Öl och ost i kombination

Ibland kan det vara kul att rota riktigt djupt i ölkällaren (eller i vårt/mitt fall ölskåpet) och plocka fram gamla favoriter och riktigt exklusiva öl som man bara druckit någon gång förut. Detta gjorde jag och David igår. Vi bestämde lite spontant under ett Bishops-besök i mitten av veckan att vi skulle köra en David & Fredrik provning då det var ett tag sedan vi gjorde detta.

Efter att ha käkat lite hemmagjord lasagne och druckit Brakspear Oxford Gold (som funkade helt okej tillsammans) så var det dags att gå två riktigt tunga pjäser, nämligen AleSmith Speedway Stout och BFM Abbaye de Saint Bon-Chien 2008 som är två av våra personliga favoriter.

Det hade ju varit tråkigt att dricka dem utan att hitta på något "speciellt" så jag tänkte att vi skulle prova dem till lite ost. Ostarna var Saint Agur och en schysst Camenbert Petit, den förstnämnda inhandlad hos en lokal ostbutik och den andra inköpt på en vanlig mataffär. Inte helt oväntat var det den gräddiga och kraftfulla Saint Agur som var godast, men hur var kombinationerna?

Speedway Stout funkade bäst till Camenberten, de gräddiga och krämiga inslagen i osten passade fint med ölets rostade och kraftfulla choklad och kaffetoner. Dock hade jag velat haft en något smakrikare vitmögelost. Till Saint Agur tyckte vi att de två kraftfulla smakerna tog ut varandra lite och de starka inslagen från grönmöglet gifte sig inte riktig med den väldigt kraftfulla rostade smaken.

När det kom till BFM Abbaye de Saint Bon-Chien var situationen omvänd. De härliga syrliga bär-aktiga inslagen från ölet gifte sig väldigt bra med den kraftfulla och ganska salta Saint Agur-osten. Dessutom harmoniserade ostens krämighet fint med syran. Denna kombination var så god så att jag nästan fick gåshud. Camenberten fungerade också bra men den där riktiga wow-faktorn uteblev, ölet tog över och osten kom verkligen i skymundan.

Totalt sett var det väldigt trevliga kombinationer, i efterhand hade jag dock gärna köpt en Brie De Meaux och provat till Speedway Stout då jag tror att det hade varit en bättre match. Något som förhöjde upplevelsen var fikonmarmelad och tunna rågkex som utgjorde finfina tillbehör. Hursomhelst hade vi en riktigt trevlig kväll med god mat och dryck och inte minst ost.

Örebro Öl & Whisky - fler utställare

Örebro Öl & Whisky Festival har uppdaterat utställarlistan med bland annat Hantverksbryggeriet och importörerna Wicked Wine och Great Brands. För fullständig lista, kika in på hemsidan.

En importör som dessvärre inte kommer till festivalen är Brill & Co. Tråkigt, då Brill brukar bjuda på en hel del roligt. Jag tror dock det kommer finnas (intressant) öl så det räcker och blir över ändå.

Örebro Öl & Whisky Festival går av stapeln 18-19 november.

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 13: Nøgne Ø Imperial Brown Ale

Nu finns årets 13:e avsnitt av videobloggen uppe, kika på det, vettja!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Orval - världens bästa öl?

Ibland har man favoritöl, men som man ändå inte dricker så ofta. Ett exempel på detta är (för min del) det belgiska trappistölet Orval.

Varför dricker jag det inte så ofta då, kan man fråga sig? Ja, ett av svaren är att det finns så mycket annat man vill prova, och ett annat svar är tillgängligheten. Egentligen är väl Orval relativt lättillgänglig (finns i ordinarie sortimentet), men eftersom flaskorna inte är spridda i särskilt många butiker blir det inte att jag köper den särskilt ofta. Visst är det enkelt att beställa några flaskor till sitt bolag, men samtidigt är det ju så mycket enklare att plocka på sig av det som finns på hyllorna. En förklaring som man inte bör glömma är också att jag lätt fokuserar på de nyheter som kommer på Systembolaget, och att man då inte tar sig tid att köpa på sig favoritöl ur det ordinarie sortimentet.

En rolig grej med Orval är hur den utvecklas med åldern. Som ung är den humlearomatisk och besk, men allteftersom den åldras kommer det fram tydliga brettanomyces-toner av "funk"/hästfilt/ladugård (eller hur man nu önskar beskriva det som) samt en lätt syra (som för den delen dock inte kan jämföras med den kraftiga lactobacillus/pediococcus-syran som återfinns i lambic). Både ung som gammal är det ett väldigt gott öl - men på olika sätt.

Den flaska jag dricker idag är buteljerad den 20 april i år - och därför kanske något av ett mellanting. Det finns en lätt humlearom kvar, samtidigt som en viss syra och brett-toner börjar träda fram. Jag har druckit roligare Orval (både yngre och äldre) så kanske är det här inte den bästa åldern för konsumtion.

Med det menar jag inte att det inte smakar annat än väldigt, väldigt gott. Det är dessutom ett uppfriskande öl - något man inte kan säga om övriga trappistöl, som väl mer kan beskrivas som "smuttar-öl" (med undantag för vissa svagare, mindre tillgängliga öl som oftast bara finns på klostren förstås). Jag måste komma ihåg och beställa några flaskor någon dag... och några Rochefort 10 också för den delen!

Angående rubriken "Världens bästa öl?" så var det en kommentar jag fick av en läsare på Facebook. Det är ganska svårt att svara på om det verkligen är det - men det är definitivt ett av dem, tycker jag.

Krušovice Imperial 12°

Någon vecka innan Stockholm Beer & Whisky Festival fick jag ett paket (tack för det!) från Krušovices presskontakt här i Sverige. Det innehöll ett glas, två öl och en fribiljett till festivalen. Ett av dessa öl recenserade jag här. Nu är det alltså dags för nummer två, den tjeckiska pilsnern Krušovice Imperial 12°, att bedömas.

Ölet är klart gyllenfärgat med ett medelstort vitt skum. Ölet lämnar inte så mycket rester på glaset.

Doften är framförallt maltigt brödig med typiska inslag (för tjeckisk pilsner) av smörkola. Det finns också litet lätt humligt gräsiga toner, även om de ligger litet i bakgrunden.

Smaken går i samma stil där malten tillsammans med de lätta smörkola-inslagen spelar huvudrollen. Det finns dock en viss beska som balanserar ölet och lätta inslag av gräs som kan skönjas i bakgrunden. Vissa (men definitivt inte stora) aningar av metall finns också.

Kroppen är lätt med en ganska kraftig kolsyra. Bubblorna är relativt stora och något stickiga.

Hm. Ungefär vad jag väntat mig. En ren, lättdrucken tjeckisk pilsner som fungerar att dricka, men som å andra sidan inte sticker ut. Lite som Starobrno (eller annan tjeckisk pilsner som är vanlig här i Sverige). Det är inget fel - klart drickbart, men jag föredrar helt klart någon mikrobrygd lager om jag är sugen på den här typen av öl. Även om det här är ändå är bättre än till exempel skandinavisk standardlager.

Betyg: 2,9 av 5.

Pris: Det här var en gåva. Ölet finns dock i 50 cl-burk för 14,50 kr (+pant) på Systembolaget.

Örebro Öl & Whisky Festival 2011

Lite knappt två månader efter Stockholm Beer & Whisky Festival går årets andra ölfestival som vi på Ölkultur har tänkt att bevaka av stapeln. Idag är det exakt en månad kvar till årets upplaga av Örebro Öl & Whisky Festival och därför passar det bra att göra ett litet inlägg för att påminna er om den!

Förra året bevakade vi festivalen och gjorde flera inlägg om den som ni hittar här Inför Örebro Öl & Whisky, Örebro Öl & Whisky Festival 2010 del 1, Örebro Öl & Whisky Festival 2010 del 2och Örebro Öl & Whisky Festival 2010 del 3. Givetvis har vi för avsikt att göra liknande rapportering från festivalen även i år!

Som vanligt är det en riktig trevlig uppställning av utställare. På bryggeri-sidan hittar vi bland annat Slottskällans Bryggeri, Nils Oscars, Nynäshamns Ångbryggeri, Närke Kulturbryggeri,Oppigårds Bryggeri, Sigtuna Brygghus och Strömsholms Brygghus.

Om du inte får nog av dessa så kommer givetvis en hel rad importörer och andra utställare att närvara på mässan. Några av de som är klara hittills är bland annat Brekeriet, Brewery International, Cask Sweden, Galatea, och Tomp Beer & Spirits. De som jag saknar mest här ärBrill & Co och Great Brands, men det är ju ett tag kvar tills mässan drar igång!

Så, hoppas detta lilla inlägg inspirerar er till titta närmare på Örebro & Öl Whisky Festival. Räkna med fler inlägg där vi fördjupar oss mer när mässan närmar sig!

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 12: Amager Colocoff

Så, då är det dags för ännu ett avsnitt av videobloggen. Det är ganska exakt en månad sedan jag spelade in det förra avsnittet som handlade om Hello My Name Is Ingrid. Den här gången är det något lite mer exklusivt som det ska handla om, nämligen Amager Colocoff som är lagrad i 28 månader på whiskyfat från ett litet destilleri i Colorado.

Nu ska jag inte hålla er på sträck längre utan här är det nya avsnittet!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Slottskällans Svart

Slottskällans Bryggeri från Uppsala får väl ses som ett av Sveriges mest etablerade småbryggerier. Det här är en av nyheterna i Systembolagets fasta sortiment från och med oktober: Svart. Ölet har funnits förut, för att sedan läggas på hyllan ett tag - men från och med i år (eller om det var slutet på förra året?) återupptagits och gjorts i en ekologisk version. Det är en porter på 5,5%, som enligt bryggeriet skall vara en torr sådan.

Vätskan är svart med ett medelstort beigeaktigt skum. Ölet lämnar minimala mängder skumrester på glaset.

Doften är framförallt rostad med inslag av kakaopulver och kaffe. Något som jag reagerade på var också lätta fenoliska toner av kryddnejlika samt lite spår av örter (kanske från humlen?).

Smaken är, som utlovat, torr och rostad med tydliga inslag av kakaopulver och kaffe, men också litet lakrits. De fenoliska tonera jag fann i doften gör sig även påminda här. Ölet avslutar med en medelkraftig beska och från humlen kan jag urskilja lite örtiga/gräsiga toner.

Kroppen är medelfyllig med en relativt kraftig kolsyra (för stilen). Bubblorna är små.

Hm. Som utlovat en torr porter som är tämligen god - även om det första intrycket där jag associerade till fenoler inte var det bästa. Ölet växer dock i glaset och med tiden är det mer kakao- och kaffetonerna som får dominera.

Betyg: 3,1 av 5.

Pris: 20:40 kronor för 33 cl på Systembolaget.

Rochefort 10

Detta är ett öl som jag har en väldigt speciell relation till. Det är ett av de första öl som jag verkligen suktade efter att få prova för ungefär 4 år sedan när jag började dricka öl på "allvar". Den ligger också på en respektingivande 9:e plats på RateBeer top-50.

Rochefort 10 som den heter bryggs av munkarna på det belgiska trappistklostret Brasserie De Rochefort och är den starkaste av deras öl som finns i två andra varianter med numren 6 och 8. Alkoholhalten ligger på noterbara 11,3%.

Anledningen till att jag skriver detta inlägg är att vi av någon anledning glömt bort att recensera den här på bloggen, men det ska det bli ändring på nu!

Vätskan är oklar och mörkbrun med ett rejält stort och tätt beigeaktigt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Aromen bjuder mycket torkade frukter med tydliga inslag av fikon och plommon men också en lyxig chokladton. Det finns också sköna gräddiga toner som jag associerar till gräddkola. Där finns också en väldigt liten men angenäm ton av ingefära.

Smaken är rejält komplex och har liksom doften stora inslag av torkade frukter med betoning på fikon men här lämnas ännu större utrymme åt de gräddiga tonerna jag först kände i doften. Det finns också inslag av lyxig mjölkchoklad. Utöver detta finns där även en lätt beska med inslag av bittra örter.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och lätt stickiga.

Ojojoj, det här var till och med bättre än vad jag mindes det. Det är minst två år sedan jag provade denna och jag har alltid gillat den, men idag upplevde jag den som något utöver det vanliga! Denna är ett måste att prova till en kraftfull mögelost! Mmm...

Betyg? 4,7 av 5! Sinnessjukt bra!

Pris: 39:90 för 33 cl på Systembolaget.

BrewDog Rip Tide

Imperial Stout är som några av er kanske vet en av mina absolut favoritölstilar (något som jag garanterat delar med många andra ölnördar världen över) så det är alltid kul när någon ny sort dyker upp på hyllan. På sistone har vi fått in både Yeti och Gonzo från Great Divide respektive Flying Dog och nu är det alltså dags för Rip Tide från BrewDog.

Vad är Riptide för ett öl då? Jo det är som tidigare sagt en Imperial Stout och den ligger på (i sammanhanget) ganska modesta 8%. På maltsidan är den bryggd med Marris Otter, Dark Crystal, Caramalt, Chokladmalt och rostat korn samt mörkt muscovadosocker.

Detta låter ju lovande, men hur är den då?

Färgen är inte helt oväntat åt det mörka hållet och är nästintill svart med en rödaktigt skimmer, vätskan är oklar och det är en del jästfällning kvar i botten på flaskan. Skummet är cappuccino-färgat och lämnar lätta rester på glasets insida.

Doften har domineras helt klart av den rostade malten med inslag av mörk choklad och hårdrostat kaffe. Det finns även trevliga lakritsaktiga inslag som jag misstänker kommer av muscovadosockret.

När det kommer till smaken är det just de hårdrostade malttonerna och de lakritsaktiga inslagen som dominerar. Det finns också plats för lite fudge och en lätt jordig humlearom och överlag är den ganska söt.

Vätskan är medelfyllig till fyllig med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var riktigt trevligt och den kompletterar utmärkt de andra Imperial Stout som finns i Systembolagets sortiment. Den här skulle passa klockrent att ha i en schysst chili-gryta med de sköna inslag av mörk choklad och lakrits.

Betyg? 4 av 5!

Pris: 27:90 för 33 cl på Systembolaget.

Black Rooster The Hoptimizer

Nu är det dags för en lite äldre nyhet som jag missade att köpa när den kom i början av september, nämligen Black Rooster Brewerys första lansering (mig veterligen) på Systembolaget The Hoptmizer. Den lanserades först i Danmark som någon slags motpol till de mer maltbaserade julölen.

Vad är det för öl då? Jo, det är en india pale ale på 6,5% humlad med de välbekanta amerkanska humlesorterna Cascade och Chinook. Den är även torrhumlad med samma humlesorter.

Dags för en recension!

Vätskan är kopparröd och lätt grumlig med ett två och en halv finger stort beigeaktigt skum. Det blir en hel del skumrester på glasets insida.

Doften bjuder på mängder med parfymaktiga humletoner med inslag av grapefrukt, tallbarr och nysågat cederträ. Det finns även lätt lätt bakgrund av karamellmalt.

Smaken är rejält besk och torr, ingen söt IPA här inte. När man väl kommit förbi den strama beskan bjuds det på en hel del humlegodis med inslag av torkade citrusfrukter och tallbarr. Ölet avslutar lika torrt som det började med endast små hintar av karamellmalt i bakgrunden.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det här var en positiv överraskning! En relativt enkel humleprofil men den är såpass välgjord att man bara vill ta en klunk till och en klunk till. Jag drack halva flaskan i recensionssyfte och andra halvan till Pulled Pork, vilket den passade utmärkt till. Vill ni läsa mer om just kombinationen av IPA och Pulled Pork klicka här.

Betyg? 4,1 av 5!

Pris: 49:90 för 50 cl på Systembolaget.

Mahou Negra

Dags för andra ölet från det "fasta" oktobersläppet! Det är inte alltför ofta som vi får öl från Spanien hit till Sverige, och när vi väl får det är det oftast någon form av ljus lager det handlar om. Den här gången är det förvisso och en lager men en mörk sådan. Mahou Negra som den heter är en mörk lager eller dunkel som RateBeer väljer att definera den på 5,5% bryggd utan tillsatser eller färgmedel (ska man ens behöva påtala det?).

Hursomhelst dags för en recension!

Ölet är rödbrunt med ett medelstort smutsvitt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Doften har inslag av billigt kaffe, rostade nötter och knäck. Det finns även en lätt örtig humleton som lurar någonstans i bakgrunden.

Smaken ger inget särskilt lyxigt intryck utan det är just billigt kaffe (som har en tendens att vara mindre aromatiskt och mer bitter-syrligt) och knäck som dominerar smaken. Det finns även en lätt beska med inslag av gräs och örter.

Ölet är relativt tunt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Nej, det här var ingen höjdare. Ölet känns billigt och enkelt utan varken charm eller klass. Jag saknar de sköna fylliga nästan stout-aktiga tonerna man hittar i många mörka lageröl. Här blir det bara syrligt och karamelligt utan någon direkt riktning. Det enda pluset med ölet är den snygga flaskan.

Betyg? 2,2 av 5.

Pris: 13:90 för 33 cl på Systembolaget.

Dugges Gustafs Finger

Det känns lite som att Systembolagets oktoberlansering hamnade lite i skymundan av Stockholm Beer & Whisky som gick av stapeln samma helg som de nya ölen dök upp på Systembolaget hyllor. Vi tänkte försöka beta av några av dessa nyheter, som förövrigt kommer finnas tillgängliga i minst ett år, och vad ska man då börja med?

Jo, vi har ju faktiskt fått ett nytt öl från Dugges vilket känns väldigt kul. Precis som titeln på inlägget antyder så är det Gustafs Finger som är en strong bitter på 5,8%. Ölet är bryggt med både engelska och amerikanska humlesorter, nämligen Chinhook, Brewers Gold och Cascade.

Dags för en recension!

Ölet är djupt kopparfärgat med ett cirka två fingrar högt smutsvitt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Havrekakor tillsammans med trevliga toner av både jordig engelsk humle och citrusaktig amerikansk humle dyker upp i aromen. Det finns också lätta inslag av rostade valnötter.

Smaken bjuder också den på havrekakorna från doften men här finns även en skön ton av persikomarmelad. Givetvis finns det också spelrum för humlen även här, och den gör sig påmind genom en markant beska. Ölet avslutar torrt.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna små och lätt stickiga.

Det här var ju inte så tokigt. Helt klart det roligaste som kommit från Dugges till Systembolaget på länge. Det vore dock kul om han fick in några av sina lite mer extrema öl då det är betydligt mer intressant när Dugge får experimentera lite. En extra eloge för att ölet säljs på 33 cl flaska!

Betyg? 3,6 av 5!

Pris: 18:90 för 33 cl på Systembolaget.

Stockholm Beer And Whisky del 3

Ja, var var vi nu? En liten stund efter ölbloggarträffen befann vi oss vid Nynäshamns Ångbryggeris monter. Där serverade de ofiltrerade, självrunna versioner av Pickla Pils och Landsort Lager vilket kändes som ett måste att prova. Båda två var goda, även om Pickla stod ut lite mer med sin kraftigare beska. Väldigt färskt var det - faten hade tydligen tappats på torsdag morgon! Lite senare återkom jag och smakade på Tjockholt Tjinook, vilket var en trevlig, humlig och lättdrucken lager.

Samtidigt som vi hade några droppar Pickla kvar i våra glas styrde vi kosan mot montern med det jättefat ofilterad Pilsner Urquell som släpats hit från Tjeckien. Jag blev inte besviken - det är ett fräscht och välbalanserat öl, men å andra sidan tycker jag nog att Pickla är minst lika god. Trevligt att ha provat hursomhelst!

En stund senare befann sig Fredrik och jag vid Södra Maltfabrikens monter. Det var första gången bryggeriets öl fanns tillgänglig utanför de egna lokalerna och här valde jag att prova en Initial Pale Ale medan Fredrik tog en Poking IPA. Stabila öl helt klart, även om jag nog skulle behöva inta ölen i lugn och ro hemma eller på någon krog för att ge ett rättvist omdöme. Hoppas jag stöter på dessa öl igen!

Ängö Kvartersbryggeri är inte lika nya som Södra Maltfabriken, men lika nya för mig då jag inte haft möjlighet att prova öl från det Kalmarbaserade bryggeriet tidigare. Ett prov av Södvik Säsong 2011 intogs efter en kort stunds funderande och det visade sig vara en lagom trevlig och fräsch saison.

Ace of Spades 2011 kändes också som ett måste när man stod vid Sigtuna Brygghus monter. Tyvärr kändes det alltför starkt och obalanserat för tillfället. Synd, då förra årets version var mycket god. CPH Black Oak fick tyvärr också samma omdöme - rätt så spritig, åtminstone för min smak.

Jämtlands stod placerade i närheten av Sigtuna, och här testade Fredrik lite Black IPA, som jag smakade lite på. Inget sensationellt, men helt okej blev mitt inte alltför tidsödslade omdöme.

Snart återvände vi till Oppigårds monter där det provsmakades en trevlig Ekporter 2011 samt Klassisk IPA. Klassisk IPA var förstås betydligt mer engelsk än amerikansk, där balansen mellan malten och humlen gjorde sitt. Beroende på situationen kan man helt klart uppfatta det här ölet som lite tråkigt; men jag gillade det hursomhelst.

Snart återvände vi till montern där vi startade, det vill säga hos Brill & Co, där vi dessutom provade kvällens höjdpunkt: Mikkeller Nelson Sauvignon. Rent spontant så kändes det som ett av de bättre och intressantaste Mikkeller-öl jag provat! Lätt syrlig, med svaga (men inte överdrivna) brett-toner samsades med en härlig Nelson Sauvin-karaktär (krusbär, druvor) och intressanta toner från vitvinsfaten. Ett oerhört gott öl helt enkelt!

Appropå Nelson Sauvin så provades det, vid Brewery Internationals monter, även det nya Schneider-ölet Mein Nelson Sauvin. Ett öl jag hoppas få återkomma till någon annan gång för det här var minsann också riktigt trevligt! Nelson Sauvin - så otroligt trevlig humle!

Det provades ett antal öl till, men minnet är lite luddigt. Inte för alkoholen (i år höll jag mig på en hyfsat anständig nivå och lämnade tämligen tidigt), men för att det lätt blir massa smakprover, tjöt och så vidare.

Efter festivalen blev det ett kort besök på Akkurat där det intogs lite Cantillon Lou Pepe Kriek och käk (jag åt Akkurats Bacon & Cheeseburger och Fredrik Hjort Bourguignon). Både ölen och maten var väldigt god, men mat- och dryckeskombination var väl inte den mest ultimata (valde dock ölen först, innan jag kom på att jag var hungrig). Egentligen hade vi tänkt beställa in något mer, men vi var båda trötta efter resande och mässbesök så vi valde att ta notan och bege oss mot vandrarhemmet. Överlag var det dock en lyckad dag - förhoppningsvis blir det mer tid över till pubbesök i Stockholm någon annan gång!

Stockholm Beer And Whisky del 2

Då är det äntligen dags för del 2 av vårt lilla reportage om SBWF 2011. Efter att ha knallat runt och provat alla öl och träffat alla trevliga människor som jag nämnde i del 1 var det då dags för ölbloggarträffen. Vi knallade bort mot andra delen av byggnaden och till rummet som heter "lackeringen". Här utanför hälsade vi och skakade hand med alla de andra deltagarna på träffen. Det märktes att det låg lite spänning i luften och alla var uppspelta inför träffen.

Plötsligt hade vi satt oss till bords och Johan från Portersteken samt Jan-Erik "Janko" Svensson hälsade oss välkomna till träffen. Janko drog igång med den utlovade blindprovningen, som var upplagd som så att vi provade fyra öl parvis mot varandra och de flesta av oss var helt ställd efter det första paret - ingen kunde komma på vilka öl det handlade om. Det enda vi fick fram var att den första var lite torrare och att den andra var mer karamellig. Tillslut fick vi reda på att det var klassikern Sierra Nevada Pale Ale respektive Caldera Pale Ale det rörde sig om.

Efter lite diskussion kring första ölet kom Janko och Johan tillbaka till borden för att fylla på glasen med blindprovningens andra ölpar. Vi blev ungefär lika ställda den här gången, men här anade vi mer humle än i de första två ölen. Dessutom var öl nr 1 grumligare än öl nr 2. Alla möjliga smakpreferenser ropades ut över rummet, någon började prata om humlesorten Amarillo vilket Janko bekräftade var korrekt, och jag gissade på att öl nr 2 var Oppigårds Amarillo. Mycket riktigt det var just den. Men vilket öl var öl nr 1? Jag upplevde den som något sträv, vilket några höll med om. Efter en stund fick vi reda på att det var Slottskällans ofiltrerade red ale dvs. Red Ale Mist.

Efter ölprovningen var det dags för en kort föreläsning av Pilsner Urquells bryggmästare Vaclav Berka. Han talade en del om Pilsner Urquells långa och anrika historia samt vilket otrolig kvalitet ölet har. Det var egentligen inte förränn frågestunden drog igång som jag tyckte det började bli riktigt intressant. Han fick bland annat frågor om vad han tycker om den nya mikrobryggeri-trenden, vilket han svarade att han tycker är väldigt roligt. Han drog genast igång och började berätta om en tävling Pilsner Urquell anordnat i USA där hembryggare och mikrobryggerier skulle tävla i att brygga en tolkning av nämnda öl. En fråga jag hade var om det fanns några planer på att lansera ofiltrerad Pilsner Urquell på flaska i Sverige, svaret jag fick var lite luddigt och handlade om att man gjorde det vid särskilda högtider och jubileeum i Tjeckien. Nåja.

De sista 45 minuterna av träffen ägnades åt en diskussion kring ölbloggarnas framtid och våra möjligheter att påverka branschen med mera. En idé om en gemensam förening eller ett bloggar-gille togs upp, dock verkar det som att vi har en bra bit till att komma dit då många har olika åsikter om hur saker och ting ska genomföras. Hursomhelst, så var träffen riktigt trevlig, det blev dock lite väl mycket klassrums-känsla istället för gemenskap, eventuellt något att tänka på tills nästa gång. Avslutningsvis vill jag tacka Johan på Portersteken som styrde upp det hela, bra jobbat!

Fortsättning följer...

Stockholm Beer And Whisky del 1

Så, tillslut var det då alltså dags. Jag och David anlände i Stockholm vid lunch-tid på torsdagen och beslöt oss att direkt bege oss mot Nacka Strandmässan där mässan äger rum. Efter lite krångel fram och tillbaka med Stockholms lokaltrafik var vi då framme. Efter att ha hämtat ut press-brickan (eller ja, blogg-brickan kanske det borde heta) så började vi traska runt lite på festival-golvet.

Vi knallade bort mot Brill & Co:s monter och det första bekanta ansikte vi mötte var Gjölen från den numera inaktiva bloggen med samma namn. Här stötte vi även på Stefan från Ölsvammel och Peter M Eronsson från Fat & Flaska. Trots att jag på förhand hade bestämt mig för att börja med de lite svagare öltyperna kunde jag inte tacka nej till en liten skvätt Hopjuice från Left Coast Brewing - en väldigt fruktig och humlefrisk DIPA med rejäla inslag av tropiska frukter. Mums.

Vi blev kvar ytterligare några minuter vid Brills monter där vi också provade några av Mikkellers olika spontanjästa fruköl, nämligen Spontancranberry, Spontanredcurrant och Spontancassis. Goda öl allihop men den jag fastnade mest för var Spontancassis - bryggd med svarta vinbär. Smarrigt värre!

Nu började det bli dags att knalla iväg från Brills monter för att kika vidare på mässan. Vi hamnde vid Raasted Brygghus monter där vi mötte Daniel från Schnille & Schmak. Han insisterade på att vi skulle prova Raasted Rug IPA som han menade hade en väldigt intressant ton av eukalyptus. Mycket riktigt, det hade den. Men där fanns också en riktigt skön humlearom med betoning på söta citrus frukter och tallbarr.

Efter detta knallade vi iväg till en av Carlsbergs montrar där författadeduon Magnus Svensson och Michael Björkman för att marnkadsföra boken Öl & Vänner bjöd på fyra maträtter i miniformat som skulle paras till Carnegie 175-års Jubileeumsporter. Den första var en liten brödbit med löksill, den andra var rostade rödbetor med chevrè-kräm, den tredje var boeuf bourguignon och den fjärde var en krämig chokladbakelse med en botten av någon form av knäck. Den häftigaste kombinationen var helt klart de rostade rödbetorna med chevrè-kräm, vilken klockren kombination!

Vidare gick vi en sväng till Oppigårds för att prova deras nya välhumlade veteöl Twisted Wheat som var mycket angenäm. Härligt krämig och fruktig precis som de bayerska veteölen, dessutom har den en riktig skön humlearom med inslag av citrusfrukter fast utan någon rejäl beska. Denna öl skulle man ha haft tillgång till i sommras! Ahh...

Det började nu dra ihop sig mot ölbloggarträffen, som det kommer mer om i nästa inlägg, men det fanns ännu lite tid att spatsera runt på festivalgolvet. Vi kikade förbi BrewDogs monter och tittade vad som fanns där. Vi bestämde oss, trots att det var ganska tidigt, för att prova Black Tokyo Horizon parallellt mot deras vanliga Tokyo*. Båda ölen var väldigt obalanserade och alkoholbetonade men helt klart intressanta båda två, den godaste var dock Black Tokyo Horizon som var lite mer komplex än vanliga Tokyo*.

Fortsättning följer...