kommer ni ihåg serien jag gjorde tidigare i våras om skillnaderna mellan BrewDogs Trashy Blonde inköpt på Ålands-båt respektive Systembolaget? Om inte, kolla in den här.

Nu finns det dock ett helt nytt alternativt - som dessutom går att köpa i dagligvaruhandeln.

Igår var jag (vi) först ut bland bloggarna att rapportera om att Trashy Blonde och 77 Lager finns som folköls-varianter, nu tänker vi även bli först ut med att recensera en av dem.

Säger som Magnus Bark på Ofiltrerat: Less geekin', more drinkin'.

Strålen som kommer ut är glaset är av en klar guldig/orange färg, skummet som bildas är luftigt och vitt. Ölet lämnar vissa skumrester på glaset.

Doften har stora inslag av främst amerikansk humle med inslag av citrusfrukter och nysågat virke. Det finns även en väldigt lätt bakgrund av karamellig malt som påminner lite om digestivekex.

Smaken är dominerad av den citrusaktiga humlen med en lätt bakgrund av karamellmalt. Vad som står i centrum här är främst den stora beskan. Det finns även en lätt ton av nybakta mördegskakor. Ölet avslutar torrt.

Fylligheten är någonstans mellan medel och låg. Kolsyrehalten är relativt hög med många medelstora bubblor.

Wow! säger jag. Detta är helt klart den godaste folkölen som finns tillgänglig för den breda massan just nu. Rejält med humle och citrusfrukter samtidigt som det känns som att de inte har behövt kompromissa för mycket med malten för att sänka ölet med 0,7% från den ursprungliga styrkan på 4,1%.

Betyg? 3,5 av 5. Trevligt.

Breaking News: Folköl från BrewDog

Eller åtminstone något som vi på Ölkultur är först med att skriva om bland ölbloggarna! Till och med före BeerSweden och Schnille och Schmak som ofta brukar vara snabbt framme med nyheter!

Har du någonsin önskat dig lite mer bland folkölen på din Coop-butik? Ja, nu kan du få det! Idag när jag gick in på min lokala Konsum/Coop-butik så hittade jag dessa flaskor bland de övriga blaskölen.

Alltså 77 Lager och Trashy Blonde med en styrka på 3,4% från det rebelliska skotska bryggeriet BrewDog. Döm om min förvåning när jag såg dessa flaskor - detta är ju inte direkt något man läst eller hört om tidigare.

Detta tycker jag är en spännande utveckling som definitivt är åt rätt håll. Även om Systembolaget har ett utmärkt utbud så är det alltid roligt att lite vardagligt kunna plocka med en god öl när man är och handlar mat.

Räkna med recensioner av dessa flaskor inom en snar framtid!

Humlejuice direkt från trädet

Eller ja, åtminstone från flaskan i trädet (fyndigt va?). Hursomhelst, skämt å sido, nu är det dags att prata lite om The Maharaja Imperial India Pale Ale från Colorado-baserade bryggeriet Avery Brewing Co.

Det är en IIPA på hela 10,54% (enligt RateBeer), alltså en ganska eller rättare sagt väldigt stark öl.

Hursomhelst, det här ölet talar för sig självt så jag skippar snacket och går direkt på själva recenserandet!

Strålen som kommer ut ur flaskan är djupt, lätt grumligt orange och bildar en vätska med ett massivt smutsvitt skum i glaset. Ölet lämnar en hel del skumrester på glaset.

Direkt man doftar på ölet förstår man att det är en humlig och juicig öl man har att göra med. Trots att flaskan är brygd i mars i år (alltså ganska exakt 6 månader sedan) så finns det ganska mycket krut kvar i denna DIPA. Aromer med inslag av tropisk juice, passionsfrukt, mango och tallbarr gör sig omedelbart påminda. Det finns även en hel del karamellig malt som balanserar all humle, doften från malten drar åt något som påminner om kolakakor.

Smaken är ganska komplex för att vara en DIPA. Först slås man av en enorm fruktig smak med drag av grapefrukt, tropisk juice och mango. Sedan kommer en rejäl bitterbeska som sträcker sig över nästan hela tungan. Efter allt detta kommer även malten in med rejäla karamelliga toner av just kolakakor och gräddkola. Allt detta avrundas av något som påminner om någon form av fruktlikör. Wow!

Munkänslan är rejält fyllig. Kolsyrehalten med medium med många små, lätt stickiga bubblor.

Jag misstänker att detta är ett öl som kommer att dela ölnörds-Sverige i två halvor: ena halvan kommer tycka att den är ofärsk och tråkig, andra halvan kommer tycka att den är riktigt bra. Som ni säkert förstår tillhör jag den senare. Sånthär är man inte bortskämd med på Systembolaget.

Betyg? 4,2 av 5. Minst lika bra som Founders Double Trouble - fast på ett annat sätt.