Avery India Pale Ale

Precis som jag rapporterade om i slutet av det här inlägget så har några duktiga och kunniga människor kört igång en sorts "löningspub" på Folkets Hus här i Kristinehamn. Han som håller i det heter Kristofer och verkar vara välbekant med Jugge på Oliver Twist som även driver Great Brands som importerar en hel del bra öl. Anledningen till att jag överhuvudtaget gick dit och fick reda på detta var att jag såg att de skulle severa Arrogant Bastard Ale som jag aldrig fått chansen att prova på allvar.

Nu var det tyvärr så att de inte severade någon Arrogant Bastard Ale utan det var faktiskt Oaked Aged Arrogant Bastard Ale, som egentligen är ännu mer spännande. Recension av den kommer senare. Dessutom hade de en hel drös andra trevligheter, bland annat Old Rasputin Imperial Stout och Red Seal Ale men även Avery India Pale Ale. Det är dock den sistnämnda som detta är tänkt att handla om och såhär var den:

Ölet har en djupt, lätt disig gul/orange färg med ett rejält stort vitt skum. Skummet ligger kvar i en circa två och en halv fingrar hög stapel under större tiden man dricker den.

Doften är stor och väldigt fräsch av mandariner, grapefrukt och passionsfrukt. Det finns även vissa toner av nyklippt gräs och gräddkarameller. Det är lite humle-juice-känsla faktiskt, härligt!

Smaken är även den stor av tropiska frukter med särskild betoning på mandarin. Det finns även toner av gräddkarameller här men också en hel del gräsig beska.

Fylligheten är medel till hög och kolsyran har stora och mjuka bubblor som verkligen förhöjer helhetsintrycket.

När man får såhär färsk India Pale Ale är man nästan i sjunde himmelen (hummelen?) och man blir så himla glad. Detta är ett utmärkt exempel på en riktigt drickbar, smakrik och framförallt färsk IPA.

Betyg? 4,25 av 5.

Första hembrygden!

Några av er kanske minns mitt inlägg som handlade om att min bror och jag bryggt vår första öl, om inte annat så kan ni läsa det här.

Hursomhelst så har jag varit lite dålig på att rapportera om processen. Dock tänkte jag att det skulle bli lite ändring på det nu. För ganska exakt två veckor sedan så tappade vi upp ölet på flaska och tillsatte lite socker så att extra kolsyra skulle bildas i flaskorna.

Ölet smakade inte värst bra när vi provade ett litet glas vid upptappningen så vi blev lite oroliga för hur slutprodukten skulle bli. Igår så kunde min bror inte hålla sig längre så han delade en flaska tillsammans med hans sambo och mms:ade en bild till mig. Ölet såg lite halvdassigt ut på bilden med dålig skumkrona osv...

Nu till överraskningen, tydligen så hade skumkronan redan dött när han tog bilden då han kom på det ganska sent. Så mina farhågor om att det skulle vara dåligt skum osv blev som bortblåsta idag när jag själv provade den. Som ni kanske vet så är det en ölsats i form av Coopers Dark Ale.

Såhär smakade ölet idag när vi provade det:

Ölet är rödbrunt med en viss jästfällning, skumkronan är vit/beige-aktigt och är ganska rejäl och håller sig en bra stund innan det lägger sig till ett skumlock.

Doften är svag av karamell, bittra nötter och en viss humledoft som jag inte riktigt kan sätta fingret på. En lätt jästighet gör också påmind

Smaken är om möjligt ännu mer bittert nötig med en ganska engelsk humlekaraktär. Det finns även spår av karamell och jäst i smaken.

Fylligheten är medel till låg med en hög kolsyrehalt.

Ja, egentligen är det väl tokfel att betygsätta sitt eget hembrygda öl men eftersom det varken är min bror eller jag som kommit på receptet så vågar jag mig ändå på ett litet betyg. Ölet får 2,25 av 5, helt klart drickbart men nästa gång blir det att försöka sig på något mera spännande.

Närke Mörker (Vintermörker)

Närke Kulturbryggeri måste vara ett av Sveriges mest gedigna bryggerier. De håller fast vid det de skapat, de säljer inte sin öl på Systembolaget utan sprider ut den till Sveriges bättre krogar istället. De slutar aldrig att imponera även om vissa öl såklart är bättre än andra och vice versa. Nu är det hursomhelst deras Närke Mörker det är dags att recensera. Den dracks på fat på Bishops Arms i Karlstad och såhär var den:

Färgen är mörkt rödbrun på gränsen till svart. Skummet är beige-aktigt och ungefär en och en halv finger högt.

Doften är stor av hårt rostad malt med vissa nästan syrliga toner från den rostade malten. Det finns även en rejäl dos humle och mörk choklad tillsammans med vissa toner av sötlakrits.

Smaken är också kraftfullt rostad och det finns kraftiga humletoner även här. Det finns även väldigt lätta smaker av julnötter och sötlakrits någonstans bland all rostad malt.

Fylligheten är medel till stor med många små mjuka kolsyrebubblor.

Detta blir tredje gången jag smakar denna öl. Första gången var på mässan, men där kände jag att jag inte riktigt kunde ge den en rättvis bedömning på grund av alla annan kraftfull öl som hade konsumerats. Andra gången smakade jag ett par klunkar av David och var inte heller då 100% imponerad. Dock hade det nog att göra med att den var alldeles för kall, för denna gången lät jag den värmas upp lite och då kom massa härliga smaker fram.

Vad blir betyget? Det landar på 4,05 av 5.

Gott & blandat

Gott & blandat får helt enkelt bli titeln på inlägg som saknar någon riktig substans utan snarare handar om diverese ölrelaterade småsaker.

Till att börja med besökte jag och David Bishops Arms en sväng igår precis som David skrev här. Även jag drack en cAmarillo men jag käkade även lite Bookmakerstyle Toast till, en toast med oxfilé, bearnaisesås, pepparrot, dijonsenap och massa ruccolasallad och färsk sparris med mera. Kombinationen var riktigt bra trots att inte blev någon "aha-upplevelse".

Efter maten och innan det var dags att bege sig hem tog jag en Närke Mörker som får lov sägas vara otroligt god för att vara såpass svag.

Idag passade jag på att kika förbi Systembolaget i Karlstad för att kolla om det fanns något roligt, men det var lite sådär med den saken. Dock hade de oväntat nog fått in ett helt gäng Slottskällans Imperial Stout 2009 så jag köpte på mig ett par flaskor att ställa undan innan de tar slut.

Sedan har Kristinehamn fått ett trevligt tillskott när det gäller pubar med bra öl. Dock är det inget överväldigande men de serverar åtminstone trevligheter såsom Arrogant Bastard Ale, Red Seal Ale, Samuel Adams Boston Lager och Nils Oscar God Lager med mera. Öppettiderna är sådär då de bara har öppet varje "löningsfredag". Som tur är så är det ju "löningsfredag" redan på fredag så då blir det till att ta ett par Arrogant Bastard och mingla med lite andra ölsugna Kristinehamnare. Grand Konferens Pub aka Folkets Hus är det som annordnar detta.

Musiktips? Ja, faktiskt!

Det tillhör inte vanligheterna men jag känner att jag måste tipsa om ett fantastiskt band jag nyss upptäckt! Them Crooked Vultures heter de och består av Dave Grohl (Foo Fighters, Nirvana m. m) Josh Homme (Queens of the Stone Age, Kyuss, Eagles of Death Metal m. m) samt John Paul Jones (Led Zeppelin). Bara denna line-up i sig lovar ju storverk och storverk blir det vill jag lova.

Jag skulle i det närmaste vilja beskriva det som ett superhårt Led Zeppelin på anabola sterioder med lite stoner rock-influenser samt Dave Grohls speciella trumstil. Addera till detta att John Paul Jones själv är med och bidrar med sitt unika basspelande (och en massa andra konstigheter såklart!). Så, nu är ni tipsade! Nu kan ingen gnälla över att ha missat denna underbara supergrupp!

Som en liten bonus slänger jag in en ölrekommendation som jag tror skulle passa fint medan man lyssnar på musik från detta band. Något funky får det ju bli, en flaska lambik eller liknande suröl. Eller varför inte en riktigt maffig imperial stout eller barley wine som är lika komplex som musiken?

Anderson Valley Winter Solstice

Eftersom det blev litet jobbigt på Bishops i fredags (vad ska man dock förvänta sig en fredagkväll?) så gick vi, som Fredrik skrev, därifrån ganska tidigt. För att kompensera detta blev det dock ett besök i dag istället - och det är svårt att inte älska mitt-i-veckan eller, som i det här fallet, början-av-veckan-besök. En annan anledning till att vi gick dit var att ett nytt fat Närke cAmarillo kopplats på - ölet smakade utmärkt och humlefräscht, så vi blev knappast besvikna. Som ni kanske har förstått av rubriken handlar det här inlägget däremot om ett flasköl från Anderson Valley Brewing Company, nämligen Winter Solstice.

Färgen är rödbrun med ett fint, stabilt skum. Lite rester lämnas på glaset.

Doften är främst kryddig och maltig. Det finns mycket knäckiga toner, torkad frukt och vanilj. Kanske är det främst det sistnämnda som dominerar ölet.

Smaken är söt och väldigt karamell-maltig. Det finns också här en rejäl fruktighet som främst drar åt torkad frukt och russin. Vidare märks det även en hel del trevliga toner av vanilj samt en mysig kryddighet. Avslutning är lätt besk, men det är knappast vad som sticker ut.

Munkänslan är medelfyllig till fyllig, kolsyran är mjuk. Ölet känns lent i munnen.

Ja, det här var gott - även om det på sätt och vis är litet för sött i längden. Värt att prova hursomhelst.

Betyg? 3,6 av 5.

Spontant besök på Bishops Arms samt liten ölkväll hemma

Gjorde klart sista tentan för Engelska III kursen på Karlstad Universitet nu igår, så då kände jag att det var läge för ett par öl på Bishops Arms tillsammans med David. Vi möttes först på bolaget för att spana in julölsrean litegrann, därefter kilade vi till just Bishops Arms för ett par öl.

Det var först ganska lugnt där och jag började med ett glas Bitter & Twisted på fat från det grymma bryggeriet Harvistoun. Den var riktigt bitterbesk med vissa toner av grapefrukt och päron. Trevligt. Därefter delade jag och David på en Titan IPA som kanske, tyvärr får jag säga, var lite väl gammal. Den var tappad i Augusti förra året så de där tropsika humletonerna var ganska fadda, trots det så var det helt okej. Avslutningsvis blev det en Young's Double Chocolate Stout på fat som var väldigt krämig och mjölkchokladig som vanligt. Nu började det tyvärr bli lite väl många högljudda bandy-supportrar på puben och vi bestämde oss för att bege oss hem till mig för lite trevlig öl.

På vägen kilade vi förbi David och hämtade två grymma öl i form av La Roja från Jolly Pumpkin samt en Thomas Hardy's 2008. En liten tågresa senare och vi var hemma hos mig och käkade lite tacos och jag drack Torpedo Extra IPA och David Oppigårds Single Hop. Sedan var det dags för lite La Roja som vi redan recenserat här, den var precis lika god som vi mindes den fast om möjligt ännu lite syrligare. Sedan blev det en flaska Snowblind, en av julölen som jag ännu inte hade provat. Den var trevlig trots sin brutala humlighet, Davids recension av denna hittar du här.

Avslutningsvis delade vi på en flaska Thomas Hardy's 2008 som faktiskt var trevligare än väntat. Rejält med portvin och toffee-toner med en viss restsötma. Inte alls lika god som 2005:an som kom tidigare i år men ändå väldigt trevligt.

Hobgoblin 3,5%

Då har det alltså hänt igen, plockade upp en folköl idag när jag var och handlade lite mat och annat. Brakspear Bitter är en av mina absoluta favoriter när det gäller svagare öl, men idag blev det en av favoriterna när man just fyllt 18:s tur att analyseras och recenseras. Hobgoblin är ett öl från engelska bryggeriet med de lustiga "fantasy-aktiga" etiketterna, nämligen Wychwood Brewery. De är ett i raden av alla engelska bryggerier som har valt att producera svagare öl för den svenska marknaden.

Nåja såhär var den:

Färgen är djupt brun med ett circa två fingrar högt beige/grått skum. Skummet lägger sig efter några minuter till en liten skumring i min kupa.

Doften är svag av övermogna päron, mjölkchoklad, toffee och en rejäl dos engelsk humle. Helt okej men något anonym doft. Det finns även vissa jordiga toner.

Smaken bjuder på massvis av toffee, mjölkchoklad och samma engelska humle som doften lovade. Det finns också undertoner av päronlikör typ Xanté eller liknande.

Munkänslan är medel på gränsen till tunn med en lagom kolsyrehalt med små, lätt stickiga bubblor.

Håhå jaja. En i raden av flera engelska alesorter i dagligvaruhandeln. Det finns ju en hel rad bland annat ovan nämnda Brakspear Bitter, sen ett par from Shepherd Neame i form av Bishops Finger 3,5% och Spitfire 3,5%. Dock måste jag säga att denna tillsammans med Brakspear Bitter tillhör de bättre (Dugges folköl undanräknat).

Betyg? 2,95 av 5.

En bortglömd broder?

Så kan det gå, ibland är man helt 100% på att man recenserat en öl på bloggen och så visar det sig att man inte har det. Som ni kanske redan listat ut så är det Brother Thelonious från North Coast Brewing det handlar om. Det är en av alla belgien-inspirerade amerikanare som kommit på bolaget nu på sistone. Den senaste av denna typen jag recenserade var Rigor Mortis, klicka på namnet för att läsa min recension.

Hursomhelst, nog tjötat.

Färgen är djupt brunröd med ett circa en och en halv finger högt skum som snart lägger sig till ett litet skumlock.

Doften är trevlig av övermogna röda bär, portvin, amerikansk humle och romrussin. Det finns även lätta toner av bränd malt. Överlag är det en väldigt vinös doft.

Smaken är även den väldigt vinös med stora bäriga toner. Det finns även en lätt men markerad beska. Jag hittar även toner av färska trädgårdsplommon. Gott.

Munkänslan är medel till stor, kolsyrehalten är låg med små fina bubblor.

Det var verkligen tur att jag köpte en flaska vid mitt senaste bolagsbesök, för detta är riktigt gott. Dock kan det ha lite att göra med att flaskan är ganska gammal (antar att den inte säljer så bra i Kristinehamn) då bäst-före datum är satt till 31 maj 2010.

Vad blir betyget? 3,95 av 5. Riktigt gott!

Midtfyns Imperial Stout

Midtfyns Bryghus har jag aldrig tidigare provat något öl ifrån. Med tanke på de stora mängder öl som kom i november och december blev det inte heller något inköp av den här ölen (Midtfyns Imperial Stout) då heller - utan jag väntade faktiskt först till idag, då jag knep en av många kvarvarande flaskor i Karlstad. Mina förväntingar var dock knappast jättehöga, eftersom den fått lite halvt tveksamma omdömen på andra ölbloggar.

Hur var den då?

Ölet är närmast svart i glaset med en medelstor beige skumkrona. Det lämnas litet rester på glaset.

Doften är ganska inbjudande; det finns gott om kaffe, mjölkchoklad, knäck och vanilj. Den är förhållandevis mild för en imperial stout, men för all del trevlig utan att sticka ut.

Smaken är tämligen söt och chokladig (mjölkchoklad) med tydliga rostade kaffetoner, vanilj och knäck. Det finns också en lätt ton av saltlakrits samt en viss beska som dock inte tar över.

Munkänslan är framförallt len och kolsyran är mjuk. Kroppen känns stor och fyllig.

Ja, det här var minsann helt okej, men för stilen imperial stout framstår den som tämligen blek och det blir lite mycket mjölkchokladiga, nästan mjölkiga toner. Knappast det bästa öl vårt södra grannland har att erbjuda - och ni som inte har inhandlat det här ölet behöver knappast gråta floder. Trots att man verkar vara betydligt mer sparsam med humlen än exempelvis Amager övertyger inte Midtfyn helt.

Betyg? 3,5 av 5.

Ölkultur på Facebook

Nu finns vi även på Facebook, så för er som känner er lite sådär extra nördiga är det bara att adda oss. Sök helt enkelt på "Ölkultur med David & Fredrik" i sökfältet.

Väl mött!

Fuller på födelsedagen!

Min far och jag har ett bryggeri som båda två tycker gör riktigt bra öl, nämligen Fuller's. Därför köpte jag sådär lite i sista sekunden alla öl jag kunde hitta från detta bryggeri till min far i födelsedagspresent. På något vis kände jag att jag ville ge bort något lite extra utöver den skruvdragare vi syskon hade lagt ihop pengar till.

Till mitt förtret fanns det inte så många öl från Fuller's att tillgå på Systembolaget i Kristinehamn utan det fick bli en trio i form av Fuller's ESB, Fuller's India Pale Ale samt Fuller's Golden Pride. Min far blev nöjd och jag kände att jag gett bort några riktigt trevliga öl, detta trots att jag tycker deras variant på IPA är lite tam.

Själva anledningen att jag knåpar ihop detta inlägg just nu är mest att jag har en fundering angående Fuller's. Det som jag tycker är lite intressant är att jag sällan har stött på någon som ogillar detta bryggeri (och deras öl) trots att de egentligen är relativt kommersiella.

Nästa år ska jag köpa någon Vintage Ale (om den kommer) eller två extra och ge bort en tänkte jag. Vore ju kul att ge bort två och be han spara en något år eller två. Det här inlägget blev helt oplanerat något av en hyllning till Fuller's, men det kan de vara värda.

Systembolagets vårnyheter

Kör igång och rapporterar om vilka nyheter som kommer finnas tillgängliga på Systembolaget från och med 1 februari i år dvs årets första nyhetsläpp där öl finnes på listan. Det är gott om trevliga öl, blandingen mellan exklusivt och prisvärt är riktigt bra, kolla in listan nedan.

Dugges Spring Beer, vol: 500 ml, pris: 23:90:-

Pistonhead Hot Roddin' Lager, vol: 330 ml, pris 11:50

Double Bastard Ale, vol: 650 ml, pris: 89:90

Anderson Valley Hop Ottin IPA, vol: 355 ml, pris: 24:30

Oppigårds Amarillo Spring, vol: 330 ml, pris: 19:90

Sierra Nevada Celebration Ale 2009, vol: 355 ml, pris: 24:90

Stensbogaard Bryghus IPA,, vol: 500 ml, pris: 56:-

Dugges 1/2 Idjit!, vol: 500 ml, pris: 39:-

Stensbogaard English Dark Stout, vol: 500 ml, pris: 56:-

Sotholmen Extra Stout, vol: 250 ml, pris: 23:-

Goose Island 312 Urban Wheat Ale, vol: 355 ml, pris: 19:90

Sigtuna Vårweizen, vol: 500 ml, pris: 23:90

Efter en liten paus nu i januari så fortsätter Systembolaget att skämma bort oss med riktigt bra öl. Några repriser och några trevliga tillskott. Dugges Spring Beer, Dugges 1/2 Idjit! samt Oppigårds Amarillo Spring känns som de trevligaste nya tillskotten. Sen är det aldrig fel med lite Double Bastard Ale för den delen.

Design

Passar på att inviga det nya året med lite ny design på bloggen. Vet ännu inte om jag tycker den blev bättre än den förra, men den kommer förmodligen ta ett ta att vänja sig med. Kommer nog att hålla på att ändå färgschemat litegrann för att få det att passa riktigt bra.

Förnyelse är något jag tycker är trevligt då det lätt fräschar upp när bloggen börjar kännas lite "trött" och tråkig.

Lämna gärna en kommentar och berätta om ni tycker det är bättre eller sämre. Förhoppningsvis kommer vi i framtiden kunna ha en mer avancerad design där de olika elementen framhävs bättre.

- Fredrik

Senare tillägg: Jag känner att den nya designen behöver omarbetas en hel del, återgår till den gamla sålänge.

Första myrsteget mot hembryggning!

Både jag och David har länge varit sugna på att börja brygga eget öl. Det enda som saknas har väl egentligen varit utrustning men kanske främst tid och utrymme. Häromdagen ringde brorsan eller rättare sagt min plastbrorsa och frågade om jag ville vara med och brygga en coopers ölsats, och jag tänkte ungefär -"tja, varför inte!" och innerst inne var jag ganska förväntansfull.

Trots att det "bara" är en vanlig ölsats känns det ändå som ett visst steg emot att börja brygga själv. Både för mig och min bror blev det en bra lektion i hur noga man bör vara när man rengör utrustning och så vidare. Till veckan ska det hela buteteljeras och trots att det nog inte kommer vara någon särskilt smaksensation är det med viss spänning vi ser fram emot vårat första "hembrygda" öl.

Förhoppningsvis är detta ett första steg som får mig och förhoppningsvis även David att våga ta steget att börja brygga med maltextrakt alternativt helmalt samt riktig humle.

Så, till veckan kan jag förhoppningsvis, rapportera om våran sats med Coopers Dark Ale! OBS, ölet jag länkar till är den riktiga dark alen som jag antar att denna ölsats försöker efterlikna.

Bishops Arms, Arbetarporter och Bitter & Twisted

Eftersom jag inte besökt Bishops Arms på ett bra tag blev det ett litet spontanbesök idag för att se om de fått in något roligt. Jag hoppades på något roligt, men vågade inte riktigt hoppas på att de hade fått in eller hade kvar Arbetarporter från Oceanbryggeriet - men det hade de!

Ölet var gott, precis som jag mindes, men samtidigt så kändes det som det var något som saknades. Kanske var det mina smaklökar, men jag vet inte. Det som jag tyckte utmärkte ölet var en utpräglad lakritston tillsammans med klassiska choklad- och kaffetoner. Ölet hade en trevlig sötma som inte blev för mycket och en viss bitterhet kändes mot slutet. Munkänslan var fyllig, men kanske inte superfyllig (mer "medium bodied" så att säga - åtminstone för öltypen). Väldigt drickbar och len hursomhelst, betyget hamnar runt 3,7 av 5 (precis vad jag gav smakprovet på Bishops Arms Järntorget under ölbloggarträffen i våras). Det är helt klart ett öl jag skulle rekommendera, men som man inte behöver gråta floder över att missa, så att säga.

Helt nöjd med en öl var jag inte. Trots kylan så kände jag för något fräscht och uppfriskande, kanske en IPA? Nja, valet föll på något lättare - nämligen en Bitter & Twisted på fat! Eftersom jag varit imponerad av just det skotska bryggeriet Harviestoun de senaste två månaderna var förväntningarna höga. Vad jag förstått är fatversioner inte helt vanliga av just det här ölet.

Minirecension - Harviestoun Bitter & Twisted
Ölet ser trevligt ut i glaset, guldfärgat med ett litet skum. Doften är fruktigt och humlig, men inte jättekraftig. Jag kan urskilja kakor, päron, citrus och klementin. Smaken är något bättre än doften. Väldigt humlig med en underbar, tydlig päronton, citrus, klementin och kakliknande malt i bakgrunden. Beskan är medelkraftig. I munnen känns ölet medelfylligt, kolsyran är mjuk till "normal" och vätskan känns aningen oljig. Det som utmärker det här ölet är främst de underbara pärontonerna, som jag inte minns är något jag brukar associera till annars. Ett mycket gott öl från Skottlands bästa bryggeri just nu! Betyg? 3,8 av 5.

Innan jag gick smakade jag några centiliter Rövarn, men det kändes litet menlöst efter två andra öl (särskilt efter en 9%-ig). Nu vet jag att jag drack ölen i fel ordning, men allt var inte planerat så.

Det fanns även litet intressanta flasköl, bland annat Titan IPA och en burköl som måste vara den här.

Annars önskar jag alla en trevlig helg och hoppas att ni dricker god öl. Dessutom önskar jag alla ett bra ölår 2010 och firar att bloggen (igår faktiskt) fyllt 1 år!

Mikkeller Til Via Fra

Til Via Fra kanske någon undrar vad jag menar med, Fra Til heter den väl ändå? Nja, enligt Mikkeller är det samma etikett som förra året, men däremot är det ett nytt öl - så jag får väl lita på det.

Ölet är närmast svart i glaset; den brunfärgade skumkronan är stor och lämnar en del rester på glaset. Ser väldigt inbjudande ut, precis som jag minns Fra Til.

Doften är främst väldigt kryddig, samtidigt som den är rostad. Choklad, kaffe och andra rostade toner bjuds man på. Doftar helt klart en del jul tack vare kryddorna, men det blir inte överdrivet utan malten och en lätt humleton kompletterar detta bra.

Smaken visar prov på en trevlig maltprofil tillsammans med en del kryddor. Choklad och kaffe blandas med en kryddighet som lyckas hållas på en nivå som inte blir för mycket. En viss humlighet märks, och avslutningen är besk.

Kroppen är medelfyllig till fyllig. Kolsyran är närvarande, men förhållandevis mjuk. Ganska len.

Ett riktigt trevligt öl, som får betyget 4,0 av 5!

För övrigt är ölet prissänkt från 79,90 til 63,90 nu - så ser ni någon flaska så rekommenderar jag att köpa en att prova nu när de reas ut!

Stone 09.09.09 Vertical Epic Ale

Årets första öl att recensera blir det nionde ölet i Stone Brewings episka vertikal-serie, man skulle kunna säga att det är en serie av ganska häftiga koncept-öl. Detta är en sorts kryddad belgisk porter som bland annat är kryddad med vanilj. Enligt dem själva ska den också ha vissa banan-toner. Givetvis är det Stone 09.09.09 Vertical Epic Ale jag pratar om.

Hursomhelst, nog tjötat, här är recensionen:

Ölet har en nästintill svart färg med ett beige skum. Ölet lämnar vissa rester på glaset.

Doften är stor och trevlig av rostad, nästan bränd malt, vaniljfudge men även en hel del russin. Det finns också vissa toner av kaffe och mörk choklad - som är något av ett standardfenomen i såhär kraftigt rostade öl. Jästigheten känns lite lätt belgisk, precis som de utlovar på etiketten till flaskan.

Smaken är även den av rostad malt åt det lätt brända hållet med en viss restsötma. Vaniljen gör sig påmind även den men det finns också inslag av kakaoböner och kryddigt kaffe. Det finns även en fruktig jästighet även i smaken.

Munkänslan är rejält fyllig med en mild men ändå bra kolsyra.

Detta var verkligen intressant, en belgoinspirerade porter kryddad med vanilj som ändå inte känns helt galen. Det känns faktiskt ganska naturligt och väldigt gott, dessutom är den fri från banansmaker! Betyg? 3.95 av 5. Mer sånthär tack!

Chili-recept funnit!

Har fått många tips på bra chili nu, ett par här samt några på andra forum på internet. Inget har dock känts 100% klockrent utan jag valde att experimentera litegrann.

Detta är vad den kom att innehålla tillslut:

ca 700 g högrev

ca 150 g bacon

2 st röda paprikor

2 st gula lökar

2 st klyftor vitlök

½ röd habanero

2-3 matskedar Caj P smoked chipotle rub

5 st lagerblad

2 tsk spiskummin

Salt

Circa en matsked socker för att balansera hettan från habaneron

Oxbuljong (tog faktiskt en tärning i detta fall)

En flaska Nils Oscar Rökporter

En skvätt Adnams the Bitter

Börja med att sätta på en stor gjutjärnsgryta (eller i mitt fall en vanlig gjutjärnstekpanna) på hög värme, stek sedan lite bacon i en skvätt olivolja. När baconet fått svettas en stund häller man i högreven som man har hackat upp i minde bitar, krydda sedan med salt och smoked chipotle ruben. När köttet sedan fått en fin färg hällar man i den grovhackade paprikan, vitlöken och löken samt chilin. Efter en liten stund häller man på ölet och har i lite buljong, jag tog faktiskt en oxbuljongstärning.

Låt sedan detta stå och puttra på sväg värme i circa 3-4 timmar...

Just nu står detta och puttrar på spisen och det luktar grymt gott! Till detta serverar jag Chimay Blå samt ungerskt lantbröd med smör och ost.

Recept på en bra chili efterlyses!

Kom med era bästa recept på riktig chili dvs maträtten med nötkött där man låter köttet koka riktigt länga osv. Jag vill gärna att ingredienserna mörk öl typ belgisk eller engelsk ska vara med samt habanero!