Achel Brune

Igår ringde jag David för att höra om han hade lust att ses medan jag var nere på stan i Karlstad en sväng. Det hade han. Jag hade just köpt på mig ett par extra flaskor av Sigtuna Oktoberfest vilket jag tycker är en förträfflig märzen.

Så vi bestämde oss för att kika förbi Bishops Arms för att kolla om de hade fått in någon rolig fatöl. Det hade de inte. Så valet föll på gamla hederliga Weihenstephaner, från fat såklart, det var riktigt uppfriskande en fin sensommardag/tidig höstdag som det var igår.

Kunde då dessa två besöka Bishops Arms utan att prova något nytt? Nej, självklart inte!

Med tiden har man prövat öl från nästan alla trappist-kloster, med betoning på nästan. Achel var det kloster varken David eller jag prövat något från. Så valet föll på att dela på en flaska Achel Brune.

Hur var den då?

Ölet har en disig mellanmörk brun färg med ett fint beige/vitt skum.

Doften är ganska tillbakadragen men ändock god med toner av vingummi, karamellmalt och en viss jästighet. Det fanns även något speciellt i doften som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Smaken är väldigt vinös med mycket karamellmalt. Det finns även en viss ton av vingummi även i smaken, det är faktiskt en riktigt trevlig smak. Något jag störde mig på var att den kanske var lite väl söt.

Munkänslan är på gränsen till tunn med en livlig kolsyra.

Hursomhelst, detta är ett öl klass med t. ex Westmalle Dubbel, fast denna är snäppet för söt. Vad blir betyget? Det hamnar någonstans runt 3,6 av 5!