En överraskning

Inför provningen förra lördagen valde jag att hålla ett öl hemligt för Fredrik - det var inget mindre än klassikern Rodenbach Grand Cru som jag kommit över via Rikard. Tyvärr är det ju inte så enkelt att få tag på det här ölet i Sverige av någon anledning - visst finns det på krogar och i beställningssortimentet, men det tillhör ju knappast de öl man kan plocka på sig litet sådär spontant på bolaget när man känner för det, tyvärr.

Färgen är rödbrun, skummet är litet och beigefärgat. Inte några rester på glaset.

När man doftar på ölet märker man att det kommer vara ett syrligt öl: det doftar lite omogna bär, lite trä, vinäger, funk och nästan, som jag nämnde för Fredrik, något som drar åt aceton. Det finns också lite inslag av rödvin. En väldigt intressant doft, som helt klart är trevlig.

Smaken är framförallt syrlig - eller rättare sagt - sur med drag åt gröna äpplen, körsbär, vinäger och funk. Lite inslag av ek och rödvin märks också. Det är torrt öl som verkligen utmanar smaklökarna - även om det kanske inte är det mest extrema ölet heller.

Munkänslan är medelfyllig med ganska kraftig kolsyra som pirrar litet på tungan.

Det här är ett öl som jag helt klart rekommenderar, och trots att det nu är flera år sedan jag första gången hörde talas om det är det först nu jag har testat det för första gången. En klassiker!

Betyg: 3,9 av 5.