Midtfyns/De Molen X Porter

Dags för ännu en recension av ett öl med anknytning till De Molen. Denna gång är det dock ett samarbete mellan De Molen och Midtfyns Bryghus och den är bryggd på det senare bryggeriets hemmaplan. Ölet i fråga är X Porter.

Vad är det för ett öl då? Jo, det är en imperial stout eller extra porter som bryggarna Jan och Menno väljer att kalla den. Den ligger på 8% och bryggdes på söndagen efter 2010-års upplaga av Copenhagen Beer Festival.

Färgen är i det närmsta svart med ett två fingrar högt smutsbrunt skum. Skummet lämnar endast lätta rester på glasets insida.

Doften är massiv och hårt rostad med tydliga inslag av jordigt kaffe och mörk choklad men även lakrits (tänk att dofta i en dosa med hockey-pulver). Detta följs av en lätt rökighet som på ett fint sätt rundar av doften.

Smaken är precis som doften även den rejält rostad med tydliga inslag av både kaffe, mörk mörk choklad och lakrits. Här finns även lätta mineraltoner med dragning åt järn. Det finns också en viss beska som bryter av fint mot porterns lätt söta inslag (det är dock en relativt torr porter).

Ölet är medelfylligt till fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Mmm... det här var verkligen ett öl i min smak. Allt är i perfekt balans och det känns verkligen som att det är ett noggrant genomtänkt öl som man inte bara har vräkt i en massa i för sakens skull. Mer porters av den här karaktären, tack!

Betyg? 4,1 av 5. Riktigt bra!

Pris: 49:90 för 50 cl på Systembolaget.

De Molen Tsarina Esra

Dags för den sista, och något försenade recensionen, av de öl vi tänkt recensera från min och Davids senaste ölprovning som vi hade på annandag jul. David hade med sig lite godis som han hade fått tag på i Norge. En av dessa var Tsarina Esra från De Molen, en starkare version av baltisk porter på hela 11%. Det är inte varje dag man får chansen att prova öl från De Molen så det var med spänning vi öppnade flaskan.

Hur var den då?

Färgen är nästintill svart med ett ljusbrunt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften är stor och rostade med trevliga inslag av såväl kakao och kaffe som lakrits och torkade frukter. Det finns även toner av vaniljfudge. Doften ger en viss föraning om att det kommer att vara ett sött öl.

Mycket riktigt, precis som doften lovar så är det en väldigt söt imperial stout eller baltisk porter. Smaken är stor och söt med lyxiga inslag av choklad, fudge och torkade frukter. Det finns även inslag av söt-lakrits och fänkål.

Ölet är rejält fylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det här var helt klart en trevlig överraskning. Jag har bara gott att säga om De Molens öl, och särskilt deras imperial stouts. Det här är ett öl som sticker ut från mängden, det är inte ett hårdrostat amerikanskt humlemonster utan snarare än len och fin chokladbomb. Fantastiskt trevligt!

Betyg? 4,3 av 5. Kanongott!

Pris: Ej tillgänglig på Systembolaget.

Beer Wars

Årets första inlägg är en recension eller snarare än reflektion av att ha sett filmen Beer Wars fick en DVD-release i Sverige tack vare Depspotz Records som även var vänliga att skicka denna kopia till oss på Ölkultur. Filmen är en dokumentär om ölscenen i USA och handlar delvis om hur jätteföretagen såsom Anheuser-Busch, Millers och Coors har tagit över totalt när det gäller ölförsäljningen men också om mikrobryggerierna som växer till sig och börjar plocka marknadsandelar (om än i liten utsträckning) från storföretagen.

Regissören Anat Baron tar oss med på en resa där många olika individer och bryggerier får komma till tals. Hon ger en nyanserad bild av ölscenen i USA och vi får ta del av såväl det positiva som det negativa. För oss ölnördar dyker en hel del kända ansikten upp, bland annat Sam Caligione från Dogfish Head, Greg Koch från Stone Brewing och Jim Koch från Samuel Adams. Dessa herrar berättar om hur de fått kämpa för att överhuvudtaget på plats på hyllorna i vanliga affärer.

En stor del av filmen handlar dock om, och är på sätt och vis en kritik mot, hur storföretagen använder mer eller mindre "fula" strategier för att tränga ut sina konkurrenter från hyllorna. De gör detta genom att lägga miljarder på marknadsföring samt att göra mängder av olika förpackningar av samma öl för att tränga ut konkurrenterna från hyllorna bokstavligt talat. Det handlar även mycket om Rhonda Kallmans kamp för att slå igenom med sin koffein-öl "Moonshot" med henne New Century Brewing.

Utan att gå in alltför mycket i detalj på vad filmen handlar om kan jag säga att det är en väldigt intressant resa där man verkligen inser vilken tuff men samtidigt spännande bransch det faktiskt är. Det blir också tydligare än någonsin att det finns människor bakom all öl som görs och vilka risker de tar när de ger sig ut i "krig" mot storbryggerierna.

Filmen är dock ingen ren nördorgie och man pratar inte heller särskilt mycket om öl i sig utan den handlar väldigt mycket om marknadsföring och industrin och branschen i allmänhet. Så väntar man sig att frossa i spännande öl blir man nog besviken. För oss som är riktigt nördiga eller om man är allmänt vetgirig är det dock en ögonöppnande och intressant film som verkligen ger perspektiv på ölindustrin.

Skulle jag rekommendera den? Helt klart, är man ölintresserad och undrar hur branschen fungerar ska man absolut se den. Är man bara intresserad av produkten i sig blir man nog rätt uttråkad av allt affärsprat. Den får 3,5 av 5 i betyg!

En liten årskrönika

Det tillhör inte vanligheterna för oss att göra årskrönikor och liknande men i år tänkte jag ta chansen att skriva ett litet inlägg i en del om det gångna ölåret. De senaste tre åren har varit fantastiska för ölsverige och oss på Ölkultur med David & Fredrik. Vi har sett hur ölintresset har ökat explosionsartat, främst via hur besökarantalet på på Ölfestivaler och liknande ökar men även på hur fort många av släppen på Systembolaget tar slut och hur många som är intresserade runtomkring oss.

2011 är helt klart det bästa årets hittills för öl i Sverige även om de senaste tre åren alla har varit fantastiska på sina egna sätt. 2009 kanske främst för den första stora och fantastiskt roliga ölbloggarträffen, det var då man började inse att det finnns riktigt många bloggare som är intresserade. 2010 var året som jag och David började hembrygga på allvar men även besökte många roliga pubar och som vanligt Örebro Öl & Whisky Festival. Men 2011 slår ändå dessa år på fingrarna enbart på grund hur intresset har ökat för öl och hur många fantatiska människor man möter på ute i ölsverige. Dessutom närvarade vi på 20 års jubileet av Stockholm Beer & Whisky Festival. Bara en sån sak.

Vi har som vanligt skrivit många recensioner och andra inlägg på bloggen med några höjdpunkter såsom när jag och David tillsammans på videobloggen provade Sigtuna Ace Of Spades och Nøgne Ø Dark Horizon 3rd Edition. Om ni vill kika på det videobloggsavsnittet så klicka här.

Något annat som har varit fantastiskt är släppen på Systembolaget. Det har kommit många fantastiska öl till Systembolaget under året och de är alla för många för att hinna nämnas i detta inlägg men ett par höjdpunkter var helt klart Oppigårds Drakens DIPA som är bryggd tillsammans med den fantastiskt trevliga och duktiga ordföranden i svenska ölfrämjandet, Rick Gordon. Ett annat öl i samma stil kryddat med svenska hjorton är Hello My Name Is Ingrid som hade sin "second coming" på Systembolaget. Ingrid behöver väl ingen närmare presentation, men har ni missat henne så klicka här.

En annan höjdpunkt för oss är vår Facebook-sida som har ökat från vad som från början var ett 50-tal nördiga människor som gillade oss till att börja närma sig 500 personer (479 i detta nu) som följer oss och kommenterar och efterfrågar saker på Facebook. Detta tycker vi är fantastiskt roligt och Facebook har på något vis blivit roligare än bloggen i sig då det är väldigt mycket lättare att göra små uppdateringar samt kommunicera med er läsare där.

Redan nu inser jag att alldeles för mycket är glömt och jag skulle behöva skriva både del 2, del 3, del 4, del 5 osv. osv. osv. för att kunna ge året rättvisa, åtminstone om man skall se till alla fantastiska öl som provats under året. Detta överlåter jag dock till någon annan, t. ex gör Stefan på Ölsvammel en alldeles fantastisk inläggs-serie om sina upplevelser av året. Del 1 i denna serie hittar ni här.

Hur ser framtiden ut då? Ja, för mig råder inga tvivel om att 2012 kommer att bli ett fantastiskt öl, vi har ju redan lyckats luska ut en del spännande släpp på Systembolaget som kommer nu under februari/mars. Dessutom anordnas som vanligt alla spännande ölfestivaler medStockholm Beer & Whisky i spetsen. För oss på Ölkultur med David & Fredrik kommer dock bloggandet att minska en del, mycket beroende på arbete och utbildning. Vi kommer dock fortsätta att göra ett antal inlägg i månaden om spännande öl, några videoblogg-inlägg, skriva om spännande händelser med mera. Vi kommer dock inte göra anspråk på att vara i framkant när det gäller att luska fram nyheter eller testa hypade öl.

Så, avslutningsvis vill jag tacka alla fantastiska människor därute som gör ölsverige till en fantastiskt inspirerande och spännande plats, inte minst ni läsare!

Skål på er!

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 15: Haandbryggeriet Odin's Tipple

Nu är det dags för årets sista avsnitt av videobloggen. I detta avsnitt pratar jag om Odin's Tipple och önskar er alla ett riktigt gott nytt år!

'

Spontancassis

Att ta en öl sådär lite spontant kan vara riktigt trevligt men även planerad öl kan vara spontana, åtminstone om man ser till jästen. Skämt åsido, det är dags för ännu en recension från det senaste exklusiva släppet på Systembolaget.

Precis som titeln på inlägget antyder så är det Spontancassis från Mikkeller det handlar om. En spontanjäst öl på 7,7% kryddad med svarta vinbär.

Nog tjötat, dags för en recension!

Färgen är djupt lilaröd med ett två fingrar högt ljusrosa skum. Det blir inga skumrester på glasets insida att tala om.

Doften är syrlig och frisk med tydliga inslag av svarta vinbär. Utöver detta så finns det som sig bör en hel del funkiga jästiga toner med inslag av ladugård och hästfilt.

Smaken är även den syrlig eller sur rättare sagt med rejäla inslag av svarta vinbär. Det finns även fina toner av citron och ladugård. Ölet avrundas av en lätt ek-karaktär som liksom binder ihop alla smaker.

Ölet är relativt lätt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är friska och lätt stickiga.

Mikkeller fortsätter att hålla en hög nivå när det gäller hans spontanjästa öl. Precis som Spontanale som vi skrev om för ett tag sedan känns denna öl geniun och välgjord och inte som något misslyckat försök att göra lambik.

Betyg? 3,9 av 5!

Pris: 69:90 för 37,5 cl på Systembolaget.

Ett öl för lakrits-älskare

Det kom som bekant en hel del intressanta öl till Systembolaget den första december i år. Ett av dessa är Stone Belgo Anise Imperial Russian Stout - en imperial stout på 10,5% bryggd med belgisk jäst och massvis med anis. Deras vanliga Stone Imperial Russian Stout har ju tydliga inslag av anis, så hur är då denna?

Färgen är i princip kolsvart med ett en och en halv-finger högt ljusbrunt skum. Det blir inga skumrester på glasets insida att tala om.

Doften är massiv och rostad med stora inslag salmiak och andra brända toner. Det finns också inslag av torkade frukter samt en lätt belgisk jästighet. Utöver dessa inslag finns där också trevlig toner av mörkrostad kaffe och lyxig choklad.

Smaken är om möjligt ännu mer dominerad av salmiak och lakrits än vad doften är. Det är nästan som att dricka flytande lakrits. När man väl kommit förbi lakritsen, om man gör det, finns där också en hel del av det mörkrostade kaffet och chokladen. Trots att det finns en hel del humle i ölet är det en stor sötma som dominerar tillsammans med de skarpa lakritstonerna.

Ölet är rejält fylligt och nästan oljigt i munnen. Kolsyrehalten är medelhög med små lena bubblor.

Mmm... det här gillar jag skarpt. Dock är jag en sådan som kan vräka i mig en påse djungelvrål snabbare än du hinner säga Stone Belgo Anise Imperial Russian Stout eller ja, nästan åtminstone.

Betyg? 4,4 av 5. Grymt!

Pris: 84:90 för 65 cl på Systembolaget.

En norsk Rodenbach

I förrgår var det dags för en liten ölprovning och ni som följer oss på Facebook har förmodligen redan en rätt bra koll på vad som dracks då. Det blir inte recensioner på alla öl men några av de häftigaste tänkte jag försöka skriva lite om.

Denna recension handlar om surölet Haandbakk på 8,5% från norska Haandbryggeriet där numera David arbetar som bryggare. Så David var väldigt nyfiken på vad jag skulle tycka om de olika ölsorterna han hade med sig.

Så, hur var den då?

Färgen är rödbrun med ett fingerhögt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften bär på tydliga inslag av röda bär och vinäger. Det finns även lätta inslag av aceton som ger en lätt frän doft. Utöver detta så finns där också vissa träiga inslag med toner av vanilj från ekfatslagringen som rundar av syran på ett fint sätt.

Smaken är precis som doften väldigt syrlig men det finns en viss sötma som gör att syran inte är så brutal som man skulle kunna vänta sig. Utöver detta finns även inslag av röda bär med betoning på körsbär och röda vinbär samt en lätt ton av vinäger.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt med mjuka sköna bubblor.

Det här var inte så dumt. Om jag skulle sammanfatta ölet med bara några få ord skulle jag vilja kalla det för en norsk Rodenbach Grand Cru, för det finns stora likheter mellan de två ölen.

Betyg? 3,8 av 5. Gott och intressant men lite svårdrucken.

Pris: Gåva från David, just nu ej tillgänglig på Vinmonopolet eller Systembolaget.