Rochefort 10

Detta är ett öl som jag har en väldigt speciell relation till. Det är ett av de första öl som jag verkligen suktade efter att få prova för ungefär 4 år sedan när jag började dricka öl på "allvar". Den ligger också på en respektingivande 9:e plats på RateBeer top-50.

Rochefort 10 som den heter bryggs av munkarna på det belgiska trappistklostret Brasserie De Rochefort och är den starkaste av deras öl som finns i två andra varianter med numren 6 och 8. Alkoholhalten ligger på noterbara 11,3%.

Anledningen till att jag skriver detta inlägg är att vi av någon anledning glömt bort att recensera den här på bloggen, men det ska det bli ändring på nu!

Vätskan är oklar och mörkbrun med ett rejält stort och tätt beigeaktigt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Aromen bjuder mycket torkade frukter med tydliga inslag av fikon och plommon men också en lyxig chokladton. Det finns också sköna gräddiga toner som jag associerar till gräddkola. Där finns också en väldigt liten men angenäm ton av ingefära.

Smaken är rejält komplex och har liksom doften stora inslag av torkade frukter med betoning på fikon men här lämnas ännu större utrymme åt de gräddiga tonerna jag först kände i doften. Det finns också inslag av lyxig mjölkchoklad. Utöver detta finns där även en lätt beska med inslag av bittra örter.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och lätt stickiga.

Ojojoj, det här var till och med bättre än vad jag mindes det. Det är minst två år sedan jag provade denna och jag har alltid gillat den, men idag upplevde jag den som något utöver det vanliga! Denna är ett måste att prova till en kraftfull mögelost! Mmm...

Betyg? 4,7 av 5! Sinnessjukt bra!

Pris: 39:90 för 33 cl på Systembolaget.

BrewDog Rip Tide

Imperial Stout är som några av er kanske vet en av mina absolut favoritölstilar (något som jag garanterat delar med många andra ölnördar världen över) så det är alltid kul när någon ny sort dyker upp på hyllan. På sistone har vi fått in både Yeti och Gonzo från Great Divide respektive Flying Dog och nu är det alltså dags för Rip Tide från BrewDog.

Vad är Riptide för ett öl då? Jo det är som tidigare sagt en Imperial Stout och den ligger på (i sammanhanget) ganska modesta 8%. På maltsidan är den bryggd med Marris Otter, Dark Crystal, Caramalt, Chokladmalt och rostat korn samt mörkt muscovadosocker.

Detta låter ju lovande, men hur är den då?

Färgen är inte helt oväntat åt det mörka hållet och är nästintill svart med en rödaktigt skimmer, vätskan är oklar och det är en del jästfällning kvar i botten på flaskan. Skummet är cappuccino-färgat och lämnar lätta rester på glasets insida.

Doften har domineras helt klart av den rostade malten med inslag av mörk choklad och hårdrostat kaffe. Det finns även trevliga lakritsaktiga inslag som jag misstänker kommer av muscovadosockret.

När det kommer till smaken är det just de hårdrostade malttonerna och de lakritsaktiga inslagen som dominerar. Det finns också plats för lite fudge och en lätt jordig humlearom och överlag är den ganska söt.

Vätskan är medelfyllig till fyllig med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var riktigt trevligt och den kompletterar utmärkt de andra Imperial Stout som finns i Systembolagets sortiment. Den här skulle passa klockrent att ha i en schysst chili-gryta med de sköna inslag av mörk choklad och lakrits.

Betyg? 4 av 5!

Pris: 27:90 för 33 cl på Systembolaget.

Black Rooster The Hoptimizer

Nu är det dags för en lite äldre nyhet som jag missade att köpa när den kom i början av september, nämligen Black Rooster Brewerys första lansering (mig veterligen) på Systembolaget The Hoptmizer. Den lanserades först i Danmark som någon slags motpol till de mer maltbaserade julölen.

Vad är det för öl då? Jo, det är en india pale ale på 6,5% humlad med de välbekanta amerkanska humlesorterna Cascade och Chinook. Den är även torrhumlad med samma humlesorter.

Dags för en recension!

Vätskan är kopparröd och lätt grumlig med ett två och en halv finger stort beigeaktigt skum. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften bjuder på mängder med parfymaktiga humletoner med inslag av grapefrukt, tallbarr och nysågat cederträ. Det finns även lätt lätt bakgrund av karamellmalt.

Smaken är rejält besk och torr, ingen söt IPA här inte. När man väl kommit förbi den strama beskan bjuds det på en hel del humlegodis med inslag av torkade citrusfrukter och tallbarr. Ölet avslutar lika torrt som det började med endast små hintar av karamellmalt i bakgrunden.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det här var en positiv överraskning! En relativt enkel humleprofil men den är såpass välgjord att man bara vill ta en klunk till och en klunk till. Jag drack halva flaskan i recensionssyfte och andra halvan till Pulled Pork, vilket den passade utmärkt till. Vill ni läsa mer om just kombinationen av IPA och Pulled Pork klicka här.

Betyg? 4,1 av 5!

Pris: 49:90 för 50 cl på Systembolaget.

Mahou Negra

Dags för andra ölet från det "fasta" oktobersläppet! Det är inte alltför ofta som vi får öl från Spanien hit till Sverige, och när vi väl får det är det oftast någon form av ljus lager det handlar om. Den här gången är det förvisso och en lager men en mörk sådan. Mahou Negra som den heter är en mörk lager eller dunkel som RateBeer väljer att definera den på 5,5% bryggd utan tillsatser eller färgmedel (ska man ens behöva påtala det?).

Hursomhelst dags för en recension!

Ölet är rödbrunt med ett medelstort smutsvitt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Doften har inslag av billigt kaffe, rostade nötter och knäck. Det finns även en lätt örtig humleton som lurar någonstans i bakgrunden.

Smaken ger inget särskilt lyxigt intryck utan det är just billigt kaffe (som har en tendens att vara mindre aromatiskt och mer bitter-syrligt) och knäck som dominerar smaken. Det finns även en lätt beska med inslag av gräs och örter.

Ölet är relativt tunt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Nej, det här var ingen höjdare. Ölet känns billigt och enkelt utan varken charm eller klass. Jag saknar de sköna fylliga nästan stout-aktiga tonerna man hittar i många mörka lageröl. Här blir det bara syrligt och karamelligt utan någon direkt riktning. Det enda pluset med ölet är den snygga flaskan.

Betyg? 2,2 av 5.

Pris: 13:90 för 33 cl på Systembolaget.

Dugges Gustafs Finger

Det känns lite som att Systembolagets oktoberlansering hamnade lite i skymundan av Stockholm Beer & Whisky som gick av stapeln samma helg som de nya ölen dök upp på Systembolaget hyllor. Vi tänkte försöka beta av några av dessa nyheter, som förövrigt kommer finnas tillgängliga i minst ett år, och vad ska man då börja med?

Jo, vi har ju faktiskt fått ett nytt öl från Dugges vilket känns väldigt kul. Precis som titeln på inlägget antyder så är det Gustafs Finger som är en strong bitter på 5,8%. Ölet är bryggt med både engelska och amerikanska humlesorter, nämligen Chinhook, Brewers Gold och Cascade.

Dags för en recension!

Ölet är djupt kopparfärgat med ett cirka två fingrar högt smutsvitt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Havrekakor tillsammans med trevliga toner av både jordig engelsk humle och citrusaktig amerikansk humle dyker upp i aromen. Det finns också lätta inslag av rostade valnötter.

Smaken bjuder också den på havrekakorna från doften men här finns även en skön ton av persikomarmelad. Givetvis finns det också spelrum för humlen även här, och den gör sig påmind genom en markant beska. Ölet avslutar torrt.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna små och lätt stickiga.

Det här var ju inte så tokigt. Helt klart det roligaste som kommit från Dugges till Systembolaget på länge. Det vore dock kul om han fick in några av sina lite mer extrema öl då det är betydligt mer intressant när Dugge får experimentera lite. En extra eloge för att ölet säljs på 33 cl flaska!

Betyg? 3,6 av 5!

Pris: 18:90 för 33 cl på Systembolaget.

Stockholm Beer And Whisky del 3

Ja, var var vi nu? En liten stund efter ölbloggarträffen befann vi oss vid Nynäshamns Ångbryggeris monter. Där serverade de ofiltrerade, självrunna versioner av Pickla Pils och Landsort Lager vilket kändes som ett måste att prova. Båda två var goda, även om Pickla stod ut lite mer med sin kraftigare beska. Väldigt färskt var det - faten hade tydligen tappats på torsdag morgon! Lite senare återkom jag och smakade på Tjockholt Tjinook, vilket var en trevlig, humlig och lättdrucken lager.

Samtidigt som vi hade några droppar Pickla kvar i våra glas styrde vi kosan mot montern med det jättefat ofilterad Pilsner Urquell som släpats hit från Tjeckien. Jag blev inte besviken - det är ett fräscht och välbalanserat öl, men å andra sidan tycker jag nog att Pickla är minst lika god. Trevligt att ha provat hursomhelst!

En stund senare befann sig Fredrik och jag vid Södra Maltfabrikens monter. Det var första gången bryggeriets öl fanns tillgänglig utanför de egna lokalerna och här valde jag att prova en Initial Pale Ale medan Fredrik tog en Poking IPA. Stabila öl helt klart, även om jag nog skulle behöva inta ölen i lugn och ro hemma eller på någon krog för att ge ett rättvist omdöme. Hoppas jag stöter på dessa öl igen!

Ängö Kvartersbryggeri är inte lika nya som Södra Maltfabriken, men lika nya för mig då jag inte haft möjlighet att prova öl från det Kalmarbaserade bryggeriet tidigare. Ett prov av Södvik Säsong 2011 intogs efter en kort stunds funderande och det visade sig vara en lagom trevlig och fräsch saison.

Ace of Spades 2011 kändes också som ett måste när man stod vid Sigtuna Brygghus monter. Tyvärr kändes det alltför starkt och obalanserat för tillfället. Synd, då förra årets version var mycket god. CPH Black Oak fick tyvärr också samma omdöme - rätt så spritig, åtminstone för min smak.

Jämtlands stod placerade i närheten av Sigtuna, och här testade Fredrik lite Black IPA, som jag smakade lite på. Inget sensationellt, men helt okej blev mitt inte alltför tidsödslade omdöme.

Snart återvände vi till Oppigårds monter där det provsmakades en trevlig Ekporter 2011 samt Klassisk IPA. Klassisk IPA var förstås betydligt mer engelsk än amerikansk, där balansen mellan malten och humlen gjorde sitt. Beroende på situationen kan man helt klart uppfatta det här ölet som lite tråkigt; men jag gillade det hursomhelst.

Snart återvände vi till montern där vi startade, det vill säga hos Brill & Co, där vi dessutom provade kvällens höjdpunkt: Mikkeller Nelson Sauvignon. Rent spontant så kändes det som ett av de bättre och intressantaste Mikkeller-öl jag provat! Lätt syrlig, med svaga (men inte överdrivna) brett-toner samsades med en härlig Nelson Sauvin-karaktär (krusbär, druvor) och intressanta toner från vitvinsfaten. Ett oerhört gott öl helt enkelt!

Appropå Nelson Sauvin så provades det, vid Brewery Internationals monter, även det nya Schneider-ölet Mein Nelson Sauvin. Ett öl jag hoppas få återkomma till någon annan gång för det här var minsann också riktigt trevligt! Nelson Sauvin - så otroligt trevlig humle!

Det provades ett antal öl till, men minnet är lite luddigt. Inte för alkoholen (i år höll jag mig på en hyfsat anständig nivå och lämnade tämligen tidigt), men för att det lätt blir massa smakprover, tjöt och så vidare.

Efter festivalen blev det ett kort besök på Akkurat där det intogs lite Cantillon Lou Pepe Kriek och käk (jag åt Akkurats Bacon & Cheeseburger och Fredrik Hjort Bourguignon). Både ölen och maten var väldigt god, men mat- och dryckeskombination var väl inte den mest ultimata (valde dock ölen först, innan jag kom på att jag var hungrig). Egentligen hade vi tänkt beställa in något mer, men vi var båda trötta efter resande och mässbesök så vi valde att ta notan och bege oss mot vandrarhemmet. Överlag var det dock en lyckad dag - förhoppningsvis blir det mer tid över till pubbesök i Stockholm någon annan gång!

Stockholm Beer And Whisky del 2

Då är det äntligen dags för del 2 av vårt lilla reportage om SBWF 2011. Efter att ha knallat runt och provat alla öl och träffat alla trevliga människor som jag nämnde i del 1 var det då dags för ölbloggarträffen. Vi knallade bort mot andra delen av byggnaden och till rummet som heter "lackeringen". Här utanför hälsade vi och skakade hand med alla de andra deltagarna på träffen. Det märktes att det låg lite spänning i luften och alla var uppspelta inför träffen.

Plötsligt hade vi satt oss till bords och Johan från Portersteken samt Jan-Erik "Janko" Svensson hälsade oss välkomna till träffen. Janko drog igång med den utlovade blindprovningen, som var upplagd som så att vi provade fyra öl parvis mot varandra och de flesta av oss var helt ställd efter det första paret - ingen kunde komma på vilka öl det handlade om. Det enda vi fick fram var att den första var lite torrare och att den andra var mer karamellig. Tillslut fick vi reda på att det var klassikern Sierra Nevada Pale Ale respektive Caldera Pale Ale det rörde sig om.

Efter lite diskussion kring första ölet kom Janko och Johan tillbaka till borden för att fylla på glasen med blindprovningens andra ölpar. Vi blev ungefär lika ställda den här gången, men här anade vi mer humle än i de första två ölen. Dessutom var öl nr 1 grumligare än öl nr 2. Alla möjliga smakpreferenser ropades ut över rummet, någon började prata om humlesorten Amarillo vilket Janko bekräftade var korrekt, och jag gissade på att öl nr 2 var Oppigårds Amarillo. Mycket riktigt det var just den. Men vilket öl var öl nr 1? Jag upplevde den som något sträv, vilket några höll med om. Efter en stund fick vi reda på att det var Slottskällans ofiltrerade red ale dvs. Red Ale Mist.

Efter ölprovningen var det dags för en kort föreläsning av Pilsner Urquells bryggmästare Vaclav Berka. Han talade en del om Pilsner Urquells långa och anrika historia samt vilket otrolig kvalitet ölet har. Det var egentligen inte förränn frågestunden drog igång som jag tyckte det började bli riktigt intressant. Han fick bland annat frågor om vad han tycker om den nya mikrobryggeri-trenden, vilket han svarade att han tycker är väldigt roligt. Han drog genast igång och började berätta om en tävling Pilsner Urquell anordnat i USA där hembryggare och mikrobryggerier skulle tävla i att brygga en tolkning av nämnda öl. En fråga jag hade var om det fanns några planer på att lansera ofiltrerad Pilsner Urquell på flaska i Sverige, svaret jag fick var lite luddigt och handlade om att man gjorde det vid särskilda högtider och jubileeum i Tjeckien. Nåja.

De sista 45 minuterna av träffen ägnades åt en diskussion kring ölbloggarnas framtid och våra möjligheter att påverka branschen med mera. En idé om en gemensam förening eller ett bloggar-gille togs upp, dock verkar det som att vi har en bra bit till att komma dit då många har olika åsikter om hur saker och ting ska genomföras. Hursomhelst, så var träffen riktigt trevlig, det blev dock lite väl mycket klassrums-känsla istället för gemenskap, eventuellt något att tänka på tills nästa gång. Avslutningsvis vill jag tacka Johan på Portersteken som styrde upp det hela, bra jobbat!

Fortsättning följer...

Stockholm Beer And Whisky del 1

Så, tillslut var det då alltså dags. Jag och David anlände i Stockholm vid lunch-tid på torsdagen och beslöt oss att direkt bege oss mot Nacka Strandmässan där mässan äger rum. Efter lite krångel fram och tillbaka med Stockholms lokaltrafik var vi då framme. Efter att ha hämtat ut press-brickan (eller ja, blogg-brickan kanske det borde heta) så började vi traska runt lite på festival-golvet.

Vi knallade bort mot Brill & Co:s monter och det första bekanta ansikte vi mötte var Gjölen från den numera inaktiva bloggen med samma namn. Här stötte vi även på Stefan från Ölsvammel och Peter M Eronsson från Fat & Flaska. Trots att jag på förhand hade bestämt mig för att börja med de lite svagare öltyperna kunde jag inte tacka nej till en liten skvätt Hopjuice från Left Coast Brewing - en väldigt fruktig och humlefrisk DIPA med rejäla inslag av tropiska frukter. Mums.

Vi blev kvar ytterligare några minuter vid Brills monter där vi också provade några av Mikkellers olika spontanjästa fruköl, nämligen Spontancranberry, Spontanredcurrant och Spontancassis. Goda öl allihop men den jag fastnade mest för var Spontancassis - bryggd med svarta vinbär. Smarrigt värre!

Nu började det bli dags att knalla iväg från Brills monter för att kika vidare på mässan. Vi hamnde vid Raasted Brygghus monter där vi mötte Daniel från Schnille & Schmak. Han insisterade på att vi skulle prova Raasted Rug IPA som han menade hade en väldigt intressant ton av eukalyptus. Mycket riktigt, det hade den. Men där fanns också en riktigt skön humlearom med betoning på söta citrus frukter och tallbarr.

Efter detta knallade vi iväg till en av Carlsbergs montrar där författadeduon Magnus Svensson och Michael Björkman för att marnkadsföra boken Öl & Vänner bjöd på fyra maträtter i miniformat som skulle paras till Carnegie 175-års Jubileeumsporter. Den första var en liten brödbit med löksill, den andra var rostade rödbetor med chevrè-kräm, den tredje var boeuf bourguignon och den fjärde var en krämig chokladbakelse med en botten av någon form av knäck. Den häftigaste kombinationen var helt klart de rostade rödbetorna med chevrè-kräm, vilken klockren kombination!

Vidare gick vi en sväng till Oppigårds för att prova deras nya välhumlade veteöl Twisted Wheat som var mycket angenäm. Härligt krämig och fruktig precis som de bayerska veteölen, dessutom har den en riktig skön humlearom med inslag av citrusfrukter fast utan någon rejäl beska. Denna öl skulle man ha haft tillgång till i sommras! Ahh...

Det började nu dra ihop sig mot ölbloggarträffen, som det kommer mer om i nästa inlägg, men det fanns ännu lite tid att spatsera runt på festivalgolvet. Vi kikade förbi BrewDogs monter och tittade vad som fanns där. Vi bestämde oss, trots att det var ganska tidigt, för att prova Black Tokyo Horizon parallellt mot deras vanliga Tokyo*. Båda ölen var väldigt obalanserade och alkoholbetonade men helt klart intressanta båda två, den godaste var dock Black Tokyo Horizon som var lite mer komplex än vanliga Tokyo*.

Fortsättning följer...