Öldrickande

Har inte blivit uppdateringar på några dagar nu, men igår träffades jag och Fredrik och drack några trevliga öl. Det kommer ett par recensioner senare, men det som provades var:

Liefmans Kriekbier
Brooklyn Black Chocolate Stout
Sierra Nevada Bigfoot

Rhenania Alt

Så, till min första Altbier: Rhenania Alt från Krombacher Privatbrauerei Kreuztal. Nu var mina förväntningar inte särskilt höga och ölet var mest något halvbilligt, hyfsat intressant att beta av - mycket för att jag inte provat stilen förut (nej, Zeunerts "mix" av lager och altbier räknar jag inte med). Här kommer en liten recension;

Ölet är kopparfärgat med ganska fint, vitt skumhuvud som sakta blir mindre och lämnar lite trevliga skumrester på glaset.

Doften är maltig med tydliga toner av mörkt bröd, lite karamell och viss jordighet. Låter kanske inte vidare exalterande och det är det inte heller, men visst, det är på intet sätt dåligt.

Smaken är lätt rostat maltig med toner av karamell, mörkt bröd, lite jordighet precis som i doften samt en lätt fruktighet innan en fin torrhet balanserar det hela.

Ölets kropp är tyvärr ganska tunn, men det finns en påtaglig lenhet som känns trevlig. Kolsyran är ganska mjuk.

En drickbar, ganska trevlig öl, men samtidigt något tunn och inget riktigt speciellt. Jag är övertygad om att det finns betydligt roligare Altbiers där ute - men det kan man ju tyvärr inte få tag på här. Betyg: 3,2 av 5.

Sierra Nevada Celebration Ale (igen)

Som ni säkert sett så har ju David redan recenserat denna öl, men eftersom jag inte skrivit någon recension på ett litet tag så passar jag på att göra en kort recension av denna jag med. Sierra Nevada Celebration Ale från Sierra Nevada Brewing Co är det som det handlar om. En IPA på 6,8 som är en tillfällig nyhet nu i februari.

Doftar gott och mycket av Amerikansk humle (känns som den doftpreferencen börjar bli något av en slentrian nu, men men) med inslag av en lätt örtighet. Vet inte om örterna drar åt basilika hållet eller något sådant, ett överraskande men ändå trevligt inslag i doften.

Ölet har en fin, lätt grumlig, bärnstensfärg med ett stort beiget skum. Skummet lägger sig dock till ett ojämnt skumlock efter en stund, tilläggas bör att det lämnar ganska mycket skumrester på glaset.

Smaken är besk och kraftfull med inslag av ovannämnda örtighet. Det finns även karamelliga toner som balanserar upp den kraftfulla beskan.

Ett gott, trevligt och uppfriskande öl. Stabilt som vanligt från Sierra Nevada, den landar på anseliga 4,15 poäng!

Nøgne Ø Dobbel IPA

Så, då var det dags för ytterligare ett öl: Nøgne Ø Dobbel IPA. Som vanligt är förväntningarna höga när det gäller Nøgne Ø, som har blivit lite av ett favoritbryggeri för mig.

Ölet är väldigt grumligt bärnstensfärgat, ja nästan brunt med ett stort vitt skum som lämnar generösa mängder skumrester på glaset. Precis som Nøgne Ø #100 är det här väldigt mörkt för en DIPA, även om det inte finns någon chokladmalt i det här ölet, så riktigt så mörkt är det inte.

Doften hart spår av tropisk frukt, ananas, aprikos, grapefrukt och karamell. En trevlig, inbjudande doft även om den inte är jättekraftfull. Den gör dock helt klart att man blir nyfiken på att smaka på ölet.

Smaken är ganska maltig och balanserad med tydliga karamelltoner, innan det går över i mer humleorienterade smaker såsom grapefrukt, citrus, ananas, aprikos och litet tallbarr. Det känns också ganska oljligt, med en fyllig, stor kropp samtidigt som ölet faktiskt känns väldigt lent. Eftersmaken är lång med en viss beska, men jag hade hoppats på mycket mer här.

Ölet är extremt lättdrucket, vilket både kan vara positivt och negativt. Varken 8% eller 100 IBU gör sig påminda. Jag hade förväntat mig mer av en "humleattack" (även om jag, efter att läst andra bloggares omdömen, delvis fått lite ändrade förväntingar innan). Det här känns faktiskt lite för balanserat för en DIPA, helt klart olikt andra jag haft. Å andra sidan är det här fortfarande ett väldigt gott öl som förtjänar ett högt betyg, men jag skulle hellre rekommendera deras vanliga India Pale Ale och #100 istället för detta.

Betyget blir ändå högt, bara inte superhögt som det mesta andra från Nøgne Ø tenderar att bli: 4,0 av 5.

Ocean India Pale Ale

Ytterligare en svensk IPA på Bishops Arms - min tredje på en månad. Hade hört lite halvt tveksamma omdömen om den här på andra ölbloggar och av min kollega, Fredrik, dock. Det är, som ni förstått, Ocean India Pale Ale som det handlar om. Nå, hur är ölet då, egentligen?

Ölet är bärnstensfärgat med ett medelstort skumhuvud som lämnar lite skumrester på glaset, så det känns ju lovande i alla fall.

Doften har spår av citrus, grapefrukt, lite gräs, karamell och viss rökighet. Det verkar som många upplevt rökiga toner i denna och och att det faktiskt blivit något av en "hussmak" i Oceanbryggeriets öl.

Smaken är ganska besk med vissa sötare, karamellmalt-toner. Grapefrukt och gräs återfinns och eftersmaken är ganska torr och besk. Det finns också den där rökigheten som jag kände i doften.

I munnen är ölet ganska fylligt (troligtvis för att det är från fat) med mjuk kolsyra.

Helt klart en drickbar IPA, men ändå överlag ganska tråkigt och intetsägande. Bättre än Jämtlands IPA, men sämre än Hantverksbryggeriets Bödeln.

Betyg: 3,4 av 5.

Ommegang Abbey Ale

Var på Bishops Arms förut. Hade lite småtråkigt och bestämde mig för att ta en "promenad" vilket slutade med att jag gick in på Bishops för att kolla vad de hade. Det blev först en Ocean India Pale Ale, vilket det kommer mer om senare troligtvis, men jag kan åtminstone säga att det inte var det roligaste jag druckit. Tittade sedan i kylen efter något intressant, och det visade sig sedan att Ommegang Abbey Ale från Brewery Ommegang i Cooperstown, New York skulle bli ett relativt lyckat inköp.

Ölet är rubinrött/brunfärgat med ett litet, vitt skum som stannar kvar ett tag. Det ser helt klart ganska trevligt och typiskt ut för en öl av den här typen (belgisk dubbel/strong dark ale).

Doften är trevlig och inbjudande av torkad frukt (främst plommon och russin), kola och litet kryddor. Det känns på något sätt typiskt för en belgare, även om jästen inte är så tydlig som den kan vara ibland.

Smaken är söt och fruktig. Det känns väldigt maltigt med klara söta, kola/karamell-toner som känns heltrevliga tillsammans med torkad frukt (litet som mogna plommon, det känns nästan litet lagrat) samt en viss kryddig ton. Det finns också en viss ton av alkohol som kanske stör litet smått, men inte för mycket. Överlag känns ölet dock fylligt i munnen med mjuk kolsyra.

Det här är faktiskt ett väldigt bra exempel på en amerikansk tolkning av belgiskt öl. I vissa av dessa vräker man i litet mycket humle när jag tänker efter (typ som i Brother Thelonious, som jag i och för sig gillar rätt bra ändå så det är väl lite motsägelsefullt). Det här är inte det bästa från Ommegang, men ändå väldigt trevlig och i "rankingen" (om jag nu skall ha en sådan) hamnar väl detta någonstans mellan Three Philosophers och Hennepin.

Betyg: 3,9 av 5.

Sierra Nevada Stout

Efter universitetet idag bestämde jag mig för att ta en sväng till Bishops. Fredrik var, som ni kanske vet, där igår, och själv ville man ju inte vara sämre. Testade en Bedarö Bitter på fat, och kan bara instämma i att det är ett mycket gott "session"-öl och på fat höjdes intrycket ytterliggare ett snäpp. Kollade sedan i kylen efter något jag inte provat... Harvest Ale kändes något för dyr och mäktig för att dricka helt själv, så valet föll på, efter lite samtal med Flingan, Sierra Nevada Stout. Hade dessvärre ingen kamera till hands så jag var tvungen att stjäla en bild.

I glaset är ölet svart (åtminstone i det svaga ljuset på Bishops) med en stabil, krämig beigefärgad skumkrona. Inte så mycket skumrester dock.

Doften är inbjudande (om än inte jättekraftfull) av rostad malt, choklad, kola, torkad frukt, kaffe samt något oväntade toner av ost/mögelost. Alltså, jag vet inte om det är något fel på mig men det var något som slog mig. Det känns både intressant och lite oroväckande, men det förstör inte direkt intrycket.

Smaken är ganska söt med toner av mjölkchoklad och kola. I eftersmaken dyker torrare, angenäma toner av kaffe och rostad malt upp. Lätta toner av torkad frukt bidrar till en väldigt angenäm smakbalans. Det är just balans som gör det här ölet - det är inte jättesmakrigt men samtidigt heltrevligt och balanserat.

I munnen är ölet medelfylligt med en helt underbar lenhet som inte kan bli mycket bättre. Krämigt. Kolsyran är låg.

En mycket drickbar stout, även om det kanske saknar lite komplexitet och kraftfulla smaker som en imperial har, men det kan man ju inte vänta sig av en svag stout. Trevligt ändå.

Betyg: 3,7 av 5.

Bedarö Bitter på fat

Var inne på Bishop Arms i Karlstad en sväng idag då det var en stund över innan mitt tåg gick hem. Pratade med Flingan som är ölansvarig där, jättetrevlig snubbe förövrigt.

Prövade en pint Bedarö Bitter och en liten skvätt Ocean India Pale Ale.

Här kommer iaf en liten recension av Bedarö Bitter på fat;

Färgen är ungefär som flaskversionen alltså en ganska ljus bärnstensfärg och ölet har ett rejält vitt skumlock.

Det doftar gott och trevligt av Amerikansk humle och rostad malt. Det finns även trevliga fruktiga och knäckiga toner som gör sig påminda i doften.

Smaken är trevlig och kraftfull av Amerikansk humle, men det är samtidigt oerhört balanserat och väldigt lättdruckit. Ölet känns mycket fräschare och fylligare på fat än flaskversionen, väldigt gott helt enkelt!

Om jag ska sätta ett betyg, och det ska jag ju, så blir det 4,1/5 poäng, väldigt gott och trevligt!

Edit: Sänkte från helt orimliga 4,5/5 till 4,1.