Öl och mat i kombination del 4: Chili Con Carne och Imperial Stout

Något som på sistone blivit ganska trendigt är att göra "äkta" chili på amerikanskt vis med högrev och chipotle osv., med all rätt, det är fantastiskt gott och perfekt bjudmat. Det är dock en rätt som tar många timmar att laga och något man bör planera ett tag i förväg om man vill ha det till middag.

Detta hade jag inte gjort idag när jag plötsligt fick ett sug efter chili. Så därför valde jag att göra den försvenskade varianten som i folkmun kallas chili con carne. Men bara för att man utgår från något vardagligt behöver det ju inte vara tråkigt!

Något som passar bra med chili är mörk choklad, och vilken ölstil hittar man mer av detta än i en imperial stout? Därför har jag valt att tillsätta Brooklyn Black Chocolate Stout i receptet!

För 2 hungriga personer

500 gram nötfärs av bra kvalitet

1 gul lök

2 klyftor vitlök

2 msk tomatpuré

1 burk krossade tomater

1 stor spansk peppar

1 krm cayennepeppar

1 tsk chipotle tabasco

1 tsk spiskummin

1 buljontärning

1 dl imperial stout

1 burk vita bönor

1 msk matolja

Salt & peppar efter tycke och smak

Börja med att hacka lök, vitlök och spansk peppar. Låt sedan den gula löken svettas en liten stund i en gjutjärnsgryta. Tillsätt sedan köttfärsen. När köttfärsen börjar få lite färg så tillsätt även vitlöken och den spanska pepparn. Nu ska även spiskumminet, cayennepepparn och tomarpurén i. När allt är blandat och har fått fräsa en liten stund är det dags att tillsätta de krossade tomaterna, buljongen, chipotle tabascon och ölen. Salta och peppra. Låt sedan detta puttra på medelvärme i ungefär 20 minuter och tillsätt sedan de vita bönorna och låt puttra i ytterligare 5 minuter. Servera med valfritt nybakat ljust bröd och ett litet glas Brooklyn Black Chocolate Stout och ett stort glas vatten.

Här känner jag att ölet verkligen tillför någonting både i matlagningen och till maten. Ölet ger rätt en fantastiskt trevlig ton av mörk choklad och andra rostade toner som harmoniserar fint med den heta och fruktiga chilismaken. Dessutom passar det även bra att dricka resten av flaskan till maten, men personligen föredrar jag något lättare till kraftfullare och starkare maträtter. Ett tips är att kompletta med ett stort glas kallt vatten vid sidan av. Detta är dock en relativt mild chiligryta, vill man ha det riktigt hett kan man lägga till en halv habanero.

Smaklig måltid!

Spendrups lanserar Brutal Brewing

Som ni alla säkert vet så har Spendrups börjat med att göra U.S.A.-inspirerade lageröl på burk under namn såsom Pistonhead och Cheap Thrills. Nu ska ett helt bryggerikoncept byggas upp runt den här typen av öl och de ska brygga nya och kreativa öl, "allt är tillåtet" som de själva uttrycker det.

De är dock noga med att påpeka att det inte är något mikrobryggeri utan att det helt enkelt är ett dotterbolag som ska heta Brutal Brewing. Såhär uttrycker sig företagets nye VD Fredrik Spendrup om det hela:

- Att säga nej till inneboende entreprenörskraft och experimentlusta ligger inte i vår natur, den här satsningen på Brutal Brewing kommer att stärka hela Spendrups utveckling. Vi behöver ett växthus, ett sammanhang där ”allt är tillåtet” och där kreativiteten kan få större utrymme. Men det är långt ifrån ett mikrobryggeri - det är Brutal Brewing helt enkelt, berättar Fredrik Spendrup, som tillträder som VD på Spendrups Bryggeri i maj.

Egentligen förstår jag inte varför de skulle behöva något "växthus" som brygger märkliga hypade lageröl när man har Gotlands Bryggeri att luta sig tillbaka på när det gäller att ta fram lite mer spännande ölsorter. Detta låter helt enkelt som ett försök att locka yngre människor med någon "häftig" öl-image än ett seriöst försök att skapa gränsbrytande öl.

Som ni kanske förstår på mitt sätt att skriva är jag redan sen innan en aning skeptisk till det hela då jag aldrig blivit särskilt imponerad av Spendrups försök att ta ut svängarna. Egentligen finns det inte så mycket mer att tillägga från min sida utan tiden får helt enkelt utvisa vad det blir av det här "projektet".

Vill du läsa mer? Klicka här.

Dagen till ära!

Som vi svenskar säger om så mycket annat så är det ju bara St. Patrick's Day en gång om året, och det är ju idag den 17:e mars. Något som slog mig idag är att vi inte har recenserat superklassikern Guinness Draught på bloggen, något jag idag tänkte ändra på!

Egentligen finns det inte så mycket mer att tillägga till denna världskända stout på 4,2%, men som en liten bonus tänkte jag slänga upp en länk till Darren på BeerSwedens rykande färska intervju med Gearóid Cahill - en av bryggeriets tre bryggmästare.

Hursomhelst, dags för en recension!

Den nästintill svarta rödskimrande vätskan toppas av ett två fingrar högt krämigt skum. Skummet lämnar lätta rester på glasets insida.

Doften är dov och rostad med inslag av mellanrostat kaffe och mörk choklad. Det är dock en ganska lätt och speciell doft och inte alls som i modernare amerikanska stouts osv.

När det kommer till smaken är det nästan svårt att urskilja några enskilda nyanser ur den krämiga vätskan. Det finns dock nyanser av rostad, nästan bränd, malt och mellanrostat kaffe. Avslutningen är torr och bitter.

Ölet är rejält fylligt på det där speciella Guinness-viset. Kolsyrehalten är väldigt låg med små, mjuka bubblor.

På något vis är det svårt att recensera en klassiker av den här rangen, alla har ju en relation till den. Det är en typisk stout som är lätt att dricka och passar utmärkt efter jobbet såhär på St Patrick's Day. Dock är det inget utöver det vanliga.

Betyg? 3 av 5!

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 4: Nefarious Ten Pin Imperial Porter

Då var det dags för ännu ett avsnitt av videobloggen. Denna gång är det SKA Brewing Nefarious Ten Pin Imperial Porter som det handlar om.

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Amager Double Black IPA

Amager Bryghus är ett av Danmarks mest kända mikrobryggerier. Det grundades av de två vännerna Morten Valentin Lundsbak och Jacob Storm och har en mängd öl, varav en av de mest kända är den välhumlade imperial stouten Hr. Frederiksen. Själv minns jag det ölet som bra, men något obalanserat tack vare den kraftigt rostade karaktären från malten som tillsammans med den rejäla humlebeskan blev något för mycket. Frågan är då vad jag tycker om en svart dubbel-IPA på 200 teoretiska IBU... Amager Double Black IPA är givetvis det öl jag talar om.

Ölet är svart med ett medelstort beigefärgat skum som lämnar en del rester på glaset.

Det doftar kaffe, choklad, lakrits och litet citrus. Det finns också spår av kåda och gräs. Man märker att ölet är välhumlat, även om det saknar de där riktigt friska IPA-tonerna man oftast vill ha.

Smaken är kraftfull, rejält besk och dessutom ganska torr. Mycket rostade toner av kaffe, tydliga toner av saltlakrits och en aning mörk choklad. Tonerna av citrus, kåda och gräs finns också där och här känner man även hur citrustonerna friskar upp det annars mörka, något tunga ölet litet tydligare än i doften. Det finns också lite toner av alkohol som värmer.

Munkänslan är fyllig med mjuk till medelstark kolsyra.

Tja, det här var helt klart gott även om det kanske känns något enkelspårigt och därmed inte superkul i längden. Ett extremt öl, helt klart, med en extrem beska. Jag vet inte om det är värt att prova igen till det priset och ölet hade nog lämpat sig bättre på en mindre flaska, men helt tokigt är det ju inte.

Betyg: 3,7 av 5.

Pris: 51,90 för 50 cl på Systembolaget.

Taras Boulba Extra Hoppy Ale

Belgiska Brasserie De La Senne är ett bryggeri som hitills har gått förbi obemärkt för mig. Bryggeriet drivs av två unga herra vid namn Yvan De Baets och Bernard Leboucq. Deras vision är att brygga traditionell öl som är både ofiltrerad och opastöriserad. Bryggeriet gick från att under några år brygga sin öl hos De Ranke till att under hösten 2010 öppna eget bryggeri i Bryssel. Mer än såhär vet jag inte men ändå får jag äran att prova deras Taras Boulba Extra Hoppy Ale.

Det är alltså en ljus belgisk ale på 4,5% som är humlad med humlesorterna Saaz och Challenger. Hursomhelst, nog tjôtat, dags för en recension!

Den grumliga gula vätskan toppas av ett stort och kompakt vitt skum. Skummet lämnar rejäla skumrester på glasets insida.

Aromen har inslag av päron i sockerlag, koriander och rejäla gräsiga toner. Det finns även inslag av persika och ananas.

Smaken är först ganska söt och mild med inslag av just päron i sockerlag. Sedan kommer en rejäl beska in och tar överhanden, här hittar jag inslag av gräs och bittra örter. Avslutningen är torr och besk.

Ölet är lätt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små men lätt stickiga.

Egentligen hade jag inga som helst förväntningar när jag köpte den här flaskan, och den överraskar positivt. En väldigt lätt belgisk öl som ändå har en hel del karaktär, jag ser gärna fler öl från dessa bryggare på Systembolaget.

Betyg? 3,5 av 5.

Pris: 23:90 för 33 cl på Systembolaget.

Green Flash West Coast IPA

Detta är första gångens om jag får chansen att prova ett öl från från Green Flash Brewing. Direkt jag såg flaskan i butiken förstod jag att detta var ett öl som ville förmedla något, logotypen är verkligen genomtänkt där man har fått med både humle och malt men även vatten och sol som givetvis på sitt sätt är endel av ingredienserna i detta öl.

Som ni säkert redan förstått är det Systembolaget-aktuella West Coast IPA som det handlar om. Detta är alltså en västkusts IPA på 7,3% med imponerande 95 IBU. Utöver detta så är ölet även ofiltrerat samt humlat med humlesorterna Cascade, Centennial, Columbus och Simcoe, så det lovar helt klart gott om man gillar citrusbetonade humlebomber!

Vätskan är lätt grumlig röd/orange med ett medelstort beige-aktigt skum. Skummet lämnar rejäla mängder skumrester på glasets insida.

Aromen har stora inslag av grapefrukt, kiwi, nypressade apelsiner och tallbarr men även en potent bakgrund av karamellmalt. Det doftar stort och friskt men behåller samtidigt en viss elegans.

Smaken är även den dominerad av frukter såsom grapefrukt och kiwi. Men det finns även en rejält tilltagen beska med nyanser av tallbarr och bittra örter. Överlag har ölet en väldigt grön och frisk smak.

Munkänslan med medelstor med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Helt klart en väldigt trevlig IPA. Dock känns det som att det blir svårare och svårare att bli riktigt imponerad nuförtiden. Trots att det på många sätt är väldigt bra så känns det som att det är något som fattas för att det ska bli ett toppbetyg.

Betyg? 4 av 5. Gott och läskande!

Pris: 29.90 för 355 ml på Systembolaget.

De Molen Op & Top

Brouwerij De Molen har vi knappast fått se på våra Systembolagshyllor i särskilt stor utstreckning. Anledningen är väl helt enkelt att det är ett relativt litet bryggeri som knappast har kunnat leverera till vårt Systembolag. Op & Top är en bitter humlad med Premiant (bitterhumle), Amarilllo och Cascade (arom).

Lätt grumlig, gyllenefärg med ett medelstort skum. Inte så mycket rester.

Doften är lätt fruktig, men framförallt brödigt maltig med toner som tyvärr nästan drar lite åt grönsakshållet. Det finns också vissa inslag av örter och citrus.

Smaken är liknande doften. Lätt brödiga toner från malten, lite citrus samt en del örter och grönsaker. Det finns också lite gröna äpplen. Avslutningen är besk, nästan lite väl hård och obalanserad. Ölet känns också torrt.

Munkänslan är lätt med kraftig kolsyra som pirrar på tungan.

Nej, det här var en besvikelse. Jag undrar om det verkligen skall smaka så här? Kollar man på Ratebeer verkar Jonte och Ekstedt ha liknande upplevelser.

Betyg: 2,6 av 5.

Pris: 29:90 för 33 cl på Systembolaget.