Imorgon smäller det!

Ingen har väl missat att Stockholm Beer & Whisky 2011 går av stapeln imorgon? Och om ni nu har det så vet ni nu!

De flesta bloggarna har gjort utförliga listor och andra intressanta inlägg inför festivalen. Dessa hittar du på bland annat Ölsvammel, BeerSweden och MankerBeer. Alla dessa bloggar har lagt ner både tid och omsorg på att skriva långa inlägg om vilka öl, bryggerier och importörer som finns på plats - därför gör vi oss inte det besväret. Vi nöjer oss med att konstatera att det på förhand ser ut att bli en sjuhelsikes ölfestival och till råga på allt firar festivalen dessutom 20 år i år!

Vi kommer dock självklart bevaka festivalen och räkna flera inlägg där vi reflekterar kring vad som hänt och berättar om alla spännande nyheter. Under själva festivalen kommer vi att uppdatera de mest spännande händelserna direkt på vår Facebook så att ni som inte är där får en liten inblick i vad som händer!

Om ni ser oss, kom gärna fram och hälsa och prata!

Krušovice Černe

Krušovice är ett relativt välkänt tjeckiskt bryggeri, även om de kanske hamnat i skymundan bredvid giganter som till exempel Plzensky Prazdroj och Staropramen. Krušovice Černe är en schwarzbier på 3,8%, även om det finns en folkölsversion i dagligvaruhandeln samt en starkare version på 4,4% som säljs på Systembolaget. Det här är dock orignalet på 3,8 som säljs i Tjeckien samt i andra länder runtom i världen.

Vätskan är mörkbrun och bildar en beige, medelstor skumkrona. Inga rester på glaset.

Doften är framförallt lätt rostad med inslag av choklad och knäck. Det finns också vissa spår av av mörkt bröd och kaffe.

Smaken är framförallt rostad med tydliga toner av kaffe. Lätta spår av choklad, knäck och mörkt bröd finns också. Det är ett relativt torrt öl med en lätt beska.

Kroppen är lätt med mjuk kolsyra. Vätskan känns närmast tunn, men det är ju ett så pass alkoholsvagt öl så det är svårt att vänta sig något annat.

Hm... det här verkligen inte fel, men den blir lite tunn jämfört med andra schwarzbiers som till exempel Sigtuna Black October, Jämtlands Heaven och Samuel Adams Black Lager. Vill man ha lite lägre alkoholhalt så här en måndag kväll är det dock ett helt okej alternativ.

Betyg: 3,1 av 5.

Pris: Gåva. Finns i en 4,4%-version på 50 cl-burk på Systembolaget för 14,80 kronor.

Tyskarna slår tillbaka

Sedan Brewdog släppte sitt öl The End of History har det varit tyst från tyska Kleinbraueri Schorschbräu, men nu säger sig bryggeriet ha tagit fram ett öl på över 57%: Schorschbock 57% Finis Coronat Opus. Enligt uppgifter skall det finnas totalt 36 flaskor á 33 cl, så enkelt att få tag på lär det inte vara.

Personligen har jag följt denna "tävling" med blandad förtjusning och har bara haft möjlighet att prova några centiliter av Tactical Nuclear Penguin, vilket jag minns att jag konstaterade var "mer intressant än gott, men bättre än jag väntat mig".

Frågan är om sista ordet är sagt i den här tävlingen nu?

Bild: Ratebeer.

Läsvänlighet

Under gårdagen och även idag har vi ändrat typsnitt för inläggstexten och alla andra texter på bloggen utom rubriker. Vi har gått från Georgia, till Verdana, till Arial och tillbaka till Verdana igen.

Vi har under en lång tid kört med Georgia som har tydliga seriffer, dvs. de små klackarna i botten på varje bokstav men har nu alltså frångått detta. Anledningen till detta är att bokstäver med serifer lätt ser grötiga ut vissa skärmar.

Nu är det alltså fonten Verdana som gäller då den är något tydligare än Arial på mindre skärmar, i övrigt är de ganska lika.

Lager med dunkla motiv?

Det är inte ofta man får chansen att dricka en öl med beteckningen dunkel lager bryggd i Sverige. Denna variant är bryggd hos Sigtuna Brygghus som har haft många olika öl på Systembolagets hyllor på sistone.

Sigtuna Dunkel Lager som den heter är alltså en dunkel lager, dvs. den tyska beteckningen på mörk lager. Alkoholhalten ligger på 5,5%.

Nåja, hur är den då?

Färgen är inte helt oväntat åt det mörkare med en mörk rödbrun nyans. Skummet är cirka tre fingrar högt och lämnar vissa rester på glasets insida.

Doften har inslag av rostade nötter och mörkt rågbröd. Det finns även en del inslag av örtiga humletoner.

Smaken är även den dominerad av rostade nötter och mörkt rågbröd men det finns även lätta inslag av bittert nästan syrligt kaffe. Även här träder vissa lite mer gräsiga eller örtiga humletoner fram som bidrar till en lätt men ändå tydlig beska.

Ölet är lätt till medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Det här var ju inte så pjåkigt, men samtidigt känner jag att det finns betydligt roligare exempel på stilen mörk lager, t. ex Jämtlands Heaven eller varför inte Sigtuna Black October.

Betyg? 3,2 av 5!

Pris: 17:90 för 33 cl på Systembolaget.

Dugges Höstbrygd

Med tanke på de 34 öl som släpptes på Systembolaget 1 september så lär det ta ett tag att beta av höstens alla nyheter. Inte för att detta på något sätt är ett mål eller ens kommer bli av, men ändå.

Dugges Höstbrygd är en av alla dessa nyheter och ett av de öl som garanterat kommer finnas på hyllorna en längre tid - dvs. cirka 3 månader. Det var ett tag sedan vi såg något nytt från Dugges på Systembolagets hyllor, så frågan är helt enkelt hur Mölndals-ölen (snart Landvetter) smakar nuförtiden!

Vätskan är mörkt rödbrun med ett medelstort, krämigt beige-vitt skum. Minimala mängder skumrester lämnas på glaset.

Doften är framförallt fruktig med inslag av vinbär. Det finns även inslag av karamell, russin, mörkt bröd och en lätt blommighet.

Smaken drar också åt det - klassiskt - allmänt fruktiga hållet med spår av vinbären som jag också fann i doften. Det finns också lätt karamellton, litet blommor, mörkt bröd samt en viss jordighet. Avslutningen är småtorr med en låg till medelkraftig beska.

Kroppen är lätt med mjuk kolsyra. Överlag upplever jag munkänslan som ganska tunn.

Hm... detta är helt okej och väldigt drickbart, och jag vete kattsingen om jag någonsin provat så mycket roligare inom stilen brown ale. Det skulle väl vara Brooklyn Brown Ale, men den är ju mer amerikansk än denna som verkar vara mer i den brittiska skolan. Värt att prova, men inte helt övertygande. Kanske växer den ihop med höstig mat, som den är avsedd att passa bra till?

(Nu vet jag att bryggeriet kanske inte definierar det som just brown ale, men det är väl det närmsta man kan komma hursomhelst!).

Betyg: 3,3 av 5.

Pris: 27:50 kr för 50 cl på Systembolaget.

Evil Twin Soft Dookie

Evil Twin är, som säkert många vet, ett danskt kontraktsbryggeri som drivs av Mikkels (från Mikkeller) tvillingbror Jeppe (som också har den välkända ölbutiken "Ølbutikken" i Köpenhamn). I juni fick vi svenskar för första gången stifta bekantskap med ett öl från Evil Twin på Systembolagets hyllor - nämligen ölet med det något märkliga namnet Soft Dookie. Alkoholhalten är 10,4% och ölet är för övrigt bryggt på välkända Amager Bryghus.

Ölet är närmast svart i glaset med ett medelstort beige-brunt skumhuvud. Inte så mycket rester på glaset.

När jag sticker ner näsan i glaset och doftar finner jag framförallt rostade, nästan brända toner och vissa spår av kaffe, lakrits och choklad. De brända tonerna känns ganska råa med drag av kol/tjära. Bakom detta finner jag även hel del gräsig humle samt en något skarp alkoholton.

Smaken är, inte helt oväntat, dominerad av de rostade och bräna tonerna av kol/tjära, kaffe och en aning mörk choklad. Inslagen av den gräsiga humlen finns också här och beskan känns kraftig - nästan lite obalanserad. Alkoholen är tämligen påtaglig i eftersmaken där den nästan bränner till litet grann.

Munkänslan är fyllig och kolsyran är tämligen mild. Vätskan känns ganska len.

Nja. Dessvärre tycker jag att det här är ett rätt så obalanserat och ganska rått öl. På något sätt känns ölet ganska intetsägande och alkoholen blir lite väl påtaglig. Tyvärr något av en besvikelse - särskilt i en ölstil som jag annars har väldigt lätt att bli imponerad av.

Eller så har jag blivit mer kräsen.

Betyg: 3,1 av 5.

Pris: 64,90 kronor för 50 cl på Systembolaget. Det finns ca. 1100 flaskor kvar ut i landet.

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 11: Hello My Name Is Ingrid & Chèvre

Nu är det åter dags för ännu ett avsnitt av videobloggen. Inläggsfrekvensen har varit lite låg nu under sommaren men jag hoppas komma igång med ett par inlägg i månaden igen.

I detta avsnitt provar jag Hello My Name Is Ingrid tillsammans med lite chèvre-ost. Hur detta funkar ihop får ni reda på om ni kikar på avsnittet!

En liten knasig felsägning i detta avsnitt är att jag säger att jag gav Hello My Name Is Ingrid 4,1 av 10 i betyg i min skriftliga recension vilket givetvis är helt galet då ni som följer bloggen vet att vi använder oss av en 5-gradig skala. Lite skillnad i betyg där!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Stallhagen Baltic Porter

Först och främst vill jag passa på att tacka min far som var snäll och köpte med sig denna flaska på en tur till åland, tack pappa. Baltisk porter är inte direkt något som vi är bortskämda med på Systembolaget, vilket är lite synd då det finns många goda inom stilen. Stallhagen Baltic Porter ligger på 7% och är bryggd med rökmalt.

Jag kör på direkt med en recension!

Den mörkt rödbruna vätskan är på gränsen till svart med ett medelstort smutsvitt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Kaffe, tång, mörk choklad och en lätt rökighet dominerar doften. Det finns även lätta inslag av torkade frukter och en lätt jordig humlearom.

Smaken är lite lättare än vad doften antyder men medan vätskan värms upp i glaset kommer det fram en hel del trevliga inslag av kaffe, mörk choklad och en lätt rökighet. Det hela rundas av med något som jag tycker påminner om tång eller salta havsstänk.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det här var inte så dumt, men extremofil som jag är tycker jag att de kunde ha tagit ut svängarna ännu mer och kanske ökat på alkoholhalt till 8,5% just för att få en lite kraftigare känsla. Något som jag verkligen skulle vilja prova till detta öl är skaldjur, det tror jag skulle fungera riktigt bra!

Betyg? 3,7 av 5!

Pris: Gåva, ej tillgänglig på Systembolaget.

Stockholm Beer & Whisky Festival 2011

Det är lite drygt två veckor kvar till årets upplaga av Stockholm Beer & Whisky Festival drar igång. Som ni säkert vet så är det 20:e året i rad som festivalen går av stapeln. Första dagen är torsdagen den 29:e september sen håller mässan på hela helgen och för de som inte fått nog eller helt enkelt missar första helgen går mässan även helgen efter med start den 6:e oktober. Förra året hade de så mycket som 34.000 besökare och de räknar med ännu fler i år!

Vad kan man då vänta sig av mässan? Ja, förutom att man får chansen att träffa tusentals människor som är intresserade av öl och whisky så har festivalen en enorm lista med uställare. Nästan alla svenska mikrobryggerier är representerade och utöver detta så finns även de flesta svenska importörerna med öl från världens alla hörn.

Vi på Ölkultur kommer att närvara under första torsdagen för att bevaka invigninen av årets festival samt för att delta i ölbloggarträffen som Johan på bloggen Portersteken har anordnat. Räkna med både ett och två reportage från festivalen. Vi ses väl?

Fler inlägg kommer!

Mikkeller Spontanale

Den danska fantombryggaren Mikkeller behöver egentligen ingen närmare presentation. Antalet öl som kommit från denna bryggare gör att jag inte hunnit med att prova mer än några få procent av det som finns/funnits då jag i många fall varit begränsad till utbudet på Systembolaget och Bishops Arms i Karlstad. Spontanale är ett öl i Gueuze-stil och är faktiskt inköpt på Vinmonopolet i Oslo i somras. Alkoholhalten är 5%. Kan Mikkeller bemästra även denna stil?

Ölet är lätt grumligt gult i glaset med ett litet vitt skum. Det lämnar inte så mycket rester på glaset.

Doften är typiskt funky med toner av gröna äpplen, krusbär, citron och stall. Det doftar verkligen som en vanlig geuze från ett traditonellt lambicbryggeri och då är det svårt att inte få ett leende på läpparna.

Smaken är rejält syrlig och torr med mycket gröna äpplen och krusbär som får tungan att krulla ihop sig. Det finns också lätt inslag av trä, den typiska tonen av stall samt något som drar åt ost.

Kroppen är lätt med livlig kolsyra som pirrar på tungan.

Helt klart ett väldigt trevligt öl som kanske inte når upp till de bästa "riktiga" lambic-ölen därute - men jag vågar påstå att avståndet till dessa inte är så långt. Rekommenderas!

Betyg? 3,8 av 5.

Pris: 64 NOK på Vinmonopolet i Norge.

Beer Here Høst Citra

Precis som Høststout egentligen heter Ammestout så heter Høst Citra egentligen Kama Citra. Om namnen är utbytta som någon form av censur eller om de är utbytta för att få lanseras som en del av höstlanseringen vet jag inte, men jag misstänker att det kanske rör sig om en blandning av de två anledningarna.

Namnet Høst Citra antyder nästan att det skulle röra sig om en IPA då man oftar använder sig av humlesorten i namnet till just IPA. Det är dock en Brown Ale det rör sig som. Alkoholhalten ligger på hela 7% så det är egentligen närmare en Imperial Brown Ale än den vanliga engelska varianten.

Hursomhelst, dags för en recension!

Färgen är mörkbrun med ett medelstort beige-aktigt skum. Skummet lämnar rejält med rester på glasets insida.

Doften bjuder föga förvånande på rejäla mängder citra som backas upp med rejäla mängder karamelltmalt, mjölkchoklad och lätta inslag av rostade nötter. Det finns även lätt ton av grönsåpa.

Smaken är besk och nötig med sköna citrustoner från Citra-humlen med en rejäl bakgrund av såväl karamellmalt som mjölkchoklad. Det är rejält beskt för att vara en Brown Ale.

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var inte så dumt alls, men jag saknar det där lilla extra. Jag skulle dock kunna tänka mig att köpa en flaska till och prova till hemmagjorda revbensspjäll med coleslaw och rejäla mängder BBQ-sås.

Betyg? 3,5 av 5!

Pris: 37:50 för 50 cl på Systembolaget.

Inget för ammande mödrar?

Danska Beer Here drivs av den förre Ølfabrikken-bryggaren Christian Skovdal Andersen, som ju dessutom har ett nytt projekt nere i Sydafrika (och numera Namibia?) vid namn Bierwerk. Just Beer Heres öl bryggs ofta vid Søgaards Brygghus, vilket även är fallet med Høststout - annars känd som Ammestout - som jag skall recensera här nedan.

Eftersom den svenska alkohollagstiftningen knappast skulle tillåta ett öl med en såpass provocerande etikett (eller namn för den delen) som den för Ammestout så fick ölet både ny etikett och nytt namn inför släppet på Systembolaget ('Høst' kan dessutom, om jag känner Systembolaget rätt, varit ett krav för att passa in i höstsläppet).

Ur flaskan forsar en närmast svart vätska som i glaset bildar ett medelstort, brunt skum. Ölet lämnar en del rester på glaset.

Doften har framförallt inslag av kaffe, rostad malt och mjölkchoklad. Det finns också rökiga inslag, även om de är tämligen lätta, samt lite spår av lakrits. En småinjudande doft helt klart - ungefär vad jag väntat mig.

Smaken går i samma stil, men har framförallt lite mer brända toner som kommer fram en aning mer än i doften. Kaffe och mjölkchoklad återfinns dock även här. Det finns en viss sötma, även om den försvinner en aning bland kaffeaktiga, nästan litet syrliga, tonerna. Ölet avslutas med en lätt, men ändå kännbar, beska.

Kroppen är medelfyllig med en mjuk kolsyra. Överlag är munkänslan ganska len.

En helt klart trevlig och lagom stark stout, även om den inte sticker ut. Det känns dock som ett öl som är värt att prova en gång, men som man klarar sig utan att dricka igen (nu klarar man sig säkerligen bättre utan öl och alkohol över huvud taget - men ni förstår vad jag menar...). Hursomhelt så är det ändå ett öl jag rekommenderar!

Betyg? 3,7 av 5!

Pris: 37,50 för 50 cl på Systembolaget.

Världens starkaste jästa öl

Föga förvånande är det skottarna på BrewDog som ligger bakom spektaklet. Ghost Deer heter ölet och serveras i ett uppstoppat hjorthuvud. Ölet sägs ligga på 28%, och slår därmed det tidigare rekordölet Samuel Adams Utopias, som är/var 27%. Ni kan läsa mer, samt se en video i typisk "BrewDog hype"-stil, här.

Ölet beskrivs som en ljus belgisk ale, jäst med tre olika jäststammar, och har lagrats på whisky-, bourbon-, rom- och sherry-fat i totalt 6 månader.

Drakens DIPA

Svensk dubbel-IPA är vi inte särskilt bortskämda med. Oppigårds kom förra året med Bangalore Twice, Nynäshamn har gjort ett par försök, Närke har sin Huvill tillgänglig då och då, och Sigtuna har - utöver ett eget försök för ett par år sedan - kontraktbryggt Stockholm Syndrome åt den välkände danske bryggaren Anders Kissmeyer. Mohawk Extra IPA (först bryggd på just Sigtuna, numera på Slottskällan) får väl ses som det närmsta man kommer stilen i Systembolagets ordinarie sortiment, även om det kanske egentligen bör betraktas som ett mellanting mellan "vanlig IPA" och dubbel.

Det är väl inte en helt orimlig gissning att det därför vattnades i munnen hos svenska humlehuvuden när det blev klart att det vinnande ölet från förra årets hembryggar-SM, en dubbel-IPA från Drakens Ångbryggeri, skulle bryggas kommersiellt hos Oppigårds; ett bryggeri som - trots att nämnda Bangalore Twice inte blev någon jättesuccé - tidigare lyckats med humliga öl i den lättare skolan såsom Amarillo och Indian Tribute. Nedan följer min recension av ölet som helt enkelt fått namnet Drakens DIPA.

Färgen på vätskan är grumligt brandgul med ett kompakt två fingrar högt skum. Långsamt sjunker det undan och lämnar små skumrester på glaset.

I doften möts man genast av rejäla mängder exotisk frukt såsom mango, ananas, sjärnfrukt, persika, passionsfrukt, mandariner och grapefrukt. Bakom humlen finns en brödig maltkropp med lätt karamelliga inslag. Det doftar underbart fräscht och färskt - som om man själv stått och pressat pressat tropisk juice av redan nämnda frukter.

Smaken går i samma stil med fokus på mango, ananas, passionsfrukt och rejält rivig grapefruktsbeska. Malten kompletterar humlen väl med sin kakaktiga och karamelliga smak, men spelar helt klart andra fiol bakom humlejuicen som även bjuder på typiska toner av kåda och tallbarr. Beskan är som nämnt rivig och rejäl och får det att vattnas rejält i munnen - man vill bara ta en klunk till!

Kroppen är fyllig och kolsyran är tämligen mjuk.

En förrädiskt lättdrucken dubbel-IPA med allt man vill ha i en sådan; humlen får verkligen visa sig från sin bästa sida med en fräsch tropisk fruktarom och en rivig beska som tillsammans med en relativt stor torrhet får det att vattnas i munnen. Synd att det inte kommer fler flaskor - de fyra jag har kvar lär intas relativt omgående både eftersom det är så gott och för att anledningen till att det är så gott är just att det är färskt. Vi får dock hoppas på att Oppigårds försöker sig på att göra något eget i samma stil i framtiden!

Betyg: 4,5 av 5.

Pris: 22,90 kronor för 33 cl på Systembolaget (snart slutsåld tyvärr).

Limfjords-Porter

David och jag sa lite skämtsamt att "denna öl går ju att handla på bensinmackarna i Danmark!" när vi promenerade ut från Systembolaget igår. Det lustiga är att detta inte är så långt fram sanningen då det är en både billig och lätttillgänglig porter i vårt kära grannland.

Limfjords Porter som den heter är en baltisk porter på 7,9% som bryggs av Thisted Bryghus i Danmark. Utöver de vanliga ingredienserna i en porter har man här tillsatt både rökmalt och lakritsextrakt.

Dags för en recension!

Vätskan är mörkt rödbrun på gränsen till svart med ett rejält kompakt cappuccino-färgat skum. Skummet lämnar lätta skumrester på glasets insida.

Aromen är fylld med mörka rostade toner med inslag av mörk kakao såväl som tjära och lite lakrits. Det finns även trevliga toner av fudge och rostade nötter.

Smaken är nästan ännu större än vad doften först lovar. Man möts direkt av rejäla rostade toner med inslag av mörk choklad, tjära och en lätt rökighet. I eftersmaken finns något som drar åt bittra örter som harmoniserar väl med alla rostade toner.

Fylligheten ligger någonstans kring medel med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Jahaja, det här var inte så tokigt! Inte den mest komplexa porter jag druckit, men det är likväl förbaskat gott. Jag skulle kunna tänka mig att dricka denna till en rejäl gräddtårta med mycket hallon på! Mmm...

Betyg? 4 av 5!

Pris: 23:50 för 33 cl på Systembolaget.

A Sophisticated Bergmanesque Beer

Om BrewDog har samma attityd till öl som Ingmar Bergman hade till film vet jag inte, däremot vet jag att de är ett av de mest hype:ade bryggerierna i Sverige just nu (till skillnad från Bergman?). Nej nu svamlar jag, som ni säkert redan listat ut vid det här laget är det dags för en recension av Hello My Name Is Ingrid - ölet som Darren på BeerSweden tog fram tillsammans med sina läsare.

Ölet i sig är en DIPA på 8,2% brygd med en massa trevliga humlesorter och icke minst mängder med hjorton! Namnet kommer som ni säkert förstår från den kända svenska skådespelerskan Ingrid Bergman och inte fantomregissören Ingmar Bergman som jag nämnde i början av inlägget. Att just detta öl fick sitt namn kan vi tacka BeerSweden-läsaren Magnus Svensson för.

Hursomhelst, nog tjôtat!

Färgen åt kopparhållet med ett två fingrar högt smutsvitt skum. Skummet lämnar minimalt med rester på glasets insida.

Doften består av enorma mängder aromatisk humle och en härligt frisk ton av hjortron. Det finns även inslag av vinbärsblad och nässlor samt en viss ton som nästan drar åt kattpiss. Just kattpisstonen kan nog upplevas som negativ av vissa men jag tycker att man ibland hittar denna i extremhumlade öl med just Nya Zeeländsk humle.

Smaken är även den dominerad av humle med inslag av citrusfrukt och vinbärsblad men här kommer även en karamellig maltkaraktär in i bilden tillsammans med både sötma och syra från hjortonen. Jag får dessutom lätta känningar av alkoholen, främst i form av att ölet värmer på väg ner i magen.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var en riktigt trevlig ny bekantskap. Helt klart en DIPA med en unik karaktär och en delikat ton av hjortron. Bra jobbat BrewDog, Darren och BeerSwedens läsare!

Betyg? 4,1 av 5!