lördag 4 september 2010

Provning av världens äldsta öl

Precis som ni kunnat läsa om på diverse sidor på internet så har man hittat över 200 år gammal champagne och nu även öl på en förlist båt utanför ålands kust i östersjön.

Här är ett klipp från Aftonbladets webb-tv där man får veta lite mer om just ölen.

fredag 3 september 2010

Double Trouble

Dubbelt trubbel i form av en DIPA - visst låter det spännande? Founders är bryggeriet som gjorde en lite lätt lustig debut på Systembolaget med Breakfast Stout som bara efter ett par dagar blev bortplockad från hyllorna på grund av barnet på etiketten.

Denna gång är det dock inte från Systembolaget jag fått min flaska utan via en privatimport från Brill & Co. Double Trouble är en DIPA på 9,4% och 86 IBU från det välrenommerade bryggeriet Founders i Michigan.

Hursomhelst, nog med nördiga fakta, nu är det dags för en recension!

En lätt disig orange färg med ett massivt vitt skum är det första som når ögat. Det blir även en hel del skumrester på glaset.

Doften består av humle och ännu mer humle - fast med finnes. Det finns även en frisk maltkropp som gör sig påmind i form lätta toner av söt kakdeg. De aromer från humlen som jag hittar i doften är främst grapefrukt, kiwi och nyklippt gräs.

Mmm, här var det beskt! En rejäl bitterbeska som balanseras finfint av en medelstor maltkropp är det första som möter munnen. Det märks verkligen att det här är en genomtänkt DIPA - allt är i balans. Från de första fruktiga humletonerna till den beska och maltiga avslutningen. En läskande DIPA helt enkelt.

Ölet är medelfylligt till fylligt. Kolsyrehalten är medel med många små, lätt stickiga, bubblor.

När en DIPA är såhär bra så vill nästan smaklökarna göra en liten glädjedans. Det märks verkligen att det är en färsk DIPA då humlen känns härligt frisk och har lite extra "sting".

Vad blir betyget när en DIPA är såhär bra då? Jo, det landar på 4,2 starka poäng av 5.

torsdag 2 september 2010

High Five!

Tänkte nu ge en recension på Dugges High Five!, det blir en liverecension medan jag dricker den, något som är ganska roligt då man direkt kan skriva ner vad man tycker. Drack den även på fat nere på 3 Små Rum i helgen, då var den alldeles underbar men tyvärr tog jag inga anteckningar för den så jag tänkte ge en mer detaljerad recension av flaskversionen.

Vi kör igång på en gång!

Färgen är någon blandning av brun och orange. Skummet är tätt och massivt och lämnar en hel del skumrester på glaset. Trevligt.

Doften ligger åt mandarin-hållet med lätta inslag av tallbar och apelsinzest. Det finns även rejäla maltiga toner i denna öl, vilket kanske inte är helt vanligt för en IPA. Även om det är humlen som står i centrum får den kämpa en del för att komma igenom den stora maltigheten.

Smaken är bitterbesk med stora inslag av solmogna apelsiner, grapefrukt och mandariner i sockerlag. Även i smaken så får humlen tampas lite lätt med den stora maltigheten. Det känns som att det är en trött IPA vi har att göra med. Något annat som slår mig är att den känns lite jästig och söt...

Fylligheten är stor. Kolsyran är medelhög med många medelstora och mjuka bubblor.

Till att börja med måste jag säga att den var väldigt mycket bättre när jag drack den på fat på 3 Små Rum i helgen. Denna flaska känns lite lätt trött och jag tycker att den känns lite väl söt och jästig - något som jag inte tidigare upplevt i Dugges öl.

Denna flaska får 3,3 av 5 i betyg, fatversionen skulle fördmodligen ha hamnat runt 3,8 av 5. Flaskversionen känns snäppet tråkigare, dessutom stör jag mig lite på jästsmaken och sötman... Kan det ha varit en dålig flaska? Vi får se när jag delar nästa med David.

En orgie i humle

Så skulle man kunna beskriva BrewDogs alkoholfria öl Nanny State. Historien bakom ölet kan ni väl redan vid det här laget, men om ni mot förmodan inte skulle kunna den så finns den här.

Lätt omgjord för den svenska marknaden (och världen i övrigt antar jag?) genom att de sänkt alkoholhalten till 0,5% från den ursprungliga styrkan på 1,1%. Dessutom har man minskat ner på bitterhumlen från 200~ IBU till 45 IBU - ett smart drag för drickbarheten i min mening.

Nåväl, dags att skita ner händerna (munnen?) och ta en närmare titt på detta öl!

Ölet har en genomskinligt brun färg med ett medelstort smutsvitt skum. Skummet lägger sig ganska snabbt till ett fingertjockt skumlock och det blir även lite lätta skumrester på glaset.

Wow, här snackar vi humle alltså! Stora toner av grapefrukt och tallbarr med inslag av tuttifrutti-godis, gräs och ananas. Så mycket mer går inte att få ut ur doften, här är det humle och inga visor (hoho, fyndigt va?)!

Man brukar säga att vissa lambiks etc. kan vara så sura att det drar i mungiporna - detta skulle väl då vara bitterhumlens motsvarighet. Aldrig tror jag att jag har druckit ett så beskt öl. Visst, jag har druckit öl med högre IBU men då har det alltid funnits en viss maltsötma där för att balansera upp det hela. I övrigt är det ungefär samma smaker som doften erbjuder, dvs. gräs, grapefrukt och tallbarr med någon form av inslag av fruktgodis.

Ölet är tunt med en medelhög kolsyra.

Hmm... här blir jag lite kluven. Det doftar helt otroligt gott, det ser fint ut och det smakar... tja, beskt. Ändå kan jag inte låta bli att gilla det, jag älskar ju trotsallt humle. Att det är den godaste alkoholfria öl jag druckit är ett "under statement", detta är till och med godare än många öl med alkohol. Med lite mer maltighet skulle den nog kunna få ett ännu högre betyg!

Betyg? 3,0 av 5. Ett fullgott alkoholfritt alternativ om man gillar humle.

tisdag 31 augusti 2010

Great Divide Titan IPA

Dåså, då var det dags att börja recensera några av de öl jag drack nere på 3 Små Rum i helgen. Efter den minst sagt trevliga helgen i Göteborg så finns det en hel del att skriva om!

Titan IPA frånn amerikanska Great Divide Brewing är en IPA på 6,8% och något av en lillebrorsa till Hercules DIPA - en utsökt DIPA om du frågar mig. Hursomhelst! Det är inte varje dag man får chansen att prova något från Great Divide på fat, så när man väl stöter på det här i Sverige så är det bäst att man tar chansen.

Nu till recenserandet!

Ölet har en härlig orange färg med ett stort vitt skum. Ölet lämnar lätta skumrester på glaset.

Mmm! Det doftar rejält av amerikansk humle med inslag av grapefrukt och tallbarr såväl som färska mandariner. Malten gör sig snällt påmind med trevliga karamelltoner.

En rejäl bitterbeska med inslag av grapefrukt och tallbarr tillsammans med en härlig vägg av tropiska frukter utgör själva fundamentet för smaken i denna IPA. Det är rena och rejäla smaker - inga krusiduller. Det är såhär man vill ha sin IPA.

Fylligheten är medel på gränsen till stor med en rejäl kolsyra. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Detta är en IPA som jag varmt rekommenderar, speciellt när den är såhär färsk. Enligt Reza så var denna bryggd någon gång i juni och mycket färskare än så får man sällan här i Sverige. Åtminstone inte från USA.

Betyg? 3,85 av 5.

måndag 30 augusti 2010

Avrundning av långhelgen i Göteborg

I detta sista inlägg om mitt Göteborgs besök tänkte jag bara kort berätta lite om vad som hände under lördagen och söndagen. Efter en minst sagt mastig hotellfrukost på Hotell Mektagonen där vi bodde i Göteborg så begav Therese och jag oss in till stan för lite shopping och lunch. Efter en massa shoppande och en enkel pizza och cola på en lätt sunkig pizzeria ovanför nordstan åkte vi tillbaka till hotellet igen. Eftersom det låg bara några hundra meter från Hotellet gick vi in på Ica Maxi på Mölndalsvägen där jag köpte ett gäng Brandmästare Andréns Törstsläckare och Ocean Ljusa från Dugges respektive Oceanbryggeriet.

Väl tillbaka på hotellrummet blev det lite vila innan vi skulle bege oss in till stan igen. Passade dessutom på att i lugn och ro dricka en av varje folköl under de timmarna vi var på hotellrummet.

Framåt kvällen begav vi oss åter in till stan och i väntan på att träffa svågern och hans tjej passade vi på att kika in en sväng på Ölrepubliken igen där jag drack en Oppigårds Amarillo Spring från ett nyss på-kopplat fat. Den kändes rätt färsk och smakade precis så bra som jag mindes den sedan tidigare. Sedan var det dags att bege sig för att just träffa svågern och hans tjej.

När klockan började närma sig 22.00 och de andra åkt hem gick Therese och jag till 3 Små Rum en sväng för att tacka Reza för en trevlig kväll under fredagen. Väl därinne träffade jag Rickgordon igen samt en skön amerikan vid namn Bob. Vi konverserade om hembryggning och öl i allmänhet och jag bestämde mig för att dricka ett glas Tripel Karmeliet och Therese tog en Liefmans Cuvée Brut, båda på fat. Nu började klockan närma sig 23.00 och eftersom vi skulle checka ut tidigt från hotellet nästa dag tog vi spårvagnen till hotellet för lite sömn.

På söndagen var det åter dags för hotellfrukost följt av shopping på Nordstan samt lunch på Jensen's Bøfhus. Efter det träffade jag en barndomskompis på stan och vi strosade runt lite och tittade i diverse affärer. En stund senare var det dags att hoppa på tåget.

Återigen, tack alla som gjorde helgen så trevlig (Andreas, Rickgordon, Reza m. fl.)!

Göteborg, vi ses snart igen!

söndag 29 augusti 2010

3 Små Rum del 2

Gnoff och Rickgordon spekulerar.

Bäst att smida medan järnet fortfarande är varmt så att säga! Hursomhelst, utan för mycket krusiduller tänkte jag fortsätta att berätta lite om ölen och sällskapet på 3 Små Rum i fredags. Det finns ju trotsallt en del att prata om.

Jo, någonstans där efter Dugges High Five! fick jag idéen att vi borde dela på något. Sagt och gjort så blev vi totalt fem (eller var det sex?) personer som bestämde oss för att dela på en flaska AleSmith Wee Heavy. Dock verkade det inte finnas någon på kylning så den fick åka in i i kylen in stund. Under kylningen började Rickgordon och jag började bli lite hungriga, vegitarian som han är så beställde han in deras vegitariska hamburgare och jag var inte sen att hänga på - det är alltid roligt att prova något nytt! Hamburgaren var väldigt god och den sköljdes ned med en Brandmästare Andréns Törstsläckare.

Bara några sekunder efter att maten var uppäten var det dags att börja dofta och smaka på Wee Heavy som hade hällts upp medan Rickgordon och jag fortfarande smaskade i oss det sista av maten. Wow säger jag bara! Vilken maltbomb! Stora karamelliga toner med inslag av kanderade nötter, torkade frukter och fin mjölkchoklad. Allt i en väldigt trevlig balans med en nästintill obefintlig alkoholkaraktär. En liten recension kommer!

Hmm... Ja vad hände sen då? Här började folk gå skilda vägar och kvar på 3 Små Rum blev Rickgordon, Rolf och jag. Vi var sugna på mer. På Rickgordons initiativ gjorde vi en liten blindprovning (ja jag vet, inte bästa läget för en sådan, men gott och kul var det) av 3 olika öl för runt 100 kr flaskan. Här börjar det bli lite suddigt att gå in exakt på vad vilka öl smakade men de öl vi provade var iaf Mikkeller De Struise DSB, Zywiec Porter och Weltenburger Kloster Asam Bock. Det enda jag lyckades gissa rätt på var Zywiec Porter efter att Rickgordon hintat om att den var från Polen. En liten lustig grej var att vi alla tre fann att den hade lite väl mycket järn i eftersmaken för att vara riktigt njutbar. Asam Bock var också väldigt trevlig, typiskt maltig bock-karaktär.

Kvällen avslutades med att svågern (som inte alls är särskilt ölintresserad) dök upp och då kände jag att jag ville chocka honom lite. Han skulle få prova burköl (som väl är vad han brukar dricka)! Men inte vilka burköl som helst utan Dale's Pale Ale och Gordon från Oskar Blues. Han blev minst sagt konfunderad men tyckte märkligt nog att Gordon (ölet alltså, no pun intended) var godare än Dale's. Här började kvällen nå sitt slut och jag vill återigen passa på att tacka alla som kom och gjorde fredagen till en kväll att minnas. Ni är grymma. Dessutom ett extra stort tack till Reza för hans oerhört trevliga bemötande och service!

Ett sista inlägg om mitt Göteborgs-besök kommer snart.

Senare tillägg: Eventuella språkliga fel redigeras senare då jag är för trött för att korrekturläsa texten just nu.

lördag 28 augusti 2010

3 Små Rum del 1

Innan jag börjar med att skriva något annat måste jag tacka de vänliga, generösa, roliga och kunniga människorna jag träffade på 3 Små Rum igår. Rickgordon, Andreas, Gnoff och Rolf - ni är grymma! Sällan träffar man människor som bjuder så mycket på sig själva och på god öl. Dessutom ett stort tack till den väldigt trevliga och kunniga Reza, du har Göteborgs bästa pub!

När det första man möts av är vänliga och broderliga hälsningar och en gåva i form av en flaska Struise Black Albert vet man att man har hamnat i gott sällskap. Tack till Andreas för den!

Kvällen började med att vi körde en mini lambik-provning, de öl vi jämförde och analyserade var Cantillon Rosé De Gambrinus och Cantillon Cuvée des Champions 2003-2004, båda var fantastiska öl men den sistnämnda var något utöver det vanliga. Tusen tack till Rickgordon för att han bidrog med den! Cuvée des Champions hade en riktigt härlig syra och komplexitet och det märktes att de 6-7 åren hade gjort sitt, torrt och syrligt var ordet. Ord som pissoar, hästfilt, färska cirtoner och ananas nämndes i förbifarten. Rosé De Gambrinus var också riktigt trevlig med stor betoning på solmogna hallon och stora, friska, syrliga toner.

Efter dessa två väldigt trevliga öl plockade Rickgordon fram ännu en skatt. Vi fick prova nästa öl blint och efter att ha känt många härliga belgiska smaker och dofter såsom plommon, belgojäst, soja och råsocker med mera så gissade jag lite spontant på Gulden Draak - vilket förvånande nog var rätt gissat av mig. Det visade sig vara en flaska från 1999 som hade utvecklats riktigt, riktigt bra. Trevliga grejer!

Vidare så fick jag för mig att beställa in ett glas av Great Divide Titan IPA på fat, vilket visade sig vara ett bra val. Inte lika brutalbeskt och juice-igt som jag hade tänkt mig, men ändå en fruktig och trevlig IPA. Dock hade jag ju druckit den förut (fast på flaska) men det var riktigt kul att få prova något från Great Divide på fat.

En stund senare var det dags för ett glas Dugges High Five!, också på fat. Här tyckte jag vi började snacka grejer, riktigt humlearomatiskt med inslag av tropisk juice och tallbarr. Kanske var det så att den var lite för tung på malten för att vara en klockren IPA, men det höll ändå en hög klass. Smakade dessutom en skvätt Oppigårds Summer Twist (också på fat) av Andreas, den var väldigt bra och hade massa sköna inslag av grapefrukt och krusbär. Gott gott.

Kvällen hade bara börjat...