Haand Øl-festival del 2

Med ett glas Saison Rue i handen begav vi oss bort mot den lilla matserveringen de hade på festivalen. Det bestod i ett litet tält som en lokal restaurang satt upp där de serverade olika sorters viltkorvar, ostar och andra närproducerade godsaker såsom rådjur och lax med mera. Eftersom det vid det här laget var några timmar sedan vi ätit tog jag en liten korvbricka bestående av ank-korv, vildsvinskorv och hjortkorv och två klickar hemmagjord potatissallad. Tyvärr hann korvarna bli lite kalla innan jag hittade en sittplats där jag kunde äta dem, men de passade ganska fint till saisonens kryddighet.

Nu började det bli hög tid att köra igång med ölprovandet på allvar. Första ölet ut efter omladdningen med mat blev Oak Aged Sunturnbrew från Nøgne Ø. Precis som vanliga Sunturnbrew är det ett rökt barley wine fast lagrat på ekfat. Fatlagringen tillförde en trevlig ton av vanilj och en lätt värmande bourbonkaraktär, jag upplevde dock att det krockade lite lätt med de charkuteriaktiga inslagen från rökmalten. Hursomhelst var det ett intressant öl.

Vid mitt tidigare besök vid Magic Rock Brewings monter blev jag tipsade om att de klockan 19.00 skulle koppla på ett fat med deras Bearded Lady Bourbon Barrel. Det var en maffig imperial stout på 10,5% med kraftiga rostade inslagen, dock tyckte jag att fatlagringen kunde ha märkts lite tydligare, det kändes liksom mer som en vanlig imperial stout än en bourbonfatlagrad version. Det var ändå kul att prova den, men jag var mer imponerad av deras pale ale.

Eftersom jag redan var inne på fatlagrade grejer knallade jag bort till Haandbryggeriet där jag tidigare hört ryktas om att de skulle ha några få flaskor av Akevitt Porter kvar. Det är en imperial stout på 10% lagrad på just aquavit-fat. Den var verkligen en riktig käftsmäll till imperial stout med härliga rostade toner med inslag av mörk choklad och jordigt kaffe tillsammans med en lyxig ton av akevitt med betoning på vanilj och kryddor. Wow!

Mina smaklökar hade här fått en rejäl omgång och utöver de smakprover jag själv köpte och drack provade jag det min bror och far köpte. Nu behövdes något som rensade upp lite bland smaklökarna, och vad passar bättre än en suröl? Vid den internationella ölbaren hade jag tidigare sett några flaskor med Lost Abbey Framboise de Amorosa - något jag verkligen inte ville missa. Det är en sour ale lagrad med enorma mängder hallon och vilken hallonsmak den hade. Det här är helt klart det godaste hallonöl jag någonsin druckit, otroligt komplex med en fantastiskt läcker hallonsmak och en rejält syrlig avslutning. Det enda jag fick ur mig var "helvete vad gott!".

Ytterligare ett inlägg kommer...

Haand Øl-festival del 1

I fredags åkte jag tillsammans med min far och bror iväg på ölfestival i Drammen som hölls av Haandbryggeriet där även David arbetar som bryggare numera. På festivalen fanns några av Europas mest spännande mikrobryggerier representerade, mer om dessa senare.

Efter en cirka fyra timmar lång resa var vi framme i Drammen där David mötte upp oss visade oss till hans lägenhet där vi lämnade vårt bagage innan han begav sig tillbaka till bryggeriet för att förbereda för festivalen. Klockan var 13.00 och vi hade varit upp sedan 06.00-tiden så det var läge att ta något att äta. Det fick bli en pizza på Peppe's Pizza, eller rättare sagt pizza-buffé, som var väldigt smarrig. Med lite mat i magen knallade vi runt i Drammen för att utforska lite.

Någon timma senare ringde jag upp David och han och en kollega kom och hämtade oss med bil och körde oss till bryggeriet. Vi fick kika runt lite i bryggeriet innan festivalen började och jag småpratade lite med gänget från Närke och Haandbryggeriet. Det fanns en känsla av förväntan i luften då detta var första gången bryggeriet anordnade ölfestival. En ölbong kostade 25 nok och för den fick man 15 cl öl under 9% och 10 cl av öl över 9%.

Klockan 16.00 sa det plötsligt pang och det började fyllas på med folk på festivalgolvet som även var bryggerigolvet med lagringstankar och övrig bryggeriutrustning. Magic Rock Brewing blev första montern som jag besökte. Där provade jag deras Magic Rock High Wire som var en väldigt trevlig pale ale med en rejäl humlearom åt det amerikanska hållet med inslag av mango och lychee. En av bryggarna berättade att man torrhumlar den med rejäla mängder citra.

Efter detta knallade jag genast bort till Närke-gänget och provade deras Capsylo - en American Pale Ale bryggd med den nya humlesorten Calypso (därav det fyndiga namnet). Den var trevlig men kanske lite anonym efter humleexplosionen från High Wire. HåGe berättade att den har samma maltbas som Slättöl och Jontes Atgeir.

Något som jag absolut inte ville missa var samarbetsbrygden mellan Haandbryggeriet och Närke Kulturbryggeri, nämligen Unionöl en strong ale brygd med bland annat rökmalt från gotland, honung enbärsris och lingon. Rune från Haandbryggeriet tappade upp en skvätt och undrade vad jag tyckte. Det var en lite lätt spretig öl men jag gillade den skarpt. Det fanns en fin balans mellan ingredienserna och en lätt syrlig ton av lingon på slutet.

En stund senare befann jag mig vid vad man kallade för den internationella ölbaren där man serverade öl från en rad spännande amerikanska mikrobryggerier såsom Hoppin Frog,  Lost Abbey, Southern Tier, The Bruery med flera. Mitt val föll på Saison Rue från The Bruery. Det var en väldigt trevlig och fräsch saison med inslag av brett och citrusfrukter samt en fin ton av amerikansk humle. Kanske en av de bästa icke-belgiska saisons jag har provat.

Ett inlägg till kommer senare...

LoverBeer Madamin

Italien är kanske inte det land man främst förknippar med öl och mikrobryggerier, men faktum är att det Italien är ett relativt stort ölland med mängder med mikrobryggerier, jag har hört siffran 200 stycken. Den här gången är det dags för ett öl från ett mikrobryggeri vid namn LoverBeer och deras öl Madamin er en ekfatslagrad suröl på 6,2%.

Vi kör på direkt med en recension!

Ölet är djupt rödbrunt och rejält grumligt med ett en och en halv finger högt beige-aktigt skum. Det blir inga direkta skumrester på glasets insida.

Doften är syrlig och kryddig med inslag av körsbär, rödvinsvinäger och lite stall. Allt detta rundas av med en fin vanlijaktig ton från ekfatslagringen som knyter ihop doften på ett läcket sätt.

Smaken är precis som doften lovar syrlig på gränsen till sur med tydliga inslag av körsbär, rödvinsvinäger och svartvinsbärsblad. Det finns också en lätt sötma och allt ihop avrundas av en tydlig vaniljaktig ton från ekfatslagringen precis som i doften.

Ölet är lätt till medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och lätt stickiga.

Det här var helt klart en trevlig bekantskap. Som sursölfantast är det alltid roligt att upptäcka nya godbitar från nya spännande bryggerier och den här dricker jag gärna igen!

Betyg? 4,2 av 5! Riktigt bra!

Pris: Gåva från David. Ej tillgänglig i Sverige.

Black Isle Black Islay

Trenden med whiskyfatslagrad öl fortsätter. Den här gången är det ett öl från engelska Black Isle Brewery som främst har fokus på att brygga riktigt bra ekologisk (organic) öl. Vi har tidigare fått chansen att prova bland annat Organic Goldeneye Pale Ale och nu är det dags för ett nytt öl!

Black Isle Black Islay är namnet och det är alltså en stout/imperial stout på 8% lagrad på fat från det välkända destilleriet Bruichladdich. Det är också en engångsbrygd i en strikt limiterad upplaga - 888 flaskor kommer till Systembolaget den 2:a maj - så var ute i god tid om ni vill lägga vantarna på en.

Dags för en recension! 

Vätskan är mörk på gränsen till svart med ett en och en halv finger högt beige-aktigt skum. Det blir inga skumrester på glasets insida. 

Doften är har tydliga drag av rökig whisky med en distinkt ton av tjära som avrundas av en välavvägd vaniljton. När man kommit förbi whiskyinslagen gömmer sig en rejält rostad stout med inslag av mörk choklad och kaffe.  

Smaken präglas även den starkt av whiskyinslagen och det är ungefär samma smaknyanser som doften utlovar. Även här bjuds det på en hel del rostade inslag med betoning på choklad och kaffe. Den är dock något tunnare i smaken än vad man skulle kunna ha förväntat sig efter doften. 

Ölet är medelfylligt med en relativt låg till medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka. 

Sammanfattningsvis kan man säga att det här är en riktigt stabil ekologisk stout. Dock blir den något tunn i smaken jämfört med doften - vilket kan vara på både gott och ont. Det är svårt att brygga riktigt bra ekologisk öl men jag tycker Black Isle Brewery gör ett stabilt jobb!

Betyg? 3,6 av 5 Bra - kort och gott!

Pris: 69:90 för 33 cl på Systembolaget. Tillgänglig från och med den 2:a maj tills den tar slut. 

Philty Phil's American Pale Ale

I helgen kom David hem från Norge för en långhelg vilket ofta innebär en liten sammankomst i någon form. Vi möttes upp i Karlstad innan vi skulle åka den fyra mil långa resan till mig i Kristinehamn för att prova lite öl och titta på ett lokalt band. Väl i Karlstad bestämde vi oss för att gå till relativt nyöppnade Texas Longhorn för en bit mat och något att dricka.

Förutom att hade grymma hamburgare serverade de även deras eget husöl Philty Phil's American Pale Ale som är skapad av ingen mindre än Stefan Guvstavsson eller Mr. Mohawk som en del väljer att kalla honom. Ölet är precis som namnet etiketten skvallrar om en APA på 37 IBU som den ligger på 5,4% och den är humlad med den populära humlesorten simcoe.

Dags för en recension!

Vätskan är guldgul och lätt disig med ett rejält stort vitt skum som efter en liten stund lägger sig till ett centimetertjockt skumlock. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften är rejält humlefrisk med tydliga drag av grapefrukt, passionsfrukt och vinbärsblad. Det finns också en lätt bakgrund av karamellmalt som nätt och jämt balanserar upp all humle.

Smaken är även den dominerad av humlen men den är inte så besk som man skulle kunna tro. Sköna fruktiga inslag av passionsfrukt, grapefrukt och vinsbärsblad som avrundas med en bra men ganska snäll beska blandas med lätta inslag av karamellmalt.

Ölet är lätt till medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var inte alls tokigt! Helt klart bland av Stefans öl jag druckit. Förutom att det var en god öl passade den ypperligt till den Bacon Blue Burger jag åt som var en klassisk amerikansk grillad baconburgare fast med blåmögelost istället för cheddar. Mums.

Betyg? 4 av 5! En riktigt bra APA!

Pris: 64 kr för 33 cl på Texas Longhorn.

Dragets Kanal Dubbel IPA (2012)

Vi kör vidare med fler nyhetsrecensioner. Detta blir något av en repris då den faktiskt kom förrförra året, men eftersom den kommer i år igen kör vi en recension till!

Som ni säkert redan förstått är det Dragets Kanal Dubbel IPA från Nynäshamns Ångbryggeri det handlar om.  Förra gången fick den 3,6 av 5 av David, vad får den idag av mig måntro?

Ölet är klart och orangefärgat med ett cirka en och en halv finger högt beige-vitt skum. Det blir vissa skumrester på glasets insida.

Doften är ingen tropisk fruktexplosion utan är istället otroligt välbalanserad med fina inslag av grapefrukt, lichie och apelsinmarmelad. Det finns också en viss ton av karamellmalt. Doften är något återhållsam utan att för den delen vara tråkig.


Smaken bjuder på betydligt mer än vad doften lovar! Här finns rejäla drag av grapefrukt, mango och tallbarr. Efter en stund tycker jag mig även känna en viss ton av vinbärsblad. Ölet avslutar beskt och relativt torrt.

Vätskan är medelfyllig med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små men friska.

Det är sällen jag blir besviken på något från grabbarna på Nynäs och det blir jag inte heller denna gång. Dock hade jag önskat en liten extra humlekick i aromen, men det smakar och doftar ändå förbaskat bra. En extra eloge för 25 cl flaskan också!

Betyg? 3,8 av 5! Snäppet högre en Davids recension 2010!

Pris: 26:90 för 25 cl på Systembolaget.

Slottskällans Kloster 2012

Nu är det dags för en recension av ett öl som varit borta i ett par år men som nyligen kommit tillbaka till Systembolagets hyllor - åtminstone för tillfället. Det är inget mindre än Slottskällans Kloster 2012 som jag talar om!

Vad är det då för ett öl? Jo, det är en belgisk quadrupel eller belgian strong dark ale på 9%. Som om detta inte vore nog, jag menar det är ju inte alltför ofta vi får dricka en svensk quadrupel, så är den dessutom ekologisk.

Vi kör igång med en recension!

Ölet är djupt nyponfärgat och rejält grumlig med ett cirka en finger tjockt smutsvitt skum. Det blir inga skumrester på glasets insida.

Doften är kryddig (fenolisk) och söt-aktig med betoning på plommon, russin och torkade frukter i allmänhet. Det finns dessutom en lätt men väldigt trevlig ton av nykokt nyponsoppa.

Smaken är även den dominerad av torkade frukter och en viss belgisk kryddighet. Tonerna av nypon som jag hittade i doften är närvarande även i smaken. Ölet avslutar sött och alkoholen slår igenom lite lätt.

Vätskan är medelfyllig till fyllig med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Ah... denna är bättre än vad jag minns den. De har verkligen fått till en gedigen belgisk smak på denna och de har klokt nog låtit blir att filtrera och pastörisera den. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det var en bättre belgisk belgare!

Betyg? 4,1 av 5! Riktigt bra!

Pris: 31:90 för 33 cl på Systembolaget.

Nøgne Ø #500

Det var inte igår vi recenserade något från Nøgne Ø - ett bryggeri som oftast har väldigt jämn och fin kvalitet på sina grejer. Nu har de hunnit med att brygga sin fem-hundrade batch med öl! Hur firar de då detta?

Jo, genom att brygga en DIPA på 10% med 100 IBU som väl får sägas ligga i tiden då humletrenden inte visar några som helst tecken på att lugna ner sig. De kallar ölet kort och gott för Nøgne Ø #500!

Vi kör på direkt med en recension!

Färgen är djup bärnsten och lätt grumlig. Skummet är ljus, ljus beige och cirka en och en halv finger högt och lägger sig ganska snabbt till en liten skumring.

Doften bjuder på en rejäl dos av tropiska frukter såsom grapefrukt, mango och pomerans. Det finns också en rejäl maltighet med betoning på karamellmalt och fruktkola.

Smaken är precis som doften rejält fruktig med inslag av just grapefrukt, mango och pomerans. Den är även rejält besk men med en fin balans från karamellmalten och inslagen av fruktkola. Den är varken söt eller torr utan ligger någonstans mitt i mellan.

Ölet är relativt fylligt med en medelhögkolsyrehalt. Vätskan känns lätt kletig och bubblorna är medelstora och mjuka.

Jag är inte den som tackar nej till en DIPA, särskilt inte en bra en, och den här är bra. Riktig fruktig och skön DIPA som dock inte når upp till det absoluta topp-skiktet.

Betyg? 3,9 av 5!

Pris: 59:90 för 50 cl på Systembolaget.