Glöm inte bort Facebook!

Vill du läsa mer om oss och vad som händer i vår ölvärld? Följ oss på Facebook för små uppdateringar och liknande som inte publiceras på bloggen. Dessutom kan ni läsare interagera med oss och tipsa oss om saker ni vill att vi ska skriva om och liknande!

Surfa in på vår Facebook-sida och välja "gilla" eller klicka helt enkelt på "gilla" uppe i högra hörnet!

Trappistöl: Achel 8 Bruin och Achel 8 Blond

Bild: http://www.achelsekluis.org/

I slutet av sommaren förra året skrev jag ett par inlägg på temat trappistöl: Westmalle Tripel och Chimay Blå. Tanken var att det skulle bli en serie där jag recenserade och skrev litet kort om olika trappistöl/bryggerier i varje inlägg. Av någon anledning föll det dock i glömska, men nu tänkte jag ta upp ämnet igen.

Achel, eller Brouwerij der Sint-Benedictusabdij de Achelse Kluis, är faktiskt det minsta trappistbryggeriet av de sju existerande - till och med mindre än det mest mytomspunna, Westvleteren. Bryggeriets historia går faktiskt tillbaka så långt som till 1648 när holländska munkar byggde ett kapell i staden, som också heter Achel. Kapellet blev sedermera ett kloster år 1686, men förstördes under den franska revolutionen. Det skulle dröja till 1846 innan munkar från Westmalle åter byggde upp klostret och 1852 bryggdes det första ölet. 1871 blev det ett trappistkloster, där bland annat ölbryggning tillhörde munkarnas sysslor.

Efter att tyskarna invaderat Belgien under första världskriget flydde munkarna klostret, som plundrades på koppar. Med hjälp av både Westmalle och Rochefort kunde så småningom bryggeriet byggas upp igen, men det dröjde ändå så länge som till 1998. De två öl som det här inlägget skall handla om - Achel 8 Bruin och Achel 8 Blond - kom ut på marknaden 2001.

Både ölen håller alltså en alkoholstyrka på 8%. Den ena kan klassificeras som en belgisk mörk stark ale och den andra som en belgisk ljus stark ale - stilar som egentligen inte kanske är superstrikta, då det förekommer en stor variation mellan diverse olika alkoholstarka belgiska ale.

Achel 8 Bruin är klart rödbrun till färgen med ett stort beigevitt skum som lämnar lite skumrester efter sig på glaset.

Achel 8 Blond är lätt grumlig, ljust guldfärgad med ett stort vitt skum som lämnar lite rester på glaset och sjunker undan efter ett tag. Något mindre fast skum än sin mörkare broder.

Bruin doftar maltigt av knäck med inslag av torkad frukt och mörka bär. En lättare kryddig ton finns någonstans i bakgrunden.

Blond doftar kryddigt och fenoliskt med tydliga spår av bubbelgum. Det finns också en hel del friskare frukter som apelsin och citron samt en lätt ton av päron.

Bruin är framförallt maltig och knäckig i smaken med hel del torkade frukt-toner. Det är relativt sött, men det blir aldrig för sliskigt. Framförallt maltigt, lätt kryddigt med en balanserande beska. Alkoholen känns litet lätt mot slutet.

Blond är framförallt torrare och litet mer alkoholisk i jämförelse med Bruin. Å andra sidan har den fortfarande uppfriskande toner av apelsin och päron, samt en viss syrlighet och en avslutande beska. Precis som i doften är de fenoliska tonerna mer påtagliga här än i det mörkare ölet med kryddor och bubbelgum (eller är bubbelgum en ester?).

Bruins munkänsla är medelfyllig, kolsyran är medelstark.

Blond är något lättare i kroppen med en litet kraftigare kolsyra i jämförelse med sin broder.

Summa summarum: Jag gillar båda ölen, men Bruin är snäppet godare. Dock tror jag att just den biten beror litet på dagshumör. En kyligare vårdag med mulet väder stannar jag nog hellre inne och dricker en Bruin, medan en Blond passar bättre en vacker vårdag med klart väder när solen ligger på. Ironiskt nog är det sol idag - så pallrar jag mig ut nu kanske betygen skiftar!

Betyg, Achel 8 Bruin: 3,7 av 5.
Betyg, Achel 8 Blond, 3,6 av 5.

Pris: 29,90 kr/st för 33 cl på Systembolaget. Det verkar finnas flaskor kvar i vissa butiker, så spring dit om ni av någon anledning är sugna på att prova!

Missa inte heller Fredriks videoinlägg om de båda ölen från i vintras.

Öl och mat i kombination del 5: Sjömansbiff och Mörk Lager

Inläggsserien som handlar om mat och öl i kombination har blivit något av en personlig favorit för mig när det gäller att skriva inlägg till bloggen på sistone. Denna gång är det den klassiska maträtten sjömansbiff som det handlar om. Detta är en maträtt som man ofta åt (äter?) till sjös då den är väldigt smidig på så vis att man lagar allt i samma gryta, vilket är bra då kabyssen (köket) på endel fartyg inte alltid är så stora. Detta är också en maträtt som det är lätt att göra mycket av. Ölet som jag har valt att ha till idag är Eriksberg Påsköl då jag tror att en mörk lageröl kan passa alldeles utmärkt till en såhär mustig och salt maträtt.

Hursomhelst, vi börjar som vanligt med ett recept!

För 4 personer

600 gram tunt skuret innanlår av nöt

12 medelstora potatisar

3 gula lökar

2 lagerblad (jag tog 1 tsk timjan då det var vad jag hade hemma)

1 msk tomatpuré

5 dl köttbuljong av bra kvalitet

33 cl lageröl

10 pepparkorn

Vetemjöl

Salt & peppar

Smör till stekning

Skiva lök i grova ringar och fräs upp i stekpannan, lägg sedan dessa åt sidan. Börja med att skiva innanlåret i cirka 0,5 cm tjocka skivor. Vänd skivorna i en blandning av vetemjöl, vitpeppar och salt och ge dem sedan en fin yta i stekpannan. När alla skivorna är klara så lägg dem i stekpannan och häll över öl, buljong samt krydda med vitpepparkorn, lagerblad och tomatpuré. Låt detta puttra på medelhög värme i cirka 15 minuter. Skala under tiden potatisen och skiva sedan denna i grova skivor. Varva potatis, innanlår och lök i en stor gryta och ös sedan över vätskan som köttet kokat i över alltihop så att det täcker, tillsätt eventuellt lite vatten vid behov. Låt sedan grytan stå och puttra i ungefär 45 minuter eller tills potatisen är klar och köttet är mört. Servera med gröna ärtor eller annan önskad grönsak samt ett stort glas mörk lageröl.

Här tycker jag verkligen att maten och ölet är i harmoni. Även om Eriksberg Påsköl kanske inte är det roligaste mörka lagerölet i världen tyckte jag ändå att den gör sitt jobb och det kompletterar sjömansbiffen på ett fint sätt. Ölets mustiga rostade inslag och lätta humlearom passar fint till den mustiga sjömansbiffen och den söta löken. Tyvärr uteblev den totala smaksensationen, men jag är ändå nöjd med helhetsupplevelsen.

Systembolagets påsköl 2011

Utöver släppet i det fasta sortimentet, så får vi på fredag även en bunt påsköl att fylla våra korgar med. Nedan följer en lista på dessa.

Three Hearts Påskebrygd, 6%, 500 ml, 17:30

Eriksberg Påsköl, 5,8%, 500 ml, 15:90

Åbro Bryggmästarens Påsköl, 5,7%, 500 ml, 14:90

Mariestads Påskbrygd, 5,8%, 500 ml, 17:50

Wisby Påsköl, 6%, 330 ml, 18:20

Slottskällans Blåkulla Påsköl, 4,8%, 500 ml, 25:20

St Eriks Påskale, 5,7%, 330 ml, 17:90

Nils Oscar Kalaspåsköl 2011, 5,6%, 330 ml, 19:50

Oppigårds Easter Ale, 5,3%, 500 ml, 25:90

Nynäshamns Pumpviken Påsköl, 5,8%, 500 ml, 29:3

Mikkeller Green Easter IPA (Green Gold), 7%, 330 ml, 37:90

Mohawk Red Easter, 5,6%, 500 ml, 28:00

Mohawk Black IPA Easter Edition, 7,9%, 500 ml, 30:60

Samtliga finns i modul T9 och det innebär att det är upp till varje butik att bestämma vad de tar hem samt i vilken kvantitet det blir. Det ser ut som det finns en rad nya bekantskaper samt en del återvändare. Vissa verkar även ha bytt recept sedan förra gången de fanns i påsksortimentet.

För egen del känns flera av nyheterna i det ordinarie sortimentet mer lockande, men ett par svenska mikropåsköl kan nog slinka ner till en eventuell påskmiddag. Påsken brukar även vara en tid - liksom julen - då "medelsvensson" vågar prova något annorlunda, så vi får hoppas att så många som möjligt hittar en ny favorit!

Nyheter i Systembolagets fasta sortimentet den 1 april

Nej, det är inget aprilskämt utan nu på fredag så lanserar Systembolaget årets första omgång nyheter i det fasta sortimentet som ska finnas tillgängliga i minst ett år. Det är en ganska diger lista men personligen tycker jag att det är en väldigt blandat kompott med endel intressant men tyvärr också ganska mycket ointressant. Såhär ser listan ut!

Ambar Especial, 4,5%, 330 ml, 8:90

Arboga Ekologisk, 4,7%, 500 ml, 12:90

Bavaria Premium, 5%, 250 ml, 8:90

Bellman 6,0, 6%, 500 ml, pris: 13:90

Black Isle Organic Goldeneye Pale Ale, 5,6%, 330 ml, 16:50

BrewDog Punk IPA, 5,6%, 330 ml, 19:90

Cheap Thrills, 4,6%, 330 ml, 7:90

Eriksberg, 5,3%, 500 ml, 15:30

Flying Dog Gonzo Imperial Porter, 9,2%, 355 ml, 29:70

King Goblin, 6,6%, 500 ml, 24:90

Nils Oscar Hop Yard IPA, 7,3%, 330 ml, 25:40

Norrlands Guld Export, 5,3%, 330 ml, 13:90

Rodenbach Grand Cru, 6%, 330 ml, 21:90

Saison Dupont, 6,5%, 330 ml, 23:90

Schneider Weisse Mein Grünes Tap 4, 6,2%, 500 ml, 21:90

Spitfire Premium Kentish Ale, 4,5%, 330 ml, 13:90

S:t Eriks Pale Ale, 4,5%, 330 ml, 16:90

Som sagt, det är en ganska lång lista men det är få öl som är sådär riktigt intressanta i min bok. De som jag kommer att köpa redan på fredag är Punk IPA på burk, Hop Yard IPA, Rodenbach Grand Cru, Saison Du Pont och Gonzo Imperial Imperial Porter. Resten kommer jag eventuellt att köpa senare eller inte alls. Den märkligaste nyheten på listan måste vara Cheap Thrills som med sitt namn och låga pris verkligen inte borde passa in på Systembolagets hyllor med tanke på deras regler och dylikt, men men.

Hursomhelst! Vilken/vilka av dessa ser just du mest fram emot?

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 6: David & Fredrik Testar

För första gången på videobloggen kan jag nu presentera ett avsnitt där både jag och David medverkar! Vi har väntat ett tag på att kunna göra något avsnitt tillsammans och kände att vi ville prova något riktigt speciellt. I detta avsnitt provar vi två av nordens starkaste öl, nämligen Dark Horizon 3rd Edition samt Ace Of Spades!

Inte nog med detta utan vi har även försökt att få alltihop i så bra bild- och ljudkvalitet som möjligt!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

De Molen Hemel & Aarde

Efter en lätt besvikelse i form Op & Top såg jag verkligen fram emot att prova något lite häftigare från De Molen då jag vet att de har det i sig att göra riktigt, riktigt bra öl. Så igår när David och jag hade en liten ölprovning så plockade jag fram flaskan med Hemel & Aarde som jag beställde vid det senaste släppet den 15:e mars.

Det är alltså en rökig imperial stout på 9,5% som det handlar om. Den är brygd med rejält rökig malt från Bruichladdich som är bland den mest hårt rökta malten i världen. Mer än så behöver nog inte sägas utan jag går direkt på en recension!

Färgen är i princip svart med ett medelstort ljusbrunt skum. Skummet lämnar lätta rester på glasets insida.

Wow, vilken arom! Här finns massiva inslag av rökt malt som gör att ölet påminner en hel del om whisky. Sen finns det också rejäla rostade toner men även en hel del godis som fudge, russin och en lätt fruktighet. Humlekaraktären är snudd på obefintlig utan den dränks i all rökighet.

Smaken är även den rejält rökig samt att den känns ganska het på grund av den höga alkoholhalten. Det finns dock en hel del trevliga smaker som balanseras upp allt detta, bland annat hittar jag inslag av fudge, russin och lite salmiak. Ölet avslutar trots en viss restsötma relativt torrt.

Ölet är rejält fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små men lätt stickiga.

Detta var verkligen intressant. Jag har aldrig tidigare smakat en såhär rökig imperial stout som samtidigt bjuder på så otroligt mycket andra trevliga smaker och dofter. Detta skulle passa perfekt en iskall vinternatt framför en öppen eld...

Betyg? 4,2 av 5! Häftigt!

Pris: 59:90 för 33 cl på Systembolaget.

Vår YouTube-kanal!

Som ni kanske har märkt så har videobloggsfrekvensen blivit något högre på sistone. Men i väntan på nästa avsnitt får ni jättegärna gå in på vår YouTube-kanal och titta på gamla avsnitt en gång till eller titta på de avsnitt ni eventuellt har missat.

Mycket nöje!

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 5: Gonzo Imperial Porter

I detta avsnitt av videobloggen pratar jag om Flying Dog Gonzo Imperial Porter som kommer som en fast nyhet i Systembolagets sortiment den 1:a april.

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Öl och mat i kombination del 4: Chili Con Carne och Imperial Stout

Något som på sistone blivit ganska trendigt är att göra "äkta" chili på amerikanskt vis med högrev och chipotle osv., med all rätt, det är fantastiskt gott och perfekt bjudmat. Det är dock en rätt som tar många timmar att laga och något man bör planera ett tag i förväg om man vill ha det till middag.

Detta hade jag inte gjort idag när jag plötsligt fick ett sug efter chili. Så därför valde jag att göra den försvenskade varianten som i folkmun kallas chili con carne. Men bara för att man utgår från något vardagligt behöver det ju inte vara tråkigt!

Något som passar bra med chili är mörk choklad, och vilken ölstil hittar man mer av detta än i en imperial stout? Därför har jag valt att tillsätta Brooklyn Black Chocolate Stout i receptet!

För 2 hungriga personer

500 gram nötfärs av bra kvalitet

1 gul lök

2 klyftor vitlök

2 msk tomatpuré

1 burk krossade tomater

1 stor spansk peppar

1 krm cayennepeppar

1 tsk chipotle tabasco

1 tsk spiskummin

1 buljontärning

1 dl imperial stout

1 burk vita bönor

1 msk matolja

Salt & peppar efter tycke och smak

Börja med att hacka lök, vitlök och spansk peppar. Låt sedan den gula löken svettas en liten stund i en gjutjärnsgryta. Tillsätt sedan köttfärsen. När köttfärsen börjar få lite färg så tillsätt även vitlöken och den spanska pepparn. Nu ska även spiskumminet, cayennepepparn och tomarpurén i. När allt är blandat och har fått fräsa en liten stund är det dags att tillsätta de krossade tomaterna, buljongen, chipotle tabascon och ölen. Salta och peppra. Låt sedan detta puttra på medelvärme i ungefär 20 minuter och tillsätt sedan de vita bönorna och låt puttra i ytterligare 5 minuter. Servera med valfritt nybakat ljust bröd och ett litet glas Brooklyn Black Chocolate Stout och ett stort glas vatten.

Här känner jag att ölet verkligen tillför någonting både i matlagningen och till maten. Ölet ger rätt en fantastiskt trevlig ton av mörk choklad och andra rostade toner som harmoniserar fint med den heta och fruktiga chilismaken. Dessutom passar det även bra att dricka resten av flaskan till maten, men personligen föredrar jag något lättare till kraftfullare och starkare maträtter. Ett tips är att kompletta med ett stort glas kallt vatten vid sidan av. Detta är dock en relativt mild chiligryta, vill man ha det riktigt hett kan man lägga till en halv habanero.

Smaklig måltid!

Spendrups lanserar Brutal Brewing

Som ni alla säkert vet så har Spendrups börjat med att göra U.S.A.-inspirerade lageröl på burk under namn såsom Pistonhead och Cheap Thrills. Nu ska ett helt bryggerikoncept byggas upp runt den här typen av öl och de ska brygga nya och kreativa öl, "allt är tillåtet" som de själva uttrycker det.

De är dock noga med att påpeka att det inte är något mikrobryggeri utan att det helt enkelt är ett dotterbolag som ska heta Brutal Brewing. Såhär uttrycker sig företagets nye VD Fredrik Spendrup om det hela:

- Att säga nej till inneboende entreprenörskraft och experimentlusta ligger inte i vår natur, den här satsningen på Brutal Brewing kommer att stärka hela Spendrups utveckling. Vi behöver ett växthus, ett sammanhang där ”allt är tillåtet” och där kreativiteten kan få större utrymme. Men det är långt ifrån ett mikrobryggeri - det är Brutal Brewing helt enkelt, berättar Fredrik Spendrup, som tillträder som VD på Spendrups Bryggeri i maj.

Egentligen förstår jag inte varför de skulle behöva något "växthus" som brygger märkliga hypade lageröl när man har Gotlands Bryggeri att luta sig tillbaka på när det gäller att ta fram lite mer spännande ölsorter. Detta låter helt enkelt som ett försök att locka yngre människor med någon "häftig" öl-image än ett seriöst försök att skapa gränsbrytande öl.

Som ni kanske förstår på mitt sätt att skriva är jag redan sen innan en aning skeptisk till det hela då jag aldrig blivit särskilt imponerad av Spendrups försök att ta ut svängarna. Egentligen finns det inte så mycket mer att tillägga från min sida utan tiden får helt enkelt utvisa vad det blir av det här "projektet".

Vill du läsa mer? Klicka här.

Dagen till ära!

Som vi svenskar säger om så mycket annat så är det ju bara St. Patrick's Day en gång om året, och det är ju idag den 17:e mars. Något som slog mig idag är att vi inte har recenserat superklassikern Guinness Draught på bloggen, något jag idag tänkte ändra på!

Egentligen finns det inte så mycket mer att tillägga till denna världskända stout på 4,2%, men som en liten bonus tänkte jag slänga upp en länk till Darren på BeerSwedens rykande färska intervju med Gearóid Cahill - en av bryggeriets tre bryggmästare.

Hursomhelst, dags för en recension!

Den nästintill svarta rödskimrande vätskan toppas av ett två fingrar högt krämigt skum. Skummet lämnar lätta rester på glasets insida.

Doften är dov och rostad med inslag av mellanrostat kaffe och mörk choklad. Det är dock en ganska lätt och speciell doft och inte alls som i modernare amerikanska stouts osv.

När det kommer till smaken är det nästan svårt att urskilja några enskilda nyanser ur den krämiga vätskan. Det finns dock nyanser av rostad, nästan bränd, malt och mellanrostat kaffe. Avslutningen är torr och bitter.

Ölet är rejält fylligt på det där speciella Guinness-viset. Kolsyrehalten är väldigt låg med små, mjuka bubblor.

På något vis är det svårt att recensera en klassiker av den här rangen, alla har ju en relation till den. Det är en typisk stout som är lätt att dricka och passar utmärkt efter jobbet såhär på St Patrick's Day. Dock är det inget utöver det vanliga.

Betyg? 3 av 5!

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 4: Nefarious Ten Pin Imperial Porter

Då var det dags för ännu ett avsnitt av videobloggen. Denna gång är det SKA Brewing Nefarious Ten Pin Imperial Porter som det handlar om.

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Amager Double Black IPA

Amager Bryghus är ett av Danmarks mest kända mikrobryggerier. Det grundades av de två vännerna Morten Valentin Lundsbak och Jacob Storm och har en mängd öl, varav en av de mest kända är den välhumlade imperial stouten Hr. Frederiksen. Själv minns jag det ölet som bra, men något obalanserat tack vare den kraftigt rostade karaktären från malten som tillsammans med den rejäla humlebeskan blev något för mycket. Frågan är då vad jag tycker om en svart dubbel-IPA på 200 teoretiska IBU... Amager Double Black IPA är givetvis det öl jag talar om.

Ölet är svart med ett medelstort beigefärgat skum som lämnar en del rester på glaset.

Det doftar kaffe, choklad, lakrits och litet citrus. Det finns också spår av kåda och gräs. Man märker att ölet är välhumlat, även om det saknar de där riktigt friska IPA-tonerna man oftast vill ha.

Smaken är kraftfull, rejält besk och dessutom ganska torr. Mycket rostade toner av kaffe, tydliga toner av saltlakrits och en aning mörk choklad. Tonerna av citrus, kåda och gräs finns också där och här känner man även hur citrustonerna friskar upp det annars mörka, något tunga ölet litet tydligare än i doften. Det finns också lite toner av alkohol som värmer.

Munkänslan är fyllig med mjuk till medelstark kolsyra.

Tja, det här var helt klart gott även om det kanske känns något enkelspårigt och därmed inte superkul i längden. Ett extremt öl, helt klart, med en extrem beska. Jag vet inte om det är värt att prova igen till det priset och ölet hade nog lämpat sig bättre på en mindre flaska, men helt tokigt är det ju inte.

Betyg: 3,7 av 5.

Pris: 51,90 för 50 cl på Systembolaget.

Taras Boulba Extra Hoppy Ale

Belgiska Brasserie De La Senne är ett bryggeri som hitills har gått förbi obemärkt för mig. Bryggeriet drivs av två unga herra vid namn Yvan De Baets och Bernard Leboucq. Deras vision är att brygga traditionell öl som är både ofiltrerad och opastöriserad. Bryggeriet gick från att under några år brygga sin öl hos De Ranke till att under hösten 2010 öppna eget bryggeri i Bryssel. Mer än såhär vet jag inte men ändå får jag äran att prova deras Taras Boulba Extra Hoppy Ale.

Det är alltså en ljus belgisk ale på 4,5% som är humlad med humlesorterna Saaz och Challenger. Hursomhelst, nog tjôtat, dags för en recension!

Den grumliga gula vätskan toppas av ett stort och kompakt vitt skum. Skummet lämnar rejäla skumrester på glasets insida.

Aromen har inslag av päron i sockerlag, koriander och rejäla gräsiga toner. Det finns även inslag av persika och ananas.

Smaken är först ganska söt och mild med inslag av just päron i sockerlag. Sedan kommer en rejäl beska in och tar överhanden, här hittar jag inslag av gräs och bittra örter. Avslutningen är torr och besk.

Ölet är lätt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små men lätt stickiga.

Egentligen hade jag inga som helst förväntningar när jag köpte den här flaskan, och den överraskar positivt. En väldigt lätt belgisk öl som ändå har en hel del karaktär, jag ser gärna fler öl från dessa bryggare på Systembolaget.

Betyg? 3,5 av 5.

Pris: 23:90 för 33 cl på Systembolaget.

Green Flash West Coast IPA

Detta är första gångens om jag får chansen att prova ett öl från från Green Flash Brewing. Direkt jag såg flaskan i butiken förstod jag att detta var ett öl som ville förmedla något, logotypen är verkligen genomtänkt där man har fått med både humle och malt men även vatten och sol som givetvis på sitt sätt är endel av ingredienserna i detta öl.

Som ni säkert redan förstått är det Systembolaget-aktuella West Coast IPA som det handlar om. Detta är alltså en västkusts IPA på 7,3% med imponerande 95 IBU. Utöver detta så är ölet även ofiltrerat samt humlat med humlesorterna Cascade, Centennial, Columbus och Simcoe, så det lovar helt klart gott om man gillar citrusbetonade humlebomber!

Vätskan är lätt grumlig röd/orange med ett medelstort beige-aktigt skum. Skummet lämnar rejäla mängder skumrester på glasets insida.

Aromen har stora inslag av grapefrukt, kiwi, nypressade apelsiner och tallbarr men även en potent bakgrund av karamellmalt. Det doftar stort och friskt men behåller samtidigt en viss elegans.

Smaken är även den dominerad av frukter såsom grapefrukt och kiwi. Men det finns även en rejält tilltagen beska med nyanser av tallbarr och bittra örter. Överlag har ölet en väldigt grön och frisk smak.

Munkänslan med medelstor med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Helt klart en väldigt trevlig IPA. Dock känns det som att det blir svårare och svårare att bli riktigt imponerad nuförtiden. Trots att det på många sätt är väldigt bra så känns det som att det är något som fattas för att det ska bli ett toppbetyg.

Betyg? 4 av 5. Gott och läskande!

Pris: 29.90 för 355 ml på Systembolaget.

De Molen Op & Top

Brouwerij De Molen har vi knappast fått se på våra Systembolagshyllor i särskilt stor utstreckning. Anledningen är väl helt enkelt att det är ett relativt litet bryggeri som knappast har kunnat leverera till vårt Systembolag. Op & Top är en bitter humlad med Premiant (bitterhumle), Amarilllo och Cascade (arom).

Lätt grumlig, gyllenefärg med ett medelstort skum. Inte så mycket rester.

Doften är lätt fruktig, men framförallt brödigt maltig med toner som tyvärr nästan drar lite åt grönsakshållet. Det finns också vissa inslag av örter och citrus.

Smaken är liknande doften. Lätt brödiga toner från malten, lite citrus samt en del örter och grönsaker. Det finns också lite gröna äpplen. Avslutningen är besk, nästan lite väl hård och obalanserad. Ölet känns också torrt.

Munkänslan är lätt med kraftig kolsyra som pirrar på tungan.

Nej, det här var en besvikelse. Jag undrar om det verkligen skall smaka så här? Kollar man på Ratebeer verkar Jonte och Ekstedt ha liknande upplevelser.

Betyg: 2,6 av 5.

Pris: 29:90 för 33 cl på Systembolaget.