Stockholm Beer And Whisky del 1

Så, tillslut var det då alltså dags. Jag och David anlände i Stockholm vid lunch-tid på torsdagen och beslöt oss att direkt bege oss mot Nacka Strandmässan där mässan äger rum. Efter lite krångel fram och tillbaka med Stockholms lokaltrafik var vi då framme. Efter att ha hämtat ut press-brickan (eller ja, blogg-brickan kanske det borde heta) så började vi traska runt lite på festival-golvet.

Vi knallade bort mot Brill & Co:s monter och det första bekanta ansikte vi mötte var Gjölen från den numera inaktiva bloggen med samma namn. Här stötte vi även på Stefan från Ölsvammel och Peter M Eronsson från Fat & Flaska. Trots att jag på förhand hade bestämt mig för att börja med de lite svagare öltyperna kunde jag inte tacka nej till en liten skvätt Hopjuice från Left Coast Brewing - en väldigt fruktig och humlefrisk DIPA med rejäla inslag av tropiska frukter. Mums.

Vi blev kvar ytterligare några minuter vid Brills monter där vi också provade några av Mikkellers olika spontanjästa fruköl, nämligen Spontancranberry, Spontanredcurrant och Spontancassis. Goda öl allihop men den jag fastnade mest för var Spontancassis - bryggd med svarta vinbär. Smarrigt värre!

Nu började det bli dags att knalla iväg från Brills monter för att kika vidare på mässan. Vi hamnde vid Raasted Brygghus monter där vi mötte Daniel från Schnille & Schmak. Han insisterade på att vi skulle prova Raasted Rug IPA som han menade hade en väldigt intressant ton av eukalyptus. Mycket riktigt, det hade den. Men där fanns också en riktigt skön humlearom med betoning på söta citrus frukter och tallbarr.

Efter detta knallade vi iväg till en av Carlsbergs montrar där författadeduon Magnus Svensson och Michael Björkman för att marnkadsföra boken Öl & Vänner bjöd på fyra maträtter i miniformat som skulle paras till Carnegie 175-års Jubileeumsporter. Den första var en liten brödbit med löksill, den andra var rostade rödbetor med chevrè-kräm, den tredje var boeuf bourguignon och den fjärde var en krämig chokladbakelse med en botten av någon form av knäck. Den häftigaste kombinationen var helt klart de rostade rödbetorna med chevrè-kräm, vilken klockren kombination!

Vidare gick vi en sväng till Oppigårds för att prova deras nya välhumlade veteöl Twisted Wheat som var mycket angenäm. Härligt krämig och fruktig precis som de bayerska veteölen, dessutom har den en riktig skön humlearom med inslag av citrusfrukter fast utan någon rejäl beska. Denna öl skulle man ha haft tillgång till i sommras! Ahh...

Det började nu dra ihop sig mot ölbloggarträffen, som det kommer mer om i nästa inlägg, men det fanns ännu lite tid att spatsera runt på festivalgolvet. Vi kikade förbi BrewDogs monter och tittade vad som fanns där. Vi bestämde oss, trots att det var ganska tidigt, för att prova Black Tokyo Horizon parallellt mot deras vanliga Tokyo*. Båda ölen var väldigt obalanserade och alkoholbetonade men helt klart intressanta båda två, den godaste var dock Black Tokyo Horizon som var lite mer komplex än vanliga Tokyo*.

Fortsättning följer...

Örebro Öl & Whisky Festival del IV

Efter mitt första, kortare inlägg har Fredrik i stort sett sammanfattat festivalen i två utomordentliga inlägg här och här. Tänkte hursomhelst att det var bra att komplettera med ytterligare ett inlägg.

Tyvärr glömde jag ta med en kamera till festivalen (varför händer alltid det när man behöver en?) så det blev väldigt få bilder. Mobilkamera-bilder har ju, som bekant, en tendens att bli ganska dåliga om man inte har "det senaste".

Det finns kanske en viss risk för repetition i det här inlägget men jag tänkte försöka dela med mig lite mer av just mina intryck av dagen.

Under dagen, när Dugge himself fanns i Brills monter, delade jag och Fredrik på en flaska Holy Cow! vilket smakade utmärkt, utan att vara jättefantastisk. Det fanns såklart en rejäl beska och mycket fina humletoner i brygden, även om ölet kanske inte når upp till High Fives standard. Närkes goda, men något märkliga hybridöl Tanngnjost & Tanngrisnir avsmakades också under dagen och kändes väldigt intressant. Rökigt, men samtidigt balanserat, där man kände enriset och faktiskt lite humle, även om maltkaraktären var tydligast. Ett öl jag skulle vilja prova igen på någon pub i lugn och ro.

Någon gång under kvällen när Fredrik, jag och resten av gänget stod vid närheten av Närkes, Sandbackas och Oppigårds montrar försvann Fredrik och Darren någonstans (läs: för att prova Dale's Pale Ale). Om jag inte minns helt fel, så var det i samband med att öl som Sandbacka Imperial Stout och Oppigårds Amarillo Spring inmundigades. Detta var fantastiska öl båda två, även om jag till exempel tyckte att Indian Tribute var snäppet bättre än Amarillo Spring. Nu var det visserligen så att båda ölen var fantastiska.

Efter att Fredrik och Darren försvunnit stod jag tillsammans med Johan från bloggen Lucidor (Var faktiskt tvungen att kika in på din presentation på Helgon för att vara säker - alla verkar heta Johan?) som är en sådan där person som man till och från snackat med i "Den stora öltråden" på Helgon när det begav sig. Det var några år sedan nu, närmare bestämt alldeles i början av mitt ölintresse. Kul att man stöter på personer från alla möjliga håll ... hursomhelst, så köpte Johan ett smakprov av Närke Kaggen Stormaktsporter, så vad passade bättre än att bege sig mot Thorslundskagges monter eftersom jag visste att det fanns smakprov av det exklusiva ölet Närke Kaggen Stormaktsporter Pure Swedish Oak.

Det blev att ta några klunkar av båda och jämföra - och jag måste säga att vanliga Kaggen är klart bättre, även om "Pure Swedish Oak" var bra och väldigt häftigt att prova. Tillskillnad från den mer utpräglade, något söta bourbon-, choklad- och vaniljkaraktären hos vanliga Kaggen kändes "Pure Swedish Oak" lite mindre komplex, mer tydligt ekig/träig (inte så konstigt kanske?) med en hel del söta chokladtoner som balanserade upp, men som samtidigt inte kändes lika framträdande som i originalet. Intressant att prova var det i alla fall!

Efter detta letade jag upp Fredrik igen, som stod med övriga gänget och provade öl från Victory Brewing Company bredvid Bishops Arms monter. Jag smet iväg eftersom jag kom på att Wicked Wine hade ett öl jag ville ha ett smakprov av - det något svårutalade Dieu du Ciel Aphrodisiaque. Det jag minns av ölet var att det hade en ganska mild, men på något sätt elegant kakao- och vaniljkaraktär och att det var medelfylligt och lent i munnen. Svårt att ge ett rättvist omdöme efter att ha druckit en del starka imperial stouts innan ... Brandmästare Andréns Törstsläckare var faktiskt trevlig att rensa paletten med under kvällen, även om man inte riktigt kanske kan göra ett folköl rättvisa bland så mycket starkt. Det smuttades också på ett litet glas De Molen Rasputin som Fredrik skrev om här nedan.

Mot slutet blev det mest Brill & Cos monter. Dugges var som bekant där och både ½ Idjit! samt Avenyn Ale dracks. Tyvärr orkade man inte skriva upp allt man fick en liten skvätt av, men Beer Geek Breakfast Speyside Edition, Beer Geek Brunch Weasel (Highland Edition) (eller om det var Islay?), Port Brewing Older Viscosity och Nøgne Ø/Jolly Pumpkin/Stone Special Holiday Ale avsmakades. Någon klunk från Johans (Lucidors) Andhrímnir Barley Wine slank också ner under kvällen. Ja, man var i extas helt enkelt.

Efter den trevliga stunden på Brill kändes det däremot som kvällen började närma sig sitt slut för både mig och Fredrik. Beröm östes över Håge och Berith på Närke och det snackades om både det ena och det andra. I söndags började man dock fundera på hur man uppfattades av dem, då den stora mängden öl givetvis märktes på ens beteende ...