Schneider Weisse Tap X Mein Nelson Sauvin

Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn är i min bok ett av de absolut bästa veteölsbryggerierna i världen. Med öl såsom Schneider Weisse Original och Schneider Aventinus har de verkligen förtjänat sin respekt i vetölssammanhang.

För ett par år sedan gjorde de ett samarbete med Brooklyn Brewery där bryggmästarna gjorde ett utbytessamarbete och två öl uppstod. Här testade de att göra något som kallas för Hopfen-Weisse - ett humligt veteöl. Nu kommer ytterligare ett humligt veteöl, Schneider Weisse Tap X Mein Nelson Sauvin - en vetebock humlad med den australienska humlesortern Nelson Sauvin.

Nå, dags för en recension!

Vätskan är gul, nästan som en lemoncurd, med ett medelstort vitt skum. Det blir endast lättare skumrester på glasets insida.

Doften är frisk, fruktig och lätt kryddig precis som sig med en veteöl. Här finns det dock en twist av humle med inslag av citrus, vinsbärsblad och krusbär som inte på något vis tar över veteölskaraktären utan snarare förstärker den. Det är inte Nelson-humlen som är i fokus utan den hjälper upp veteölskaraktären.

Smaken är något mer humlig än doften men samtidigt är den inte dominerande på något vis. Precis som i doften finns de klassiska fruktiga och kryddiga veteölstonerna med inslag av skumbanan och örter men med en tydlig ton av humle med inslag av citrus och vinbärsblad.

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Ah... Det här är helt otroligt uppfriskande, veteölen och Nelson-humlen är verkligen i harmoni och tillsammans utgör de en fantastisk fruktighet. Det här är ett öl för heta sommareftermiddagar innan man tänder grillen.

Betyg? 4,3 av 5! Väldigt bra!

Pris: 79:- kr för 75 cl på Systembolaget. Tillfällig nyhet.

Schneider Weisse Tap 4 Mein Grünes

Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn brukar i mina ögon vara ett av de mest konsekventa och stabila tyska bryggerierna. Det är också ett bryggeri som litet tvärtemot andra tyska kollegor gjort en del samarbeten med nya "craft breweries" från exempelvis USA - då tänker jag på öl som Schneider & Brooklyner Hopfen-Weisse och Brooklyner-Schneider Hopfen Weisse, vilket i mitt tycke är två utmärkta öl - dock föredrar jag faktiskt den sistnämnda, betydligt dyrare (vill jag minnas), Brooklyn-bryggda varianten.

Aventinus är väl kanske det öl som är mest ansett bland ölnördar och ligger relativt högt upp på Ratebeer i sin stil - och över huvud taget faktiskt, även om den har det tufft gentemot alla dubbel-IPAs, imperial stouts och experimentella suröl. Schneider Weisse Tap 4 Mein Grünes är en av nyheterna i Systembolagets fasta sortiment nu i April vilket leder mig på vad som skall recenseras idag.

Ölet är grumligt gul-orange med ett stort vitt skum. Lite rester på glaset.

Doften har framförallt toner av bubbelgum, citrus och litet banan. Det finns också en viss kryddighet - men den är långt ifrån så framträdande som den kan vara i vissa exemplar av stilen.

Smaken å sin sida är på sätt och viss ganska mild med en viss syrlighet. Vissa spår av bubbelgum, citrus och banan finns också här tillsammans med en lätt kryddig ton som dock inte går iväg i någon slags extremfenolisk nejlikakavalkad, som man kanske kan tro. Det finns en lätt aning av alkohol också mot slutet.

Munkänslan är medelfyllig, kolsyran är ganska kraftig med små bubblor.

Helt klart ett välkomponerat öl - precis som vanligt från Schneider. Kanske en aning för stark för att passa som en sådan där riktig "sommar-Weiss" som brukar vara så gott, men fortfarande tillräckligt bra för att jag kommer köpa ett par flaskor i sommar att njuta av i solen.

Betyg: 3,6 av 5.

Pris: 21,90 för 50 cl på Systembolaget.

Aventinus Weizen-Eisbock

Vi fortsätter med att recensera marsnyheterna här på Ölkultur. Denna gång är det - precis som titeln på inlägget antyder - dags att recensera G. Schneider & Sohns 12% starka Aventinus Weizen-Eisbock. Denna öl är något jag sett fram emot sen jag fick nys om att den skulle komma då jag är ett stort fan av deras vanliga Aventinus. Hursomhelst, dags för recensionen!

Ölet har en grumlig mörkbrun färg med ett skitigt beige-aktigt skum. Ölet lämnar endel rinniga skumrester på glaset.

Doften är enorm av typiska veteölskryddor såsom koriander, skumbananer och tuggummi med mera. Det är ett väldigt jästigt och estrigt öl men det finns även toner av portvin och fruktig starkglögg.

Smaken är kraftfull och nästan brännande med stora toner av just den typiska estriga veteölskryddigheten och den toffee-aktiga restsötman men även just endel portvin och "finsprit" i allmänhet. Det blir dock aldrig spritigt utan det finns gott om smaker som bär upp den höga alkoholhalten.

Munkänslan är stor och kolsyran är medel och bjuder på massvis av små och mjuka bubblor.

Det här var baske mig riktigt gott. Ibland kan misstag som att glömma massa vetebock i ett par containrar verkligen löna sig, intressantare och godare öl från Tyskland får man leta länge efter!

Betyg? 4,55 av 5. Frågan är om man inte borde lagra en flaska ett tag?

Schneider & Brooklyner Hopfen-Weisse

Det är redan lördag! En hel vecka sedan den stora ölbloggarträffen. Tänk vad fort tiden kan gå. Lite "småsorligt" när man tänker på det; det känns som det var igår. Får som sagt hoppas på mer sammankomster i framtiden. Positiva aspekter med den här lördagen är ju dock Systembolagets nyhetsläpp. Idag testade jag det första ölet från detta: Schneider & Brooklyner Hopfen-Weisse, ett transatlantiskt samarbete mellan Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn, Tyskland och Brooklyn Brewery, USA.

När jag häller upp ölet i glaset strömmar en grumlig gul/orange vätska ut ur flaskan; en medelstor vit skumkrona bildas högst upp. Det ser helt klart inbjudande ut. Kanske inte så vackert för ögat i och för sig, men ofiltrerat är ju så klart ett plus.

Doften är heltrevlig och inbjudande med kryddiga, jästiga toner, viss fruktighet samt tydliga inslag av banan och citrus. Lite som väntat faktiskt, men jag gillar det verkligen. Fräscht, ganska ovanligt och spännande på något sätt.

Smaken är kryddig tillsammans med tydliga toner av gräsig humle, citrus, aprikos och typiska inslag av banan. Lite parfymerat nästan, men inte på ett dåligt sätt. Alkoholen är väl dold och en liten beska tittar fram mot slutet.

Kroppen är medelstor till stor - ganska fylligt alltså med en lite oljig munkänsla. Kolsyran är ganska kraftig. Ölet blir bättre och bättre efter ett tag i glaset, och det känns farligt lättdrucket precis som Aventinus. Det sistnämnda ölet är nog något bättre dock, även om jag inte druckit det sedan mars förra året så min "kräsenhet" har nog blivit värre sedan dess. Riktigt välgjorda grejer faktiskt.

Det känns nästan som det är amerikansk humle i då smaker som citrus och aprikos är något jag vanligen brukar använda som doft/smakpreferenser för denna. Dock verkar den tyska Saphir-humlen dra åt citrus-hållet tillsammans med mandarin enligt denna källa. Även om just mandarin inte var det jag plockade upp var jag inte helt ute och cyklade än då. Kul.

Betyget låg runt 3,8 först, men jag blev mer och mer övertygad vilket resulterar i en 3,9:a.