XX Bitter - belgisk humlejuice

När jag handlade nyheter i fredags (ja, jag kom aldrig iväg på onsdagen eller torsdagen) så glömde jag köpa en av nyheterna: De Ranke XX Bitter. Därför tog jag ytterligare ett besök på bolaget igår för att inhandla en flaska samtidigt som jag köpte på mig några "Nanny State".

När jag häller upp ölet i glaset strömmar en grumligt gyllengul vätska ut ur glaset. Skummet är stort och lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är behaglig och humlig med inslag av örter och hö. Kryddiga fenoliska toner samsas med aning av funk och gröna äpplen.

Smaken är lätt syrlig och torr med viss juicig humlekänsla. Citrusfrukter blandas med lite örtiga toner och markant beska som helt klart skvallrar om att det trots allt är 65 IBU. Det finns helt klart en humle-juice känsla över ölet, men samtidigt finns det också lite "orena" toner som skvallrar om att mr. Brettanomyces har haft det litet roligt och satt lite funk/ladugårdstoner på ölet. Det verkar som om jag misstagit fenolerna för brett - eftersom ölet inte innehållit detta på nästan tio år.

Munkänslan är medelfyllig med en frisk kolsyra.

Det här var ett trevligt öl, även om det till en början kändes lite anonymt. Precis som med Orval är det här ett öl som växer i glaset och det är bara att konstatera att det är högst njutbart. Om jag ska jämföra det med något annat öl jag druckit så är det helt klart Orval - men intressant nog även den Saison jag och Fredrik bryggde i somras. Trevligt!

Betyg: 3,8 av 5.

Örebro Öl & Whisky Festival 2010

Den 19:e till 20:e november är det dags för tredje upplagan av Örebro Öl & Whisky Festival. Själv tyckte jag förra årets arrangemang var mycket lyckat och jag kommer med stor nyfikenhet besöka festivalen i år igen.

Tänkte lite kort lista några av de mikrobryggerier som hittills meddelat att de ställer ut på festivalen:

• Gamla Slottskällans Bryggeri
• Grebbestad Bryggeri
• Hantverksbryggeriet
• Nils Oscar Bryggeri
• Nynäshamns Ångbryggeri
• Närke Kulturbryggeri
• Oppigårds Bryggeri
• Sigtuna Brygghus

Sen tillkommer en hel del importörer och pubar. Dessutom kommer även ett par av de lite större bryggerierna närvara i år. Fullständig utställarlista hittar ni här.

Vi på Ölkultur kommer fortsatt att rapportera när det kommer intressanta tillskott till utställarlistan samt att vi givetvis kommer att rapportera från själva festivalen när det drar ihop sig.

Tänkte som avslutning på detta inlägg höra om det är några som har planerat att besöka årets festival? Vore kul att mötas upp och prata över ett glas intressant öl eller två!

AleSmith Wee Heavy

Så, då tänkte jag ta upp ännu en av de öl jag drack på 3 Små Rum i Göteborg förra helgen. Det är ju trotsallt inte var dag man dricker något från AleSmith. Senast var det en flaska Speedway Stout (som jag fortfarande har en flaska av hemma) någon gång i våras. Nu bestämde vi som satt vid bordet att vi skulle dela på en flaska Wee Heavy från samma bryggeri.

Lätt oroade över att det skulle vara en dålig flaska (någon hade tydligen fått en dålig flaska för ett tag sedan) fick vi in flaskan till bordet. Efter lite luktande förstod vi att så inte var fallet, det doftade riktigt lovande!

Såhär var den!

Ölet har en djup rödbrun färg med ett medelstort beige/vitt skum. Ölet lämnar inga skumrester på glaset.

Direkt när man börjar dofta på ölet förstår man att det är ett malttungt öl vi har att göra med - som sig bör när det handlar om wee heavy. Det finns gott om härliga karamelliga dofter med inslag av fudge, kolagodis, muscovadosocker, russin och en hel del lätt brända sötaktiga toner.

Smaken är överraskande subtil för att vara en 10% stark wee heavy, allt känns väldigt balanserat och finstämt. Även här är det kolagodis, muscovadosocker och russin som dominerar smakbilden. Dock är det svårt att plocka ut många mer individuella smaker utan här är det snarare helheten som gör ölet.

Ölet är fylligt med en medelhög till låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Mja, egentligen skulle jag ha velat dricka lite mer av denna för att ge en riktigt bra recension, men som sagt är det inte varje dag man dricker öl från AleSmith.

Betyg? 4,3 av 5. Det här är en höjdare, helt enkelt!

Tactical Nuclear Penguin

I tisdags fick jag (David) möjlighet att prova BrewDogs Tactical Nuclear Penguin - ett öl som för bara något halvår sedan var världens starkaste öl - men som sedan har blivit omsprungen av en rad öl i en tävling som till en början kändes lite småkul innan det började bli alltför överdrivet.

Jag kan inte påstå att mina förväntningar på ölet var särskilt stora, men som en kul grej bestämde sig en klasskamrat från Bryggeriteknik att köpa en flaska som vi kunde dela på under någon av de provningar vi brukar ha när vi är på intensivvecka i Ludvika. Egentligen hade vi tänkt prova flaskan redan i våras, men diverse omständigheter gjorde att det inte blev av. Så under en provning som i övrigt bjöd på litet blandande hembrygder (bl.a. saisonen Fredrik och jag bryggde i somras och Vansinnesporter) öppnade vi även en flaska av den 32%-iga pingvinen.

Hur var ölet då?

För det första så är ölet mörkbrunt med vissa röda toner (något jag känner igen från de öl som TNP är baserad på; Riptide och de fatlagrade versionerna av detta öl som går under namnet "Paradox"). Det finns ingen tillstymmelse till skum.

Doften är rejält whisky-aktig med rök, trä, tjära och aningar av vanilj. Det finns också toner av choklad och knäck bakom detta - samt en väldigt påtaglig alkoholton. Med andra ord kunde det nästan lika gärna vara whisky jag hade i mitt glas.

Smaken är också väldigt whiskybetonad. Förvånansvärt nog så känns ölet inte så starkt som det är - men man tar ju väldigt små klunkar av det också. Det enda som skvallrar om att detta är ett öl är dock de lätta choklad- och knäckinslagen som finns. En hel del värmande alkohol, men å andra sidan hade ölet lika gärna kunna vara hälften så stark som det faktiskt är.

Munkänslan är fyllig, men samtidigt inte så extrem som man kan tro. Kolsyran är väldigt lätt, men det finns en gnutta av den.

Jag drack totalt sett 3-4 cl och det räckte gott och väl. Vi provade från början 1,5 cl var, och de som ville ha mer tog lite extra senare på kvällen.

Hursomhelst - kul att prova och tack till Mattias som fixade flaskan!

Betyg: 3,4 av 5. Ett betyg som verkligen skall tas med en nypa salt då detta är ett av de mest svårbedömda öl jag provat. Det är mer intressant än gott - samtidigt som det är bättre än jag väntat mig.

Provning av världens äldsta öl

Precis som ni kunnat läsa om på diverse sidor på internet så har man hittat över 200 år gammal champagne och nu även öl på en förlist båt utanför ålands kust i östersjön.

Här är ett klipp från Aftonbladets webb-tv där man får veta lite mer om just ölen.

Double Trouble

Dubbelt trubbel i form av en DIPA - visst låter det spännande? Founders är bryggeriet som gjorde en lite lätt lustig debut på Systembolaget med Breakfast Stout som bara efter ett par dagar blev bortplockad från hyllorna på grund av barnet på etiketten.

Denna gång är det dock inte från Systembolaget jag fått min flaska utan via en privatimport från Brill & Co. Double Trouble är en DIPA på 9,4% och 86 IBU från det välrenommerade bryggeriet Founders i Michigan.

Hursomhelst, nog med nördiga fakta, nu är det dags för en recension!

En lätt disig orange färg med ett massivt vitt skum är det första som når ögat. Det blir även en hel del skumrester på glaset.

Doften består av humle och ännu mer humle - fast med finnes. Det finns även en frisk maltkropp som gör sig påmind i form lätta toner av söt kakdeg. De aromer från humlen som jag hittar i doften är främst grapefrukt, kiwi och nyklippt gräs.

Mmm, här var det beskt! En rejäl bitterbeska som balanseras finfint av en medelstor maltkropp är det första som möter munnen. Det märks verkligen att det här är en genomtänkt DIPA - allt är i balans. Från de första fruktiga humletonerna till den beska och maltiga avslutningen. En läskande DIPA helt enkelt.

Ölet är medelfylligt till fylligt. Kolsyrehalten är medel med många små, lätt stickiga, bubblor.

När en DIPA är såhär bra så vill nästan smaklökarna göra en liten glädjedans. Det märks verkligen att det är en färsk DIPA då humlen känns härligt frisk och har lite extra "sting".

Vad blir betyget när en DIPA är såhär bra då? Jo, det landar på 4,2 starka poäng av 5.

High Five!

Tänkte nu ge en recension på Dugges High Five!, det blir en liverecension medan jag dricker den, något som är ganska roligt då man direkt kan skriva ner vad man tycker. Drack den även på fat nere på 3 Små Rum i helgen, då var den alldeles underbar men tyvärr tog jag inga anteckningar för den så jag tänkte ge en mer detaljerad recension av flaskversionen.

Vi kör igång på en gång!

Färgen är någon blandning av brun och orange. Skummet är tätt och massivt och lämnar en hel del skumrester på glaset. Trevligt.

Doften ligger åt mandarin-hållet med lätta inslag av tallbar och apelsinzest. Det finns även rejäla maltiga toner i denna öl, vilket kanske inte är helt vanligt för en IPA. Även om det är humlen som står i centrum får den kämpa en del för att komma igenom den stora maltigheten.

Smaken är bitterbesk med stora inslag av solmogna apelsiner, grapefrukt och mandariner i sockerlag. Även i smaken så får humlen tampas lite lätt med den stora maltigheten. Det känns som att det är en trött IPA vi har att göra med. Något annat som slår mig är att den känns lite jästig och söt...

Fylligheten är stor. Kolsyran är medelhög med många medelstora och mjuka bubblor.

Till att börja med måste jag säga att den var väldigt mycket bättre när jag drack den på fat på 3 Små Rum i helgen. Denna flaska känns lite lätt trött och jag tycker att den känns lite väl söt och jästig - något som jag inte tidigare upplevt i Dugges öl.

Denna flaska får 3,3 av 5 i betyg, fatversionen skulle fördmodligen ha hamnat runt 3,8 av 5. Flaskversionen känns snäppet tråkigare, dessutom stör jag mig lite på jästsmaken och sötman... Kan det ha varit en dålig flaska? Vi får se när jag delar nästa med David.

En orgie i humle

Så skulle man kunna beskriva BrewDogs alkoholfria öl Nanny State. Historien bakom ölet kan ni väl redan vid det här laget, men om ni mot förmodan inte skulle kunna den så finns den här.

Lätt omgjord för den svenska marknaden (och världen i övrigt antar jag?) genom att de sänkt alkoholhalten till 0,5% från den ursprungliga styrkan på 1,1%. Dessutom har man minskat ner på bitterhumlen från 200~ IBU till 45 IBU - ett smart drag för drickbarheten i min mening.

Nåväl, dags att skita ner händerna (munnen?) och ta en närmare titt på detta öl!

Ölet har en genomskinligt brun färg med ett medelstort smutsvitt skum. Skummet lägger sig ganska snabbt till ett fingertjockt skumlock och det blir även lite lätta skumrester på glaset.

Wow, här snackar vi humle alltså! Stora toner av grapefrukt och tallbarr med inslag av tuttifrutti-godis, gräs och ananas. Så mycket mer går inte att få ut ur doften, här är det humle och inga visor (hoho, fyndigt va?)!

Man brukar säga att vissa lambiks etc. kan vara så sura att det drar i mungiporna - detta skulle väl då vara bitterhumlens motsvarighet. Aldrig tror jag att jag har druckit ett så beskt öl. Visst, jag har druckit öl med högre IBU men då har det alltid funnits en viss maltsötma där för att balansera upp det hela. I övrigt är det ungefär samma smaker som doften erbjuder, dvs. gräs, grapefrukt och tallbarr med någon form av inslag av fruktgodis.

Ölet är tunt med en medelhög kolsyra.

Hmm... här blir jag lite kluven. Det doftar helt otroligt gott, det ser fint ut och det smakar... tja, beskt. Ändå kan jag inte låta bli att gilla det, jag älskar ju trotsallt humle. Att det är den godaste alkoholfria öl jag druckit är ett "under statement", detta är till och med godare än många öl med alkohol. Med lite mer maltighet skulle den nog kunna få ett ännu högre betyg!

Betyg? 3,0 av 5. Ett fullgott alkoholfritt alternativ om man gillar humle.