Brill & Co till ÖÖW

Ville bara slänga in en snabb notis om att de eminenta importörerna Brill & Co kommer att närvara på Örebro Öl & Whisky Festival. Höll själva på att göra ett riktigt glädjeskutt när jag läste detta! Nu kan vi nog räkna med lite öl från Mikkeller, Nøgne Ø, Dugges och kanske något från Alesmith eller Port Brewing med mera!

Bara Brill & Co gör ju att det känns hundra gånger mer värt att besöka mässan nu!

Missa förresten inte Davids Recension av Baladin Elixir nedan.

En överraskande belgisk italienare

- Fredrik hittade efter många om och men en bild!

Vi är inte direkt snabba med recensionerna, märker jag. Italienaren Baladin Elixir dracks på samma provning som Brooklyner-Schneider Hopfen-Weisse i början av oktober någon gång. Det var en överraskning som Fredrik köpte på sig under sitt Göteborgs-besök.

Ölet ser ganska så trevligt ut; grumligt, orangefärgat med ett fint vitt skum.

Doften är väldigt fruktig med mycket söta godis-aktiga toner. Det finns också en hel del kola och lite svårdefinierade kryddor. Belgiskt, fast ändå med liten egen touch.

Smaken är söt och maltig. Det som överraskar mig mest är en tydlig vispgrädde-aktig ton. Efter det hittar jag en hel del kola, lätta toner av torkad frukt och söta godistoner.

Kroppen är fyllig, och ölet känns ganska krämigt. Det finns också en tämligen livlig kolsyra.

Ölet bär sin alkohol (1o%) mycket väl. Ett riktigt trevligt öl, som överlevt trots en bra tid på Systembolagets ljus-utsatta och högtempererade hyllor.

Betyg: 3,9 av 5!

En väldigt otjeckisk tjeck

Vadå? tänker ni nu, och det gör ni med all rätt. Ölet det handlar om är nämligen Březňák Světlý Ležák från Pivovar Velké Březno. Det är väl som man skulle kunna säga en tjeckisk pilsner till budgetpris. De billigare tjeckerna brukar ändå vara ganska bra tycker jag, t. ex Budweiser Budvar eller Primatór Premium Lager är ju riktigt trevliga öl. Hursomhelst, såhär var denna:

Ölet är bärnstensfärgat med ett stort och fint vitt skum, flaskan är klassiskt stilren.

Doften är ganska anonym, endel hö med inslag av vete. Det finns även toner av blöt wellpap och en viss alkoholkänsla i doften.

Smaken är inte heller den speciellt angenäm, en lätt humlebeska med stora höiga toner med inslag av nybakad småfranska. Alkoholtonen slår igenom lite lätt även här.

Munkänslan är mellanfyllig på gränsen till tunn med en rejält tilltagen kolsyra.

Hursomhelst, som titeln antyder så är det här enligt mig en ganska otjeckisk tjeck, det känns mer som en väldigt tråkig internationell lager. Betyg? 2,15 poäng av 5!

Brooklyner-Schneider Hopfen Weisse

Kom idag på att det finns några öl som vi prövat och fotat men ännu inte hunnit recensera. Däribland just Brooklyner-Schneider Hopfen Weisse som detta inlägg ska handla om. Många verkar tycka att den som bryggd av Brooklyns bryggmästare Garret Oliver i Tyskland är godare än denna som är bryggd i U.S.A. av Schneiders bryggmästare Hans Peter Drexler. Frågan är vad jag tycker - här kommer svaret!

Ölen har en varmgul färg med ett rejält vitt skum som faktiskt varar en stund, det lämnar även lite skumrester på glaset. Flaskan på 75 cl känns ganska lyxig.

Doften är trevlig och innhåller (som väntat?) mer tropiska toner än vad ölets tyska broder gör. Det finns även en lätt jästighet och trevliga inslag av de där typiska gröna bananerna man brukar hitta i weissbier.

Smaken bjuder även den på endel tropisk frukt men även endel jästighet och gröna bananer. Humlekaraktären står helt klart i centrum i den här ölen även om den inte dominerar smaken som i t. ex en IPA. Hursomhelst, det är såhär man vill att en amerikansk tolkning av weissbier ska smaka!

Munkänslan är fyllig och har en kolsyra som pirrar sådär lätt på tungan som en bra weissbier ska göra.

Nå, vad är slutsatsen? Både jag och David fann att den faktiskt är bättre än den tyska varianten. Mest på grund av att denna känns mer nyskapande och välkomponerad. Sen är ju frågan om den är värd ett såpass mycket högre literpris, men den frågan tycker jag är upp till var och en att besvara. Betyg? 4 skummande steinkrugs av 5!

Great Brands till ÖÖW

Nu har Great Brands adderats till listan över importörer som ställer ut på Örebro Öl & Whisky Festival den 20 och 21 november!

Detta är en riktigt trevlig överraskning faktiskt då jag tycker de har mycket bra öl och fortfarande endel som jag inte provat. De öl jag ser fram att prova från dem (om de har med sig förstås) är XS Imperial Stout och XS Old Crustacean Barley Wine från Rouge samt Dale's Pale Ale från Oskar Blues men även Oak Aged Yeti från Great Divide om de har med sig.

Ni kan nog räkna med att träffa mig och David vid Närkes, Oppigårds, Wicked Wines, Bishops Arms, Sandbackas, Irish Pubs och just Great Brands montrar.

Ser verkligen fram emot festivalen nu då det blir min första riktiga ölfestival!

Gouden Carolus Van De Keizer Blue

Det blir ingen mjukstart idag, jag kör igång på en gång och berättar om vad vi trodde skulle bli höjdpunkten på ölprovningen igår. Alldeles riktigt, det är Gouden Carolus Van De Keizer Blue det handlar om - en belgian strong ale på 11% med inriktning mot vintersäsongen.

Jag har väldigt goda minnen av den här och kommer ihåg den som en riktig höjdpunkt bland belgiska strong ale, det är även en av de öl jag gav väldigt högt betyg under min tid på Öltorget (dock är jag inte längre medlem där). Nåväl, hur var den?

Ölet har en väldigt djup brun färg som nästan ser svart ut i ett rum med lite svagare belysning, skummet är beige-aktigt och lämnare gott om skumrester på glaset. Ett väldigt tilltalande utseende må jag säga!

Doften är alldeles underbar! Massvis med röda bär, körsbärskärnor, torkad frukt, portvin, lätt rostad malt, jäst, lätta kryddiga toner och en viss underton av kakao. Det är sällan man blir såhär exhalterad av att dofta på en öl!

Smaken då? Det som dominerar smaken är en kraftfull sötma, det är sött och ännu mera sött. Stora toner av sirap, portvin, mörk choklad, torkade frukter, romrussin och en lätt jästighet. Personligen har jag inget emot söta öl sålänge det finns något som balanserar upp all sötma, men det gör det tyvärr inte i det här fallet.

Fylligheten är på topp och den har en väldigt behaglig munkänsla.

Som sagt, jag har inget emot söta öl, men detta blir lite för mycket för mig. Min smak måste ha förändrats, för det här är inte så bra som jag minns det. Det skulle varit mer lagom att dela 4-6 personer på denna 75 centiliters flaska. Hursomhelst, det är ändå ganska njutbart, men alldeles för sött. Betyg? Det landar på 3,65 poäng av 5 - gott men helst i små mängder.

Ölkväll ikväll!

Precis som titeln antyder så ska jag och David ha en liten ölprovning/vanlig ölkväll ikväll. Det blir ett par nya öl i form av Slottskällans Red Ale samt Schlösser Alt, egentligen har nog varken jag eller David speciellt höga förväntningar på någon av dem, men det är ju ändå roligt att prova.

I övrigt blir det en gammal favorit i form av en lite drygt årsgammal Gouden Carolus Cuvee Van De Keizer Blue. Det blir även att dela en Paradox Smokehead. Som lite bonusöl hade vi tänkt att pröva Duvel och St Peter's Cream Stout, det jag ser mest fram emot av de två är Duvel som jag inte provat på säkert ett och ett halvt år eller så.

Tänkte bjuda på någon god mat också, frågan är bara vad det blir. Grunden är tänkt att bli hasselbackspotatis med rödvinssås och bearnaisesås samt något trevligt kött till.

La Trappe Witte Trappist

- Ibland blir inte bilderna så lyckade

när man tar dem i all hast...

Det har varit ganska tyst på bloggen nu i några dagar. Det beror mest på brist på tid från min sida samt att det faktiskt varit ganska dåligt med saker att skriva om.

Hursomhelst, nu är det dags att recensera en av ölen jag drack på min brors inflyttningsfest nu i helgen. Precis som titeln på inlägget antyder är det La Trappe Witte Trappist från Trappist bryggeriet De Koningshoeven det rör sig om. På sistone har jag börjat tycka väldigt bra om belgisk wit, saison och tripel etc, stilar som jag var lite smått skeptisk till förr.

Nåväl, hur var ölet?

Ölet har en väldigt ljus blekgul färg när man häller upp den med ett relativt stort vitt skum. Det ser inte sådär jätteaptitligt ut faktiskt.

Doften är däremot betydligt bättre, mycket kryddor typ koriander, apelsinskal och lite nejlikor. Det finns även en lätt jästighet och en väldigt lätt torr humlighet i doften.

Smaken är ungefär som doften utlovar, en hel del av kryddorna jag nämnde tidigare men även en fräsch syrlighet som passar utmärkt för stilen. Humligheten är rejält tillbakadragen, som sig bör när det handlar om witbier.

Fylligheten är inte direkt på topp, utan den är relativt tunn, dock inte jättetunn, och det är ordentligt med kolsyra i ölet. Medan jag drack denna funderade jag på om den inte hade passat bättre på vårlanseringen - den känns verkligen som ett uppfriskande sommaröl.

Hursomhelst, jag tycker detta är fullt godkänt, och till det ytterst modesta priset av 13:90 så får denna 3,4 trappistglas av 5.

Arbetarporter till fler Bishops

Läste på Bishops Arms hemsida att Ocean Järntorgets Arbetarporter tillfälligt kommer att finnas på alla Bishops runt om i landet. Detta eftersom ölet tidigare i år vann silver i kategorin "Porter 6% och över" på Stockholm Beer & Whisky Festival.

Ja, det låter ju riktigt intressant, även om jag hört att folk här i Karlstad är jätterädda för alla "sådana där mörka öl" som inte heter Guinness. Får hoppas det kommer ett fat i alla fall och några mer än jag och Fredrik vågar prova den. Har tidigare hört att de fått hälla ut starkare porter och grejer eftersom faten blivit för gamla. Vill verkligen prova ölet igen, eftersom det "bara" blev ett litet smakprov när jag var i Göteborg i våras.

Tidig (God) Jul i år!

Äntligen helg! Eller något... Ska på inflyttningsfest hos min bror imorgon, han har nämligen flyttat tillbaka till Kristinehamn från Göteborg(!),då ska bland annat nyheterna La Trappe Witte, Breznak och König Pilsener provas.


Idag kände jag ändå ett visst sug efter något trevligt, men hade inget jag kände att jag ville dricka "barasådär". Eller vänta nu? Hade jag det?

David och jag provade tidigare i höstas en Nøgne Ø God Jul som hade lagrats lite för länge, den hade fått en konstig bismak av mint. Detta ville jag inte skulle hända med flaskan som stod i min källare, därför tog jag nyss upp den och ställde den på kylning. Jag känner att det passar extra bra att ta den just idag, då den första snön nyss har fallit här i Kristinehamn.

För ovanlighetens skulle tänkte jag även ge ett skivtips denna fredag, eller inte skivtips, snarare artist-tips. Nämligen Led Zeppelin, finns det någon skönare musik att slappa loss till, som samtidigt gör en glad, en sånhär trist höstdag? Nej, jag tänkte väl det!

Blir nog inget mer inlägg från mig denna veckan, återkommer i början av nästa vecka med recensioner av nyheterna, jag vill därför passa på att önska er en trevlig helg därute!

Örebro Öl & Whisky Festival spikat!

Så, då har både Fredrik och jag beställt biljetter. Det blev lördagen den 21 november, som passades bäst för oss båda. Några andra som tänkt gå den dagen?

Vi får hoppas att allt gott inte dricks upp på fredagen - för det här ser man verkligen fram emot! Ni kan nog räkna med att finna oss i närheten av Närkes och Wicked Wines monter, men det är klart att Oppigårds, Sandbacka (med deras Imperial Stout om det finns) och Irish Pubs cask ale känns väldigt lockande också + allt annat också såklart (även om whiskyn inte riktigt är min grej...).

Kul kommer det bli!

Fuller's 1845

Passade på att köpa denna på Systembolaget i Nordstan när jag nere i Göteborg för ett par veckor sedan då den inte finns i sortimentet hos något av Systembolagen här i Värmland. Fuller's är som ni kanske vet ett av mina favoritbryggerier, speciellt när det gäller ESB, English strong ale och porter med mera.

Fuller's 1845 är just en English strong ale och den ligger på en lagom alkoholstyrka på 6,3%, jag har inte prövat denna på ett par tre år och jag vill minnas att jag tyckte den var lite väl bitter och torr sist jag prövade den. En annan intressant sak är att den lagras i 100 dagar innan den tappas på flaska samt att den är "bottle conditioned"!

Nåja, nog med bakgrundsinformation, hur var den?

Ölet har en djup bärnstensfärg med ett fint beige/vitt skum som lämnar endel skumrester på glaset under tiden man dricker den.

Doften har tydliga toner av träig humle, aprikosmarmelad, toffee och en hel del rostad malt. Det är helt klart en väldigt trevlig doft som lovar gott inför första klunken.

Smaken är torr och gräsigt humlig med tydliga inslag av just aprikosmarmelad men även vissa inslag av russin. Alkoholen värmer på ett trevligt sätt och på det hela så inger den en ganska lyxig känsla, ungefär som, en lite mindre söt, lightversion av deras Vintage Ale.

Ölet är mellanfylligt med en bra kolsyra som varken blir för mycket eller för lite. Det är ungefär såhär man vill ha sin strong ale.

Nå, vad blir det för betyg? Med tanke på att det här är något av ett favoritbryggeri för mig så blir man ju lite extra hård när man recenserar den, men 1845 gör mig inte besviken. Det blir hela 4,4 poäng av 5, det här är strong ale i världsklass!

Oktoberfest på Bishops Arms - del II

- En klassisk tysk steinkrug

Tar mig friheten att fortsätta skriva om Bishops Arms oktoberfest som vi var på i torsdags.

När vi ätit upp maten (mätta blev vi båda två - och jag hade dumt nog käkat lunch inte sådär jättelång tid innan vi var på Bishops) och druckit upp det utomordentliga tyska veteölet kände vi att vi ville "bjuda tillbaka" lite grann, dessutom var man ju sugen på något mer. Fredrik tog en Shepherd Neame 1698 och jag valde en Pilsner Urquell på fat eftersom jag faktiskt inte druckit den från fat förut. Det var helt okej, men inte fantastiskt. I typisk tjeckisk still var det en del smörkola/diacetyl med lätt blommig humle och en viss beska. Helt klart drickbart, men jag kommer nog inte köpa den igen såvida jag inte besöker något ställe som inte har något roligare.

Efter det blev det en varsin "Swedish craft beer"-kupa Heaven från Jämtlands Bryggeri på fat. Det var faktiskt riktigt gott (bättre än jag mindes faktiskt) med mycket rostade, brända choklad och kaffetoner som samsades med nästan lite askiga/cigarettfimpiga toner, på ett bra sätt. Lakrits? Mycket trevligt och från fat är det här faktiskt en av de trevligare schwarzbieren - har tyvärr inte testat den på flaska.

Var kvällen slut efter det här då? Tja, nästan - en flaska var av utomordentliga Traquair 900 beställdes in som avslutning, och det kunde väl knappast bli bättre... eller ja, det kanske det kunde men det var en oerhört värdigt avslutningsöl med mycket vinösa, glöggiga toner, torkad frukt/russin och andra trevliga smaker. Ett kanonöl som rekommenderas om man kommer över det - det har utvecklats en del sedan det släpptes på bolaget för ett par år sedan.

Jag (och med all säkerhet Fredrik också) vill hursomhelst tacka Bishops Arms för att vi fick medverka på denna trevliga afton och hoppas på fler, liknande initiativ framöver... kanske till och med en mini-mikroölfestival som andra Bishops har haft? Jag får höra med dem någon gång.

Novembernyheterna på Systembolaget

Vet inte om det är någon som kan ha missat detta, men! Det är snuskigt mycket exklusivt och de flesta verkar vara både dyra och prisvärda och egentligen är det väl ingen av dem som man vill missa. Håll i hatten nu gott folk!

• Grebbestad Lunator, vol: 330 ml, pris: 22:50
• Ardenne Blond, vol: 500 ml, pris 43:90
• Fuller’s Vintage Ale 2009, vol: 500 ml, pris: 59:-
• Gouden Carolus Cuvée van der Keizer Blue, vol: 750 ml, pris: 109:50
• Hog Heaven Ale, vol: 650 ml, pris: 79:90
• Norwegian Wood, vol: 500 ml, pris: 43:90
• Saxo Bio, vol: 330 ml, pris: 26:90
• Thomas Hardy's Ale 2005, vol: 250 ml, pris: 57:-
• La Trappe Isid’or, vol: 750 ml, pris: 74:50
• Beer Geek Brunch Weasel, vol: 500 ml, pris: 99:-
• Brewdog Paradox Isle of Arran, vol: 330 ml, pris: 44:90
• Aecht Schlenkerla Rauchbier Urbock, vol: 500 ml, pris: 27:90

Nu är det ju så att ett par bloggar redan rapporterat om det här, så som sagt vet nog de flesta om detta. Om inte, så hoppas inte ni får en alltför stor chock därute. Detta är nog ett av de absolut mest intressanta (och dyra...) nyhetsläppten i Systembolagets historia.

Personligen tänker jag försöka köpa så mycket jag har råd med, men dessa är prioriterade: Grebbestad Lunator, Fuller’s Vintage Ale 2009, Hog Heaven Ale, Norwegian Wood, Thomas Hardys Ale 2005 och Aecht Schlenkerla Rauchbier Urbock.

De jag prövat förr av de prioriterade är Norwegian Wood och Lunator, samt förra årgången att Vintage Ale:n, den köper jag i år bara för att kunna samla årgångar för en framtida vertikalprovning. Sedan har jag ju såklart prövat färska varianter av Thomas Hardys som varit måttligt imponerande, ser verkligen fram emot att pröva en flaska från 2005. Hursomhelst, jag kan inte avsluta detta på annat sätt än som Magnus Bark på Ofiltrerat när han skrev om dessa nyheter för någon månad sen:

Grattis Sverige!

Oktoberfest på Bishops Arms - del I

I år firar Bishops Arms-kedjan 15 år och det firades i Karlstad med en Oktoberfest igår - är ganska säker på att de kört/kommer ha liknande tillställningar i andra städer också? Hursomhelst så fick jag, vid mitt senaste besök, en inbjudan till evenemanget åt mig och Fredrik.

Det var hursomhelst en mycket trevlig kväll där vi bjöds på traditionell tysk buffé (mycket korv, fläsk, och surkål med andra ord) tillsammans med ett par öl (Hofbräu Oktoberfest som fungerade utmärkt till maten och bidrog till den tyska stämningen trots att det som öl kanske inte är så jättespeciellt). Efter det bestämde vi oss för att använda vår andra dryckesbiljett till en Wiesen Edel-Weisse som serverades i ett traditonellt steinkrug - lite kul att prova i alla fall!

Mer intryck från kvällen kommer senare. Det finns en del att skriva om, tror jag. Dessutom finns det en del bilder som Fredrik tog. Man kan hursomhelst konstatera att det är kul att ens ölintresse kan ge en sådana här priveligier!

(Och ja, det verkar som Ratebeer är nere för tillfället).

Southern Tier Un*Earthly

Dåså! Då var det dags för en av de på förhand mest spännande humlebomberna i år på Systembolaget. Alldeles riktigt, det är Un*Earthly från Southern Tier som det handlar om, en IIPA humlad med Chinook, Cascade, Centenial och Styrian Golding, alla är använda vid olika faser i bryggprocessen men den är torrhumlad med de tre förstnämnda.

Mina förväntningar var ganska höga när jag öppnade denna, infriades dem?

När ölet hälls upp har det en djup orange/brun färg med ett lite väl litet beige-aktigt skum. Jag blir nästan lite orolig när den skummar så dåligt.

Doften erbjuder en hel del humle, humlen drar åt det tropiska hållet med inslag av ananas, grapefrukt och citron, men det finns även ett lätt inslag av vanilj. Humlen blir dock nästan lite väl tillbakahållen av all maltighet i ölet.

Smaken är besk och humlig men främst är det (tyvärr?) maltighet som jag känner. En nästan vaniljig karamellton med inslag av sirapslimpa. Visst, man känner att det är rejält beskt, men samtidigt känner jag inte alls de där fruktiga tropiska tonerna jag hade hoppats på.

Munkänslan är fyllig, nästan oljig med ganska stora kolsyrebubblor som dock är lagom till antalet.

Allt som allt, en besvikelse! Det här var inte alls som jag hade tänkt mig och jag tycker faktiskt att Hoppe är betydligt bättre. Det känns nästan som att något är fel, men jag vet inte vad det skulle vara. Betyg? 3,6 av 5!

Amager Hr. Frederiksen

Just nu känns det som recensionerna håller på att staplas på hög, jag hinner varken med att recensera för bloggen eller BeerAdvocate. Egentligen vet jag inte om det är en nödvändighet att recensera allt man dricker, men på något vis ger det en extra mening till ölen man dricker. Nu är det dags för en öl som dracks på provningen jag och David hade för circa en och en halv veckan sedan. Vad är det som recenseras då?

Jo det är nämligen Hr. Frederiksen från danska Amager Bryghus, en imperial stout på 10,5% ABV. Hur var den då?

Ölet har en på gränsen till svart färg med ett rejält och fint ljusbrunt skum, flaskan känns ganska lyxig på något vis - precis som hela ölen i sig.

Doften har stora och tydliga inslag av rostad, nästan bränd, malt med toner av kaffe, vanilj, choklad och en ganska lyxig humlearom. På något vis så finns det en viss ton i doften som påminner lite om en ton som finns i de flesta av Nøgne Ø:s öl.

Smaken är rejält bränd även den och det finns mycket av vad doften lovade med kanske ännu mer betoning på kaffe. Kaffe-smaken drar lite åt hur en riktigt färsk kopp Zoega Blue Java brukar smaka, vilket är väldigt positivt då det är en av mina absoluta kaffesorter. Den höga alkoholhalten lyser aldrig igenom utan det är väldigt balanserat.

Munkänslan är relativt fyllig med en bra kolsyra som varken är för svag eller för kraftfull!

Denna samt frugan har gett mig ett bra intryck av bryggeriet och jag kan bara hoppas att jag får chansen att prova fler öl från dem inom en snar framtid. En jättegod imperial stout, betyget blir höga 4,3/5!

Brewdog och konspirationsteorier

Det har väl knappast gått att undvika konspirationerna kring BrewDog den senaste tiden. Åtminstone har det, gång på gång, i kommentererna på svenska ölbloggar spridits rykten om bryggeriet och huruvida vissa öl licensbryggs på storbryggerier. Kollar man på exempelvis wikipedia, så nämns produktionssiffran 120 000 flaskor/månad - och många menar då att det skulle vara direkt omöjligt för bryggeriet att leverera så mycket öl till Sverige per år som bolaget kräver.

Bryggeriet exporterar ju också till väldigt många länder, säkerligen 10-15 stycken eller så. En snabbtitt på distributionen av Punk IPA på Ratebeer bekräftar detta: Australien, Kanada, Danmark, England, Finland, Italien, Japan, Nederländerna, Nya Zealand, Norge, Skottland och USA är alla exempel på länder, förutom Sverige, där Punk IPA finns (eller åtminstone funnits). Där tillkommer säkert ytterligare något land som inte står med på Ratebeer. Det blir en väldigt massa öl med andra ord - som alla skall få sin del av de knappa 40 000 liter som produceras varje månad. Nu kan ju produktionskapaciteten vara något högre, men ändå. De har expanderat väldigt snabbt i sådana fall.

Å andra sidan kan man fråga sig hur licensbryggning och bryggeriets "image"/attityd fungerar ihop?

"Beer was never meant to be bland, tasteless and apathetic.

At BrewDog we are setting the record straight.

We are committed to making the highest quality beers with the finest fresh natural ingredients.

Our beers are in no way commercial or mainstream.

We do not merely aspire to the proclaimed heady heights of conformity through neutrality and blandness.

We are unique and individual.

A beacon of non-conformity in a increasingly monotone corporate desert.

We are proud to be an intrepid David in a desperate ocean of insipid Goliaths.

We are proud to be an alternative."

Fast... de kanske har den här attityden för att dölja den verkliga sanningen?

Sedan kan man ju givetvis tycka vad man vill om bryggeriets öl. Själv tycker jag att de flesta av de öl jag druckit från dem varit helt okej till riktigt bra - men jag kan hålla med om att de är ganska svajiga och att det är väldigt mycket snack och mindre kvalitet om man säger så. Ibland är det riktigt bra och ibland rätt menlöst, med andra ord.

Det finns ju dock, vad jag vet, inte några säkra källor på att ölen licensbryggs. Kanske är det Harboe eller Carlsberg som producerar allt, vad vet jag - men ett återkommande faktum är att det mest är någon anonym kommentar som slinker in på någon ölblogg då och då, vilket ju gör att det inte känns helt tillförlitligt.

Nåja. Det här var mest lite halvflummiga tankar så här på söndagskvällen. Jag tror hursomhelst att BrewDogs öl bryggs hos BrewDog... tills jag motbevisas.

Southern Tier Hoppe

Southern Tier känns som ett microbryggeri som fått (oförtjänt?) mycket kritik här på bloggarna och på vissa rating sidor. Många tycker att deras öl ofta är alldeles för söta eller så är det något annat som är fel på deras öl. Själv har jag inte sagt så mycket om dem då det enda jag provat hitills är Southern Tier IPA. Hursomhelst, nu är det deras Hoppe som detta inlägg ska handla om. En imperial extra pale ale, en ölstil som kanske inte är så vanlig, utan oftast är det ju IIPA eller DIPA man tänker på. Nåväl hur var denna då?

Ölet har en djupt gyllene färg med ett stort och luftigt vitt skum, ölen är lätt disig.

Doften är trevlig med inslag av de typiska Amerikanska humlesorterna, det finns även en viss karamellaktig doft samt inslag av citrusfrukter, allt som allt en välbalanserad doft som lovar gott.

Smaken är även den dominerad av den Amerikanska humlen och jag hittar inslag av ananas och grapefrukt med ett visst inslag av brio gräddkola. Beskan är nästan lite kryddig på något sätt. Smaken är väldigt balanserad och lite lätt söt och jag förstår varför detta inte kallas för en IIPA.

Munkänslan av lagom fyllig, perfekt för stilen.

Allt som allt en väldigt god och lagom öl på alla sätt. Den skulle förmodligen ha suttit perfekt en het sommarkväll innan man tänder på grillen, men det gick även bra på en vanlig höstdag. Betyget blir stabila 4,1 av 5 möjliga.