Marsnyheter

Som man knappast undgått så har Systembolaget ändrat sina inköpsrutiner för i år, även om skillnaden inte blir så stor ändå - den första mars kommer följande öl att dyka upp i det "tillfälliga sortimentet".

Ocean Eko Pale Ale, 500 ml, 28.40:-
Mohawk Rye IPA, 500 ml, 35.80:-
Ichtegems Grand Cru, 2007, 750 ml, 59.50:-
Brooklyn Black Chocolate Stout, 355 ml, 19.90:-
BrewDog Stone Bashah, 330 ml, 38.40:-
Bötet Barley Wine, 250 ml, 33.50:-
Aventinus Weizen-Eisbock, 31.90:-

Det är alltså en rad bra intressanta nyheter som kommer på måndag. Mindre intressant är väl möjligen Ichtegems som bolaget inte verkar få nog av vid den här tiden på året. Minns den visserligen som helt okej, men jag tror jag skippar den i år. Andra återkomster är betydligt trevligare: Black Chocolate Stout är ju ett väldigt prisvärt öl för dryga tjugolappen. Bötet Barley Wine kommer i år på mindre flaska, vilket jag klart föredrar när det gäller barley wine. Oceanbryggeriet får in sin första öl på bolaget i större skala och det är föga förvånande deras ekologiska ale som släpps. Mest intressant är i mitt tycke Mohawk Rye IPA och efter att ha läst Schnille och Schmaks inlägg har jag inte blivit mindre sugen. BrewDog/Stone skall också bli roligt att prova, liksom Eisbock-versionen av ett av mina favoritöl: Aventinus.

En väldigt sen julölsrecension!

Julen är sedan länge förbi men fortfarande finns det endel julöl kvar på vissa av Systembolagen runtom i Sverige. Ofta är de ganska prissänkta också, så det kan vara roligt att passa på att prova sådant som tidigare känts mindre prisvärt av diverse anledningar. Spécial Noël från franska Saint Landelin var just en sån öl. Nu kostade den dock bara 37:40 för en 75 cl:s flaska - så jag passade på att prova den!

Färgen är guldbrun med ett gigantiskt stort vitt skum. Skummet lämnar små rester på glaset medan man dricker den.

Doften är karamellig, smörig och allmänt godisaktig. Det man känner är framförallt stora toner av just lättrostad karamellmalt och en lätt gräsighet från humlen. Det finns även vissa inslag av julkryddor och apelsin i doften.

Smaken går i det närmsta att beskriva som flytande julgodis. Det är rejält sött och man känner mest en massa toffee, smörkola och söta kola-aktiga godistoner i allmänhet. Som tur är finns det en lätt gräsighet från humlen som gör att det söta inte tar över fullständigt.

Munkänslan är medelstor och kolsyran är medel till låg.

Nej, detta är inget jag kommer att köpa igen om den kommer nästa jul. Alldeles för obalanserad med alla toner av godis och socker i största allmänhet.

Betyg? 2,75 av 5.

Stensbogaard English Dark Stout

Då var det dags för recensionen av vårsläppets andra öl från Stensbogaard Bryghus. Givetvis är det English Dark Stout som jag pratar om. Det är en lite kraftfullare stout på 6,8% det handlar om. Hursomhelst, nog pratat, såhär var den!

Färgen är väldigt mörkt rödaktig på gränsen till svart. Skummet är smutsvitt och lämnar inte värst mycket till rester på glaset.

Doften är kanske i svagaste laget trots att det finns vissa inslag ganska hårt rostad malt och engelsk humle där någonstans. Det är inte direkt något som sticker ut åt något håll.

Smaken är något kraftfullare än doften med en hel del smaker av bittert kaffe, tjära, choklad och lätta toner av karamell. Det finns även samma spår av engelsk humle i smaken, något åt Fuggles-hållet.

Inte på något sätt en dålig öl, men det känns inte heller särskilt upphetsande. Kul att ha provat med inget jag kommer att köpa igen, då tycker jag helt klart att deras India Pale Ale är ett bättre köp.

Betyg? 3,35 av 5.

Sierra Nevada Harvest

Sierra Nevada Harvest är ett öl som brukar ta slut fort när det dyker upp på Systembolagets hyllor, vilket bryggeriets övriga öl också brukar göra. I år har jag dock uppfattat det som om det inte varit riktigt samma rusning som tidigare år, och jag lyckades beställa en flaska. Jag hade egentligen bara tänkt köpa de belgiska surölen, men tänkte att jag kunde beställa en flaska för att se om det levde upp till "hypen".

Ölet är mörkt orangeaktigt med väldigt fint vitt skum som lämnar en hel del skumrester på glaset. Det ser väldigt inbjudande ut.

Doften är tydlig av humle, vilket gjorde mig glad då jag var rädd för en alltför humletrött flaska. Det finns tydliga toner av apelsin, men främst är det kåda, tallbarr, grapefrukt och citrus. Litet gräsiga toner kan också skönjas tillsammans med vissa karamelliga toner i bakgrunden.

Smaken är främst stor av kåda, tallbarr, gräs och grapefrukt. Detta blandas med en del knäckiga toner från malten, en fin fruktighet och en trevlig humlebeska på slutet.

Munkänslan är medelfyllig med en frisk, småbubblig kolsyra som pirrar litet på tungan. Det finns också en viss oljig känsla.

Ett bra och trevligt öl, även om vi i Sverige inte får det superfärskt. Det är ingen tropisk frukt-bomb - men å andra sidan är det långtifrån alla "ipor" som är så. Jag har druckit ett par, eller åtminstone en humletrött IPA på krogen på sistone och det här är klart bättre.

Betyget blir 3,9 av 5! Ett bra öl, helt klart.

Underskattad dansk IPA?

Samma kväll som jag och David provade Speedway Stout och även en hembrygd vid namn Rökta Råger från en ny bekant vid namn Rikard Ramberg så provade vi även de båda ölen från Stensbogaard Bryghus. Det är just deras India Pale Ale som detta inlägg ska handla om. Omdömena på bloggarna har generellt sett inte varit allt för smickrande, såhär tyckte dock jag om den:

Färgen är genomskinligt orange med ett normalstort vitt skum. Skummet lämnar inte särskilt mycket rester på glaset.

Doften är stor och god av tropiska frukter såsom grapefrukt, passionsfrukt och lite kåda. Det finns även toner av honung och en viss sötaktig maltbakgrund.

Smaken är ren och god av bitter men mindre aromatisk amerikansk humle än vad doften lovar. Det finns även lätta inslag av karameller och honung.

På det hela tycker jag faktiskt detta var riktigt uppfriskande och gott. Inte alls lika mediokert som jag fått intrycket av att andra tycker den är.

Betyg? 3,65/5!

Sink the Bismarck!

Nu har BrewDog gjort det (igen?), de har bryggt världens starkaste öl! Kolla in filmklippet nedan:

Sink the Bismarck! from BrewDog on Vimeo.

Bryggning av Vansinnesporter!

I tisdags begav jag mig ner mot det lilla samhället Otterbäcken utanför Gullspång för att vara med och brygga ett öl tillsammans med Rikard Ramberg. För ett par veckor sedan frågade han mig om jag ville vara med och brygga något - och det ville jag såklart!

Det var inte vilket öl som helst som skulle bryggas, utan en imperial porter vid namn Vansinnesporter. Dessutom var det hela 25 liter som bryggdes. Det blev ett delmäskat öl, där vår egna mäsk bestod av torvrökt malt (1 kg), chokladmalt (1 kg), brunmalt (1 kg) och münchnermalt (2 kg). Dessutom tillsattes 60 gram vetemjöl och 250 gram russin (som hackades innan). Krossningen av malten skedde genom en kaffekvarn på tisdagskvällen, vilket inte var helt optimalt, men det gick. Den maltkross som tänkt användas fungerade inte som det var tänkt ...

Lakningen tog tid och krånglade en del. Tillslut var det dags för vörtkoket, och dessutom att lösa upp maltextraktet som bestod av 4 kg Bavarian Maibock-extrakt från Weyermans (flytande), 2 kg mellanmörkt maltextrakt (Muntons) och slutligen 1,25 ljust maltextrakt (Muntons).


Till den egna vörten tillsattes dessutom 500 gram brunt farinsocker. Humlegivorna var 40 gram East Kent Goldings (60 min), 40 gram Fuggles (60 min), 40 gram East Kent Goldings (30 minuter), 40 gram Fuggles (30 minuter), 20 gram East Kent Goldings (5 minuter) och 20 gram Fuggles (5 minuter). Mycket humle med andra ord, även om det skall bli en maltbomb.

Slutligen var det bara att vänta på vad hydrometern visade ...

Efter att ha mätt med millimetermått kom vi fram till ett OG på 1,133! Efter kylning tillsattes sedan jäst i form av Belgian Abbey II, vilket Rikard gjort en förkultur på några dagar tidigare. I sekundären skall sedan 60 cl whisky/bourbon tillsättats tillsammans med ekchips. Jag fick precis en rapport om att densiteten nu är 1,070 och ölet ligger på 8,3% och fortfarande är under jäsning (även om det är slutspurten). Ett till prov skall sedan tas och vinjäst skall troligtvis tillsättas så att den tilltänkta alkoholhalten på 12% kan uppnås. För att citera Rikard så låter det ju lovande hittills: "Smaken var utav massiv kaffe och choklad med en fyllighet som var mycket större än Brunch Weasel med en otroligt nog lagom kolsyra. Beskan fanns där men var inte lika massiv som en imperial stout men fortfarande fanns den där."

Ni kan räkna med fortsatta rapporter om den här vansinnesbrygden.

AleSmith Speedway Stout

När man får tag på de där riktiga häftiga ölen som är väldigt hypade är det lätt att förväntningarna blir väldigt höga - med all rätt. Speedway Stout från AleSmith Brewing Company är just en sån typ av öl. Vi ölnördar har haft mycket att tacka Brill & Co för på senaste tiden med öl från många fantastiska bryggerier. Hursomhelst, nu är det dags för recensionen att denna motorsportsöl!

Ölet är nästintill svart med ett ljusbrun skum. Ölet lämnar inga rester på glaset och skummet lägger sig till en liten skumring efter en stund.

Doften är stor av jordiga och kryddiga kaffetoner med rejäla mängder rostad malt. Det finns även tydliga inslag av karamell och andra knäckiga toner.

Smaken är otroligt stor av framförallt högkvalitativt kaffe. Det är kaffe, kaffe och kaffe, sen finns det även en hel del söt malt i bakgrunden som döljer den höga alkoholhalten på ett mycket effektivt sätt. Det finns även toner av mellanmörk choklad och mörka bär någonstans i bakgrunden av allt kaffe.

Fylligheten är stor på gränsen till enorm och kolsyran är mjuk, nästan sammetslen.

Som ni säkert förstår så är detta en riktigt bra öl vi har att göra med. Även om 225 kr/flaskan kan tyckas vara i högsta laget så är denna faktiskt värd det. Lyckligtvis så har jag en flaska till, men den får stå ett tag då jag gärna har en underbar upplevelse framför mig istället för två bakom mig.

Betyg? 4,85 av 5. Förväntningarna infriades och mer därtill.