Stone Ruination IPA - Revisited

Ibland är det roligt att återkomma till öl som man druckit för längesedan. 2009 var första gången jag provade Stone Ruination IPA och sedan dess har jag bara druckit den en gång. Därför var det med glädje jag mottog beskedet att man kunde förboka Stone Brewings öl från Great Brands i våras då jag såg fram emot att prova ölet igen.

Ölet i sig behöver egentligen ingen närmare presentation men för er som inte vet så är det en IIPA på 7,7% och den ligger just nu på tolfte plats på listan för världens bästa IIPA på  RateBeer. Enligt bryggarna själva ligger den på 100+ IBU vilket får att anses utlova en rejäl beska!

Less geekin', more drinkin'!

Vätskan är klar och djupt gyllengul med ett luftigt två fingrar högt vitt skum. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften är frisk och humlefruktig med rejäla toner av aprikos, grapefrukt, mandarin och passionsfrukt. Det finns också en lätt bakgrund av ljus kakdeg, tänk hallongrottor, samt en viss ton av karamellmalt. Det finns också en lätt ton av tallbarr som gömmer sig väl bland all fruktighet.

Smaken är besk och ännu mera besk. Det är en ganska torr IPA men när man väl kommit förbi den stora beskan uppenbarar sig en härlig fruktig med inslag av just grapefrukt, mandarin och passionsfrukt. Det finns även en lätt ton av ljus kakdeg samt en lätt, lätt touch av alkohol.

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Jodå, det är fortfarande en riktigt bra IIPA. Stone Brewing får dock se upp, vi har ju bland annat fått en klockren svensk DIPA vid namn Anders Dubbel IPA helt klart är hack i häl när det gäller humlearom med mera. Dessutom är den lättare att få tag i färsk. Men, varför jämföra, när man får såhär god IIPA/DIPA är det bara att njuta!

Betyg? 4,5 av 5! Skitbra!

Pris: 37:- för 355 ml på Systembolaget via privatimport.

Stone Double Bastard Ale

Det verkar ha blivit någon form av återkommande tradition att vi endast får de extremaste av Stone Brewings öl till Systembolaget. Bland de vi har fått hit på sistone Stone Old Guardian Belgo-Barley Wine hittar vi Stone Belgo Anise Imperial Russian Stout och Stone Double Bastard Ale som detta inlägg ska komma att handla om.

Man skulle kunna säga att det är en Stone Arrogant Bastard Ale på anabola sterioder - mer av allt helt enkelt. Här brukar jag normalt sett skriva lite om vilka humlesorter ölet innehåller, men dessa detaljer väljer bryggeriet att hålla hemliga i det här fallet.

Dags för en recension!

Vätskan är disigt kopparröd med ett smutsvitt skum. Det blir inga direkta skumrester på glasets insida.

Doften är välbalanserad med tydliga inslag av både humle och malt, det är dock inte de typiska tropiska frukttonerna som vi är bortskämda med från USA utan lite mer återhållsamma humletoner med inslag av blommor och jordighet. Det finns också en del nästan godis-aktiga inslag från malten som drar åt toffee och hallonbåtar.

Smaken bjuder på en rejäl och stram beska med inslag av tallbarr, grapefrukt och lätt tvåliga inslag. Efter den rejäla beskan kommer en skön, harmonisk och godis-aktig maltighet med liknande toner som i doften, dvs. toffee och hallonbåtar. Det finns också en viss umami-liknande ton som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Ölet är rejält fylligt på gränsen till oljigt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små men lätt stickiga.

Det här är en sällsynt besk American Strong Ale - den är till och med beskare än många IPO:r och DIPO:r jag druckit. Samtidigt är den otroligt charmig med de trevliga godistonerna och jag kan inte låta bli att jämföra den lite med Sierra Nevadas Bigfoot - även om just den har en snäppet fruktigare humlekaraktär.

Betyg? 4,5 av 5! En riktigt bra American Strong Ale!

Pris? 83:90 för 65 cl på Systembolaget.

Ett öl för lakrits-älskare

Det kom som bekant en hel del intressanta öl till Systembolaget den första december i år. Ett av dessa är Stone Belgo Anise Imperial Russian Stout - en imperial stout på 10,5% bryggd med belgisk jäst och massvis med anis. Deras vanliga Stone Imperial Russian Stout har ju tydliga inslag av anis, så hur är då denna?

Färgen är i princip kolsvart med ett en och en halv-finger högt ljusbrunt skum. Det blir inga skumrester på glasets insida att tala om.

Doften är massiv och rostad med stora inslag salmiak och andra brända toner. Det finns också inslag av torkade frukter samt en lätt belgisk jästighet. Utöver dessa inslag finns där också trevlig toner av mörkrostad kaffe och lyxig choklad.

Smaken är om möjligt ännu mer dominerad av salmiak och lakrits än vad doften är. Det är nästan som att dricka flytande lakrits. När man väl kommit förbi lakritsen, om man gör det, finns där också en hel del av det mörkrostade kaffet och chokladen. Trots att det finns en hel del humle i ölet är det en stor sötma som dominerar tillsammans med de skarpa lakritstonerna.

Ölet är rejält fylligt och nästan oljigt i munnen. Kolsyrehalten är medelhög med små lena bubblor.

Mmm... det här gillar jag skarpt. Dock är jag en sådan som kan vräka i mig en påse djungelvrål snabbare än du hinner säga Stone Belgo Anise Imperial Russian Stout eller ja, nästan åtminstone.

Betyg? 4,4 av 5. Grymt!

Pris: 84:90 för 65 cl på Systembolaget.

Stone Vertical Epic 10.10.10

Stone Vertical Epic 10.10.10 är i grunden en ljus stark belgisk ale eller tripel, men experimentlusten verkar ha tagit över; bland annat så innehåller ölet kamomillblommor och vindruvor (Muscat, Gewurztraminer och Sauvignon Blanc). Kan det här möjligen vara det perfekta giftermålet mellan öl och vin?

I glaset är ölet gyllene-orangefärgat med ett medelstort vitt skum. Lite rester på glaset.

Doften är lätt kryddig, men det som främst slår mig är kamomillen och karaktären från vindruvorna. Det finns också lite lätta parfymerade toner. Intressant doft, det påminner helt klart om ett vitt vin samtidigt som man kan urskönja att det faktiskt är öl.

Smaken går i liknande stil. Jag tycker dock att det är något kryddigare jämfört med doften, men inslagen av kamomill och vitt vin finns även här. Ölet är inte oväntat ganska syrligt, och beskan känns nedtonad. Det är också ett ganska torrt öl och i avslutningen känner man också av alkoholen som värmer.

Munkänslan är medelfyllig med en ganska kraftig kolsyra av små bubblor som pirrar på tungan.

Det här var helt klart intressant. Ett syrligt öl, utan att smaka som ett suröl (syran är givetvis mer vinlik än lambiclik).

Betyg: 3,7 av 5.

Pris: 94:60 för 650 ml på Systembolaget.

Lagrad Stone Old Guardian Barley Wine 2008

I slutet av januari 2009 recenserade jag det här ölet. Inför provningen i torsdags blev vi sugna på ytterligare ett litet exklusivare öl, utöver Mikkeller Black, och valet föll alltså på den flaska Old Guardian som jag haft stående hemma i litet drygt ett och ett halvt år. Kan det ha hänt något under lagringstiden?

När jag häller upp ölet i glaset möts jag av en rödaktig bärnstensfärgad öl med ett fint vitt skum. Lite rester på glaset.

Doften är något vinös och bärig med toner av nötter och fruktgodis. En hel del karamelltoner också. Någorlunda mycket torkad frukt vilket väl främst är vad jag menar med vinös. Det doftar helt klart trevligt. Humlen är som väntat inte lika framträdande längre, även om det finns en viss fadd ton någonstans därbakom.

Smaken är också vinös och bärig med torkad frukt, nötter/mandlar och fruktgodis. Eftersmaken är besk och den ligger kvar länge i munnen. Det känns dock inte superkomplext och sådär "WOW!" som man kanske hoppats på, men njutbart är det.

Munkänslan är rejält fyllig, kolsyran är mjuk.

Tja, det här var klart gott, även om betyget inte blir så mycket högre än senast. Faktum är att det blir 3,9 den här gången också, men mina betyg kanske är aningen snålare nuförtiden.

BrewDog/Stone Bashah

Bryggerisamarbeten är som bekant något som blivit allt vanligare under den senaste tiden. Kombinationer som Mikkeller/Three Floyds,BrewDog/Stone, Dugges/Nøgne Ø är några av dem som kommit till Systembolaget på sistone.

Denna gången är det precis som titeln antyder Stone Brewing och BrewDog som varit i farten. De har tillsammans bryggt en sorts mörk belgisk dubbel ipa eller åtminstone något åt det hållet, nämligen Bashah. Namnet ska - om jag fattat det rätt - betyda "Black As Sin Hoppy As Hell". Nåväl, vad kan man förvänta sig då?

Jo, ölet har en nästintill kolsvart färg med ett stort grått/vitt skum. Det lämnar knappt några skumrester på glaset.

Doften är stor och kryddigt humlig med inslag av brända rostade toner. Humlearomen är dock lite fadd och det är mest toner av grapefrukt och örter som kommer fram från humlesidan.

Smaken är kryddig och besk med endel rostade toner i bakgrunden. Det finns även lätta inslag av belgisk jäst någonstans där i bakgrunden. Spännande.

Munkänslan är medel till stor, kolsyran är normal med många normalstora bubblor.

Bryggerisamarbeten är alltid kul men när dessa två bryggerier är i farten får man nog räkna med att ölen inte lever upp till deras egen hype (som oftast är enorm). Stor i orden liten på jorden skulle man kunna säga - fast ändå inte. Det är helt klart ett spännande öl, men de levererar inte 100% av vad de lovar.

Betyg? 3,45 av 5. Visst är det en helt okej öl men egentligen är det mer spännande än gott.

Oaked Arrogant Bastard Ale

Då var det dags att recensera den öl som på förhand skulle bli själva höjdpunkten under "löningspuben" i fredags. Jag hade som tidigare nämt fått reda på att de skulle servera Arrogant Bastard Ale, en öl jag inte provat förut. Dock visade det sig att det faktiskt var ännu häftigare, de serverade Oaked Arrogant Bastard Ale för det ytterst modesta priset 65 kr flaskan. Stone Brewing är ett bryggeri som sällan gjort mig besviken, men hur var denna?

Ölet har en djupt röd färg med ett fint beige-aktigt skum. Vid detta tillfälle så fick jag den severad i ett vinglas och det kändes helrätt.

Doften är trevlig med stora toner av ek, vanilj, kolaremmar och massvis av amerikansk humle. Detta är på många sätt ett maltdominerat öl.

Smaken är även den stor av vanilj och kolagodis men här gör sig även beskan rejält påmind. Dock så är verkligen smaken i balans.

Munkänslan är fyllig och oljig. Kolsyrehalten är medel med många små mjuka bubblor.

På något vis skulle man kunna kalla detta för flytande godis. För det är verkligen riktigt trevligt, perfekt att smutta på under en längre tid samtidigt som den är riktigt drickbar.

Betyg? 4,3 av 5.

Stone 09.09.09 Vertical Epic Ale

Årets första öl att recensera blir det nionde ölet i Stone Brewings episka vertikal-serie, man skulle kunna säga att det är en serie av ganska häftiga koncept-öl. Detta är en sorts kryddad belgisk porter som bland annat är kryddad med vanilj. Enligt dem själva ska den också ha vissa banan-toner. Givetvis är det Stone 09.09.09 Vertical Epic Ale jag pratar om.

Hursomhelst, nog tjötat, här är recensionen:

Ölet har en nästintill svart färg med ett beige skum. Ölet lämnar vissa rester på glaset.

Doften är stor och trevlig av rostad, nästan bränd malt, vaniljfudge men även en hel del russin. Det finns också vissa toner av kaffe och mörk choklad - som är något av ett standardfenomen i såhär kraftigt rostade öl. Jästigheten känns lite lätt belgisk, precis som de utlovar på etiketten till flaskan.

Smaken är även den av rostad malt åt det lätt brända hållet med en viss restsötma. Vaniljen gör sig påmind även den men det finns också inslag av kakaoböner och kryddigt kaffe. Det finns även en fruktig jästighet även i smaken.

Munkänslan är rejält fyllig med en mild men ändå bra kolsyra.

Detta var verkligen intressant, en belgoinspirerade porter kryddad med vanilj som ändå inte känns helt galen. Det känns faktiskt ganska naturligt och väldigt gott, dessutom är den fri från banansmaker! Betyg? 3.95 av 5. Mer sånthär tack!

Stone/Nøgne Ø/Jolly Pumpkin Special Holiday Ale

Ytterligare ett öl som dracks på provningen för (över) en vecka sedan var Special Holiday Ale, ett samarbete mellan tre välkända bryggerier: Kalifornien-baserade Stone Brewing Company, Michigan-bryggeriet Jolly Pumpkin Artisan Ales och Norges stoltheter Nøgne Ø. Alla tre bryggerier har hittills inte gjort mig besviken, så det här borde ju bli otroligt bra? Det blir för övrigt en ganska kort recension;

Ölet är mörkbrunt med ett litet, fint vitt skum. Ser okej ut.

Doften är helt klart intressant och god; det är, föga förvånande, kryddigt med en hel del nötaktiga toner, karamell, lätta stänk av choklad samt pepparkakor.

Smaken är - precis som doften - väldigt kryddig och "julig" med tydliga nötaktiga toner, med en något för kort eftersmak. Det är inte dåligt, men jag väntade mig mer.

Kroppen är fyllig, vätskan känns len, och kolsyran är ganska låg.

Det är är ett gott öl, men jag hade väntat mig ännu mer av ett öl från dessa tre bryggerier. Sedan är det klart att det kanske passar bättre på vintern än på sommaren, för det här är ju ett julöl och inte ett juli-öl.

Betyg: 3,6 av 5.

Torrhumlad Single Hop Simcoe och litet Double Bastard

Var en sväng till Alex igår för att hämta litet öl från en privatimport, men det blev även litet mer än så! Generöst nog bjöd han på en Mikkeller Single Hop Simcoe IPA - som han torrhumlade! Det gav helt klart ett "fräschare"/färskare intryck på ölet, humlearomen blev alltså klart kraftigare. Oerhört trevligt.



Efter detta blev det ytterligare ett öl; Double Bastard Ale, ett öl som jag inte hade druckit sedan november i fjol, och wow, det var verkligen så gott som jag mindes! Vi testade den först helt rumstempererad och sedan lätt kyld (med hjälp av en sådan där "kylstrumpa"). Trots att rumstemperaturen var ganska hög (det kändes som årets varmaste dag?) så föredrog vi detta då smakerna kom fram tydligare. Själv brukar jag alltid kyla mina öl lätt, men det är väl inte alltid det behövs. Tack än en gång för att du bjöd på detta, Alex!




Och just det... anledning till att jag ens var där, var att hämta två flaskor öl. Inte de billigaste ölen i världen kanske, men inte helt lätt att få tag på i Sverige (eller världen för den delen, åtminstone inte Mikkellern ...).



Mikkeller Festival Edition 2009 - Stella 0
Pizza Port Hop 15

Stone Russian Imperial Stout

Ja, det har varit väldigt tyst på bloggen ett tag, åtminstone från min sida. Det beror mest på att varken ekonomin eller tiden har tillåtit det några spännande utsvävningar. Sen har man ju Ölbloggarträffen att se fram emot.

Idag kände jag dock att jag behöve någon extremt, trevligt och något Imperial Stoutiskt, jag kikade ner i källarn och insåg att det inte fanns så mycket på Imperial Stout fronten att välja bland. Ett par Bourbon County Stout, En Dark Horizon 2nd Edition, ett par Stone Russian Imperial Stout osv...

Det fick helt enkelt bli en Stone Russian Imperial Stout i väntan på att hämta mina fyra Mikkeller Brunch Weasel som David har hemma hos sig. Dessutom insåg jag att vi inte recenserat den för bloggen! Så här kommen en kort recension;

Färgen är kolsvart och skummet är beige, det blir ett rejält skum först men det lägger sig sedan för att bli en fin skumring. Flaskan som vanligt är oerhört läcker när det är från Stone Brewing.

Doften är full av hårdrostad malt, Amerikansk humle och en lätt, lätt ton av stjärnanis. Det finns även inslag av vaniljfudge och mörk choklad.

Smaken är helt klart i samma klass som doften om inte bättre. Det finns gott om toner av lakrits, bränd malt, mörk choklad och en nästan havreaktig ton, vet dock inte om det är någon havre tillsatt. Tonen av stjärnanis finns även i smaken, det hela domineras dock av brända toner.

Det har gått fyra månader sen jag drack den, och jag tycker verkligen är till dess fördel. Dock så har jag druckit alldeles för mycket häftigt sedan denna och den har liksom blivit lite... Anonymare är nog ordet, men det beror nog mest på mig.

Denna flaskan får hursomhelst 4,4/5 i betyg, en Imperial Stout i världsklass!

Stone Old Guardian Barley Wine

Det här var näst sista ölet för kvällen: Stone Old Guardian Barley Wine. Ölet är från början av 2008, och behöver troligtvis ytterligare ett eller ett par år innan den når sin höjdpunkt, men vi tänkte att det kunde vara roligt att prova ändå!

I glaset är ölet bärstensfärgat med ett stabilit, vitt skumhuvud.

Doften är inbjudande av karamell, fruktgodis, kola och humle. En viss antydan till honung märks också. Kanske inte extremt kraftfull men helt klart trevlig och man blir verkligen sugen på att smaka på ölet!

Smaken är söt och maltig (inte lika "humlig" som doften). Det finns toner av kola och fruktgodis, men också antydan av citrus och grapefrukt från humlen. En viss värmande alkoholton uppfattas också, vilket jag bara tycker är trevligt.

I munnen är ölet förvånansvärt lent. Väldigt fylligt hursomhelst.

Ett öl som helt klart är väldigt trevligt att smutta på, även om det kändes att det nog behövde något år till på sig i flaskan. Om (minst) ett år får vi väl återvända och dela på min kvarvarande flaska!

Betyg: 3,9 av 5.

Stone Ruination IPA

Äntligen var det dags för mig att få pröva Ruination IPA från Stone brewing Co, och det var minsann ingen besvikelse, trots att datumet eventuellt gått ut, (?) det stod inget på flaskan iaf. IPA är en stil jag verkligen tycker om, och de extrema varianterna är ofta väldigt trevliga.

Ser fint ut, en gyllene nästan brinnande guldig/orange färg med ett enormt vitt skum. Flaskan är riktigt läcker som vanligt från Stone.

Doftar härligt av tropiska frukter och tallbarr, den höga halten humle märks verkligen i doften. Det blir nästan den där parfymerade humledoften som är riktigt underbar.

Smaken är stor av humle, det är beskt som tusan, och man undrar lite lätt hur man ska kunna känna något mer efter denna humlebomb (någonstans står det ju att "It will ruin your palate"). Hursomhelst finns det toner av grapefrukt och tallbarr i smaken med inslag av kolagodis, maltsmaken är ovanligt tydlig för den här typen av öl.

Ölet är väldigt fyllig och känns helst enkelt klockrent i munnen. Bubblorna är friska och ölet i sig känns väldigt uppfriskande. Om ett betyg ska sättas (och det ska det ju) så blir det höga 4,6/5, väldigt gott helt enkelt!