I slutet av sommaren förra året skrev jag ett par inlägg på temat trappistöl: Westmalle Tripel och Chimay Blå. Tanken var att det skulle bli en serie där jag recenserade och skrev litet kort om olika trappistöl/bryggerier i varje inlägg. Av någon anledning föll det dock i glömska, men nu tänkte jag ta upp ämnet igen.
Achel, eller Brouwerij der Sint-Benedictusabdij de Achelse Kluis, är faktiskt det minsta trappistbryggeriet av de sju existerande - till och med mindre än det mest mytomspunna, Westvleteren. Bryggeriets historia går faktiskt tillbaka så långt som till 1648 när holländska munkar byggde ett kapell i staden, som också heter Achel. Kapellet blev sedermera ett kloster år 1686, men förstördes under den franska revolutionen. Det skulle dröja till 1846 innan munkar från Westmalle åter byggde upp klostret och 1852 bryggdes det första ölet. 1871 blev det ett trappistkloster, där bland annat ölbryggning tillhörde munkarnas sysslor.
Efter att tyskarna invaderat Belgien under första världskriget flydde munkarna klostret, som plundrades på koppar. Med hjälp av både Westmalle och Rochefort kunde så småningom bryggeriet byggas upp igen, men det dröjde ändå så länge som till 1998. De två öl som det här inlägget skall handla om - Achel 8 Bruin och Achel 8 Blond - kom ut på marknaden 2001.
Både ölen håller alltså en alkoholstyrka på 8%. Den ena kan klassificeras som en belgisk mörk stark ale och den andra som en belgisk ljus stark ale - stilar som egentligen inte kanske är superstrikta, då det förekommer en stor variation mellan diverse olika alkoholstarka belgiska ale.Achel 8 Bruin är klart rödbrun till färgen med ett stort beigevitt skum som lämnar lite skumrester efter sig på glaset.
Achel 8 Blond är lätt grumlig, ljust guldfärgad med ett stort vitt skum som lämnar lite rester på glaset och sjunker undan efter ett tag. Något mindre fast skum än sin mörkare broder.
Bruin doftar maltigt av knäck med inslag av torkad frukt och mörka bär. En lättare kryddig ton finns någonstans i bakgrunden.
Blond doftar kryddigt och fenoliskt med tydliga spår av bubbelgum. Det finns också en hel del friskare frukter som apelsin och citron samt en lätt ton av päron.
Bruin är framförallt maltig och knäckig i smaken med hel del torkade frukt-toner. Det är relativt sött, men det blir aldrig för sliskigt. Framförallt maltigt, lätt kryddigt med en balanserande beska. Alkoholen känns litet lätt mot slutet.
Blond är framförallt torrare och litet mer alkoholisk i jämförelse med Bruin. Å andra sidan har den fortfarande uppfriskande toner av apelsin och päron, samt en viss syrlighet och en avslutande beska. Precis som i doften är de fenoliska tonerna mer påtagliga här än i det mörkare ölet med kryddor och bubbelgum (eller är bubbelgum en ester?).
Bruins munkänsla är medelfyllig, kolsyran är medelstark.
Blond är något lättare i kroppen med en litet kraftigare kolsyra i jämförelse med sin broder.
Summa summarum: Jag gillar båda ölen, men Bruin är snäppet godare. Dock tror jag att just den biten beror litet på dagshumör. En kyligare vårdag med mulet väder stannar jag nog hellre inne och dricker en Bruin, medan en Blond passar bättre en vacker vårdag med klart väder när solen ligger på. Ironiskt nog är det sol idag - så pallrar jag mig ut nu kanske betygen skiftar!
Betyg, Achel 8 Bruin: 3,7 av 5.
Betyg, Achel 8 Blond, 3,6 av 5.
Pris: 29,90 kr/st för 33 cl på Systembolaget. Det verkar finnas flaskor kvar i vissa butiker, så spring dit om ni av någon anledning är sugna på att prova!
Missa inte heller Fredriks videoinlägg om de båda ölen från i vintras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar