Egentligen finns det inte så mycket mer att tillägga till denna världskända stout på 4,2%, men som en liten bonus tänkte jag slänga upp en länk till Darren på BeerSwedens rykande färska intervju med Gearóid Cahill - en av bryggeriets tre bryggmästare.
Hursomhelst, dags för en recension!
Den nästintill svarta rödskimrande vätskan toppas av ett två fingrar högt krämigt skum. Skummet lämnar lätta rester på glasets insida.
Doften är dov och rostad med inslag av mellanrostat kaffe och mörk choklad. Det är dock en ganska lätt och speciell doft och inte alls som i modernare amerikanska stouts osv.
När det kommer till smaken är det nästan svårt att urskilja några enskilda nyanser ur den krämiga vätskan. Det finns dock nyanser av rostad, nästan bränd, malt och mellanrostat kaffe. Avslutningen är torr och bitter.
Ölet är rejält fylligt på det där speciella Guinness-viset. Kolsyrehalten är väldigt låg med små, mjuka bubblor.
På något vis är det svårt att recensera en klassiker av den här rangen, alla har ju en relation till den. Det är en typisk stout som är lätt att dricka och passar utmärkt efter jobbet såhär på St Patrick's Day. Dock är det inget utöver det vanliga.
Betyg? 3 av 5!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar