Midtfyns Bryghus har jag aldrig tidigare provat något öl ifrån. Med tanke på de stora mängder öl som kom i november och december blev det inte heller något inköp av den här ölen (Midtfyns Imperial Stout) då heller - utan jag väntade faktiskt först till idag, då jag knep en av många kvarvarande flaskor i Karlstad. Mina förväntingar var dock knappast jättehöga, eftersom den fått lite halvt tveksamma omdömen på andra ölbloggar.
Hur var den då?
Ölet är närmast svart i glaset med en medelstor beige skumkrona. Det lämnas litet rester på glaset.
Doften är ganska inbjudande; det finns gott om kaffe, mjölkchoklad, knäck och vanilj. Den är förhållandevis mild för en imperial stout, men för all del trevlig utan att sticka ut.
Smaken är tämligen söt och chokladig (mjölkchoklad) med tydliga rostade kaffetoner, vanilj och knäck. Det finns också en lätt ton av saltlakrits samt en viss beska som dock inte tar över.
Munkänslan är framförallt len och kolsyran är mjuk. Kroppen känns stor och fyllig.
Ja, det här var minsann helt okej, men för stilen imperial stout framstår den som tämligen blek och det blir lite mycket mjölkchokladiga, nästan mjölkiga toner. Knappast det bästa öl vårt södra grannland har att erbjuda - och ni som inte har inhandlat det här ölet behöver knappast gråta floder. Trots att man verkar vara betydligt mer sparsam med humlen än exempelvis Amager övertyger inte Midtfyn helt.
Betyg? 3,5 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar