Oktober Chest?

Nästa vecka kommer det enligt Systembolaget ett öl från Italien vid namn "Oktober Chest". Det konstiga är att jag inte kan hitta någon information om det på exempelvis Ratebeer.

Någon som vet?

Livelogg från Bishops Arms Karlstad

Sitter här på Bishops Arms i Karlstad och live-bloggar från min iPhone. I väntan på att David ska komma hit så tog jag mig en Oppigårds Slåtteröl, en öl som jag inte prövat förut.

Det känns helt klart väldigt trevligt för att vara ett lageröl med en rejäl besk från humlen som drar åt det Amerikanska hållet. Mer bloggande kommer snart...

18.04: då blev det en flaska Bigfoot 2009, jag hann inte få tag på denna på Systembolaget så det känns som ett utmärkt tillfälle att prova den på Bishops för ringa 85 kr. Det smakar bra men inte lika beskt som jag vill minnas.

Runt 18.40 kom maten in, limegravad fjordlax med dillstuvad potatis och till detta en Ocean Eko Pale Ale.

Efter maten vid 19.20 tog vi en varsin Närke Stormaktsporter från 2005 (min) samt 2006 (Davids). Kvällen kommer bjuda på ännu en exklusiv öl... Den som är tålmodig får se!

Ja, och denna öl blev Nøgne ø 100 från 2006! Skål på er!

Senare tillägg:

Ja det blev verkligen en väldigt trevlig kväll. Det drog inte iväg sådär farligt i pris som man skulle kunna tänka sig. Utan att ge några speciella prisuppgifter kan jag säga att kvällens nota gick en bra bit under femhundringen.

Tack till Bishops Arms i Karlstad, samt till David för en väldigt trevlig kväll!

Hoppin' Frog Mean Manalishi

Fredrik och jag bestämde oss för att träffas och prova ett par öl i onsdags. Vi inledde litet smått med att dela på en Smörpundet Lagrad Årgångsporter 2007 som jag hade kvar sedan i våras. Det var helt klart fortfarande ett lätt, trevligt och ganska smakrikt öl för stilen. Definitivt bland Nynäshamns bättre öl!

Men det tog inte slut med det - något extremare öl skulle provas innan kvällen var slut. Först ut var "Dubbel-IPA:n" Mean Manalishi från Hoppin' Frog. Det är också det första öl jag provar från det bryggeriet.

Ölet är bärstensfärgat med ett medelstort beigevitt skum. En del skumrester på glaset.

Doften är väldigt trevlig! Mycket "grön" humle; juicig tropisk frukt (framförallt ananas) är det första som slår mig. Det är även drag av persika, citrus, grapefrukt och tallbarr. Jag känner också en ton av fruktgodis.

Smaken är tydligt bitter med mycket tropisk frukt, ananas, persika och tallbarr. Det finns också lätta toner av karamell/kola och fruktgodis i bakgrunden. Avslutningen är rejält besk - ja, till och med ganska brutal och den sitter kvar länge.

Kroppen är ungefär någonstans mellan medelfyllig till fyllig. Kolyran är medelstark med mycket små bubblor. Det gör att det känns ganska uppfriskande.

Det här är ett riktigt bra exempel på stilen i mitt tycke - och flaskan känns dessutom riktigt färsk och inte alls trött. IBU:n på 168(!) låter väldigt galet i mitt tycke dock. Kan det stämma?

Betyg? 4,2 av 5.

Närke Rainbow Warrior

Fick för mig att göra ett litet spontant besök på Bishops Arms igår eftermiddags. Tyvärr fanns det inget spontanjäst öl vilket kanske hade passat extra bra, så jag kollade bland kranarna för att se om något intressant mikroöl på fat fanns att tillgå. Kanske Närke? Först såg jag Örebro Bitter, och visst, den är god, men jag har druckit den säkerligen en fyra gånger eller så så jag var sugen på något annat ... ett par kranar längre bort satt en Rainbow Warrior och väntade på mig vilket gjorde att beslutet vad jag skulle dricka inte var särskilt svårt att ta.

Ölet är ytterligare ett i raden av alla "single hop-öl" bryggeriet brygger och innehåller den Nya Zeeländska sorten "Green Bullet". För övrigt är det en IPA på 6,5%.

Ölet är guldfärgat (om än inte helt klart) med ett stabilt vitt skum som lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är humlig med mycket gräs, blommor, vissa toner av aprikos samt en lätt karamelltouch i bakgrunden. Doftar helt klart trevligt.

Smaken är rejält bittert gräsig på något sätt med tydliga toner av grapefrukt, aprikos, persika och blommor. Under detta vilar en lätt kola-aktig ton, men att säga att något annat än humlen spelar huvudrollen vore att ljuga. Avslutningen är rejält besk och beskan ligger kvar länge i munnen.

Kroppen är medelfyllig med en medelstark kolsyra - en hel del små bubblor som känns väldigt "friska" i munnen. Överlag är munkänslan också ganska torr.

Ett trevligt, mycket drickbart öl. Kul med litet Nya Zeeländsk humle istället för den allt vanligare amerikanska. Även om vissa amerikanska humlesorter är godare, så är det här fortfarande väldigt gott!

Betyg? 3,9 av 5.

Videobloggen är tillbaka!

Efter närmare 2 månaders frånvaro är videobloggen tillbaka - med kraft! Tyvärr så blev ljudet från webkameran på min nya laptop inte riktigt lika kraftfullt... Dock så är det med nöd och näppe lyssningsbart, jag ber om ursäkt för det och lovar att förbättra det till nästa gång.

Hursomhelst, här är det nya avsnittet, enjoy!

Uppdatering: Öl beställt

Det har varit tyst under helgen, då brist på motivation att skriva något kombinerats med brist på öl att recensera. Å andra sidan drack jag en ganska trevlig Chimay Blå 2008 i fredags. Gott var det, även om den behöver ytterligare tid. Tur att jag har en flaska vardera av 2007 och 2008 kvar. Tanken är att även 2009 skall inhandlas, och kanske även framtida årgångar så att någon form av parallelprovning kan genomföras i framtiden ... kul vore det i alla fall!

Idag var jag och beställde en flaska vardera av BORIS the Crusher och Mean Manalishi från Hoppin' Frog. Har inte provat något från bryggeriet förut så det skall bli intressant - och bra betyg har de fått också (även om ölbloggargrannen Hirigalzkar verkar lite tveksam här).

Fredrik tänkte dessutom bl.a. passa på att beställa en Left Hand Oak Aged, så vi kommer ha litet intressant att prova den närmsta tiden.

Och så har vi ju sagt att det är dags för Stella 0 snart också!

En fôlklig porter?

Ja, ni gissade helt rätt! Det är nämligen D. Carnegie & Co. Porter 3,5 från Carlsberg Sverige det handlar om. Det finns två anledningar till att jag prövar den (igen), dels att den fått bra omdömen hos bloggarkollegorna Schnille och Schmak för att vara en hyfsat trevlig, och väldigt lättilllgänglig porter som t. ex passar till mat. Andra anledningen är att de bytt flaska till 50 cl returflaska (lagerrensning inför lanseringen av Stark-porter på 33 cl flaska måntro?). Dessutom har jag aldrig gett den någon ordentlig chans, så det tänkte jag den skulle få nu.

Är det något att ha då? Både ja och nej...

Utseende är faktiskt trevligt, etiketten är mörkare än tidigare och ser lite mer "åldrad" ut. Skummet är smutsvitt och luftigt och det skummar faktiskt rejält när man häller upp den. Färgen är väldigt mörk, nästan svart med röda inslag. På det hela ett riktigt trevligt utseende faktiskt.

Doften är svag men god av lättrostat kaffe, brända malttoner samt en viss Engelsk humlearom.

Smaken drar även den åt samma håll som doften. Dock finns det en viss och lite knepig söt-aktig smak som stör lite. Det finns även en lätt rökig ton bland de brända malttonerna. Den är faktiskt även humligare än väntat.

Munkänslan är medelfyllig på gränsen till tunn med en välbalanserad kolsyra med lagom stora bubblor i lagom mängd.

Ärligt talat är detta faktiskt inte särskilt dålig eller tråkigt, det är bara lite intetsägande när man är bortskämd med bra imperial stout osv, dock så är det nog egentligen mer komplext än t. ex en Guinness Draught, även fast man upplever den sistnämda som mer fyllig och till viss mån mer smakrik. Vad blir betyget då? Det blir 2,8 av 5, helt okej - men inget man direkt längtar efter.

Rogue Chocolate Stout

Det sista ölet att recensera från provningen som vi hade för några veckor sedan är Rogue Chocolate Stout. Jag inser nu att det snart är tre veckor sedan, men det gör ju inte något att ha litet recensioner liggandes när det i övrigt är ganska lugnt på ölfronten för egen del.

Ölet ser trevligt ut i glaset; svart med ett ljusbrunt skum. En del skumrester lämnas.

Doften är trevlig; mycket choklad/kakao (nästan som att dofta på en nybakad choklad/kladdkaka). Rätt anonym i övrigt, men är det choklad man vill ha, som jag antar är meningen med ölet, så blir man inte besviken.

Smaken då? Jo, den är ganska söt med tydliga toner av både mörk choklad och mjölkchoklad. Det finns också en viss ton av fudge/kola, som är väldigt trevlig. Dock kände jag inte särskilt mycket humle och beska, vilket jag blev lite förvånad över då IBU:n skall vara 69, om jag inte minns fel. Kanske var jag aningen avtrubbad efter ett öl som Essentia Bina? Visserligen rensades "palatten" med en lambic däremellan, men ändå.

Munkänslan är något tunn - lätt till medelstor kropp med aningen för kraftigt tilltagen kolsyra vilket drar ner betyget något.

Det här är ett ganska bra öl, men jag hoppades på mer. Antagligen försvann den lite i mängden av all annan god öl som konsumerades under kvällen.

Betyget då? 3,5 av 5.

Runöl Export

Ännu en öl som dracks på provningen för ett par veckor sedan, tror det är den sista eller näst sista vi har kvar att recensera. Hursomhelst! Här har vi en intressant öl på flera sätt, dels att den klassas som en lokal produkt, och att det mer eller mindre framstår som att den är bryggd av Millingstorps Gårdsbryggeri. Så är icke fallet, som jag har förstått det, rätta mig om jag har fel, så bryggs den i Tyskland på råvaror som är odlade i Sverige.

Det är givetvis Runöl Export den handlar om, precis som titeln antyder. Nåja, hur var den då?

Ölet har en gyllene färg med en stor vit och väldigt tilltalande skumkrona. Ölet lämnar lite rester på glaset under tiden det dricks.

Doften har inslag av hö men även nybakat ljust bröd samt en lätt humle-arom som drar åt det Tyska hållet.

Smaken är trevlig men kanske lite intetsägande. Det finns dock en del trevliga toner med inslag av ljust bröd, gräs och en lätt fräschör som drar åt citron hållet. Beskan är lätt och gör ölet väldigt drickbart.

Ölet är medelfylligt på gränsen till tunt med små friska bubblor. Trevligt.

Nå, ett lageröl är ett lageröl är ett lageröl osv, eller? Ja det är nästan så att det känns så ibland, visst detta var gott, men tyvärr rätt tråkigt precis som 95% av all annan lageröl (enligt mig då). Betyget landar någonstans runt 2,8 av 5!

Oud Berseel Oude Geuze Vieille

Efter det förra, lätt konspiratoriska, inlägget om BrewDog återgår jag till att skriva ännu en recension. Räkna dock med fler granskningar i framtiden, och jag kommer garanterat att ha både rätt och fel - som tur är.

Hursomhelst, detta är ett av ölen jag och David drack på våran lilla provning för ett par veckor sedan. Geuze och lambik är något jag lärt mig att uppskatta det senaste året eller ett och ett halvt. I början tyckte jag att det var alldeles för surt och o-öligt, nu tycker jag det är bland det bästa som finns!

Vilken geuze är det då det handlar om? Något från Cantillon? Nej, det är geuzen som gjorde inmarsch i det fasta sortimentet förra året, nämligen Oude Geuze Vieille från Belgiska Oud Berseel. Den har inte fått så värst positiv kritik här på bloggarna, men på öl-rating-sidorna har den fått desto bättre kritik. Därför är det med skräckblandad förtjusning jag provar den.

Jag blev inte besviken!

Färgen är grumligt orange med ett litet och luftigt vitt skum. Det ser sådär halvtrevligt ut som sig bör när det är geuze det handlar om. Flaskan är fin och det är alltid roligt att öppna något med kork.

Doften har stora syrliga inslag med toner apelsin och stall, massvis med funk som sig bör. Det finns också en härlig ton av gröna äpplen.

Smaken är syrlig även den med samma toner av stall och funk som doften bjöd på. Här hamnar dock fokuset nästan ännu mer på dessa (omogna) gröna äpplen men även lättare inslag av citrusfrukter och en väldigt lätt beska. Det är en väldigt torr geuze vi har att göra med.

Ölet är medelfylligt på gränsen till tunt med stora och nästan stickiga bubblor.

Detta är inte i klass med t. ex Cantillon Geuze men den är ändå trevlig och väldigt prisvärd. Denna flaska var nog ganska gammal och var dammig på hyllan där den stod, jag tror inte Systembolaget i Karlstad ens hade sålt slut på hela den första leveransen. Vad blir då betyget? Eftersom jag faktiskt gillade den och var på riktigt geuze humör, och med tanke på det fördelaktiga priset så får den 3,7 sura poäng av 5!

Bigfoot

Sitter denna, ytterst trevliga augustikväll och smuttar på 2009 års Sierra Nevada Bigfoot. Riktigt trevligt hursomhelst - väldigt söt och karamellig, samtidigt som det är rejält mycket humle och beska. Undrar hur den är helt färsk? Det lär ju vi svenskar aldrig riktigt få reda på, åtminstone inte så länge vi stannar kvar här. Kanske kommer spara en flaska också, då den är mycket trevlig efter något års lagring också. Någon längre recension blir det inte idag - det kan vara gött att bra sitta och njuta någon gång också!

Punk IPA - Förändringar?

Punk IPA som jag minns den...

Min första konspirationsteori! Eller något...

Efter en lång dag på jobbet bestämde jag mig för att sätta mig i solen och ta en Punk IPA, en riktigt uppfriskande och rejält besk liten IPA.

Givetvis förväntar jag mig att allt skall vara som brukligt.

Men nej, det känns lite märkligt, något är inte som det brukar. Vad jag har för mig så brukar Punk IPA vara lätt grumlig eller åtminstone lite lätt grumlig i sin blekgula prakt. Idag var så inte fallet, man kunde lika gärna ha hällt upp en Spendrups Export eller dylikt i glaset. Inte ett spår av grumlighet eller att den skulle vara opastöriserad osv.

Dessutom har jag hört på diverse forum osv att det verkar som BrewDog mer och mer börjar brygga öl för den stora massan (därmed inte sagt att de blivit dåliga) och jag känner inte igen min gamla Punk IPA.

Till och med när jag läser lite recensioner på b. la Ratebeer så får jag vatten på min kvarn. En användare med namnet imdownthepub skriver t. ex "Bottle conditioned, 330 ml, from Tesco in Banbury. Pale gold, slightly hazed with white head."

Är det jag som har drömt att den var som jag hade för mig? Har de ändrat i receptet? Vad har hänt?

Punk IPA idag, bilden kanske inte är perfekt, men man

får ändå en uppfattning om att den är väldigt klar.

Chouffe Houblon Dobbelen IPA Tripel

Förutom att ha ett krångligt namn så är Chouffe Houblon Dobbelen IPA Tripel också ett väldigt intressant öl på pappret. Detta tack vare användandet av två amerikanska humlesorter - Amarillo och Tomahawk - samt en av de mest klassiska humlesorterna: tjeckiska Saaz. Jag personligen har dock alltid haft svårt för just stilen tripel - även om jag tycker Chimay Triple/Blanche är god. Därför skall det bli intressant om den extra mängden humle kan hjälpa till att höja upplevelsen.

Ölet är grumligt gulfärgat med ett stort, vitt skum; det lämnar ifrån sig en hel del skumrester på glaset och ligger kvar tills ölet är uppdrucket. Ser väldigt trevligt ut!

Doften är riktigt trevlig; väldigt fruktig med tydliga toner av hö/gräs, blommor, apelsin, jäst, kåda, aprikos samt en del citrus/citron. Det finns helt klart en del tropisk frukt-karaktär över ölet. Det märks att det är både amerikansk och tjeckisk humle i - och då tänker jag särskilt på Amarillo och Saaz.

Smaken är ytterligare något bättre än doften; väldigt fruktig med toner av hö/gräs, blommor, karamell, deg, kåda/tallbarr, aprikos, jäst, apelsin, citron och ett stänk av tropiska frukter. Väldigt mycket olika, trevliga smaker med andra ord. En förhållandevis stor, lång beska avslutar ölet.

Kroppen är fyllig; väldigt len och nästan litet oljig. Kolsyran är mjuk (speciellt för den här stilen). Munkänslan är väldigt torr på något sätt.

Det här är ett fantastiskt öl! En perfekt kombination av en tripel och en DIPA. Inte så humlig som en vanlig IPA kanske, men betydligt mer än en vanlig tripel.

Rekommenderas verkligen!

Betyg: 4,4 av 5.

Contreras Valeir Extra

Contreras Valeir Extra är en av månadens tillfälliga nyheter på Systembolaget. Det blir också det första öl jag från nyhetesläppet jag provar den här månaden.

Ölet är grumligt gulfärgat med ett ganska stort vitt skum, som sedan sjunker ner och bildar ett litet skumlock.

Det första som slår mig när jag doftar är en väldigt humlig, fräsch doft, som bland annat bjuder på ananas, aprikos, citrus (ganska tropisk) tillsammans med lite belgisk, kryddig jäst. Kanske inte riktigt vad jag väntade mig innan, även om jag visste att det skulle vara amerikansk humle (Amarillo) i. Amarillo är helt klart en av mina favorit humlesorter.

Smaken är liknande doften, även om jag tycker det drar litet mer åt kåda och tallbarr tillsammans med citrusen och aprikosen, som ju fanns i doften. Det finns också lätta toner av karamell, deg och örter där. Tyvärr tycker jag mig också känna en viss ton av grönsaker, som visserligen inte förstör så mycket, men de finns där och drar ner betyget litet grann. Beskan är ganska kraftig och ligger kvar länge.

Kroppen är medelfyllig; kolsyran är någonstans mellan mjuk till medelkraftig. Munkänslan känns litet torr.

Ett rätt trevligt öl! Känns väldigt mycket som en Belgisk IPA snarare än Saison tack vare humlekaraktären (tillsammans med jästigheten) och den kraftiga beskan. Hade det inte varit för den lätta tonen av grönsaker jag tyckte mig känna under drickandet, hade betyget blivit ytterligare lite högre.

Betyg: 3,5 av 5.

Sierra Nevada Torpedo Extra IPA

Sierra Nevada känns som ett bryggeri som det råder blandade känslor om. Endel närmaste hypar dem, särskilt när de gör releaser som Harvest Ale, Bigfoot etc, en annan del verkar tycka att de är relativt mediokra jämfört med andra Amerikanska bryggerier.

Personligen har jag nog ingen uppfattning i den frågan, utan jag tycker helt enkelt att de gör bra öl. Vilken öl är det då jag pratar om? Torpedo Extra IPA? Alldeles riktigt. Alla "hop heads" därute kommer säkert bli lite ledsna i ögat och undra "hur ska en välhumlad IPA kunna klara sig på systembolaget?", frågan är berättigad - jag har inget svar. Som tur är så passade jag på att pröva denna medan den är så färsk som möjligt, över 2 månader innan lanseringen på systembolaget.

Nåja, mindre tjöt - mer recension!

Utseendet är trevligt, ölet har en djup orange färg som är nästintill ogenomtränglig. Skummet är vitt med oranga inslag.

Doften är trevligt, men nästan lite väl maltig. Dock så finns det en hel del tropiska frukter men även inslag av söt malt och lite apelsin.

Smaken går i doftens spår med de tropiska frukterna och den söta malten, men där finns även en ganska läcker touch av apelsinmarmelad som faktiskt funkar. Beskan är rejäl men blir nästan utkonkurerad av den söta maltigheten. Alkoholhalten på hela 7,2% är väl integrerad.

Torpedo Extra IPA är en riktigt god och uppfriskande öl som tyvärr dras ner lätt av att den nästan är lite för söt. Dock så tycker jag fortfarande att detta är oerhört bra, så det blir 4,0 stabila ölkupor av 5!

BrewDog Trashy Blonde

Eftersom det planerade besöket på Bishops förra lördagen blev inställt pga ändrade öppettider, samt tidsbrist från vår sida, hörde jag av mig till David och frågade om han hade lust att gå dit en sväng idag (läs igår) istället. Det hade han.

Den första att nå fram till lokalen var jag, självklart gör man en snabbkoll för att kolla vad som var nytt på fat, det fanns endel kul iaf! Det fanns bland annat BrewDog Trashy Blonde (som detta inlägg senare ska fokusera på), men även Skebo USB samt Gjutarns Bästa Bitter från samma bryggeri fanns på fat, ingen av dem kändes dock särskilt lockande efter att ha provsmakat en liten liten klunk. Det skulle även blir ett par andra intressanta öl i form av Sierra Nevada Torpedo (som förövrigt kommer in i det fasta sortimentet i oktober) samt ett par gamla favoriter i form av Norska Nøgne Ø God Jul och Skotska Traquair 900.

Nu är det Trashy Blonde vi ska fokusera på! Hur var den då?

Färgen är ljust orange med ett stort och luftigt vitt skum, det ser onekligen väldigt inbjudande en varm sommardag.

Doften påminner lite lite om Punk IPA från samma bryggeri, fast det är om möjligt ännu mer humle i doften på denna. Kan ju faktiskt ha att göra med att den är från fat också. Hursomhelst är det många trevliga dofter av grapefrukt och bittra frukter i allmänhet, doften blir som någonslags hybrid mellan Amerikansk IPA samt Engelsk IPA trots att det "bara" är en pale ale.

Smaken är riktigt god och uppfriskande! Massor av grapefrukt och bittra frukter, det finns även ett lätt inslag av tobak som jag inte vet om jag ska gilla eller ogilla. Bland alla dessa bittra fruktsmaker finner jag även ett visst intressant inslag av kiwi. Maltigheten räcker precis till för att balansera upp det hela.

Kroppen är medelfyllig med små friska bubblor som gör den härligt uppfriskande och väldigt drickbar.

Vad blir betyget för denna öl då? Det känns som att det landar någonstans runt 3,8 av 5, mycket med tanke på att det är så mycket smak trots den låga alkoholen. En perfekt sessionbeer. Extra roligt att även Bishops Arms i Karlstad fått in de nya Craft Beer glasen!