Öl och ost i kombination

Ibland kan det vara kul att rota riktigt djupt i ölkällaren (eller i vårt/mitt fall ölskåpet) och plocka fram gamla favoriter och riktigt exklusiva öl som man bara druckit någon gång förut. Detta gjorde jag och David igår. Vi bestämde lite spontant under ett Bishops-besök i mitten av veckan att vi skulle köra en David & Fredrik provning då det var ett tag sedan vi gjorde detta.

Efter att ha käkat lite hemmagjord lasagne och druckit Brakspear Oxford Gold (som funkade helt okej tillsammans) så var det dags att gå två riktigt tunga pjäser, nämligen AleSmith Speedway Stout och BFM Abbaye de Saint Bon-Chien 2008 som är två av våra personliga favoriter.

Det hade ju varit tråkigt att dricka dem utan att hitta på något "speciellt" så jag tänkte att vi skulle prova dem till lite ost. Ostarna var Saint Agur och en schysst Camenbert Petit, den förstnämnda inhandlad hos en lokal ostbutik och den andra inköpt på en vanlig mataffär. Inte helt oväntat var det den gräddiga och kraftfulla Saint Agur som var godast, men hur var kombinationerna?

Speedway Stout funkade bäst till Camenberten, de gräddiga och krämiga inslagen i osten passade fint med ölets rostade och kraftfulla choklad och kaffetoner. Dock hade jag velat haft en något smakrikare vitmögelost. Till Saint Agur tyckte vi att de två kraftfulla smakerna tog ut varandra lite och de starka inslagen från grönmöglet gifte sig inte riktig med den väldigt kraftfulla rostade smaken.

När det kom till BFM Abbaye de Saint Bon-Chien var situationen omvänd. De härliga syrliga bär-aktiga inslagen från ölet gifte sig väldigt bra med den kraftfulla och ganska salta Saint Agur-osten. Dessutom harmoniserade ostens krämighet fint med syran. Denna kombination var så god så att jag nästan fick gåshud. Camenberten fungerade också bra men den där riktiga wow-faktorn uteblev, ölet tog över och osten kom verkligen i skymundan.

Totalt sett var det väldigt trevliga kombinationer, i efterhand hade jag dock gärna köpt en Brie De Meaux och provat till Speedway Stout då jag tror att det hade varit en bättre match. Något som förhöjde upplevelsen var fikonmarmelad och tunna rågkex som utgjorde finfina tillbehör. Hursomhelst hade vi en riktigt trevlig kväll med god mat och dryck och inte minst ost.

Örebro Öl & Whisky - fler utställare

Örebro Öl & Whisky Festival har uppdaterat utställarlistan med bland annat Hantverksbryggeriet och importörerna Wicked Wine och Great Brands. För fullständig lista, kika in på hemsidan.

En importör som dessvärre inte kommer till festivalen är Brill & Co. Tråkigt, då Brill brukar bjuda på en hel del roligt. Jag tror dock det kommer finnas (intressant) öl så det räcker och blir över ändå.

Örebro Öl & Whisky Festival går av stapeln 18-19 november.

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 13: Nøgne Ø Imperial Brown Ale

Nu finns årets 13:e avsnitt av videobloggen uppe, kika på det, vettja!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Orval - världens bästa öl?

Ibland har man favoritöl, men som man ändå inte dricker så ofta. Ett exempel på detta är (för min del) det belgiska trappistölet Orval.

Varför dricker jag det inte så ofta då, kan man fråga sig? Ja, ett av svaren är att det finns så mycket annat man vill prova, och ett annat svar är tillgängligheten. Egentligen är väl Orval relativt lättillgänglig (finns i ordinarie sortimentet), men eftersom flaskorna inte är spridda i särskilt många butiker blir det inte att jag köper den särskilt ofta. Visst är det enkelt att beställa några flaskor till sitt bolag, men samtidigt är det ju så mycket enklare att plocka på sig av det som finns på hyllorna. En förklaring som man inte bör glömma är också att jag lätt fokuserar på de nyheter som kommer på Systembolaget, och att man då inte tar sig tid att köpa på sig favoritöl ur det ordinarie sortimentet.

En rolig grej med Orval är hur den utvecklas med åldern. Som ung är den humlearomatisk och besk, men allteftersom den åldras kommer det fram tydliga brettanomyces-toner av "funk"/hästfilt/ladugård (eller hur man nu önskar beskriva det som) samt en lätt syra (som för den delen dock inte kan jämföras med den kraftiga lactobacillus/pediococcus-syran som återfinns i lambic). Både ung som gammal är det ett väldigt gott öl - men på olika sätt.

Den flaska jag dricker idag är buteljerad den 20 april i år - och därför kanske något av ett mellanting. Det finns en lätt humlearom kvar, samtidigt som en viss syra och brett-toner börjar träda fram. Jag har druckit roligare Orval (både yngre och äldre) så kanske är det här inte den bästa åldern för konsumtion.

Med det menar jag inte att det inte smakar annat än väldigt, väldigt gott. Det är dessutom ett uppfriskande öl - något man inte kan säga om övriga trappistöl, som väl mer kan beskrivas som "smuttar-öl" (med undantag för vissa svagare, mindre tillgängliga öl som oftast bara finns på klostren förstås). Jag måste komma ihåg och beställa några flaskor någon dag... och några Rochefort 10 också för den delen!

Angående rubriken "Världens bästa öl?" så var det en kommentar jag fick av en läsare på Facebook. Det är ganska svårt att svara på om det verkligen är det - men det är definitivt ett av dem, tycker jag.

Krušovice Imperial 12°

Någon vecka innan Stockholm Beer & Whisky Festival fick jag ett paket (tack för det!) från Krušovices presskontakt här i Sverige. Det innehöll ett glas, två öl och en fribiljett till festivalen. Ett av dessa öl recenserade jag här. Nu är det alltså dags för nummer två, den tjeckiska pilsnern Krušovice Imperial 12°, att bedömas.

Ölet är klart gyllenfärgat med ett medelstort vitt skum. Ölet lämnar inte så mycket rester på glaset.

Doften är framförallt maltigt brödig med typiska inslag (för tjeckisk pilsner) av smörkola. Det finns också litet lätt humligt gräsiga toner, även om de ligger litet i bakgrunden.

Smaken går i samma stil där malten tillsammans med de lätta smörkola-inslagen spelar huvudrollen. Det finns dock en viss beska som balanserar ölet och lätta inslag av gräs som kan skönjas i bakgrunden. Vissa (men definitivt inte stora) aningar av metall finns också.

Kroppen är lätt med en ganska kraftig kolsyra. Bubblorna är relativt stora och något stickiga.

Hm. Ungefär vad jag väntat mig. En ren, lättdrucken tjeckisk pilsner som fungerar att dricka, men som å andra sidan inte sticker ut. Lite som Starobrno (eller annan tjeckisk pilsner som är vanlig här i Sverige). Det är inget fel - klart drickbart, men jag föredrar helt klart någon mikrobrygd lager om jag är sugen på den här typen av öl. Även om det här är ändå är bättre än till exempel skandinavisk standardlager.

Betyg: 2,9 av 5.

Pris: Det här var en gåva. Ölet finns dock i 50 cl-burk för 14,50 kr (+pant) på Systembolaget.

Örebro Öl & Whisky Festival 2011

Lite knappt två månader efter Stockholm Beer & Whisky Festival går årets andra ölfestival som vi på Ölkultur har tänkt att bevaka av stapeln. Idag är det exakt en månad kvar till årets upplaga av Örebro Öl & Whisky Festival och därför passar det bra att göra ett litet inlägg för att påminna er om den!

Förra året bevakade vi festivalen och gjorde flera inlägg om den som ni hittar här Inför Örebro Öl & Whisky, Örebro Öl & Whisky Festival 2010 del 1, Örebro Öl & Whisky Festival 2010 del 2och Örebro Öl & Whisky Festival 2010 del 3. Givetvis har vi för avsikt att göra liknande rapportering från festivalen även i år!

Som vanligt är det en riktig trevlig uppställning av utställare. På bryggeri-sidan hittar vi bland annat Slottskällans Bryggeri, Nils Oscars, Nynäshamns Ångbryggeri, Närke Kulturbryggeri,Oppigårds Bryggeri, Sigtuna Brygghus och Strömsholms Brygghus.

Om du inte får nog av dessa så kommer givetvis en hel rad importörer och andra utställare att närvara på mässan. Några av de som är klara hittills är bland annat Brekeriet, Brewery International, Cask Sweden, Galatea, och Tomp Beer & Spirits. De som jag saknar mest här ärBrill & Co och Great Brands, men det är ju ett tag kvar tills mässan drar igång!

Så, hoppas detta lilla inlägg inspirerar er till titta närmare på Örebro & Öl Whisky Festival. Räkna med fler inlägg där vi fördjupar oss mer när mässan närmar sig!

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 12: Amager Colocoff

Så, då är det dags för ännu ett avsnitt av videobloggen. Det är ganska exakt en månad sedan jag spelade in det förra avsnittet som handlade om Hello My Name Is Ingrid. Den här gången är det något lite mer exklusivt som det ska handla om, nämligen Amager Colocoff som är lagrad i 28 månader på whiskyfat från ett litet destilleri i Colorado.

Nu ska jag inte hålla er på sträck längre utan här är det nya avsnittet!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Slottskällans Svart

Slottskällans Bryggeri från Uppsala får väl ses som ett av Sveriges mest etablerade småbryggerier. Det här är en av nyheterna i Systembolagets fasta sortiment från och med oktober: Svart. Ölet har funnits förut, för att sedan läggas på hyllan ett tag - men från och med i år (eller om det var slutet på förra året?) återupptagits och gjorts i en ekologisk version. Det är en porter på 5,5%, som enligt bryggeriet skall vara en torr sådan.

Vätskan är svart med ett medelstort beigeaktigt skum. Ölet lämnar minimala mängder skumrester på glaset.

Doften är framförallt rostad med inslag av kakaopulver och kaffe. Något som jag reagerade på var också lätta fenoliska toner av kryddnejlika samt lite spår av örter (kanske från humlen?).

Smaken är, som utlovat, torr och rostad med tydliga inslag av kakaopulver och kaffe, men också litet lakrits. De fenoliska tonera jag fann i doften gör sig även påminda här. Ölet avslutar med en medelkraftig beska och från humlen kan jag urskilja lite örtiga/gräsiga toner.

Kroppen är medelfyllig med en relativt kraftig kolsyra (för stilen). Bubblorna är små.

Hm. Som utlovat en torr porter som är tämligen god - även om det första intrycket där jag associerade till fenoler inte var det bästa. Ölet växer dock i glaset och med tiden är det mer kakao- och kaffetonerna som får dominera.

Betyg: 3,1 av 5.

Pris: 20:40 kronor för 33 cl på Systembolaget.