Mohawk Extra IPA

Mohawk Extra IPA. Ett öl det snackats en hel del om de senaste månaderna. 127 teoretiska IBU, och humlesorter som Amarillo, Cascade, Centennial, Chinock, Columbus, Magnum och Simcoe har verkligen skruvat upp förväntningarna. Att övriga öl från Stefan Gustavsson och Wicked Wine varit bra har inte dragit ner förväntningarna direkt - det började med Påsk Alt och fortsatte med öl som Black Rocket Porter och Snowblind, vilket är exempel på öl som jag skattat högt det senaste året.

Rye IPA som kom tidigare den här månaden gillade jag också, även om jag inte var superövertygad.

Hur är då Extra IPA?

Ölet ser trevligt ut i glaset; något grumligt orangefärgat med ett fint vitt skum som lämnar en del rester på glaset.

Doften gör mig först något besviken; det finns visserligen spår av kåda, gräs och grapefrukt, men det känns inte sådär fräscht och kraftfullt som man hoppats. Det är en hel del maltigt knäckiga toner i bakgrunden.

Smaken är dominerad av grapefrukt, kåda/talbarr, gräs, litet bär och en hel del kletigt knäckig maltighet med lätta spår av mandlar. Det avslutas med en växande beska vilken jag gillar - det blir inte för mycket.

Kroppen är medelfyllig till stor med en lagom kolsyra.

Det här är bra, men jag hade önskat en mer fräsch arom eftersom jag vill ha den där ananas/tropiska frukt-aromen i min IPA/DIPA som jag inte riktigt upplever att jag får här. Det är dock fortfarande ett bra öl från Stefan Gustavsson, även om jag föredrar de öl jag nämnde i början av inlägget.

Betyg: 3,7 av 5.

Nelson Columbus

Det är nu lite mer än två veckor sedan jag och Fredrik bryggde ölet som vi valt att döpa efter de två humlesorter - Nelson Sauvin och Columbus - som vi använde oss av. Ölet ser hursomhelst riktigt bra ut i glaset nu - något ljusare än på bilden, med ett fint vitt skum som faktiskt lämnar lite rester. Kolsyran verkar för övrigt precis ha satt sig och är alldeles lagom - den flaska jag testade i söndags hade lite för lite av den varan, men det kan ju variera litet sinsemellan, antar jag.

Det är lite svårt att riktigt sätta fingret på de dofter man känner, men jag tycker helt klart att det drar lite åt kåda så att det är humle i märks. Fredrik har nämnt vinbärsblad och det kan jag hålla med om, samt att den är lätt jordigt blommig på något sätt, men det kan ju höra ihop lite med bladigheten.

Det är ändå bra bett i beskan tycker jag. Det blir varken för lite eller för mycket av den varan, utan det känns som det är i balans på så vis. Kul att det blev så pass bra första gången!

Litet fakta om ölet:

Volym: 9 liter.
Maltextrakt: Muntons ljusa 1 kg, Muntons mellanmörka 0,5 kg.
Humle: Columbus/Tomahawk 60 minuter (7 gram), Columbus/Tomahawk 30 minuter (8 gram), Nelson Sauvin 10 minuter (25 gram). Torrhumlad med Nelson Sauvin (25 gram) och Columbus/Tomahawk (10 gram).
Jäst: Safale US-05 (torrjäst)
IBU: 50+, verkar lite diffust det där - men nöjer mig att konstatera detta.
OG: 1066, FG: 1016.
Alkoholhalt: Cirka 6,6% (har sett lite varierande uträkningsmetoder OG-FG/7.46, OG-FG/7.5 och OG-FG/7.62. Men alla ligger ju i intervallet 6,5-6,7 ungefär så 6,6 låter bäst.)

Oskar Blues Ten Fidy Imperial Stout

Imperial stout på burk är kanske inte något man dricker varje dag, men som de säger i den gamla hederliga Triss-reklamen "plötsligt händer det!". Den enda gången jag innan i fredags hade provat något från Oskar Blues så var det en halv burk Dale's Pale Ale som Darren på BeerSweden var vänlig nog att bjuda mig på under Örebro Öl & Whisky Festival.

Hursomhelst, nu ska vi inte fastna i en massa gamla minnen och prat i allmänhet utan jag kör på direkt med en recension av denna minst sagt annorlunda imperial stout - Ten Fidy!

Ölet har en nästintill kolsvart färg med ett litet ljusbrunt skum. Ölet lämnar inga rester på glaset.

Doften är stor och trevlig av hårt rostad malt, riktigt mörk choklad, bourbon och en hel del vanilj i allmänhet. Det finns även inslag av brända mandlar och kaffe.

Smaken är kraftfull och framförallt hårt rostad. Det kommer dock fram endel riktigt trevliga och komplexa toner av mörk choklad, bourbon och brända mandlar. Den avslutar torrt och elegant. Mumsigt!

Munkänslan är... fyllig. Kolsyrehalten är relativt låg vilket passar öltypen riktigt bra.

Detta är något som jag med glädje skulle prova igen. På något vis känns det som att detta skulle kunna vara en lillebrorsa till Bourbon County Stout från Goose Island. Nåja, vansinnigt bra imperial stout är det vi snackar om iaf.

Betyg? 4,45 av 5.

S:t Eriks Pilsner

Den duktiga hembryggaren Jessica Heidrich har tidigare stått bakom "Angel's Share"-serien som dykt upp på litet krogar runtom i landet (främst i de större städerna, antar jag). S:t Eriks Pilsner är det första ölet från Jessica som kommit på bolaget. Först trodde jag att ölet skulle vara ett tämligen ointressant sådant från något storbryggeri - men liksom Angel's Share-ölen så har det här kontraktbryggts på Slottskällans Bryggeri.

Även om det redan nämnts på diverse ölbloggar, så måste jag säga att flaskan är otroligt snygg och helt klart värt 15 kronor bara den. Dock så får gärna innehållet vara bra också.

Ölet är klart guldgult i glaset med ett medelstort vitt skum. Inte så mycket rester.

Doften bjuder på toner av amerikansk humle (även om det såklart inte är jättekraftigt). Jag hittar dock helt klart de klassiska citrus- och grapefrukttonerna. Det finns också spår av hö och gräs.

Smaken går i samma stil med toner av citrus, grapefrukt och hö. Jag tycker det känns lagom balanserat även om balansen är någorlunda åt humlens håll innan de höiga, maltiga tonerna märks. Avslutningen är lätt torr med en kvarvarande beska.

Kroppen är lätt med en mjuk, fin kolsyra.

Ett helt klart trevligt öl, även om det finns vissa svenska lageröl som är snäppet bättre. Det blir definitivt att köpa någon flaska framåt sommaren och dricka i solen dock!

Betyg: 3,3 av 5.

Mikkeller Jackie Brown

När Mikkeller sätter igång och brygger så blir det ofta spännande öl, ofta åt det extrema hållet, men inte denna gången. Det är dock inte alltför ofta som vi får tillgång till hans öl på Systembolaget. Denna gång får vi det dock, med råge, de lanserar en öl i det fasta sortimentet.

Brown ale var det ja, Jackie Brown närmare bestämt. Just brown ale är något som vi inte haft så mycket av på Systembolaget. Så, detta är verkligen ett kul initiativ. Men hur är den då?

Färgen är djup med ett enormt stort beige-aktigt skum. Skummet lämnar rejält med rester på glaset.

Doften är stor och humlearomatisk med nästan kryddiga humletoner. Det finns även inslag av karamellmalt och ananas. Trevlig doft!

Smaken är även den väldigt humlearomatisk och kryddig. På något vis tycker jag den känns lätt belgisk också, kan nog ha att göra med att den är brygd på ett belgiskt bryggeri (tror jag?). Vidare så finns det trevliga toner av karamell och ananas.

Munkänslan är medel och kolsyran är medel till hög med många små men mjuka bubblor.

Det här var minsann inga fel. Förmodligen så är denna tillsammans med Nøgne Ø:s Imperial Brown Ale den godaste brown ale jag druckit.

Betyg? 3,85 av 5. Mycket trevligt!

Suröl för nybörjare?

Flera år i rad vid den här tiden på året så är det vissa öl som har varit återkommande tillfälliga nyheter på Systembolaget. En av dessa är just Ichtegems Grand Cru, en sorts flamländsk rödöl lagrad på ekfat. Egentligen hade jag nog inte tänkt att prova den i år men när det var dags för bryggning för någon vecka sedan tänkte jag att det kunde vara kul att dela på en flaska då varken jag eller David provat den på ett par år.

Hursomhelst, såhär var den!

Färgen är djupt rödbrun med ett halvstort vitt/beige skum. Ölet lämnar inga skumrester på glaset och skummet lägger sig efter en stund till en liten ring.

Doften är syrlig med inslag av röda vinbär, vinäger, ekfat och en hel del bär i allmänhet. Det finns också lätta toner av sötaktig malt.

Smaken är syrlig men inte riktigt lambik-sur med toner av röda bär, ek och en del lätt maltsötma. Inget speciellt direkt.

Munkänslan är medel till tunn och kolsyran är medel med många stickiga bubblor.

Flamländsk rödöl kan vara så otroligt mycket bättre än såhär. Visst, det funkar, men det är heller inget man blir särskilt uppspelt över. Dock tycker jag nog att den är relativt prisvärd som någon sorts "vardagssuröl".

Betyg? 3,45 av 5.

Founders Centennial IPA

När jag hörde att Centennial IPA från Founders Brewery skulle komma till Systembolaget blev jag genast nyfiken. När jag väl beställt en flaska hörde jag dock att det ryktades om på vissa ölbloggar att ölet inte var särskilt färskt, vilket oroade mig något. Skulle ölet fungera trots en tid på nacken?

Ölet är orangefärgat i glaset med ett väldigt fint, krämigt vitt skum som lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är väldigt blommig och något parfymerad med toner av tallbarr, kåda, gräs och en hel del karamell. Känns inbjudande, och jag har helt klart doftat på tröttare exemplar av stilen.

Smaken då? Ja, den är faktiskt något bättre än doften med mycket grapefrukt, citrus, talbarr, blommor, gräs, karamell och en viss bärighet i bakgrunden. Trevligt ändå.

Kroppen är medelfyllig, kolsyran är livlig med en hel del små bubblor.

Det här var helt klart gott. Väntade mig inte särskilt mycket av den så jag blev överraskad. Visst har den säkert smakat färskare och bättre, men jag tycker den håller ihop förvånansvärt bra. Det verkar dock råda delade meningar om detta - se till exempel BeerSweden och Casa Beer Blog.

Betyg: 3,8 av 5.

Sigtuna Röd Påsk

När sveriges mikrobryggerier drar igång och brygger säsongsöl blir det till skillnad från makro- och storbryggerierna väldigt spännande och varierade ölsorter. Sigtuna Brygghus är ett bryggeri som verkligen är på uppgång tillsammans med deras nya (nåja, relativt nya) bryggare Mattias Hammenlind och de brygger i år två påsköl som de lanserar på Systembolaget. Såhär är deras amerika-inspirerade red ale Röd Påsk!

Färgen är mörk bärnsten med ett stort ljusbeige skum. Ölet lämnar nästan inga rester på glaset.

Doften är stor och trevlig med toner amerikansk humle, fruktgodis (tänk PimPim), karamellig malt och en liten ton av vanilj.

Smaken är även den stor och rejält besk av amerikansk humle. Fruktgodiset och karamellmalten finns även i bakgrunden när det gäller smaken. Det är riktigt mumsigt måste jag säga.

Munkänslan är medel och kolsyran är lagom med många små bubblor.

I år kommer jag nog inte prova så många påsköl men detta var något jag kände att jag inte vill missa. Det tycker jag inte att ni heller ska göra.

Betyg? 3,95 av 5.

Bryggning

I lördags så möttes jag och Fredrik hemma hos mig för en bryggning. Vi pratade redan för över ett år sedan om att vi ville brygga ett öl tillsammans, men det har alltså inte blivit av förrän nu. Här kommer en kort sammanfattning av dagen (det kommer nog mer senare).

Vi använde oss av torkat maltextrakt från Muntons (1 kg ljust och 0,5 kg mellanmörkt), Nelson Sauvin- och Columbus/Tomahawk-humle samt Safale US-05-jäst. Humlegivorna var 7 gram Columbus (60 minuter), 8 gram Columbus (30 minuter) och 25 gram Nelson Sauvin (10 minuter). Vi löste upp maltextraktet i 6 liter vatten, och började sedan koka ölet.

OG hamnade på 1066, vilket var något högre än det jag räknat med. Hade ju kunnat spätt ut till 1061, men struntade i det och körde på det förstnämnda. Idag mätte jag FG eftersom det sedan igår hade slutat bubbla i jäsröret. Densiteten ligger nu på 1016 vilket visar att det jäst ut som det skulle och alkoholhalten ligger runt 6,6%. Huruvida man räknar så får jag det åtminstone till 53-60 IBU. Kanske skulle haft mer humle ändå (det går ju visserligen torrhumla). Det lilla smakprov jag tog var dock gott, även om det var grumligt och fanns en del jästiga toner så lyckades jag känna en fräsch tropisk fruktighet, ungefär som någon tropisk "God morgon"-juice samt en trevlig beska, som dock inte var brutal.

Än så länge ser det alltså lovande ut för ölet! Huruvida det verkligen är en IPA eller inte vet jag inte, men någon slags "Strong Pale Ale" kan man åtminstone kalla det.

Hembryggning samt påminnelse om Facebook-sidan!

Fortsätter att i brist på bättre göra reklam för vår Facebook-sida. Adda oss gärna där och läs om små notiser och iakttagelser som vi inte lägger upp på bloggen.

Sök helt enkelt på "Ölkultur med David & Fredrik" och adda oss. Nu siktar vi på 150 medlemmar!

Förövrigt kan ni räkna med lite rapportering om vår (efter Davids recept) American Pale Ale (eller blir det India Pale Ale?) humlad med Columbus och Nelson snart. Stay Tuned!

Kornvin från Nynäshamn

Barley wine är en ganska spännande ölstil. Den kan variera mellan alltifrån syrliga old ale-liknande öl till humlebrutala DIPA-liknande skapelser. En gemensam nämnare är åtminstone att de alltid är relativt alkoholstarka och maltbetonade. Nynäshamns Ångbryggeri brygger just ett sådant öl i engelsk tappning. Givetvis är det Bötet Barley Wine jag pratar om.

Doften är stor och sötaktig med trevliga toner av ljus sirap, färska plommon och torkade frukter. Det finns även inslag av portvin och kolagodis. Det känns nästan som att den redan är färdiglagrad, kanske inte så konstig iofs med tanke på att den redan legat 7 månader på en lagringstank.

Smaken är lite mer humlebetonad än doften men även här är det den söta malten som dominerar. Fina toner av torkade frukter och lätt kryddig jäst gifter sig med nyanser av omogna plommon och kolakarameller. Det är en riktigt bra balans mellan bitterheten och sötman.

Munkänlsan är som väntat relativt stor och nästintill kletig. Kolsyran är medel med många små bubblor som nästan sticker till lite på tungan.

På sistone har jag inte varit alltför imponerad av detta - oftast bra - bryggeris skapelser men nu slår de mig nästan med häpnad. Det är sällan man får ett såhär bra "färskt" barley wine. Såhär i efterhand önskar jag att jag hade haft någon lite kraftfullare ost att prova till. Bryggeriet ska dessutom ha en eloge för att de bytte från 50 cl till 25 cl stora flaskor.

Betyg? 4,15 av 5. Gott!

Ocean Eko Pale Ale

Oceanbryggeriet är ytterligare ett av våra svenska bryggerier som på sistone fått in ett öl på Systembolaget. Det första ölet som släpps i större skala än på ett par butiker i Göteborg är Eko Pale Ale som jag tidigare smakat på från fat och inte varit så imponerad. Trots detta åkte det ner några flaskor i korgen när jag handlade på Systembolaget förra veckan.

Ölet är ljust brunfärgat/rött i glaset med ett litet, men stabilt skum. Inte så mycket rester, och inte så "pale".

Doften är fruktig och maltig med tydligt bäriga toner. Det finns också inslag av knäck och litet gräsig humle.

Smaken är främst fruktig med mycket bär, karamell/knäck och en fin balanserad beska. Det är inte massor med smaker, men däremot väldigt trevligt.

Kroppen är lätt till medelfyllig och kolsyran är mjuk.

Mycket bättre än vad jag mindes. Det finns inte alls spår av de rökiga och träiga toner som jag tidigare har upplevt i det här ölet (och annan Ocean-öl). Vill man ha ha ett enkelt, okomplext och drickbart öl så är det här ett väldigt bra val. En väldigt bra session beer! Det påminner både om Fuller's och Jämtlands öl tycker jag (det sistnämnda är kanske inte så konstigt).

Betyg: 3,7 av 5.

Intressant nyhet från Mikkeller

Läste på Ratebeer om en ny serie öl från Mikkeller kallad "Yeast Series" - en uppföljare till den tidigare "Single Hop"-serien. Som ni kanske förstår liknar konceptet den tidigare serien - men här är det jästtypen istället för humlesorten som byts ut mellan ölen. För att förtydliga: Det är samma grundrecept till alla öl i serien. Jästsorter som skall användas är lagerjäst, amerikansk alejäst, belgisk ale/trappistjäst, weissbierjäst och sist men inte minst Brettamonyces(!).

Tyvärr har jag tidigare bara haft möjlighet att prova ett öl i Single Hop-serien, men jag hoppas få prova ett par till så småningom, liksom något från den här nya serien som i mitt tycke nästan låter ännu mer intressant.

De Ranke Kriek

Suröl är något jag fattat tycke för av någon anledning. De Ranke Kriek är visserligen ingen riktig lambic, men likväl ett intressant öl. Bryggarna på Brouwerij De Ranke har här blandat sin röd/bruna belgiska ale (oud bruin eller flamländsk rödöl?) med 25% sura körsbär som får ligga och dra i sex månader för att slutligen tillsätta lambic från Girardin.

Ölet är vackert rödfärgat i glaset med ett litet rosa skum som försvinner efter ett tag.

Doften är inbjudande med gott om "funk" och en trevlig fruktighet där körsbären spelar en stor roll såklart. Det finns också en hel del syrliga toner av citron och omogna krusbär.

Smaken är först väldigt sur, men samtidigt väldigt fruktig. De vanliga "funkiga" tonerna finns där tillsammans med fräscha körsbärstoner, citron och litet gröna äpplen. Syran ligger kvar länge i munnen.

Kroppen är medelfyllig med en fin, uppfriskande kolsyra, bubblorna är små. Avslutning är torr och syrlig.

Ett väldigt trevligt öl från De Ranke - nu återstår bara att prova det andra ölet från bryggeriet som släpptes 15:e februari. Just av "Krieken" verkar det finnas ett antal flaskor kvar ute i landet, främst i Göteborg och Malmö.

Betyg: 3,9 av 5.

Svart Chokladstout

Black Chocolate Stout är en sådan öl som jag gillat ända sedan jag började dricka öl på allvar för drygt tre år sedan. För det första var det en av de få riktigt häftiga imperial stouts som fanns på Systembolaget på den tiden, sen är den ju också väldigt prisvärd. Hursomhelst, av någon anledning har vi aldrig recenserat den här på bloggen men nu är det dags!

Färgen är kolsvart och skummet har en ljus kaffe latte-färg. Knappt några skumrester.

Doften är stor av rostad malt, choklad, finare sprit och återigen choklad. Det är trots de stora rostade tonerna en ganska balanserad och "lugn" doft.

När man först smakar på den slås man såklart av en hel del rostad malt. Sen börjar de sköna smakerna komma fram, den bjuder på en hel del torkade frukter typ russin och 70%-ig choklad. Det är en ganska torr imperial stout vi pratar om trots att det finns en lätt restsötma.

Ölet är fylligt, medel till stor munkänsla skulle jag vilja säga. Kolsyran bjuder på en del små, lätt stickiga, bubblor som mjuknar under tiden man dricker den.

Brooklyn Brewery bjuder oss inte bara på en billig imperial stout utan på en väldigt billig och bra imperial stout. Den är kanske inte den mest spännande eller bästa som finns på marknaden, men den är nog en av de mest prisvärda.

Betyg? 3,95 av 5.

BrewDog/Stone Bashah

Bryggerisamarbeten är som bekant något som blivit allt vanligare under den senaste tiden. Kombinationer som Mikkeller/Three Floyds,BrewDog/Stone, Dugges/Nøgne Ø är några av dem som kommit till Systembolaget på sistone.

Denna gången är det precis som titeln antyder Stone Brewing och BrewDog som varit i farten. De har tillsammans bryggt en sorts mörk belgisk dubbel ipa eller åtminstone något åt det hållet, nämligen Bashah. Namnet ska - om jag fattat det rätt - betyda "Black As Sin Hoppy As Hell". Nåväl, vad kan man förvänta sig då?

Jo, ölet har en nästintill kolsvart färg med ett stort grått/vitt skum. Det lämnar knappt några skumrester på glaset.

Doften är stor och kryddigt humlig med inslag av brända rostade toner. Humlearomen är dock lite fadd och det är mest toner av grapefrukt och örter som kommer fram från humlesidan.

Smaken är kryddig och besk med endel rostade toner i bakgrunden. Det finns även lätta inslag av belgisk jäst någonstans där i bakgrunden. Spännande.

Munkänslan är medel till stor, kolsyran är normal med många normalstora bubblor.

Bryggerisamarbeten är alltid kul men när dessa två bryggerier är i farten får man nog räkna med att ölen inte lever upp till deras egen hype (som oftast är enorm). Stor i orden liten på jorden skulle man kunna säga - fast ändå inte. Det är helt klart ett spännande öl, men de levererar inte 100% av vad de lovar.

Betyg? 3,45 av 5. Visst är det en helt okej öl men egentligen är det mer spännande än gott.

Student-ölprovning

En salig blandning av ölflaskor... Foto: Joel Laveborn

På våran lärarutbildning är vi ett gött gäng som umgåtts mycket under tiden på universitetet. Det har dock inte blivit så mycket på fritiden, så en lunch satt vi och spånade om vad vi skulle hitta på. De flesta i våran grupp har sedan länge vetat att jag är något av en ölnörd och har glatt undrat vad det är som är så speciellt med öl.

Så när någon i gruppen tog upp förslaget: "Nej men Fredrik, kan inte du hålla i en ölprovning?" Så var jag inte sen att tacka nej. Så, förra fredagen blev det dags för provning.

Frågan var ju bara vad man skulle prova... Efter en stunds övervägande kom jag fram till följande lista:

Oude Beersel Oude Geuze

Aecht Schlenkerla Rauchbier

Brother Thelonious

Budweiser (för att visa hur tråkig massproducerad lager kan vara)

Sierra Nevada Torpedo (för att ge gruppen en liten humlechock)

Maredsous 8

Mikkeller Fra Til

Dugges ½ Idjit!

Listan blev ganska intressant för ett gäng nybörjare får jag lov att säga. De öl som chockade mest var (inte helt oväntat) Oude Beersel Oude Geuze, Aecht Schlenkerla Rauchbier och Mikkeller Fra Til. Dessa tre har ju väldigt starka karaktärer av syra, rök och sist men inte minst kryddighet.

Minerna när vi korkade upp geuzen var väl de som var roligast. De sedvanliga reaktionerna var som väntat "Oj, jag trodde inte öl kunde smaka såhär!", "Det luktar svettig strumpa i hela rummet!" och "Det är ju som vitt vin!". Det är precis de här reaktionerna man vill ha.

Resten av provningen flöt på och folk var både förvånade (positivt och negativt) över hur stor ölets värld är.

Så tack till Joel, Johan och Robin för en trevlig ölprovning!

- Fredrik

Aventinus Weizen-Eisbock

Vi fortsätter med att recensera marsnyheterna här på Ölkultur. Denna gång är det - precis som titeln på inlägget antyder - dags att recensera G. Schneider & Sohns 12% starka Aventinus Weizen-Eisbock. Denna öl är något jag sett fram emot sen jag fick nys om att den skulle komma då jag är ett stort fan av deras vanliga Aventinus. Hursomhelst, dags för recensionen!

Ölet har en grumlig mörkbrun färg med ett skitigt beige-aktigt skum. Ölet lämnar endel rinniga skumrester på glaset.

Doften är enorm av typiska veteölskryddor såsom koriander, skumbananer och tuggummi med mera. Det är ett väldigt jästigt och estrigt öl men det finns även toner av portvin och fruktig starkglögg.

Smaken är kraftfull och nästan brännande med stora toner av just den typiska estriga veteölskryddigheten och den toffee-aktiga restsötman men även just endel portvin och "finsprit" i allmänhet. Det blir dock aldrig spritigt utan det finns gott om smaker som bär upp den höga alkoholhalten.

Munkänslan är stor och kolsyran är medel och bjuder på massvis av små och mjuka bubblor.

Det här var baske mig riktigt gott. Ibland kan misstag som att glömma massa vetebock i ett par containrar verkligen löna sig, intressantare och godare öl från Tyskland får man leta länge efter!

Betyg? 4,55 av 5. Frågan är om man inte borde lagra en flaska ett tag?

Mohawk Rye India Pale Ale

Den kringresande bryggaren Stefan Gustavsson gör - i stil med Mikkeller - öl på flera olika bryggerier. De senaste ölen har blivit riktiga höjdare och det är kul att det kommer in en bryggare i Sverige som målar med hela paletten och rör om lite i grytorna bland bryggerierna. Inte för att de inte redan gör bra öl men för att få dem att inse att de kan göra ännu häftigare grejer.

Slottskällans Bryggeri imponerar sällan med deras öl som tyvärr alltför ofta dras med bismaker av rotfrukter. Men när Stefan Gustavsson lånar Slottskällans Bryggeri blir det allt annat än rotfrukter. Nåväl, hur är Mohawk Rye IPA då?

Ölet är djupt orange med ett stort beige-aktigt skum. Ölet lämnar rejäla mängder skumrester på glaset.

Doften innehåller stora mänder rivet apelsinskal, tallbarr, omogen grapefrukt och en hel del karamellig malt. Det doftar riktigt friskt och gott.

Smaken är stor och rejält besk med inslag av apelsin-zest, tallbar och endel söta frukter. Det finns lätta toner av karamell även här. Efterbeskan sitter kvar en bra stund och den sträcker sig nästan hela vägen ner i halsen.

Fylligheten är stor på gränsen till enorm. Kolsyran är medel och passar utmärkt till ölen.

Hade man pumpat upp denna ett liiitet snäpp till skulle man nästan kunna kalla den för en DIPA/IIPA. Hursomhelst, bra jobbat Gustavsson & Co!

Betyg? 4,05 av 5. En av de bättre svenska India Pale Ale:s jag druckit trots att bitterbeskan är i brutalaste laget.

Senare tillägg: Sänker betyget med 0,3 poäng lite på grund av en kemisk torrhet jag först inte störde mig så mycket på - men som senare blev lite väl störande för ett såpass högt betyg.