Port Brewing Wipe Out I.P.A.

Beläget i Stone Brewings gamla lokaler i San Diego ligger numera Port Brewing, en vidareutveckling av bryggeripuben Pizza Port (som finns på flera olika platser runt om i Kalifornien). De brygger en hel rad ansedda öl där bland annat Hop 15, Older Viscosty och några av Lost Abbey-ölen har funnits att tillgå i Sverige på pubar och delvis på Systembolaget tack vare importföretaget Brill & Co.

Jag har provat några av dem och jag måste säga att jag är imponerad över den kvalitet som generellt genomsyrar deras öl. Så när David och jag stötte på en bomber av Wipe Out I.P.A. från samma bryggeri för endast 99 kr på Bishops Arms i Karlstad igår var det bara att slå till!

Färgen är disigt orange med ett stort smutsvitt skum. Skummet lämnar knappt några skumrester på glasets kanter.

Mandarin, persika och grapefrukt är det första som möter näsan när man börjar dofta på ölet. All den härligt fruktiga amerikanska humlen balanseras upp fint av en lätt bakgrund av briokarameller och mördegskakor.

Smaken är även den väldigt fruktig och trevlig med inslag av samma frukter som doften bjuder på. Här bjuder även ölet på en väldigt uppfriskande men förhållandevis snäll beska. Det här är ett sånt öl som gör att man vill ta en klunk till och en klunk till...

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och friska.

Mmm... när IPA är såhär bra och friskt så vill man bara ha mer. Flaskan är bryggd den 7:e oktober förra året men jag tycker fortfarande att den har en ordentlig humlearom och den känns inte det minsta trött.

Betyg? 4,2 av 5. Gott! Foto: portbrewing.com

Anderson Valley Winter Solstice

Eftersom det blev litet jobbigt på Bishops i fredags (vad ska man dock förvänta sig en fredagkväll?) så gick vi, som Fredrik skrev, därifrån ganska tidigt. För att kompensera detta blev det dock ett besök i dag istället - och det är svårt att inte älska mitt-i-veckan eller, som i det här fallet, början-av-veckan-besök. En annan anledning till att vi gick dit var att ett nytt fat Närke cAmarillo kopplats på - ölet smakade utmärkt och humlefräscht, så vi blev knappast besvikna. Som ni kanske har förstått av rubriken handlar det här inlägget däremot om ett flasköl från Anderson Valley Brewing Company, nämligen Winter Solstice.

Färgen är rödbrun med ett fint, stabilt skum. Lite rester lämnas på glaset.

Doften är främst kryddig och maltig. Det finns mycket knäckiga toner, torkad frukt och vanilj. Kanske är det främst det sistnämnda som dominerar ölet.

Smaken är söt och väldigt karamell-maltig. Det finns också här en rejäl fruktighet som främst drar åt torkad frukt och russin. Vidare märks det även en hel del trevliga toner av vanilj samt en mysig kryddighet. Avslutning är lätt besk, men det är knappast vad som sticker ut.

Munkänslan är medelfyllig till fyllig, kolsyran är mjuk. Ölet känns lent i munnen.

Ja, det här var gott - även om det på sätt och vis är litet för sött i längden. Värt att prova hursomhelst.

Betyg? 3,6 av 5.

North Coast Old Rasputin Russian Imperial Stout

Nu när vädret har varit förvånansvärt fint och hyfsat varmt med svenska mått mätt (särskilt med tanke på att bara är vår) den senaste veckan recenserar vi ännu en i raden av imperial stouts, som väl annars kanske passar bättre under den kallare delen av året egentligen... men vad tusan, några av de bästa imperial stout-ölen bryggs ju nere i San Diego, där det ju är varmt året om.


En annan stad i Kalifornien (men betydligt fjuttigare än megastaden San Diego) är Fort Bragg, vars stolthet kan tillskrivas North Coast Brewing Company. Bryggeriets lätta, men ytterst trevliga, Pale / Amber Ale Red Seal var ett av det första hantverksbryggda öl jag drack i mitt liv och har på något sätt en speciell plats i mitt hjärta även om man druckit en hel del sedan dess... nu är det hursomhelst ett av de mesta klassiska amerikanska öl som ska drickas: Old Rasputin Russian Imperial Stout. Ölet har stått i min garderob sedan juni förra året då jag inhandlade det och är min sista återstående flaska. Hoppas det är bra.

Ölet är närmast svart med ett fint brunfärgat skum; det försvinner sakta och lämar lite skumrester på glaset samt bildar ett litet skumlock över vätskan.

Doften är lätt vinös med toner av katrinplommon, fudge, vanilj och mörk choklad. Trevlig och inbjudande, humlen verkar väldigt tillbakadragen jämfört med en färsk flaska.


Smaken är något bättre än doften. Komplex med mycket smaker. Främst är det vinöst (glögg-liknande, russin) med mycket mörk choklad. Lite lakrits dyker också upp tillsammans med den där fudgen som märktes i doften. Det finns också en viss trevlig, värmande alkohol. Fortfarande kan man märka att det finns kvar lite humle, med lätta, friska toner av blommor och citrus. Ganska söt, men framförallt upplever jag ölet som vinöst med lite torrare, rostade malttoner. Beskan är ganska intetsägande, men visst, den finns där - dock är den väldigt mild jämfört med en färsk flaska (vilket jag dock tycker är positivt).

Kroppen är mer medelstor jämfört med vissa andra, rejälare imperial stouts (såsom Brunch Weasel som jag drack förra veckan). Hursomhelst har lagringen framhävt en betydligt lenare munkänsla och det här gillar jag verkligen. Mycket trevligt.

Mycket bra öl som jag hoppas återkommer så jag kan köpa några fler flaskor att ställa undan i 10-12 månader eller så (samt testa en färsk igen). Jag tycker den här har vunnit på lagring.

Betyg: 4,2 av 5.

(Och nu hittar jag inte sladden till kameran. Suck.).

(Uppdatering: Nu hittade jag den!).

Sierra Nevada Stout

Efter universitetet idag bestämde jag mig för att ta en sväng till Bishops. Fredrik var, som ni kanske vet, där igår, och själv ville man ju inte vara sämre. Testade en Bedarö Bitter på fat, och kan bara instämma i att det är ett mycket gott "session"-öl och på fat höjdes intrycket ytterliggare ett snäpp. Kollade sedan i kylen efter något jag inte provat... Harvest Ale kändes något för dyr och mäktig för att dricka helt själv, så valet föll på, efter lite samtal med Flingan, Sierra Nevada Stout. Hade dessvärre ingen kamera till hands så jag var tvungen att stjäla en bild.

I glaset är ölet svart (åtminstone i det svaga ljuset på Bishops) med en stabil, krämig beigefärgad skumkrona. Inte så mycket skumrester dock.

Doften är inbjudande (om än inte jättekraftfull) av rostad malt, choklad, kola, torkad frukt, kaffe samt något oväntade toner av ost/mögelost. Alltså, jag vet inte om det är något fel på mig men det var något som slog mig. Det känns både intressant och lite oroväckande, men det förstör inte direkt intrycket.

Smaken är ganska söt med toner av mjölkchoklad och kola. I eftersmaken dyker torrare, angenäma toner av kaffe och rostad malt upp. Lätta toner av torkad frukt bidrar till en väldigt angenäm smakbalans. Det är just balans som gör det här ölet - det är inte jättesmakrigt men samtidigt heltrevligt och balanserat.

I munnen är ölet medelfylligt med en helt underbar lenhet som inte kan bli mycket bättre. Krämigt. Kolsyran är låg.

En mycket drickbar stout, även om det kanske saknar lite komplexitet och kraftfulla smaker som en imperial har, men det kan man ju inte vänta sig av en svag stout. Trevligt ändå.

Betyg: 3,7 av 5.

Sierra Nevada Celebration Ale

Sierra Nevada Brewing Company är väl kanske ett av de viktigaste amerikanska mikrobryggerierna. Mikro och mikro förresten, det är väl knappast vad man kalla dem för idag, men ett ”craft brewery” – hantverksbryggeri – är de ju definitivt, trots storleken. Underbart goda öl som den lättillgängliga Sierra Nevada Pale Ale och det klassiska, tokhumlade barley winet i Sierra Nevada Bigfoot blandat med öl som varit mer eller mindre okej till "bara" bra – Early Spring Beer och Anniversary Ale – är exempel på några öl som passerat min strupe det senaste året. Nu till 2008 års upplaga av Celebration Ale, en amerikansk IPA på 6,8 % och 62 IBU.

Ölet är bärstensfärgat i glaset med en stor skumkrona som sedan lägger sig och lämnar en hel del skumrester på glaset.

När jag doftar på ölet känner jag generösa mängder av fräsch, amerikansk humle: tallbarr, citrus, grapefrukt, aprikos och kåda. Det finns också maltiga toner av karamell, samt en något oväntad (men enormt trevlig) ton av jordgubbar.

Smaken är också väldigt humlig med en stor beska. Det finns också toner av söt maltig karamell/kola. Annars är det främst tallbarr, citrus, grapefrukt, aprikos och kåda som dominerar smakbilden. Lätta toner av jordgubbar även här. Mycket trevligt! Lång, besk eftersmak.

I munnen är ölet medelfylligt med precis lagom kolsyra. En väldigt drickbar, smakrik och god IPA – jag förstår att den tog slut på bolaget så fort här i Karlstad, vilket många öl vanligtvis inte brukar göra. En extra poäng (eller tiondels poäng snarare) för de underbara tonerna av jordgubbar jag tyckte mig känna.

Betyg: 4,1 av 5.

Förresten, på tal om Bigfoot, en skön video på Sierra Nevadas hemsida: länk (klicka på någon av länkarna i mitten på sidan).